I den stora...

… sorgens famn

Man vaknar en morgon och tror att allt är som vanligt men på bara en sekund förändras allt och ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen

Från en sekund till en annan uppstår ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas igen

En del av hjärtat går sönder och kommer aldrig att bli helt igen

I det stora svarta hålet finns minnen,

minnen som gör ont

Minnen som får tårarna att sakta rinna nerför kinderna

Men det finns också minnen som för ett ögonblick gör hjärtat varmt

Minnen som framkallar ett leende,

ett skratt

Minnen som mitt i all sorg och ledsamhet skänker ro

Minnen som påminner oss om kärleken vi känt till någon som vi har låtit få en plats i våra hjärtan,

en plats där dom för alltid kommer att stanna kvar

Just nu känns mitt hjärta så tomt, 

något fattas

Men den smärta,

den tomhet jag känner är bara en bråkdel, 

en liten förnimmelse av den smärta och sorg som de allra närmaste bär i sina hjärtan

Jag önskar så att jag kunde bära deras smärta,

lyfta bort sorgen från deras hjärtan om så bara för en kort minut...

Helen v/s...

… det normala

Häromdagen kände jag mig så nöjd och glad efter att ha genomfört en km

Jag hade lyckats gå/springa en km på PB dvs 9 min och 18 sekunder

Jag började fundera lite på hur "snabbt" eller ja läs mindre sakta jag skulle kunna ta km på och kände väl att kanske om jag verkligen började ligga i och se till att komma ut på mina rundor lite mer frekvent och regelbundet så skulle jag nog kunna närma mig 8 min och 30 sekunder

kanske, eventuellt...

… när jag kom in frågade jag Paul

- Vad är normalt att ta km på?

- En bra motionär gör en km på tre minuter, jag tog den på runt fyra minuter då jag var aktiv

3 min?

Seriöst?

Helt plötsligt kändes mina 9:18 rätt skrattretande ja rent av löjeväckande och jag blev hastigt utkastad ut i det verkliga livet utanför min lilla bubbla och insåg med en klar tydlighet att jag jämfört med en bra motionär är typ att likna vid en zombie

För en stund kände jag mig lite nedslagen och uppgiven men efter att ha funderat en stund insåg jag att det bara är dumt att jämföra sig med andra eftersom vi alla har olika förutsättningar och även om 9:18 inte är någon tid att skryta med så kan det vara bra att påminna mig själv om att det inte är sådär jättelänge sen det tog mig drygt 25-30 min att ta mig samma runda

Det är inte så länge sen jag knappt kunde gå hundra meter utan att stanna och hämta andan

Det är inte så länge sen varje steg ibland kunde kännas som en utmaning...

… så, ja jag kommer att fortsätta kända mig löjligt glad och stolt över mina 9:18 och jag kommer att kämpa vidare,

inte för att ta km på 3-4minuter utan helt enkelt kämpa vidare i min egen takt och glädja mig åt de framsteg jag så sakteliga gör men allra mest glädja mig åt att livet är så mycket lättare, enklare, roligare och härligare numera....

Någon...

… gång

Någon gång ska jag kanske lära mig att människor inte fungerar på samma sätt som jag gör

Någon gång ska jag kanske lära mig att de allra flesta är sig själva närmast

Någon gång ska jag kanske inse att folk tycker att det är superbra att andra människor vrider sig ut och in och alltid ser till att allt fungerar men själva alltid väljer den lättaste vägen

Någon gång ska jag kanske lära mig att folk älskar när andra tar "en för laget" men själva inte ens funderar på att göra det

Någon gång....

… men fram tills jag lärt mig det får jag nog jobba mer på att inte låta den negativa energin ta överhanden när besvikelsen slår till

Jag ska bli ännu bättre på att verkligen se de människor som faktiskt finns där och tar "en för laget",

de som verkligen sprider positiv energi och ser till andra än sig själva

Jag ska fortsätta att "ta en för laget" men kanske minimera mitt "lag" en aning

Någon gång...

… men inte idag

I dag tänker jag bara andas,

förlita mig på att allt löser sig till det bästa även om förutsättningarna förändrats

Jag bär...

… en sorg

Jag bär en sorg i mitt hjärta,

en sorg över insikten att jag aldrig kommer att få den respekt jag förtjänar

En sorg över att alltid mötas av försvaret,

förnekelsen

En sorg över att aldrig få känna att det är jag och det jag känner som är viktigt

En sorg över att ständigt vara en skuggfigur

Jag bär en sorg i mitt hjärta och jag vet inte riktigt vilken väg den kommer att ta

Ibland inbillar jag mig att den inte finns,

att det bara är en dum känsla men gång på gång fylls sorgen på

Jag bär på en sorg men också ett hopp om att någon gång slippa mötas av försvaret, 

att någon gång få känna att det är jag som sitter på piedestalen,

är den perfekta,

att det är jag som är den som försvaras till varje pris

att det är mina känslor som det tas hänsyn till

Att jag någon enda gång får känna att stödet, respekten finns för mig,

att det är jag som är viktig

Jag bär på en sorg i mitt hjärta...

så var det det här....

… med återfödelse

Inte för att jag tror att det existerar men OM det gör det ja då skulle jag vilja återfödas till någon som är allt det där jag INTE är i det här livet

Jag skulle vilja återfödas till en fullblodsegoist,

en sån där person som bara tänker på sig själv

En som respektlöst går över lik för att få det den vill ha och med ett oskyldigt leende på läpparna slår ifrån sig sitt eget ansvar 

En som inte bryr sig om ifall hen tar något som redan är någon annans

En som sätter sig själv i första rummet

En som helt enkelt skiter i andra människor och deras känslor

Kort sagt precis en sån människa som jag i det här livet så totalt föraktar

För hur det än är så är det just dessa människor som alltid drar längsta strået,

det är just dessa människor som alltid får beundran och alltid försvaras in i det sista eftersom dessa personer är så totalt felfria och perfekta

För vem bryr sig egentligen om någon som alltid är snäll,

någon som alltid finns där 

Någon som alltid sätter andra i första rummet,

någon som aldrig skulle kunna tänka sig att såra någon bara för att ta det man vill ha

Snälla personer behöver man inte visa respekt, 

dom bara finns där och tar emot skit,

finner sig i att alltid vara den som det trampas på,

som aldrig försvaras eller får den respekt dom förtjänar

Om återfödelsen finns önskar jag att jag återföds som en riktigt elak person och jag vet precis vem jag skulle uppsöka och vad jag skulle göra med hen och kanske att jag först  då skulle få den respekt som jag aldrig får idag eftersom jag precis som alla andra snälla och omtänksamma människor tas för given och är någon som bara finns där...

En sån där...

… shitty dag

En av dom där dagarna då tankarna trasslar, eftertänksamheten, reflektionerna och  flashbacksen står som spön i backen och allt man eentligen behöver är lite extra kärlek,

en kram

En sån där dag då man behöver få känna förståelse,

få känna att man är nr ett

En sån där dag då man inte vare sig vill eller behöver höra ännu ett försvarstal, ännu en förnekelse eller få ytterligare en inlindad helgonförklaring

 Helt enkelt en sån där dag då sårbarheten blir som ett enda stort öppet sår och allt man behöver är ett 

- Jag förstår hur du känner...

Dagen efter...

… kvällen före

Tjejmiddag igår och det första som mötte mig när jag kom upp i morse var en överfylld diskbänk och under tiden jag fyllde diskmaskinen med disk funderade jag på hur otroligt skönt det skulle vara om man var typ megarik och hade anställda eller varför inte om man vore drottning med ett eget hov och bara kunde säga

- Jag ska ha middag på lördag, se till att det är städat, fixa en meny, handla, duka, fixa maten och servera!!!

Och själv kunde man under tiden bara chilla och göra det man hade lust med, sova länge, ta en lång dusch, välja outfit med omsorg och kanske att man till och med kunde ha en egen stylist som fixade smink och hår och lagom till gästerna kom skulle man liksom stå där i dörren och bara le och säga välkommen 

Sen när middagen var över skulle man bara gå och lägga sig i förvissningen om att någon annan tog hand om disken och fixade iordning allt runt omkring och sen när man vaknade på morgonen skulle alla spår av gårdagen vara raderade och det skulle bara vara att kliva upp ur sängen och börja dagen med ett leende

Lyx, eller....

… när allt kommer omkring skulle det nog vara rätt tråkigt

För hur det än är,

hur tråkigt det än är ta hand om allt "praktiskt" runt omkring och den där lilla detaljen att jag är komplett värdelös på det där med planering och framförhållning så är det trots allt rätt roligt att planera och fixa inför en tjejmiddag eller vad det nu kan vara som väntar även om det den här gången var en komplett katastrof just på det planet eftersom vardagen har haft en tendens att rusa på i hundratjugo knyck den senaste tiden

Kalas förra söndagen, tjejmiddag igår och hur roligt och mysigt det än har varit så känner jag att det får räcka för ett tag

Nästa helg vill jag göra ingenting typ bara vara...