fredag 10 december 2010

Ett år...

... av saknad





Jag kan fortfarande minnas tystnaden och tomheten som slog emot oss när vi kom hem från vetrinären
- utan Molly

En tystnad och tomhet som numera bor i mitt hjärta,
det är något som saknas
Min fina, underbara och alldeles fantastiska Molly

Det fanns inget ont i Molly, bara ett stort hjärta och en  massa kärlek till alla som ville ha





För att göra sorgen lättare för Linn så sa vi att Molly for upp till himmeln för att bo hos Linns Farmor Berit
Ofta har Linn och jag tittat upp mot himlen och undrat vad Molly & Farmor gjort för roligt tillsammans,
fantiserat om hur dom har det, hur Farmor steker köttbullar till Molly och hur dom leker och busar tillsammans...

Tänk om det är så,
tänk om Molly sitter däruppe på dom evig gröna ängarna och tänker på oss ibland
Då hoppas jag att hon blir lika varm i hjärtat som vi blir när vi tänker på henne

5 kommentarer:

  1. så vakert skrivet. hoppas verkligen det är så där uppe.

    SvaraRadera
  2. Tack, det är underligt hur man kan sakna en liten ( ja ok rätt stor ) hund så mkt...

    SvaraRadera
  3. tycker inte det är så konstigt, dom har ju oxå personligheter som man lär känna. dom blir ju en vän.

    SvaraRadera
  4. Det är sant och vi hade henne i nästan 11år - det är lång tid när man tänker efter...

    SvaraRadera
  5. ja på 11 år hinner man skapa många minnen

    SvaraRadera