Hur kunde jag...

... missa Imperiet ?

 

 

 

För att få sova fyrtiofem minuter längre om mornarna så väljer oftast att skjutsa Linn till skolan istället för att hon ska ta skolbussen

På vägen till skolan ska radion vara avstängd för precis som Linn säger så är det mycket lättare att prata då och på dom ynka minutrarna det tar att åka till skolan hinner vi avhandla en hel del mer eller mindre viktiga saker men så fort Linn har stängt igen sin bildörr och vinkat hej då sätter jag på radion för att få lite sällskap och vid tre tillfällen de senaste dagarna har det spelats låtar med Imperiet

Låtar som till min stora förvåning var riktigt bra och som gjorde mig lite nyfiken på att höra mer så nu ikväll efter att Linn hade somnat har jag roat mig med att lyssna på Imperiet på Spotify

 

 

 

 

Självklart har jag under åren hört Imperiet lite då och då och otroligt nog så har jag en av deras LP skivor i min samling men i ärlighetens namn så tror jag den hittade dit av misstag dvs jag glömde avbeställa månadens skiva eller nåt sånt

Förutom Ulf Lundell som hängt med längst av alla så har jag ju haft en rätt "mesig" musiksmak där Tomas Ledin, Factory, Gyllene Tider och Niklas Strömstedt regerat i mina högtalare så Imperiet har liksom aldrig fått någon chans hos mig

Men plötsligt händer det...

 

 

... många, många är efter "alla andra" har jag helt plötsligt hittat en liten guldgruva att lyssna igenom och tack o lov för att spotify finns och gör det hela så enkelt

 



Räkmackan var...

... riktigt god

 

 

Ja i allfall ungefär halvvägs dvs ända fram tills katten Bosse hulkade och bestämde sig för att lägga en pizza av storleken XL med extra allt alldeles i min närhet och Picasso som i vanliga fall är oerhört kräsen med vad hon äter fullkomligt flög fram och mumsade i sig hela härligheten innan jag ens hann resa mig från stolen

 

 

 

 

 

 



Vems är...

... bonusen ?

 

 

I går fick jag en bonuscheck från en av de klädkedjor vi handlar från och genast informerade Linn mig om att hon hade sett en fin tröja där som vi kunde köpa för bonusen

Lite fint talade jag om att det var jag som hade fått bonusen och att jag bestämde vad som skulle handlas och tänk, jag kanske ville köpa något till mig varpå Linn direkt svarade

 

- Men hallå, du har fått bonus eftersom du har köpt kläder till mig då borde jag få handla för bonusen

 

 

 

Lite tyst för mig själv undrade jag vem det var som hade betalt för alla dessa kläder men jag kände att ibland är det ingen större ide att ge sig in i en diskussion utan det är bara att le och vinka för när allt kommer till kritan så vet vi ju alla att när bonusen ska utnyttjas så kommer den med 99% säkerhet att utnyttjas till just kläder åt Linn



Har ni varit med om...

... att ett mönster talar till er ?

 

 

Efter att ha lämnat Linn i skolan i morse tog jag en tur in till Flygfyren, mitt huvudsakliga mål med den utflykten var att fixa hem något ätbart till kvällens middag men när jag var på väg mot kassan bestämde jag mig för att kolla om det fanns någon tidning som lockade

Hemmets Journal lockade med "Stickextra" och givetvis var jag ju tvungen att lite snyggt och försiktigt spana in om det var några roliga mönster

Jag menar att även om jag vet att man inte ska "läsa" tidningen innan man har köpt den så vill jag ju inte köpa grisen i säcken liksom

Jag bläddrade snabbt - och mycket försiktigt - fram till sidorna med stickmönster och i samma sekund som min blick landade på en bild med ett par pulsvärmare så var det som om ugglorna på dessa viskade till mig

 

- Sticka oss och låt oss flytta lite söder ut

 

 

Det är banne mig inte varje dag en mönsterstickad uggla talar till en så givetvis var jag tvungen at köpa tidningen med mönstret i

När jag kom hem tog jag en snabbpromenad med Picasso, åt en ännu snabbare frukost och sen letade jag fram garn och stickor och slog mig ner i fåtöljen

Två "Hemmafruarna i...." och ett avsnitt "Hem till gården" senare var pulsvärmarna färdiga och nu ligger dom och bara väntar på att få flyga söderut och bosätta sig på någons händer

 





Man har inte...

... roligare än man gör sig

 

 

Kan man inte göra så mycket annat än att bara ta det lilla lugna så får man se till att få tiden att gå med lite handarbete och då med betoning på lite eller rättare sagt litet

I nuläget fixar axeln bara mössor, vantar, raggisar och kanske en eller annan liten babytröja

Stickade två bakelsemössor för ett tag sen och har gått och klurat på om jag inte skulle kunna utveckla mönstret ytterligare lite så det fick bli en lite lägre "kulle" på mössan samt en liten gräddkant

 

 

Jag blev rätt nöjd med slutresultatet men Linn däremot var något missnöjd med att jag gjort den i "bebisstorlek" eftersom hon väldigt gärna skulle vilja ha en liten bakelse att sätta på huvudet

Rent spontant känner jag väl att hon kanske passerat bästföre datum vad det gäller den saken men å andra sidan, vill hon ha en bakelsemössa är det väl klart att hon ska få en

 

 

 

 

 

Lika nöjd som jag är med den senaste mössan lika missnöjd är jag med "restgarnströjan"

Den gick inte helt problemfritt att sticka,

Jag stickade och repade upp första ärmen tre gånger innan jag var hyfsat nöjd med storleken på den och när det var dags att sy ihop den så ville det sig inte riktigt utan jag fick repa upp och göra om ett par gånger och mer än en gång undrade jag i mitt stilla sinne varför jag helt enkelt inte bara kan sticka efter en beskrivning istället för att hålla på och knåpa ihop egna modeller hela tiden

 





Min oerhört...

... snälla man

 

Det händer att jag ringer min käre make på jobbet någon gång ibland, inte alls lika ofta som "förr" men ¨som sagt det händer ibland

Oftast så har han tid att byta ett ord eller två men det finns gånger då han sitter djupt koncentrerad, helt inne i sitt jobb och absolut inte har tid/lust att bli störd

Men det är något han aldrig skulle säga utan som den oerhört snälla och omtänksamme mannen han är så låter han mig prata på men...

 

 

... ja även om han inte säger något vid dessa tillfällen så brukar det bara ta sådär en halv minut innan jag inser läget och frågar

 

- Är du upptagen ?

 

Oerhört korkad fråga att ställa eftersom svaret alltid till en början blir

 

- Nej nej, prata på du..

 

Ja så fortsätter jag att prata men så mycket till svar får jag inte, några hummanden och kanske ett eller annat "ja ja" "jomen" eller nå´t annat i den stilen

Och så där kan vi fortsätta, jag frågar om han sitter och jobbar med något och han svarar envist sitt - Nej då..

 

 

 

 

Just idag var ett sånt tillfälle,  när jag var på väg ut till bilen efter läkarbesöket idag så passade jag på att ringa maken för att berätta att jag äntligen hade blivit uppsatt på operationslista

Maken svarade och jag bubblade på som vanligt och han gjorde nog tappra försök att visa både intresse och engagemang men idag var det så otroligt uppenbart att han satt djupt försjunken i jobb att jag avslöjade honom redan efter en mycket kort stund och idag var det inte mycket till protester från hans sida utan vi kunde med skratt i rösten konstatera "Vi ses i natt..."

 

 

 

 

Numera har jag lärt mig att inte ta det personligt, när han är inne i ett jobb så är han så fokuserad att allt annat runt omkring försvinner så egentligen är det en stor bedrift av honom att i alla fall försöka upprätthålla en konversation på ett mycket vänligt sätt jag ör inte helt säker på att jag i en sån situation hade klarat av det riktigt lika bra men jag jobbar i alla fall på att bli bättre att lyssna av honom och försöka vara lika förstående som han är dvs att i såna här situationer hejda mig och avsluta samtalet snabbare

 

 

 

 





Äntligen händer...

...  det något

 

I dag var det så äntligen dags att få träffa axelspecialisten på ortopedmottagningen

Efter att ha förhört sig om hur länge jag haft ont och hur smärtan yttrar sig så ställde han följande frågor

 

- Har du provat sjukgymnastik ?

 

- Ja

 

- Har ni provat akupunktur ?

 

- Ja, utan större resultat

 

- Har du fått cortisonspruta ?

 

- Ja, två stycken varav en in i leden

 

- Har du gjort röntgen ?

 

- Ja....

 

- Såna här besvär kan ju läka ut av sig själva på ett halv år ett år men jag ska gå ut och kika på dina röntgenbilder så återkommer jag

 

 

 

 

Tio minuter senare kommer läkaren tillbaka, sätter sig på sin stol och säger

 

- Nu har jag tittat på dina bilder, det är inget snack om saken du behöver opereras det här är inget som läker ut av sig självt så jag sätter upp dig på operationslistan

 

Fine, synd bara att jag inte fick träffa honom på en gång istället för mellanlandningen hos knäspecialisten och ännu mer synd att denne knädoktor inte ens bemödade sig med att titta på röntgenbilderna när jag var där i november utan bara använde sig av alla läkares favorit ord - avvakta

Nåja, nu är det bara att vänta och se

När operationen blir av kunde varken läkaren eller sköterskan svara på mer än att "det dröjer" och ett "Ring till operationsplaneraren om ett par veckor så får du veta på ett ungefär..."

Så, ja ett par veckor till lär det väl dröja innan det är dags att lägga sig på operationsbordet och med min vanliga tur så blir det väl i samma veva som Paul drar iväg till Canada på Curling VM