Att vakna...

… dagen efter 

Att vakna dagen efter Tjejmilen och trots lite stumma ben och en lätt känsla av seghet i kroppen fortfarande känna den där underbara känslan

- Jag gjorde det!

Och även känna känslan av ett lugn,

ett avslut och en nystart

Det var så mycket känslor, frustration, ilska, besvikelse mm som behövde rensas ut ur kroppen

Så mycket som behövde bearbetas en sista gång för att slutligen försvinna ut tillsammans med svetten som rann

Jag skulle ljuga om jag skulle skriva att jag är klar med det här nu, att det har för alltid lämnat mig men för första gången känns det som att jag äntligen kan och vågar släppa det och gå vidare

Alla dom där jobbiga känslorna, alla tankar, alla obesvarade frågor är inte längre en central del av mig och min dag

Dom finns självklart där någonstans långt inne men det känns som att jag äntligen har landat

Att jag faktiskt vågar tro,

att jag vågar känna känslan av lycka, glädje

Hur gärna vi än vill kan vi inte sudda ut det som har hänt,

vi kan inte få det gjorda ogjort men tillsammans kan vi se till att det inte händer igen

Tillsammans kan vi vara rädda om varandra i framtiden

Det har varit lättare för dig att ha fokus framåt, 

för mig har det av förklarliga skäl inte varit lika lätt, 

inte lika självklart att orka, våga och kunna se framåt

Självklart kommer jag att titta tillbaka i backspegeln,

självklart kommer jag att även i framtiden reagera över ett ord, en blick eller vad det nu kan vara som kastar mig tillbaka dit till dagar jag aldrig mer vill uppleva igen

Men på något sätt känns det som att "det" har lämnat mig nu

"Det" kommer inte längre att vara en central del av min vardag

Min vardag är här och nu med framtiden i sikte