torsdag 31 maj 2012

Det var riktigt skönt...

... att sakta ner farten lite


Den här veckan har varit riktigt trivsamt lugn på jobbet
Både tisdag och onsdagen var jag av olika skäl tvungen att gå tidigare från jobbet
I tisdags slutade jag redan klockan tio och igår vid halv tolv snåret och det var nog precis vad både min knopp och kropp behövde
I tisdags hade Linn och jag en helt underbar dag med bla lunch på stan och lite shopping och igår fick vi en skön härlig "bara vara hemma eftermiddag" tillsammans

Det har varit oerhört nyttigt att slå av på takten lite att landa i vardagen, att stanna upp och tänka till eller rättare sagt att tänka efter
Dom senaste veckorna har rusat på i expressfart utan att jag riktigt hunnit med att reflektera,
det var liksom bara att kliva på tåget, ta plats och försöka hänga med i dess framfart och göra det bästa av situationen men nu är det läge att dra lite i handbromsen och slå av på takten

Under några veckors tid har jobbet fått vara prio ett vilket i sin tur inneburit rätt långa dagar för Linns del, lillskruttan har tålmodigt funnit sig i att "Mamma kommer vid tre" förvandlats till "Mamma kommer så fort hon kan" dvs oftast strax efter fyra


Men efter att ha haft två softa eftermiddagar då jag upptäckt hur oerhört mycke jag missat under de här veckorna så har jag bestämt mig för att jag under de här sista veckorna innan jag återgår till att bara vara planerare och jobba som vanligt igen så ska jag ha som mål att gå hem runt två vilket då förhoppningsvis kommer att innebära att jag iallafall lämnar jobbet strax före tre och därmed kan hämta Linn på utlovad tid
I dag var jag redo att gå vid två men så dök det upp en grej som behövde lösas, när den var löst dök nästa grej upp och sen nästa och vips var klockan halv fyra
I dag gjorde det dock ingenting att jag var liiite sen till fritids eftersom Linn hade full upp i "verkstaden" där dom höll på att sy små gosedjur




Medans några av barnen  hade pysslat i verkstaden hade några andra bakat kanelbullar till morgondagens mellanmål och när Linn och jag gick genom lilla matsalen på vägen ut till kapprummet sa Linn

- Mamma... jag känner mig hemma här på fritids nu när det luktar bullar... det luktar mamma och jag älskar dig

En av dom saker som fått stryka på foten de senaste veckorna är just bakningen, det har liksom vare sig funnits tid eller ork till att baka eller pyssla med något annat men nu ska det banne mig bli ändring på det och jag började redan igår med att röra ihop en filmjölkslimpa med bla gojibär, torkade äpplen, valnötter, linfrön, russin mm
Nästa vecka får det lov att bli lite bakning på schemat, dels kommer mina två stora troll och deras respektive hem nästa helg, dels fyller syrran 40 år och det ska firas med buller och bång nästa helg och dessutom ska jag försöka ta mig i kragen och se till att ta mig tid för en fika i lusthuset hos UB och då måste jag ha något gott med mig

I min värld finns det inget som någonsin kan bli viktigare än att ha tid till att vara tillsammans med min familj och mina vänner





5 kommentarer:

  1. Haha jag antar att det inte är så många som samlar på pepparkaksformar direkt. De flesta jag känner till brukar stöna o sucka när pepparkaksbak kommer på tal... "för det är ju så tråkigt"

    Men JAG tycker att det är roligt... och jag brukar tycka att det är synd när degen börjar ta slut.
    Sen är jag ju barnsligt förtjust i att dekorera dem med kristyr också. Det är liksom pricken över i'et.
    Mitt kök är ju inte helt klart ännu så bakningen har fått stå på väntelistan lääääänge nu. Så snart vi haft elektrikern här o kopplat in min nya ugn (ny för mig, gammal om man frågar spistillverkaren) så ska det bli baka av.
    Elektrikern har ett styvt jobb att byta hela elcentralen först dock också...

    Härligt att du fått två lite mer lagoma dagar att njuta med flickebarnet. Det går så fort för dem att växa upp har jag konstaterat med mina tonnisar här hemma

    SvaraRadera
  2. Att sakta ner sina steg och hinna ta in omgivningen är inte bara ljuvligt, det är också ibland livsnödvändigt! Kroppen tål inte hur mycket som helst, och även själen kan behöva lugn och ro för att läka.. skönt för dig!
    (ser fram emot besöket! det är inte nödvändigt att ta med bakverk, men ok då...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tänkt på dig mkt senaste dagarna och ska verkligen se till att dra ner på takten så att ett besök hos dig blir av och givetvis ska jag ta med något ( förhoppningsvis ) gott till fikat :)

      Radera
  3. såg inte alls dumt ut det där brödet! jag är inte riktigt bra på att baka matbröd...har aldrig fått kläm på det...
    kram/K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här brödet är så plättlätt att vem som helst kan lycas med det - bara röra ihop och grädda, ingen jäsning :)

      Radera