Så var det det här...

... med att pyssla i trädgården

 

 

Det är nog ingen hemlighet att just den detaljen inte finns med på min topp tio listan över saker jag tycker är roliga att göra

Jag kan inte se någon som helst charm i det hela och milt uttryckt så tycker jag att det är stentrist och då kanske någon frågar sig varför vi bor i hus ?

Tja av den enkla anledningen att jag kan räkna upp en hel radda med andra fördelar som det finns med att bo i hus kontra lägenhet utan att ens vara i närheten av just det där med att pilla i trädgården

Jag menar vore det så att "pilla i trädgården" x antal timmar varje vecka var ett måste för att få bo i hus så skulle vi definitivt bo i lägenhet

 

 

Jag är helt säker på att det finns en och annan som mer än en gång tänkt "what the fuck" när dom sett vår så kallade trädgård och som förmodligen minst lika många gånger undrat varför vi inte "sköter om den" mer än just det allra nödvändigaste och det finns ett enkelt svar på den frågan

- vi har inte lust eller tid

En av anledningarna till att vi fastnade för just det här huset var faktiskt just trädgården eller snarare bristen på rabatter och annat sånt där tidskrävande meck

Stor del är gräsmatta och ungefär lika stor del är "skogstomt" det vill säga lite träd och buskar som definitivt inte kräver ogräsfria ytor för att trivas

Men visst har det hänt att jag någon gång drabbats av lite "fixarlusta" men den brukar försvinna lika fort som den dök upp och i stort sett aldrig leda till något mer än just en tanke och tur är väl det för de gånger som jag gått från tanke till handling så har intresset inte varit speciellt ihållande

Det senaste projektet var nog pallkragarna som fick extremt mycket omsorg under de första dagarna men sen mot slutet av säsongen i princip var helt lämnade åt sitt öde

I dag fick jag ett litet trädgårdsryck, inte för att jag hade speciellt stor lust utan mest för att jag kände att jag var mer eller mindre tvungen att göra en insats och ta hand om dom där lövhögarna från i höstas som vi skulle ha tagit hand om när vi kom hem från Orlando men sen kom det liksom lite annat emellan och eftersom det var så himla fint väder kändes det trots allt som en rätt okey syssla

När lövhögen var omhändertagen fortsatte jag med ännu en sak jag borde ha gjort i höstas men som liksom inte hanns med dvs klippa bort det döda från ormbunkarna

 

 

 

Men om nu någon tror att jag ägnade mig åt finputsning så lär hen bli besviken, här var det bara grovgörat som gällde sen hade jag ledsnat och beslöt mig att ägna mig åt betydligt roligare saker som att umgås med Linn och Picasso

För hur det än är, trädgården står kvar där i morgon och även i övermorgon och om ogräset frodas och löven yr runt på tomten har liksom ingen större betydelse i det stora hela

Vi vet inte vad som väntar runt hörnet men en sak vet jag med bestämdhet

 

- Jag kommer aldrig någonsin att ångra ett orensat ogräs och lika säkert vet jag med bestämdhet att jag skulle ångra om jag inte hade tagit tagit vara på alla de tillfällena jag hade att vara tillsammans med Linn

Istället för att ägna min tid åt att rensa ogräs och skapa mig en perfekt trädgård väljer jag att lägga min tid på att sköta om och förhoppningsvis ge Linn en bra och trygg grund att stå på så att hon blommar ut och blir en vacker blomma

 

 

 







Skönaste dagen...

... på länge

 

 

 

Sol, värme & vårkänslor - ja så skulle man kunna sammanfatta gårdagen och i övrigt så låter jag bilderna tala för sig själva

 

 

 

 



Man kan inte...

... älska alla

 

 

I mon omgivning finns en person som av någon anledning inte tycker om mig och hen är väldigt duktig på att visa det på alla tänkbara sätt med sitt kroppsspråk, miner, blicken och även genom att alltid väldigt tydligt visa att det jag säger är totalt ointressant
Hen ställer dessutom större krav på mig än vad hen ställer på andra men kanske framförallt än vad hen ställer på sig själv
Om jag inte har skött ett uppdrag visar hen väldigt tydligt vad hen anser om det medans hen bara minuten efteråt kan le och visa förståelse åt att någon annan inte slutfört sitt uppdrag eller bara rycka på axlarna och tycka att hens eget outförda uppdrag inte spelade någon större roll i det hela

Det som är lite roligt i det hela är att varje gång hen visar sitt ogillande så skulle jag med ett hånleende vilja säga

 

- Det är helt okey att du inte gillar mig, det är liksom ömsesidigt, jag gillar inte dig heller...

 

 

 

 

Men det ligger liksom inte för mig eftersom jag försöker leva efter "Man kan inte älska alla men man kan visa varandra respekt"

Kanske är det just det jag borde säga nästa gång hen med sitt  kroppsspråk, sina miner och sin blick visar vad hen känner för mig men jag förmodar att just ett sånt uttalande bara skulle spä på hens ogillande än mer för jag har en känsla av att hen aldrig någonsin skulle våga/vilja facea sitt ogillande gentemot mig och att hen lever i tron om att jag inte har en aning om vad hen tycker om mig och förmodligen även tror att jag gillar hen skarpt

Men sorry, folk som tror att dom är förmer än andra och inte respekterar andra står inte högt i kurs hos mig



Lite...

... nostalgi

 

 

När jag var gled förbi lösgodishyllan på ICA fastnade min blick på de små godispåsarna som dom precis börjat med som alternativ till de extremt stora påsarna som annars är standard vid lösgodisförsäljning

Påsen riktigt skrek nostalgi och barndom och inte sjutton kunde jag glida förbi utan att köpa mig en liten påse

 

 

Jag tillhör ju trots allt generationen som gick till kiosken och stod där och pekade

"En sån, två såna, En sån, tre såna....Näe förresten ta bort en napp och ta en sån istället..."

och visst sjutton har jag även frågat

 

- Hur mycket är jag uppe i nu ?

- Hur många såna räcker det till ?

 

Vid närmare eftertanke så måste ju de som jobbade i kiosken på "den gamla goda tiden" varit utrustade med jordens tålamod, speciellt på lördagar då kön kunde ringla sig lång av ivriga men lite obeslutsamma godissugna barn

Ett tålamod som förmodligen var betydligt längre och mer tålsamt än hos en och annan vuxen som hamnade i kön bakom dessa barn och till slut inte klarade av att vänta på sin tur utan helt enkelt såg det som sin rättighet att få slinka emellan med orden

 

- Jag ska bara ha tidningen och ett paket cigaretter...

 

 

En nostalgitripp och en resa tillbaka till barndomen tur och retur inom loppet av några sekunder och hur fånigt det än låter så kändes det nästan som att vara barn på nytt när jag la ner påsen i korgen och med handen på hjärtat kan jag väl erkänna att om jag hade tagit den större påsen så hade det definitivt hamnat betydligt fler godisbitar i den än vad det hamnade i min lilla påse men det lustiga i kråksången var att den där lilla lite mer än halvfyllda påsen kändes megastor och riktigt lyxig men framför allt kändes den alldeles lagom för en som fuskade lite och låtsades att det var lördag på en helt vanlig torsdag....  

 





Undrar vad det är...

... med mig och mössor

 

 

Med tanke på hur många mössor jag har stickat och förmodligen kommer att sticka framöver så är det rätt komiskt att jag i princip aldrig använder mössa själv

Sen den dag jag själv fick bestämma så har jag endast använt mössa vid ett fåtal tillfällen

Varför ?

Bra fråga men en del av svaret på frågan är väl helt enkelt att jag vare sig passar eller trivs med mössa på huvudet och förmodligen spelar nog även det där lilla detaljen med att jag är som en levande kamin med  in i bilden

 

 

I dag gjorde jag klart den nittonde mössan i mitt lilla "Temple Street Childrens Hospitalprojekt" och har därmed enbart på mösstickningen samlat ihop 1250:- så här långt och därmed redan nått mitt uppsatta mål och lite till och med tanke på att jag har en lista med ytterligare sexton mössor som ligger och väntar på att bli stickade så kommer det att droppa in en och annan krona till

 

 

 

 

Dessutom gjorde jag en liten lagerinventering idag och hittade ytterligare ett gäng mössor som finns till försäljning för 100:- styck och av dessa 100: går 50:- till den donation vi ska göra till Barnsjukhuset på Irland som Linn vårdades på under ett dygn, ett barnsjukhus som delvis drivs med hjälp av donationer och även om vår lilla donation kommer att vara en droppe i havet så känner jag väl lite som "många bäckar små" och framför allt så är det ett sätt för oss att visa vår tacksamhet över den vård Linn fick och även omtanken både Linn, Paul och jag möttes av

Ni som har FB kan gärna kika in i mitt album "Mössor för Temple street Childrens hospital" 

https://www.facebook.com/helen.ahlgren/media_set?set=a.10153027555778972.1073741864.617563971&type=3

 

Mössorna här nedan finns till försäljning, 110:- styck + ev porto

 

 

 

Rosa "cupcakemössa" ca 1år

"Prinsessbakelsemössa" ca 1år

Hammarbymössa med tofs ca 1-2 år

Hammarbymössa utan tofs  ca 1år

Ljuslila/ljusgrön mössa ca 1-2år

Rosa/ljusblå mössa ca 1-2år

Blå mössa med "tuppkam" och ögon ca 1-2år

Neonorange/grön mössa ca 0-6 mån

Röd/marinblå randig mössa baby

Randig tröja + mössa ca 9-12 mån 100:- tillsammans

Ljusgrå-ljusrosamelerad mössa ca 2år

Ljusrosa mössa ca 1år

 

Grå-svart melerad med fläta fram vuxenstorl

Ljusblå-vitmelerad med fläta fram vuxelstorl

Marinblå-gråmelerad med fläta fram vuxenstorl

 

Vid ev frågor angående mått eller intresse av köp går det bra att maila till ahlgrenhelen@gmail.com

Egentligen är det här inlägget lite emot mina principer men ibland får an göra avkall på dessa då det är för en god sak...

 

 

 

 





Ibland önskar jag...

... att jag var en man

 

 

Nu menar jag absolut inte att alla män är på det här viset men påfallande många män - betydligt fler än kvinnorna i alla fall -  i min bekantskapskrets har en förmåga att inta "döende svanen positionen"  och verkligen pausa livet när dom blir sjuka medans vi kvinnor istället väljer att blunda, koppla in en växel till och köra på som om allt var som vanligt eftersom vi någonstans inom oss har inbyggt att hur illa vi än mår så måste världen fortsätta snurra och vardagen fungera och det gör den inte om ingen ( dvs vi )  finns där och styr upp det hela

Vad som är rätt och fel råder det säkerligen delade meningar om och kanske vore en mix av båda dessa egenskaper det mest ultimata

 

När jag hade lämnat Linn vid skolan i morse var det som om all luft eller snarare energi fullkomligt flög sin väg och bara att ta sig hem den korta biten var en stor utmaning i sig

Jag hade bestämt mig för att inleda dagen med en långpromenad men när jag kom hem fanns det ingen som helst energi till det och även om jag längst inne i hjärnkontoret visste att jag förmodligen skulle ha mått betydligt bättre efter en promenad så kändes det rätt skönt när Picasso visade med största tydlighet att hon inte hade någon som helst lust att ge sig ut och promenera just då så jag bestämde mig för att skjuta lite på promenaden och helt enkelt ägna förmiddagen åt ingenting och helt enkelt bara vara

 

 



 

 

Egentligen har jag några måsten som jag borde ta tag i idag men energin finns inte och dom kan eller rättare sagt får lov att vänta tills i morgon

I dag tänker jag vara ego och tänka på mig själv i första hand, det känns som om det är nödvändigt om jag inte ska halka tillbaka på ruta ett igen

Lärdomen från förra veckan får bli att jag nog måste bli bättre på att lyssna på mig själv och de signaler både kropp och knopp sänder ut till mig... 

 

 

 



Nu behöver den här...

... mamman sportlov

 

Eller snarare lite vilopaus då jag känner att jag numera går på ångorna från energireserven så det är en evinnerlig tur att sportlovet sjunger på sista refrängen

Det är inte på något vis så att Linn är speciellt jobbig eller krävande på något vis, snarare tvärtom - snällare unge får man nog leta efter

Även om Linn är hur duktig som helst på att sysselsätta sig själv i största allmänhet och den här veckan visat prov på det i synnerhet så är det ändå stor skillnad när jag får dom där fria timmarna medans hon är i skolan jämfört med den här veckan då det varit "ingen rast & ingen ro" från sju-åtta på morgonen fram till kvällen

 

 

Det där med lugn och ro går ju liksom fetbort en vecka som den här och jag börjar känna att mitt huvud inte riktigt hänger med och att tålamodet och orken definitivt börjar tryta så när Linn igår började hosta och känna sig lite "halvrisig" var det inget svårt beslut att dra i handbromsen och bestämma att helgen skulle få gå i stillhetens tecken

I dag har vi i princip gjort ingenting utan helt enkelt bara varit dvs suttit och tittat på film tillsammans i stort sett hela dagen och planerna inför morgondagen ser i stort sett detsamma ut med ett litet undantag, vi har årsmöte i vägföreningen men det brukar vara ett snabbt avklarat kapitel och kräver ingen större arbetsinsats

 

 

 

Och sen är det måndag = skoldags igen

och jag ska njuta hela förmiddagen lång av att bara behöva tänka på mig själv, ingen lunch som ska fixas, inga frågor som behöver besvaras, inga pyssel som behöver hjälp, inga saxar som ska letas upp, inga...

 

 

... kort sagt

- tid för återhämtning

Välbehövlig återhämtning för även om jag kommit en bit på vägen så visade den här veckan på att marginalerna fortfarande är väldigt små och om jag ska vara riktigt ärlig så känns det som ett litet kliv tillbaka och kanske är det så att jag behöver påminnas lite då och då om vikten av att ta hänsyn till mig själv något som är lättare sagt än gjort...