Den käre Ulf Lundell...

... gjorde det igen

 

Han bjöd mig på en av de bästa konsertupplevelser jag har haft

Sist jag såg Ulf Lundell var på Cirkus i Sthl 2008, den konserten var helt outstanding ja den kunde sammanfattas med två ord

- Magi & Kärlek

 

I går var det så dags igen, den här gången i Uppsalas Konserthus och även gårdagens konsert kan sammanfattas med orden kärlek & magi även om den där speciella  magin kanske inte var helt närvarande hela tiden

Men det spelar liksom  ingen större roll eftersom helheten var fantastisk och flera gånger under konserten kände jag den där otroligt härliga känslan i kroppen som man bara kan göra när livet är sådär alldeles perfekt och man helst av allt bara vill stoppa tiden och befinna sig här och nu hur länge som helst

Lite grann kändes det som att cirkeln slöts lite när han spelade både min allra första favorit "Snön faller" och även båda mina favoriter från senaste plattan "Är vi lyckliga nu" och "Moln utan minnen"

Det är lite häftigt att Lundell varit med mig i så många år

 När jag gick i sjuan klädde jag in min engelskabok med en affisch på Ulf Lundell och då pratar vi om 1978/79

- skrämmande nog trettiofem år sedan

 

Efter det har Uffe liksom funnits med i mitt liv och hans musik och då kanske framför allt texterna har många gånger fúngerat som små "ventiler" eller hur man nu ska uttrycka det

Den käre Uffe sätter ord på de tankar och upplevelser som finns inom mig och för en del låter det kanske helt uppåt väggarna medans andra förmodligen nickar igenkännande men för mig har hans texter många många gånger fungerat som tröst, vägvisare och kraftkälla

Så att än en gång få uppleva en Ulf Lundell konsert och live få uppleva "Moln utan minnen" "Jag saknar dig" "Chans" "Stackars Jack""Hon gör mig galen" och många andra favoriter var helt enkelt tre timmar av total lycka och en lyckoenergipåfyllare som kommer att räcka länge länge

Att han dessutom är en rätt klok man med en hel del humor visade han prov på även om jag är ganska övertygad om att en del i publiken förmodligen tyckte att det var både jobbigt och pinsamt

Första gången var när han efter att ha spelat "Jag saknar dig" tog sig tid och  gjorde ett litet men ack så rappt och träffande mellansnack

 

- Jag la märke till en sak när jag spelade låten.... Iphones.... det är inte okey.... Att dessutom sitta på första raden med en Iphone i luften... ja då har man helt tappat greppet

 

Och sen körde han igång nästa låt och konserthallen som tidigare lysts upp av dessa IPhones blev helt plötsligt märkligt mörk och visst har han rätt den käre Ulf

Ja det är nästan lite tragiskt att vi numera är så ivriga att dokumentera allt vi gör att vi liksom inte har känsla att bara stanna upp och njuta av här och nu

Ja, jag skriver vi för även om jag igårkväll hade vare sig Iphone eller kamera uppe så vet jag ju med mig att jag väldigt ofta i vardagslivet har kameran till hands och att jag ibland kan komma på mig själv med att själva dokumenterandet ibland blir viktigare än själv händelsen men det är något jag jobbar på dvs att ibland bara vara och njuta all in och att ibland låta kameran vara med och få ta uppmärksamhet från det som sker

 

Andra gången Ulf tog till orda och "läxade" upp publiken var efter en av de sista låtarna, i princip all publik stod upp och diggade loss ja förutom ngr tråkiga själar på första bänk

Ulf undrade lite ironiskt om han inte jobbade hårt nog och  gjorde skäl för lönen, talade om att de på första raden är ju de enda han ser och att dessa därmed är representanter för hela publiken och att det givetvis är ok att sitta ner på en konsert men att sitta så här - Uffe ställde sig med armarna i kors och tjurade - är inte okey

Och på nå´t sätt kan jag hålla med honom, första raden är oerhört attraktiva platser för alla fans

 Många av oss längre upp i salen hade nog bra gärna velat sitta därframme och se allt på nära nära håll och alla behöver verkligen inte älska Uffe, givetvis kan man gå på en konsert "bara för att" men om man ändå är uttråkad kan man väl vara utrråkad lite längre bak...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns så mycke...

... man kan göra med sin ponny

 

I väntan på sjukgymnastens utlåtande har Linn fått ridförbud av sin läkare eller rättare sagt han sa att det kunde var klokt om Linn vilade och avstod från ridningen

Det är en ordination Linn inte alls är speciellt glad över eller för att använda hennes egna ord

 

- Det suger att inte få rida Prinsessan

 

 

Som tur är så finns det så mycke annat man kan göra med sin ponny än att just rida

Efter lite stallgos tog Linn med sig Prinsesan på en liten promenad och efter det en liten stund i rundkorallen där hon och Prinsessan mös tillsammans

Det finns säkert en hel uppsjö ska, bör, rätt & fel när det gäller kontaktövningar men för en liten sjuåring och hennes ponny kan det ibland räcka med att bara få vara tillsammans och göra på sitt eget lilla vis och helt enkelt bara ha mysigt tillsammans utan några krav eller förväntningar

 

 

 

 

 

Under tiden som Linn och Prinsesan roade sig tillsammans stod jag brevid och kunde inte annat än att le åt det jag såg

Prinsessan är ju som hon är och gick nog mest och funderade på om hon skulle missa eftermiddagsutfodringen eller inte men stundtals så verkade hon komma på andra tankar och tyckte nog att hennes tvåbenta kompis var rätt rolig och intressant trots allt

-Om inte annat så hade ju den där lilla varelsen fickorna fulla med sånt som en liten ponnymadame helt klart kunde tänka sig att dinera till förrtätt för det är nog lite med djur som med karlar

- vägen till deras hjärta går via magen

 

 

 

 

 



Låt mig presentera...

... Herr & Fru Immunförsvar

 

 

 

 

Det kan vara klokt att hålla sig på god fot med dessa två om man vill hålla sig frisk

Dom går att hållas på gott humör med hjälp av nyttig kost, frisk luft & motion men kan bli lite griniga om man slarvar med maten, sömnen eller tillbringar alltför mycke tid framför TVn

 



Jag har nog aldrig funderat över hur immunförsvaret ser ut men efter att Linn hade sett något av Eva Funks program så satte hon sig och pysslade och efter en stund presenterade hon herrskapet för mig Givetvis fick jag även en lektion i hur immunförsvaret fungerar

Evas funkarprogram och även Evas vinter/sommarplåster är helt underbara program som på ett mycke enkelt och framför allt inspirerande sätt berättar om hur saker och ting funkar

- barnprogram när dom är som allra bäst

Önskelistan är lång...

... men följer ett tema

 

 

Ja, så har Linn knåpat ihop önskelistan inför jul

Den är lagom lång och håller sig i år till ett och samma tema

- Marsvin

 

 

Högst på önskelistan står det marsvin, inte bara ett utan två för Linn har minsann läst på internet att man måste ha två marsvin så att dom alltid har sällskap

Ja sen följer div "måste ha" till dessa marsvin som borste, bur, hö, spån, leksaker, mat, tandborste ( eller rättare sagt små gnagargodisar i form av tandborstar ) , vattenflaska och saltsten

Kort sagt två marsvin med komplett utrustning

- något annat behövs inte

Just nu är Linn mest brydd över om Tomtenissarna fixar att bygga en marsvinsbur och ifall tomten kan frakta två marsvin på sin släde utan att dom fryser ihjäl

 

Den arme fadern i familjen ?

Tja, han säger inte så mycke

Efter tio år tillsammans med mig så har han väl på nå´t sätt förlikat sig med att "husdjurssidan" liksom är mitt revir

Tycker frun att vi ska ha en ´kattunge ja då ska vi ha en kattunge

Tycker frun att dottern behöver en ponny ja då ska väl dottern ha en ponny

Och tycker nu frun att två marsvin är en lämplig julklapp ja då får det väl bli två marsvin till jul trots att två marsvin knappast var just de medlemmar som maken längtade efter att få utöka familjen med

Min älskade gillar helt enkelt läget och jag tror nog att han även kommer att gilla  våra nya familjemedlemmar när det blir så dags för det handlar inte längre om vi ska ha marsvin utan snarare  när vi ska utöka familjen

 

Ja till saken hör ju att jag redan har kärat ner mig i två små herrar

Jag fick nys om två tjejer som både föder upp marsvin och  även har marsvin för omplacering och på deras hemsida hittade jag två små ursöta herrar som skulle passa alldeles utmärkt här hos oss

Ja, Linn och jag har ju redan kommit så långt att vi faktiskt börjat fundera på namn även om det är långt kvar till jul och inget egentligen är bestämt ännu

Men som sagt, när mamma/frun i familjen vill ha något så brukar hon få´t så småningom

Kanske är det det som kallas kvinnans list eller kan det månne vara kärlek ?
 Eller rent av en kombination av dessa två ?

 

Undrar om personalen på vårdcentralen...

varit på charmkurs

 

 

Jag flyttade till Roslagen för arton år sedan och jag har besökt VC i Rimbo oräkneliga gånger

Har det inte varit mig det varit något meck med så har det varit någon av kidsen som varit sjuk

Visst har jag blivit bra bemött men mitt samlade intryck är inte direkt åt det positiva hållet, snarare tvärtom deras patienbemötande har väl knappast varit på topp om man ska sammanfatta det hela kort

Men någonting har hänt...

 

 

I går em fick Linn helt plötsligt ont i knä´t och eftersom det var så uppenbart när hon rörde sig att hon verkligen hade ont plus att knä´t var lite svullet så googlade jag lite men blev inte klokare för det utan ringde helt enkelt upp sjukvårdsrådgivningen för att få lite goda råd

Efter att ha hört om Linns besvär och ställt lite frågor så konstaterad sköterskan kort

 

- Jag har ingen aning om vad det kan vara men jag kan slå lite....

 

Tysnad uppstod, eller tystnad och tystnad jag hörde henne knappa på tangentbordet och sen upprepade hon samma saker som jag några minuter tidigare själv läst på Vårdguiden och avslutade samtalet med att vi skulle vara uppmärksamma på om Linn fick feber isåfall skulle vi åka in till akuten på direkten annars kunde vi avvakta tills nu idag och kontakta VC

Någon feber hade Linn inte utan hon somnade gott igår kväll och jag hyste väl en förhoppning om att hon skulle vakna smärtfri men det först Linn sa i morse var

 

- Mamma jag har ont i mitt knä, det gjorde ont när jag gick upp till er i natt

 

Eftersom jag vet hur det brukar vara på jobbet om måndagsmornarna så kändes det sådär lagom kul att ringa till jobbet och meddela att jag skulle vabba men ibland har man inget val

En timme senare var det dags att ringa VC och jag var nästintill helt säker på att sköterskan skulle be mig avvakta eller möjligtvis meddela att alla akuttider var slut så att det bara var att åka ner och sätta sig på deras "drop in" men jag blev redigt förvånad

Jag hann knappt säga mer än att Linn hade ont samt var lite svullen om sitt knä så svarade hon raskt

 

- Du kan välja mellan att komma ner nu på vårat drop in fram till tio eller så kan du få en tid 10:40 hos eran husläkare

*hepp*

Bara sådär liksom, jag tog givetvis tiden hos vår husläkare och när jag ändå hade en sköterska på tråden passade jag på att höra mig för lite angående min astma och möttes även där på ett mycke trevligt och omtänksamt sätt

- Men så där ska du inte ha det, även om man har astma ska man kunna leva så gott som besvärsfri. Du ska få en tid så snabbt som möjligt.... Du kan få komma till din husläkare i morgon klockan elva

 

????

Aldrig under mina arton år här i Rimbo har jag fått en "icke akuttid" så snabbt som den här gången, den vanliga väntetiden brukar vara sådär en tre-fyra veckor

 

 

Min förvåning blev inte mindre när Linn och jag fick komma in och träffa läkaren på exakt utsatt tid, jag undrar om det överhuvudtaget har hänt någon gång ?

Husläkaren lyssnade uppmärksamt både på Linn och mig, gjorde en noggrann undersökning och bestämde sig sen för att skriva en remiss till barnsjukgymnasten för bedömning och behandling, under tiden han satt och skrev remissen konstaterade han

 

- Jag skriver en remiss till röntgen ochså, så här små tjejer ska inte ha ont i sina knän och jag vill nog ha både sjukgymnastens bedömning och ett utlåtande av röntgenläkaren

????

Både sjukgymnast och röntgen, jag som varit van vid att nästintill alltid bemötas av ett

"Vi avvaktar" när jag besökt vårdcentralen

 

 

Linn och jag åkte direkt till Norrtäljesjukhus och besökte röntgen på "drop in" och vi hann knappt sätta oss ner i väntrummet innan det blev vår tur

Efter en första snabbtitt på bilderna konstaterade dom att det såg bra ut men att en läkare givetvis skulle titta noggrannare på bilderna och skicka svar till vår husläkare

När vi sen kom hem ringde jag sjukgymnasten som nästan bad om ursäkt för att hon inte kunde ge mig en tid tidigare än på fredag fm men att hon skulle höra av sig om hon fick något återbud

Snabba puckar från alla håll men nu håller vi tummarna för att det bara är något högst tillfälligt och att Linn snart kan hoppa och skutta precis som vanligt igen

Och en liten liten tumme kan vi hålla för att dagens trevliga bemötande på VC inte bara var en engångsförteelse utan att det håller i sig även i framtiden för även om man allra helst vill hålla sig därifrån kommer det tillfällen då man behöver uppsöka en läkare och då är det nog så viktigt att bli bemött med både vänlighet, respekt och omtanke

- precis som vi blev idag





 

 

Vart har syföreningstanterna...

... tagit vägen ?

 

 

När jag växte upp var mina föräldrar och för all del även jag själv aktiv inom Frälsningsarmen

Jag har många både bra och dåliga minnen från den tiden men ett av dom starkaste minnena är de gånger det bjöds på fika efter Gudstjänsterna, vid julfirande eller sommaravslutningarna etc ja då var det verkligen "Gofika" men hembakat all over

Oftast var det kårens "äldre" damer - som  om jag inte missminner mig tillhörde syföreningen - som bakade alla dessa underbara alster, det var sockerkakor, himmelskt goda bullar och småkakor i mängder

Allra mest minns jag att en av tanterna bakade helt gudomliga drömmar som fullkomligt smälte i munnen så fort man la dom på tungan

Numera är det många, många år sedan typ sådär en trettiofem år eller så som jag var aktiv inom "Frälsis" och som vuxen har mina "kyrkobesök" helt uteslutande gjorts då det varit dop, bröllop, begravning, julavslutning med Kyrkans Öppna Förskola eller som nu då Linn sjunger i kyrkans Barnkör och körens framträdanden vid Familje Gudstjänsterna

 

 

 

 

I dag var just ett sånt tillfälle, Familje Gudstjänst och Barnkören framförde en minimusikal om Natanael och efteråt bjöds det på kyrkkaffe

När vi satt där med vårat kaffe och jag tittade på kakfatet där pågens gifflar samt Gilles havreflarn och någon annan trist "köpekaka" låg uppradade brevid varandra  kunde jag inte låta bli att småle en smula och samtidigt skänka "syföreningstanterna" vid kåren i Jakobsberg en liten tanke och såhär långt efteråt lite cred för den tid, omsorg o kärlek dom la ner för att bjuda på gott hembakat fikabröd

Egentligen spelar det ju ingen roll vad det bjuds på vid tillfällen som dessa, det viktigaste är väl att man sitter och samtalar efteråt och har det trevligt men ändå

- pågens gifflar liksom

Lägg därtill en präst som var torr som fnöske och som även denna gång tappade mitt intresse redan efter att ha hon läst den inledande bibeltexten

Under predikan som handlade om väntan och förväntan satt jag och funderade på att jag hur enkelt som helst skulle kunna pratat om det ämnet på ett bra mycke roligare och medryckande sätt både för barn och vuxna

Ja ni läste rätt, jag brukar inte vara den sjävlgoda typen som slår mig för bröstet eller för all del framhäver mig själv men utan att överdriva så kan jag skriva att det skulle vara svårt att prata om ämnet på ett tristare och mer oinspirerande sätt  än vad prästen gjorde idag

Nåja, ännu  ett I-landsproblem utan större vikt och visst kommer jag att återvända till kyrkan inom snar framtid men inte är det för gofikats skull och absolut inte för predikningarnas skull utan snarare för att se barnens och framför allt Linns glädje när kören sjunger tillsammans

Tack o lov att det finns eldsjälar som körledaren Elsa som lockar fram sångglädjen hos barnen

-Den glädjen gör att jag kan stå ut med att äta en pågens giffel till kaffet om jag under tiden jag tuggar på den får drömma mig tillbaka till barndomens gofika på "Frälsis"



Ibland skulle jag...

...vilja vara sju år

 

Tänk så underbart att få vara sju år och få avsluta en lång vecka med skola och fritids med att få åka upp till stallet och först ta en kort ridtur ut i skogen och trava, galoppera,njuta av hur höstmörkret så sakteliga smyger sig på och  omfamnar skogen  och helt enkelt bara njuta av att få vara tillsammans med sin underbara ponny

Att sen efter avslutad ridtur småpyssla lite med sin kompis och sen krypa upp och ligga på hästryggen och känna den underbara värmen, doften och helt enkelt bara mysa en lång lång stund

 

 

 



 

 

 



Jag är inte...

... som alla andra

 

 

Trots att jag gått och lagt mig ( för mig ) ovanligt tidigt två kvällar i rad kände jag mig allt annat än pigg när jag kom hem från jobbet idag

Jag förmodar att det var en kombination av att värken i armbågen och armen stegrat ju längre dagen gick samt att dagen på jobbet var rätt intensiv och dessutom drygt en o en halv timme längre än vad den skulle ha varit enligt schema och i ett sånt läge hade väl vilken normal människa som helst slängt sig raklång på soffan och tagit det lungt men inte jag inte

Visst tog jag det lungt en stund, vilade så pass att den mest intensiva smärtan i armbågen la sig men istället för att vila vidare bestämde jag mig för att...

 

 

... baka digestivekex

Fullt normalt beteende, eller kanske inte ?

Nåja, kex blev det iallafall och som vanligt så är det en redigt bra "hjärnrensare" att knåda deg

Många tankar som hinner bearbetas och många nya ideer som börjar snurra i skallen på en

När kexen låg på plåten och var redo att bli gräddade insåg jag att en "kakstämpel" är precis vad jag behöver och absolut måste införskaffa fortast möjligt

Jag har sett en på Åhlens för det facila priset 99:-

Inte mycke att bråka om liksom

 

 

När jag ändå började drömma om nya bakprylar kom jag på att jag absolut behöver runda utstickare i div storlekar och en bra kaksprits skulle inte heller vara så dumt

Ja sen finns det en hel radda med "bra att ha bakprylar" och banne mig om jag inte ska leka jultomte i år och se till att jag får mina önskningar uppfyllda

 

 







Dagens underbaraste...

... kommentar

 

 

När Linn och jag kom till fritids i morse stod det två tjejer i kapprummet

Jag tror att dom går i tvåan eller möjligtvis trean

Medans Linn klädde av sig kom en av Linns klasskamrater in och visade stolt upp sin ( för henne ) nya mobiltelefon

Dom två äldsta tjejerna ställer sig intill henne och plötsligt utbrister den ena av dom förvånat

 

- Wow !  Kolla den har knappar !!!

 

Jag kunde inte låta bli att småle en smula, det är inte sådär jättelänge sen mobiltelefonerna var stora som tegelstenar,  hade både antenn och stora knappar och ändå lykades imponera på folk

Numera är kidsen så vana vid att ha det allra senaste att en telefon med knappar istället för touchscreen möttes av ett förvånat wow

 

 

 

 

 



Det här med ...

... Fars dag

 

 

Varken Farsdag eller Morsdag är något vi firar och vi har heller aldrig haft någon tradition i min familj att fira dessa dagar

Under min uppväxt hände det att pappa köpte hem glasstårta eller nå´t annat lite "festligare" till fikat på Morsdag men presenter o annan uppvaktning har aldrig varit något som varit utmärkande för just Mors & Farsdag när jag växte upp

Givetvis "uppvaktade" jag mina föräldrar på annat sätt genom att köpa en blomma, choklad eller vad det nu kunde vara men jag valde att göra det en helt vanlig vardag just för att jag i den stunden kände att jag ville uppvakta och inte för att någon reklamaffisch ute på stan upplyst mig om att jag borde köpa något till mina föräldrar en viss dag för att visa min uppskattning

Kort sagt, jag tycker att uppskattning ska komma spontant och från hjärtat och inte för att det "ska vara så" på en utpekad dag

Men det är mina tankar, mina känslor och var och en väljer givetvis att göra som han/hon känner för

- respekt för varandras åsikter helt klart

 

 

Nu slumpade det sig dock så att jag några dagar känt mig väldigt sugen på att baka en cirton&marängpaj som då är en av Pauls fikafavoriter och efter att ha googlat lite olika recept, handlat hem ingredienser så slumpade det sig så att vi dagen till ära framemot eftermiddagen kan avnjuta en citron&marängpaj

Dock inte för att det är Fars dag utan snarare för att fira att vi äntligen efter en hel del jobb och andra aktiviteter äntligen har en hel dag tillsammans utan en massa måsten

- en anledning så god som någon att fira

 

 

Det ska bli spännande att provsmaka pajen, vägen till ett färdigt resultat var inte helt rak och bekymmersfri utan kantades av en extremt misslyckad citronkräm eller ska vi säga citronsås

Jag följde receptet till punkt och pricka men såsen, ja för resultatet blev just en sås smakade mest maizenaredning och inte mycke citron så det var bara att sätta sig och googla lite till

Efter att ha testat ett recept med betydligt mer smör, mindre maizena och inget vatten så kunde jag konstatera att jag iallafall lyckats tillreda något som var både krämigt och smakade citron

Framemot eftermiddagen vet vi om pajen får godkänt av fadern i huset men jag vet med bestämdhet att även om den inte är någon smaksucce så uppskattas tanken och för mig är det just tanken eller snarare omtanken  som är det allra viktigaste och omtanke bör man ägna varandra varje dag vare sig man är respektive, förälder, barn, vän, släkt

Kort sagt det behövs inga bestämda dagar att fira varandra på utan visa omtanke när det minst förväntas då blir det som allra bäst





Det går att lära...

... gamla tanter att cykla

 

 

Eller rättare sagt att använda cykeln

Jag går ju till kunder som uteslutande bor inne i Rimbo och därmed är det cykel eller promenad som gäller när man ska ta sig mellan kunderna

Utan omsvep erkänner jag att det där med att cykla o promenera inte riktigt varit min grej så oftast - läs 9 gånger av 10 - har jag istället valt att ta min egen bil

Givetvis delvis beroende på ren bekvämlighet men även för att jag periodvis har haft det grymt jobbbigt med astman och i såna lägen innebär minsta promenad rejäla besvär vilket inte är så himla mysigt men så...

 

 

... ja för någon vecka sen kändes astman helt ok och jag bestämde mig för att ta tillfället i akt och börja gå eller rent utav ta cykel mellan kunderna

Sagt och gjort, efter drygt fem år på stället gjorde jag mitt första besök i cykelrummet och när väl den oskulden var tagen så har det liksom bara flytit på av bara farten

Det må vara redigt bekvämt att ta bilen men det tar banne mig inte längre tid att cykla och på köpet får man ju både frisk luft och lite vardagsmotion bara sådär

Så, jo det går att lära gamla tanter att ta cykeln istället för bilen och så länge astman håller sig i schack kommer jag att fortsätta med det

Jag menar, det är ju inga längre sträckor det rör sig om och jag har ju tänkt att en - två km om dagen med egen bil inte är så mycke att hänga i julgranen men 2km fem gånger i veckan blir en mil i veckan

En mil i veckan blir fyra mil per månad, låt säga att man jobbar tio månader på ett år och vips är man uppe i fyrtio mil

Fyrtio mil jag hellre kör privat på någon trevlig resa än i jobbet där jag oftast lika gärna hade kunnat ta cykeln eller gå

Man blir aldrig för gammal för att ändra sig och göra nya val i livet



Så lite...

... kan betyda så mycke

 

 

I går när jag var hos en av våra kunder så började vi prata om bakning i allmänhet och matbrödsbak i synnerhet

Vi pratade om olika favoriter och av någon anledning började vi prata om rågsiktskakor

Det var ett tag sen jag bakade just rågsiktskakor och den senaste veckan har jag varit lite sugen på att baka just såna men tiden har liksom aldrig riktigt unfunnit sig

Men i går em när jag hade kommit hem från jobbet kände jag att nu var det banne mig dags och turligt nog så hade jag jäst hemma

 

 

Rågsiktskakor blev det och vi provsmakningen kunde jag konstatera att dom var grymt goda och när jag sen stod och paketerade det avsvalnade brödet bestämde jag mig för att ta med mig lite bröd till vår kund så att hon fick smaka

Så i morse fick hon relativt nybakad rågsiktskaka till morgonkaffet och efter att ha tagit några tuggor av smörgåsen tittade hon på mig och sa

 

- Å så gott.... det är så gott att jag nästan får tårar i ögonen... Tack så mycke

 

När jag sen kom tillbaka vid lunchen var hon fortfarande helt lyrisk över dessa goda rågsiktskakor och jag fick säkert höra minst tio gånger att det var den absolut godaste rågsiktskaka hon någonsin smakat och att jag är en ängel utan vingar som lät henne få smaka

En halv rågsiktskaka...

 

 

... vad är det liksom ?

Ingenting egentligen men ändå gav det så mycke, den ynka hava lilla rågsiktskakan blev en riktig win win situation som skänkte både mig och X lite glädje en helt vanlig grå novembertorsdag

X blev glad över omtanken och jag blev glad över hennes spontana och innerliga glädje

Det var inte första och absolut inte sista gången som X får agera "provsmakare"

 







Torsdags ...

... trött

 

När jag åkte hem från jobbet idag var ett besök i stallet det som stod längst ner på min "vill göra lista"

Jag var lite lagom torsdagstrött vilket förmodligen mest beror på alldeles för lite sömn i kombination med att jag har en gröndjävlig värk i armbågen som inte riktigt vill gå över

Ja, jag hade t.o.m varit så uträknande att jag köpt en muta till Linn bara för kunna övertyga henne om att vi bara skulle checka & snabbmysa med Prinsessan

När vi klev ur bilen vid stallet var vi båda rörande överens om att det var en snabbvisit som gällde

Jag ville hem till soffan och Linn ville hem och bygga sitt nya Lego Friends men som vanligt så inträffade det där märkliga som bara kan hända i ett stall

Så fort jag klev in i stallet så försvann tröttheten och när Linn några minuter senare undrade om hon inte kunde rida en yttepytte kort tur på Prinsessan men ändå få legot så sa jag givetvis ja

 

 

Någon yttepytte kort tur blev det inte heller utan en alldeles lagom ridtur och eftersom Linn och Prinsessan både travade och galopperade  så blev det en promenad  i rask takt för min del och när vi sen kom tillbaka till stallet kände jag mig väldigt nöjd med att Herr Trött & Bekväm fått ge vika

Det är så otroligt lätt att ge efter för latmasken och bara göra det man absolut måste men man eller rättare sagt jag mår så otroligt mycke bättre när jag faktiskt tar mig i kragen och inte väljer den lättaste vägen

Det kändes riktigt skönt efter promenaden och Linn var på ett strålande humör efter att ha fått galoppera på sin lilla Prinsessa så det var två rätt nöjda tjejer som hittade hem strax efter fem och medans jag fixade maten byggde Linn ihop sitt LEGO och nu ska vi med gott samvete ägna resten av kvällen åt att slappa i TV soffan

 

 



 

 

 



Dagens lilla...

... fundering

 

 

Undrar hur långvarig tex en anställd på HM skulle bli om h*n kläckte ur sig något som

 

- Vi har så kassa kläder här, uppköparna gör verkligen inte sitt jobb så gå till KappAhl istället

 

Undrar även hur länge man skulle behålla en i kassan på ICA som suckade fram

 

- Dom är så kassa på att ta hand om sin personal här, gå till Konsum istället där är dom bättre på det

 

Kort sagt undrar om folk i allmänhet och några jag har i åtanke i synnerhet vet vad det innebär att vara lojal mot sin arbetsgivare och därmed även greppat vad som är ok inte ok att säga till en kund och vilka följder det kan få om man lossar på tyglarna och låter tungan glappa lite för mycke

Om man nu känner att man har svårt med lojaliteten och helt enkelt bara måste rapa ur sig så kanske man iallafall borde tänka på vad men kanske framför allt hur man uttrycker sig

Det kan uppstå små pinsamheter när kunden ifråga sen råkar läcka vidare till helt fel person

Ibland är det rätt roande att få ta del av saker som förmodligen inte alls var ämnade för ens öron men som av en händelse liksom råkade susa förbi

 

 



Dagens ros...

... till mig själv

 

 

Jag må ha haft mitt körkort i femton år nu men det finns fortfarande saker med bilkörningen som jag tycker är grymt jobbiga, typ som att

 

* Backa

* Åka på okända vägar

* Långkörningar

*Mörkerkörning

*Mörkerkörning i regn

 

Ja jag skulle kunna göra listan ännu längre men just dom där sakerna hör till mina vill inte top fem när det gäller just bilkörningen

Långkörningarna brukar inte innebära något problem i vanliga fall eftersom jag hitintills haft turen att bara vara passagerare och kunna sitta brevid och inte behöva bry mig så mycke 

 

I torsdags var det dock dags för mig att ta itu med mina bilkörningsspöken och när man väl ställs inför faktum är det väl lika bra att göra det rejält och se till att mota ut så många spöken som möjligt vid ett och samma tillfälle

I torsdags drog jag, syrran och systerdottern iväg på en lite lagom nätt roadtripp ner mot Varberg

Vi bestämde oss att köra via Jönköping för att kunna göra en liten avstickare i Gränna och köpa lite polkagrisar och fram till Gränna gick det relativt smärtfritt

Det höll dock på att skita sig rejält när vi skulle stanna till vid Axels polkagrisar och det blev lite trångt och jag fick besvär med dragläget och höll på att rulla nerför en liten men ack så brant backe men det ända som hände då var att jag och syrran fick ett hysteriskt skrattanfall vilket inte var så himla bekvämt med tanke på att vi båda två hade varsin rejält sprängfylld kissblåsa och helt plötsligt frustade som två gamla tanter

 

- Hjälp snart kissar jag på mig

 

Varpå blåsan givetvis kändes ännu mer sprängfylld

Nåväl, vi fick våra polkagrisar och gjorde även ett litet stopp på Statoil eftersom syrran i sann tantanda behövde en kopp kaffe

Under resans gång hade vi på radion fått trafikmeddelanden om att det var en lastbil som brunnit på E4:an mellan Gränna och Jönköping med långa köer till följd och i kassan på Statoil fick vi tipset att åka gamla vägen mot Jönköping

Sagt och gjort, vi styrde kosan mot gamla vägen men missade avfarten och hipp happ var vi uppe på E4an igen men vi tröstade oss med att dom nog fått undan det hela och att det förhoppningsvis hade släppt lagom tills vi närmade oss olycksplatsen

Jomen hoppsan, alldeles innan Jönköping slog det till och sen fick vi rulla på i saktmodiga 20km

*yippey*

Det tog dryga timmen att ta sig mellan Gränna och Jönköping, härligt härligt

När vi väl kommit till Jönköping hade både mörkret och regnet slagit till och så även min lilla osäkerhet om vilken väg vi skulle ta för att komma vidare till Varberg

Syrran som fick agera kartläsare tog fram mappen med vägbeskrivningar som jag så snyggt hade gjort iordning

Felet var väl bara att vägbeskrivningen och kartan var utskriven från Eniro och där i mörkret kände vi oss inte så himla mycke hjälpta av

 

* Ta in på Storvägen, kör 250 m

*Vidare in på Storgatan, kör 200m

*Sväng vänster i rondelllen

 

Ja ni fattar vägbeskrivningen bestod av sammanlagt 78 punkter och givetvis helt i avsaknad av vägnummer och att där i mörkret ens försöka lista ut vid vilken av punkterna vi befann oss var ju bara småfånigt så jag svängde in på en parkeringsficka och gjorde som jag alltid gör när det kör ihop sig dvs jag ringde till Paul och möttes av ett

 

- Har du kvaddat bilen ?

 

Tack för den liksom

 

- Nej jag har inte kvaddat bilen men du kanske kan hjälpa oss med hur vi ska köra ?

 

Snäll som han är min käre make så letade han snabbt upp en karta och vi fick lite tips om hur vi skulle ta oss vidare och sent om sider efter att ha kört i hällande regn på  där jag hela tiden fick sitta och parera vidriga spår i vägen där det samlats otroligt mycke vatten  kom vi äntligen fram till Varberg och mina två älskade döttrar

I fredags tog vi oss sen från Varberg till Hällingsjö och sen igår hem via Lanna och Örebro och när jag väl körde in på vår uppfart här hemma kände jag mig väldigt nöjd och belåten

Drygt 140 mils körning inom loppet av två dygn, merparten av denna körning på för mig okända vägar och dessutom i regn och mörker

Resan mellan Hällingsjö och Lanna innebar dessutom lite "Oj vi måste nog vända så vi kommer rätt" dvs en del backning under ( i min värld ) okontrollerade former 

Så...

Ja när allt kommer omkring så är jag nog värd dagens ros som tog tag i mina spöken och faktiskt lyckades rätt bra med det