Även solen...

... har sina fläckar

Skämt å sido,

jag har aldrig utgett mig för att vara någon supermamma men visst sjutton försöker jag ha tålamod och vara "pedagogisk" med Linn dvs prata, förklara, ta mig tid osv osv osv

 Men ibland liksom bara brinner det till och helt plötsligt kliver trötta mamman in...

Vi har haft två såna tillfällen den här veckan och båda gångerna har jag när allt lagt sig önskat att jag hade hanterat situationen på ett helt annat sätt

Men som sagt,

ibland brinner det till

Första tillfället var i tisdags när vi var och hälsade på i Förskoleklassen

Linn vägrade att släppa min hand

När hennes kompisar rusade runt på skolgården och lekte stod hon och höll i min hand,

ryckte i mina kläder, skulle in o gräva i mina byxfickor

Kort sagt hon var rätt så enerverande

Att springa iväg och leka med kompisarna var helt otänkbart för denna femåring som helt plötsligt hade förvandlats till en jättebebeis med jordens separationsångest

Andra tillfället var idag,

Linns ridkompis Isa har fyllt 6år och bjöd in till kalas på Lekrymden

Så fort vi kom dit så iklädde sig Linn jättebebisdräkten igen

Dom andra barnen for runt och klättrade, hoppade i hoppborgen, cyklade

- ja kort sagt dom hade superkul

Linn?

Tja, hon stod och drog mig i kläderna, skulle kramas, pussas, hålla handen, krypa in under min tunika osv osv osv

Till en början behöll jag lugnet, följde med Linn till hoppborgen där Isa hoppade med några kompisar

Jag pratade med Linn, försökte få henne att vilja hoppa lite hon ochså men hon tvärvägrade

Isa o hennes kompis drog med sig Linn bort till klätterställningen,

det höll i typ ett par minuter sen var Linn tillbaka och började dra i mig igen...

... och det var väl där någonstans som den opedagogiska mamman fick sitt tag inom mig

Jag tappade helt enkelt tålamodet och gick och satte mig

Linn följde grinande efter mig och ville kramas, sitta i knä´t...

... jag kände bara hur det kröp i hela kroppen på mig och att vi lika gärna kunde åka hem

Varför skulle vi tillbringa ett par timmar på lekrymden när Linn uppenbarligen inte ens ville försöka hänga med dom andra o ha skoj

Till slut vågade sig Linn på att hänga med dom andra när dom cyklade

Ja hon samlade t.o.m ihop så mycke mod att hon vågade fråga Mira om hon fick åka med på cykeln och vips var isen bruten...

Att Linn var lite blyg och osäker idag kan jag förstå

Hon kände bara Isa och hennes lillebror Kevin,

alla andra barn var "nya" för hennes del men det var ju inte så att dom var elaka på något vis

Dom bjöd in till lek men Linn vägrade att ens försöka

Situationen i tisdags var helt annorlunda,

då var hon där med sina kompisar från förskolan,

de flesta av barnen i förskoleklassen är gamla bekanta från förskolan

På skolgården har dom varit och lekt många gånger förut, dom går till matsalen och äter varje dag

- kort sagt det var en van miljö men ändå betedde sig Linn som om det var första gången hon både träffade sina kompisar och vistades i den miljön

Nu när jag har tänkt igenom det hela så kanske det inte är så konstigt egentligen

Det är mycke som händer i Linns värld just nu

Snart är förskoletiden över, i höst börjar hon i förskoleklassen och på fritids

Hon har varit och hälsat på i förskoleklassen, inskolning på fritids är på gång

"Alla" pratar om hur stor hon har blivit och det är väl just där skon klämmer

- de e mycke nu

Och när det blir mycke för en femåring så kanske man reagerar som Linn gör, man håller fast i tryggheten så mycket det bara går

Så,

ja tryggheten dvs jag i det här fallet får helt enkelt räkna till tio och försöka behålla lugnet så gott det går...