Tillbaka till...

... skolan

 

 

I fredags var Linn och jag och hälsade på i klassen, ett ganska kort besök på dryga timmen då Linn och hennes klasskamrater tittade på film och drack lite saft och åt pepparkakor tillsammans

En inte alltför betungande stund för Linns del

 

I dag var det dags att mjukstarta återgången till skolan, vi var med på första lektionen som var syslöjd mellan 8 och 9:20

Slöjd har dom i "halvklass" och eftersom Linn fortfarande tycker att det är jobbigt när det är för många runt omkring henne tyckte jag att det kändes som en lagom mjuk start

 

 

 

 

Efter att syslöjdsläraren pratat lite var det dags att börja jobba och Linn plockade ivrigt fram sitt monster och började sy

Ivern och koncentrationen höll i sig i sådär fyrtio minuter in på lektionen sen såg jag att Linns arbetstakt sjönk rejält och pauserna mellan stygnen blev allt längre och längre

Jag frågade Linn om vi skulle avbryta men Linn var bestämd med att hon ville vara kvar hela lektionen och även stanna kvar på rasten och leka lite med kompisarna

 

 

När det var dags att plocka undan och avsluta lektionen var Linn så trött så ögonen gick i kors och hon viskade att hon inte ville stanna kvar på rasten utan att vi kunde åka direkt hem

En timme och tjugo minuter var alltså vad Linn klarade av med nöd och näppe och under den tiden kanske Linn jobbade aktivt i sammanlagt fyrtio-fyrtiofem minuter och då med att sitta och sy små stygn - inget direkt ansträngande

Jag kan inte låta bli att småle åt läkaren på Q80 som skrev ut henne förra måndagen och tyckte att hon skulle ha varit tillbaka i skolan på "heltid" redan i måndags eftersom barn har så långtråkigt hemma...

 

 

Vad jag anser om just den åsikten och om sättet han behandlade oss eller rättare sagt Linn på ska jag inte skriva, vissa ord ser så fula ut i skrift

Istället är jag glad för att det finns betydligt mer empatisk och klokare personal inom vården än just den här läkaren som tycktes ha gått en kurs i att skriva ut patienterna så fort som möjligt och få tillbaka dom i "arbetslinjen" eller som i det här fallet då skollinjen utan någon som helst hänsyn till patienten ifråga

Det är tur att det finns personal som har förmågan att se till människan och just dennes behov

Personal som inser att även om kroppen återhämtat sig fysiskt så måste  även själen måste ges tid att läka