Det blev advent...

... ändå

 

Jag hade närt en förhoppning om att jag i år skulle hinna röja och göra lite adventsfint härhemma men det sket sig liksom lite

Visst, jag är "bara" hemma med Linn och borde ju ha all tid i världen över till att småplocka, städa, dammsuga, torka golv osv men det funkar ju liksom inte riktigt så

Det är ju inte så att vi går härhemma och bara pillar oss i naveln i brist på annat

 

Är det inte frukost, lunch eller middag som ska fixas så är det disk som ska tas om hand och däremellan ska tvättmaskinen matas, hunden rastas och lägg dessutom till små besöken i skolan, div telefonsamtal som ska ringas och alla samtal med Linn om det som hände  så blir det inte så himla mycket tid över om dagarna

 

 

Men visst, det händer att det dyker upp ett litet tillfälle att så smått börja plocka lite men då kan man ge sig fanken på att efter sådär ett par minuter så är det en liten nioåring som helt plötsligt kommer på att det skulle vara så mysigt att göra något tillsammans med mamma just nu eller i alla fall skulle behöva lite assistans och att den assistansen absolut inte kan vänta och vid dom tillfällena har min första reaktion varit att direkt svara

 

- Sen... jag ska bara göra klart det här först

 

Men sen hinner det inte gå många minuter förens jag förvandlat det där "sen" till ett ok jag kommer

För hur det än är så är det inte så länge sen jag stod i det där lilla rummet i Dublin och förbannade alla "sen" och "inte nu" som jag uttalat och när allt kommer omkring vad kan väl vara viktigare än att ta vara på stunden och ha lite mysigt tillsammans istället för att ägna sig åt städ och disk ?

 

 

Men visst, även solen har sina fläckar och visst fanken har även jag en gräns då jag känner att nu får det räcka, nu vill jag faktiskt bara få göra något utan att bli avbruten hela tiden och visst sjutton händer det även numera att jag tappar tålamodet och säger stopp

Men, det händer inte lika ofta som tidigare för påminnelsen om vikten av att befinna sig här och nu och att ta vara på tiden tillsammans är fortfarande så stark att den hela tiden gör sig påmind och lockar till eftertanke

Och när allt kommer omkring, vad är viktigast ?

Ett renstädat och adventspyntat hem eller tid tillsammans med sitt barn ?

Ja , för mig är svaret på den frågan enkelt

Även om jag älskar advent och alla julens förberedelser så står dom sig slätt jämfört med att få sitta tillsammans med Linn och pyssla
För hur det än är så vet vi inget om framtiden, det vi ser som självklart just nu kan i nästa ögonblick vara borta...