... på målsnöret
Jag hade en förhoppning om att vi skulle ta oss igenom maj utan vare sig att jag eller Linn blev sjuka
Det började bra,
visst hade jag två vabdagar med det var "planeradVAB" dvs tandläkarbesök och det räknas inte
Men så...
... hamnade jag i ngn underlig form av trötthetskoma
För varje dag som gått den här veckan har det blivit mer o mer uppenbart vad det hela berott på
Trötthet, ökad törst, ökat "toaspring", koncentrationssvårigheter bla bla bla
Med tanke på att både min mamma och mormor har diabetes så kan man ju räkna ut med lillfingret o tummen vart det hela kommer att landa när Dr Hammarsten slutligen sagt sitt på onsdag
Fram tills dess lyder jag order och tar det lungt, regelbundna måltider, promenader osv.
Så har vi då Linn,
i morse var hon rejält snorig men att skippa ridningen var det liksom aldrig tal om
Efter ridningen blev Linn totalt dunderspeedad
Paul o jag stod som två fågelholkar och fattade inte varför
Dvs fram tills jag kände på Linn
- hon var sådär gosigt varm som man bara blir när man har feber
Så vad säger man...
... man säger väl inte så mycke,
man gillar bara läget helt enkelt och tänker att det kunde varit värre
Och hur det än är så är det ju ändå den 28:e maj,
vi klarade ju nästan en hel månad
Nu siktar vi in oss på Juni...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar