Ur frustrationen...

... föddes en tunika

I lördags återvände helt oväntat min sylust

Jag bestämde mig för att sy något snabbt och enkelt

- en singoallaklänning till Linn

När jag skulle ta fram mönstret upptäckte jag att min mönsterpärm var puts väck borta

Jag letade en lång stund sen gav jag upp, letade fram ett annat mönster som jag sen modifierade om tills det blev som jag ville

Det tog typ hela lördagskvällen i anspråk,

gårdagskvällen ägnade jag åt tillklippning och idag kunde jag äntligen sätta mig vid symaskinen en stund

Det behövs några småjusteringar i mönstret innan jag klipper till nästa tunika men i det stora hela är jag nöjd

Det roligaste av allt var att Linn blev överlycklig när hon kom hem och fick se den

- både jag och tunikan fick en bamsekram

Sen åkte tunikan på och med tanke på att hon fortfarande - en timme senare - har den på sig så fick den nog VG av Linn





Glassiga...

... minnen

Häromdagen gjorde jag glass

När jag plockade fram det lilla häftet med receptet i började jag fundera över när jag gjorde den glassen för första gången

Jag kom fram till att det var när Joakim & Anna fyllde 3 respektive 1år

Med andra ord snart tjugo år sedan

Tjugo år ?

Vart tog den tiden vägen ?

Plötsligt poppade det upp en massa minnen från Joakim & Annas första år

- Alla promenader tillsammans med Karin och Albin under Joakims första år

- Joakims glädje över trampbilen han fick i 3års present

- Hur Anna lärde sig cykla på ett kick utan att någon hajjade hur det gick till

- Hur Anna jämt o ständigt sprang runt iklädd endast mössa och gummistövlar

Kort sagt,

minnena bara ploppade upp i strid ström

I sommar fyller Joakim 23 och Anna 21

- helt otroligt!

Mina småknoddar som nu är vuxna och lever sina egna liv i Linköping och Varberg  med allt vad det innebär med plugg, flick/pojkvän, jobb...

... när dom kommer hem i sommar ska jag absolut göra glassen igen

För hur det än är,

även om dom blir stora och flyttar hemifrån, startar sina vuxenliv och hur många år dom än fyller så kommer dom alltid att vara mina småpluttar...

Även solen...

... har sina fläckar

Skämt å sido,

jag har aldrig utgett mig för att vara någon supermamma men visst sjutton försöker jag ha tålamod och vara "pedagogisk" med Linn dvs prata, förklara, ta mig tid osv osv osv

 Men ibland liksom bara brinner det till och helt plötsligt kliver trötta mamman in...

Vi har haft två såna tillfällen den här veckan och båda gångerna har jag när allt lagt sig önskat att jag hade hanterat situationen på ett helt annat sätt

Men som sagt,

ibland brinner det till

Första tillfället var i tisdags när vi var och hälsade på i Förskoleklassen

Linn vägrade att släppa min hand

När hennes kompisar rusade runt på skolgården och lekte stod hon och höll i min hand,

ryckte i mina kläder, skulle in o gräva i mina byxfickor

Kort sagt hon var rätt så enerverande

Att springa iväg och leka med kompisarna var helt otänkbart för denna femåring som helt plötsligt hade förvandlats till en jättebebeis med jordens separationsångest

Andra tillfället var idag,

Linns ridkompis Isa har fyllt 6år och bjöd in till kalas på Lekrymden

Så fort vi kom dit så iklädde sig Linn jättebebisdräkten igen

Dom andra barnen for runt och klättrade, hoppade i hoppborgen, cyklade

- ja kort sagt dom hade superkul

Linn?

Tja, hon stod och drog mig i kläderna, skulle kramas, pussas, hålla handen, krypa in under min tunika osv osv osv

Till en början behöll jag lugnet, följde med Linn till hoppborgen där Isa hoppade med några kompisar

Jag pratade med Linn, försökte få henne att vilja hoppa lite hon ochså men hon tvärvägrade

Isa o hennes kompis drog med sig Linn bort till klätterställningen,

det höll i typ ett par minuter sen var Linn tillbaka och började dra i mig igen...

... och det var väl där någonstans som den opedagogiska mamman fick sitt tag inom mig

Jag tappade helt enkelt tålamodet och gick och satte mig

Linn följde grinande efter mig och ville kramas, sitta i knä´t...

... jag kände bara hur det kröp i hela kroppen på mig och att vi lika gärna kunde åka hem

Varför skulle vi tillbringa ett par timmar på lekrymden när Linn uppenbarligen inte ens ville försöka hänga med dom andra o ha skoj

Till slut vågade sig Linn på att hänga med dom andra när dom cyklade

Ja hon samlade t.o.m ihop så mycke mod att hon vågade fråga Mira om hon fick åka med på cykeln och vips var isen bruten...

Att Linn var lite blyg och osäker idag kan jag förstå

Hon kände bara Isa och hennes lillebror Kevin,

alla andra barn var "nya" för hennes del men det var ju inte så att dom var elaka på något vis

Dom bjöd in till lek men Linn vägrade att ens försöka

Situationen i tisdags var helt annorlunda,

då var hon där med sina kompisar från förskolan,

de flesta av barnen i förskoleklassen är gamla bekanta från förskolan

På skolgården har dom varit och lekt många gånger förut, dom går till matsalen och äter varje dag

- kort sagt det var en van miljö men ändå betedde sig Linn som om det var första gången hon både träffade sina kompisar och vistades i den miljön

Nu när jag har tänkt igenom det hela så kanske det inte är så konstigt egentligen

Det är mycke som händer i Linns värld just nu

Snart är förskoletiden över, i höst börjar hon i förskoleklassen och på fritids

Hon har varit och hälsat på i förskoleklassen, inskolning på fritids är på gång

"Alla" pratar om hur stor hon har blivit och det är väl just där skon klämmer

- de e mycke nu

Och när det blir mycke för en femåring så kanske man reagerar som Linn gör, man håller fast i tryggheten så mycket det bara går

Så,

ja tryggheten dvs jag i det här fallet får helt enkelt räkna till tio och försöka behålla lugnet så gott det går...











Det är jobbigt med känslor...

...  Speciellt när bara är 5år

Det här med att dela med sig kan vara lite jobbigt,

speciellt när det gäller något man tycker väldigt mycke om

I går hade vi besök av Ulrika, Joakim & Tilde

Ett besök som Linn såg framemot

Tilde som tidigare bara ridit på "ponnyrundor" skulle få låna Prinsessan och hänga med ut i skogen när Linns ridgrupp red ut

Linn förberedde sig redan i veckan och föreslog själv att Tilde kunde få låna ridbyxor, hjälm och säkerhetsväst av henne

Lördagen kom och Linn visade glatt sina ridbyxor för Tilde så att hon kunde välja ut ett lämpligt par

och det var två mycke förväntansfulla tjejer som gav sig iväg till stallet

Vi hämtade upp Prinsessan och ställde henne i spiltan brevid Daisy som Linn skulle rida och det var ungefär då som det började bli lite jobbigt för Linn

Vi började borsta lite smått och då insåg Linn att inte nog med att Tilde skulle rida på hennes häst,

mamma hjälpte dessutom Tilde med borstning o hovkratsning

Kort sagt

- Tilde förvandlades helt plötsligt till en liten konkurrent...

- Jag vill inte att någon annan rider Prinsessan... Prinsessan är bara min...

Efter mkt om och men kom ridgruppen iväg på sin skogstur och i samma veva som Linn satt upp på Daisy glömde hon nog bort det faktum att Tilde red på Prinsessan

Eftersom Tilde inte var så van att rida hängde vi med fram tills Linn o hennes kompisar skulle börja trava på allvar då vände vi tillbaka till stallet och pysslade om Prinsessan i väntan på att Linns grupp skulle komma tillbaka

Efter att Linn hade pysslat om Daisy och släppt ut henne i hagen ville hon rida lite barbacka på Prinsessan

- Jag vill inte att hon ska glömma mig,

jag är henne ägare...

När Tilde och hennes föräldrar hade åkt hem pratade vi lite med Linn om varför hon tycker att det är så jobbigt att låna ut saker och varför det blev som det blev i stallet

- Jag vet inte... Jag ville att Tilde skulle rida Prinsessan men jag vet inte varför jag kände i magen att hon inte skulle få låna Sess ? Jag ville inte känna så det bara kom...

Som sag, det där med känslor kan vara jobbigt när man bara är 5år

Vi lyckades iallafall komma fram till att det känns bra när man är snäll mot kompisar och att även om någon kompis rider på Prinsessan så kommer Prinsessan inte att glömma Linn

Linn kommer alltid att vara Prinsessans favoritmatte precis som Sessan är Linns absoluta favorit även om hon rider på lektionshästarna på lördagar...

 

Känns tufft att erkänna men...

... ja Paul fick rätt, igen!

I går frågade Paul vad Linn o jag skulle göra idag

- Jag måste städa

Blev mitt svar varpå Paul kontrade med

- Med Linn hemma ? Det låter som en lysande ide, det vet man ju hur det slutar...

Jag försökte med att jag hade pratat med Linn om det, att hon var medveten om förutsättningarna härhemma idag och att hon hade lovat att leka själv

Ja, det var nästan så att jag själv trodde på vad jag sa men Paul fick liksom någon blandning av sarkasm o ironi i rösten

- Som sagt, man vet hur det slutar...

... ja, man vet ju det

Den här dagen sket sig liksom redan från början

Jag hade siktat in mig på lite sovmorgon eftersom det var länge länge sen jag hade det

Vad händer ?

Jo givetvis vaknar Linn strax efter sju och är mer än lovligt pigg

Att titta på Barnkanalen dög liksom bara i ett par minuter sen var det bara att tvinga upp ögonen och börja dagen

Efter frukosten började jag plocka ur diskmaskinen och där någonstans började ochså Linn

- Mamma jag vill ha min klänning men jag når den inte

- Ta något annat då

- Nej jag vill ha den rosa o vita klänningen

Ja det var bara att gå ner och hjälpa henne ta ner klänningen

- Mamma jag hittar inte mina skor

- Men leta efter dom....

- Mamma jag har letat

Ja, det var bara att börja leta efter skorna som givetvis stod mitt i hallen

- Mamma kom och torka mig

Ja inte kan man strunta i den uppmaningen

- Mamma jag vill cykla

- Kan du inte vänta med det en liten stund så jag får göra klart det här först

- Nej jag vill cykla nu

Hon fick vänta några minuter men sen var det liksom bara att gå med ut, hon har precis lärt sig att cykla och det finns inte på min karta att låta henne cykla ensam ute just nu,

risken att ramla är ju fortfarande rätt överhängande och jag tycker nog att det ska finnas en vuxen i närheten ett tag till

- Mamma jag är hungrig...

Javisst, det hade redan hunnit bli lunchdags så självklart var det bara att fixa lunch

- Mamma kan vi sätta upp hängmattan?

- Nej, det får pappa göra när han kommer hem

Efter en stund bestämde jag mig dock för att försöka,

hade en liten förhoppning att om jag lyckades med det hela så skulle hängmattan kanske kunna fungera som en liten sysselsättare en stund

Det känns tufft att erkänna men jag gick bet på att få upp den,

fick det helt enkelt inte att fungera och i samma stund Linn insåg det så brast hela hennes värld och allt var givetvis mitt fel...

Ja, här sitter jag nu

Klockan har precis passerat halvtvå och det enda jag fått gjort idag är att ha plockat ur diskmaskinen och kört/hängt två maskiner tvätt

Det är helt makalöst att ett så enkelt projekt som att tömma diskmaskinen kan ta en hel förmiddag i anspråk eller att det kan ta typ en timme att få sådär en tio plagg upphängda på torkställningen

Det finns inget som är så enerverande som att hela tiden bli avnruten, att aldrig få göra något färdigt från start till mål utan att man alltid måste passera div. omvägar

Men nu började Nicke Nyfiken så jag ska passa på att ägna dessa tjugofem minuter till att röja på köksbänken så att jag är ett steg närmare målet...

Linn får...

... aldrig nog

I går red Linn vid tre tillfällen

I dag åkte vi upp till stallet och tog en skogspromenad,

när vi var på väg tillbaka till stallet säger Linn

- Jag vill rida mer!

En 45minuters skogsritt borde ha stillat hennes "ridhunger" för dagen men inte då

När vi kom tillbaka till stallet ville hon att Sessan skulle få beta lite smarrigt grönt gräs

- anledningen till detta var förståss att då skulle Linn kunna sitta på Prinsessan ytterligare en stund

Efter en lång stund lyckades jag övertala Linn om att vi skulle leda ner Prinsessan till hagen

så fort vi släppt ner Prinsessan till hennes kompisar frågade Linn

- Ska jag rida i morgon ochså?
Som om jag skulle kunna komma undan?

Ridlägret i juli kommer att bli toppen,

då får Linn umgås med hästar o kompisar mellan 9-17 fem dagar i rad

- det borde stilla hennes ridhunger,

iallafall just den veckan

I did it...

... och jag överlevde

Jag avskyr verkligen att köra bil "inne i gröten" och jag får ont i magen bara jag tänker tanken att jag ska parkera någonstans där det är mycke bilar/trafik

Så, ja  jag kör helst inte längre än till Danderyd sen nyttjar jag gärna kommunala färdmedel men ibland har man liksom inget val

Ibland måste man stirra sina fobier i ögonen och helt enkelt övervinna den där olustiga känslan man har i magen

I dag var just en sån dag

Linn hade en tid hos Barnspecialisten i Sundbyberg

Tanken var att hon skulle dra ut en tand och att hon skulle premedicineras med lugnande

och det kan ju vem som helst räkna ut med tummen att efter en sån pärs är det inte tal om att sätta sig på T-banan eller en buss efteråt så det var liksom bara för mig att gilla läget

- vad gör man inte för sina barn liksom...

Givetvis hade jag redan kört mellan Frihamra och Sturegatan i Sumpan x antal ggr under natten och lika många gånger hade jag parkerat på trånga p-platser så när vi åkte i morse kände jag bara

*suck*

Under bilfärden hann jag dock inte reflektera så mycke över min olustkänsla

Linns alla funderingar om vad som komma skulle höll oss fullt sysselsatta hela resan och innan jag visste ordet av befann vi oss i Sumpan och vips stod bilen parkerad

- bara sådär liksom...

Besöket hos tandläkaren gick alldeles galant,

eftersom det var Linns första besök där så ville hon bara prata med Linn,

titta lite på tanden, ta några röntgenbilder och helt enkelt låta Linn få "känna in" både henne och mottagningen

Mao, det blev ingen tand utdragen idag utan vi fick en ny tid om två veckor

Först kände jag bara

*suck*

Hade ju gärna haft det hela avklarat en gång för alla,

dels för Linns skull men även för att "slippa" ännu en VABdag

Men nu när jag tänkt efter så var det nog rätt bra tänkt av tandläkaren och...

...ja hon är ju specialist och vet nog vad hon gör

När vi huxflusx sådär fick lite ledigtid så passade vi på att äta lunch i Täby C och sen stannade vi till i Arninge C och köpte skor 

I bilen hem sa Linn

- Mamma, vi borde åka till Stockholm och shoppa lite oftare det är så himla mysigt

Gärna för mig,

men då lämnar jag nog bilen i Söderhall...