Så var det där...

...  med att vänja sig

 

 

 

Hämtade ut min nya medicin idag på eftermiddagen och tänkte att det var väl lika bra att ta den första tabletten på en gång

Sen åkte vi upp till stallet Linn och jag

Vi pysslade lite med Monia och medans Linn sen  red ut med några andra tjejer i stallet pysslade jag om Prinsessan och gjorde iordning henne så att hon skulle vara redo för en skogstur när Linn kom tillbaka efter första vändan

Lagom tills det var dags att knäppa käkremmen på Prinsessans träns kände jag hur jag började kallsvettas som sjutton och ett lätt illamående spred sig

 

 

 

 

 

Hjärnan började gå på högfart

- varför just här och just nu ?

Hur sjutton skulle jag fixa att lyckas samla ihop mig så pass att jag orkade med en liten promenad tillsammans med Linn & Prinsessan ?

Som tur var fanns räddningen nära till hands, Julia som hade Peppe redo tog med sig Linn & Prinsessan på en liten sväng medans jag satte mig ner och vilade en stund

Sakta kände jag hur kallsvetten försvann, illamåendet drog bort lika snabbt som det hade kommit och det allra bästa av allt, helt plötsligt upptäckte jag att expresståget som rusat runt inne i kroppen på mig under de senaste dagarna hade stannat vid perrongen och dessutom passat på att släppa av både huvudvärken och den där obehagliga känslan bakom ögonen

Ja faktiskt så började jag må riktigt okey

 

 

Och det är lite lustigt det där, ungefär samtidigt som den där sköna känslan av att jag faktiskt mår helt ok för en stund infinner sig så infinner sig även insikten om hur otroligt dåligt jag faktiskt mått stundtals även om jag gjort allt för att hålla skenet uppe både för min egen och omgivningens skull

Och det är inte utan att jag känner en viss längtan efter att bara få må bra, att få vakna en dag och känna mig pigg och utvilad

Men framför allt önskar jag att man hittar orsaken till att jag mår som jag gör, just nu känns det bara som om allt hänger i luften och det är inte utan att jag stundtals känner mig som jordens hypokondriker men samtidigt så är det rätt svårt att fejka svullna ben, högt blodtryck och snabb puls...

 



 



Det går framåt ...

 

 

 

 

... eller ska man säga uppåt

 

För ett år sedan hade dagens scenario varit helt otänkbart, då ville Linn hoppa men hade inte modet att ge sig på några högre höjder utan kände sig trygg och nöjd med 10 och 20 cm, möjligtvis 30 cm efter lite övertalning

Men nu har rädslan släppt och ersatts av en lust att gå vidare mot högra höjder

I dag hamnade Linn & Prinsessan på ridbanan tillsammans med Julia & Peppe

Julia & Peppe tog täten och både Julia och jag tänkte att Linn skulle "smita förbi" minst två av hindrena men ack så fel vi hade

Linn och Prinsessan hängde på och efteråt var Linn stolt som en tupp och gick runt med ett leende på läpparna resten av kvällen och lite då och då småfnissade hon fram

 

- Mamma, vi hoppade sextio centimeter... Fattar du, sextio centimeter...

 

 

 

Jag är inte bara kassör utan...

... även sekreterare och rosettansvarig

 

 

Det blir lätt så i en liten klubb, man får helt enkelt rycka in och hjälpa till med det man kan för att få klubben att fungera

Men ibland hinner ju livet ikapp en och den här våren eller snarare det sista året kommer nog att gå till historien som året jag helst vill glömma

Stundtals har det nätt och jämt funnits kraft och ork nog att bara ta sig igenom dagen och då är det lätt att just ideella åtaganden får läggas åt sidan lite eller i alla fall gå på halvfart

Jag har haft koll på att rosettförrådet behövde fyllas på men det kom liksom aldrig längre än till just en tanke och när säsongens första tävling drog igång för ett par veckor sen fick jag lite smått panik ett par dagar före tävlingen då jag insåg att jag helt glömt av det hela

Men efter en inventering så konstaterade  jag att vi skulle klara den första tävlingen

- nätt och jämt

Och sen, jag sen hade jag ju fyra veckor på mig till  nästa tävling

- gott om tid

Eller hur ?

Vips så var det tio dagar kvar till nästa tävling och då inte tio vardagar utan både vanliga helgdagar och trams som kristi himmelsfärdshelg

Lätt panik uppstod hos mig men jag kastade iväg en beställning på 400 rosetter

 

 

 

I fredags fick jag mail från  http://www.premiemax.se/ där dom undrade om det var några av rosetterna som var viktigare än de andra eftersom dom inte var helt säkra på att hinna trycka alla i tid

Jag tänkte snabbt och kom fram till att segerrosetterna och de rosetterna alla som deltar får var allra viktigast, övriga placeringsrosetter kunde vi ju "byta ut" i efterhand

Hon lovade att försöka göra vad hon kunde vilket jag tackade för

I går fick jag ett mail om att alla rosetter var klara och postade

- snacka om service !

Ibland blir man bara så glad

 

 

Nu har vi rosetter så det räcker säsongen ut, nu återstår bara det roliga att beställa rosetterna till alla duktiga segrare i Sommarcupen och är det något som är roligt med att vara rosettansvarig  så är det just att få vara enväldig domare och bestämma färg o modell på dessa specialrosetter

Och med tanke på den otroliga bra trevliga och snabba servicen så är det ju givet att jag kommer att beställa även dessa rosetter från just Premiemax

Ett företag som är så trevliga och tar så väl hand om sina - slarviga - kunder ska absolut gynnas

 



Man har inte...

... roligare än man gör sig

 

 

I dag konstaterade min husläkare med ett leende att min journal både till mängd och innehåll var värdig en 90 åring

Jag kunde inte låta bli att berätta om när jag väntade Linn och var inlagd på Danderyd och mina journalpärmar hade en egen rullvagn medans de andra patienternas pärmar gott och väl rymdes på en och samma vagn

Trots allvaret i det hela kunde vi inte låta bli att småfnissa lite om att jag egentligen borde tjänstgöra som försökspatient till alla AT-läkare eftersom jag liksom är ett "allt i ett mysterium"

Innan allvaret fick ta över  och vi  ägnade oss åt anledningen till att jag var där idag sa han att han tycker att det är helt otroligt att jag har kunnat behålla mitt glada humör eller som han uttryckte det

- Det finns många som gett upp och kastat in handduken i betydligt lindrigare situationer

 

 

Efter att ha undersökt mig och tagit snabbsänka hade han full förståelse för att jag inte mådde sådär himla lattjolajban just nu

Sänkan lite förhöjd,  mitt förr så låga blodtryck var inte till belåtenhet idag eftersom det var aningens mer förhöjt för att han bara skulle  kunna vifta bort det och att min vilopuls dessutom var lite väl hög för att nonchaleras

Detta i kombination med mina svullna ben, myrstickningarna i benen, huvudvärken och "susandet o ilandet" i ögonen gjorde att han inte var helt nöjd

Efter lite funderande så beslutade han att sätta in en svag svag dos blodtrycksmedicin i avvaktan på vad måndagens ultraljudsundersökning av hjärtat säger

Därefter fick jag en skarp förmaning om att verkligen lyssna på kroppen, att inte dra mig en sekund för att ringa till honom under "kontorstid" vid minsta lilla försämring eller till akuten under jourtid

Men förutom dessa förmaningar fick jag också uppmaningen att hålla mig igång, göra det jag orkar och känner att jag vill göra, att bara sitta i soffan - om det inte var just det jag kände för just då - är ingen bra medicin i det stor hela

Utan kort sagt ett - Lita på dig själv och din magkänsla, du har koll på vad du kan och inte kan eller orkar göra...

 

 



 

 

Bra start...

... på veckan

 

 

Måndag, Linn hade studiedag och solen strålade

- mao en dag perfekt för stall & bad

Vi inledde med en liten skogsrunda tillsammans med Julia & Peppe

 

 

 

 

Tillbaka vid stallet igen passade vi på att köra lite agility på ridbanan, något som Prinsessan verka  tycka var riktigt roligt

Vippbräda, hinder, prasselband eller pallen

- inget verkade läskigt eller för svårt för Prinsessan

 

 

 

Efter promenaden och stunden på ridbanan var det riktigt skönt att leta sig ner till Gransjön och svalkan i det minst sagt kalla vattnet

Picasso som förra året var lite skeptiskt till det där med sjö och bad var väldigt snabb ner i vattnet och Linn ?

Tja hon plaskade på som vanligt och både simmade och hoppade från bryggan

 

 



 

Kort sagt, en bra start på veckan

Att tröttheten slog till som en gummiklubba framemot eftermiddagen och att jag var tvungen att ta mig en liten powernap efter middagen var väl egentligen inte mer än väntat

 

Jag har insett...

... att jag INTE är odlartypen

 

 

Varje vår händer samma sak, jag planerar att i år ska jag minsann odla morötter, sallad, rädisor, persilja ja kort sagt f*n och hans moster och varje år händer samma sak dvs oftast händer ingenting eller så satsar jag stort och slänger ner en massa fröer i jorden och ungefär i samma veva som jag täcker fröerna med jord så upphör mitt intresse för odlandet och det enda som växer och frodas är ogräset och möjligtvis de tomatplantor jag brukar sätta i en hink ute på balkongen

Ja förra året gick jag t.o.m så långt att jag införskaffade pallkragar som gjordes iordning, div fröer petades ner och framåt slutet av sommaren kunde vi bland allt ogräs skörda sytrådstunna morötter och en hel del persilja som marsvinens med stor förtjusning glufsade i sig tillsammans med salladen jag sått i en kruka

 

 

Även i år inträffade samma sak, när våren började smyga sig på kom alla de där tankarna över mig igen att i år ja då skulle jag inte bara plantera en massa fröer i år skulle jag minsann även rensa ogräs, gallra och sköta om rabatterna och i år skulle jag nog även försöka mig på att odla potatis

Jag läste på om hur man odlar potatis, funderade lite över om jag skulle odla morötter, sallad eller något annat också men så...

 

 

 

 

... plötsligt drabbades jag av insikten att jag innerst inne inte är ett dugg intresserad av att ligga på knäna och rensa ogräs och gallra bland morötterna för precis som jag konstaterade för maken så finns det ju faktiskt folk som ägnar sig åt att odla dessa godsaker på professionell basis och att läckerheterna faktiskt finns att köpa i närmaste affär

Så i år bestämde jag mig för att inte ens försöka utan helt enkelt glädjas över att ha kommit till insikten av att livet är för kort för att slarvas bort på sånt som inte roar en och istället för att sitta och gräma mig över att tiden, lusten och orken att sköta dessa odlingar aldrig tycks infinna sig så ska jag med nöje ägna mig åt sånt jag tycker ör roligt dvs umgås med familjen, läsa en bok, lösa ett korsord eller helt enkelt bara vara

 

 

Men eftersom vi nu införskaffade pallkragar förra året så vore det ju synd om dom bara blev liggande där på backen till ingen nytta så när vi var på Blomsterlandet investerade vi i en krusbärsbuske, två buskar med Amerikanska blåbär och två jordgubbsplantor i all enkelhet

- överlever dom så överlever dom och har vi riktigt tur kanske vi kan få några krusbär,  en jordgubbe eller två och med ännu mer tur hinner vi smaka ett blåbär innan rådjuren hittar dom...

 





Saker jag längtar ...

...  efter just nu

 

 

* Att kunna baka

 

* Att kunna sticka

 

* Sol & värme

 

* Att orka tvätta, städa och andra dötrista vardagssaker

 

* Att få sova en hel natt - helst i min favoritställning på vänster sida

 

* Ligga och läsa en bok, eller rättare sagt orka hålla i en bok

 

Men allra , allra mest längtar jag efter att vakna en dag och känna mig frisk men framför allt pigg nog att orka ta mig från start till mål utan att vare sig bli trött eller känna att axeln säger ifrån