Nerräkning...

... pågår

 

 

Om dryga halvtimme kommer Paul hem och det känns rätt skönt att ana slutet på två dygns  helvete kanske är  helvete ett starkt ord men ändå rätt beskivande för hur jag upplevt det hela

Självklart skulle jag pricka in influensa/lunginflamation i samband med att Paul hade två långa arbetsdagar efter varann och lika självklart var ju att Linn i samma veva som jag insjuknade gick från stillsamt influensasoffhäng till sitt mera normala jag som vilken annan sjuåring som helst

 

Den här veckan är det ingen ide att jag ens funderar på att ansöka om titeln "veckans mamma"

Jag tror inte att mina vinstchanser är så enormt stora med tanke på att jag de senaste två dygnen

 

* Mer eller mindre befunnit mig halvsovandes

 

* Inte orkat göra så mkt mer än att sitta/ligga i soffan och möjligtvis slösurfa korta stunder när Ipren/alvedon haft som mest effekt

 

* Serverat det arma barnet nudlar till lunch två dagar i rad

 

* Serverat pulvermos och uppvärmd korvstroganoof respektive hamburgare till middag

- ve och fasa tänk om hamburgaren innehåller spår av hästkött

 

* Däremellan låtit henne klara sig mer eller mindre på egen hand beträffande mellanmål o dyl.

 

* Ordet nej har nog inte existerat i mitt vokabulär utan försvann ungefär samtdigt som feberdimman nästlade sig in vilket då inneburit att vårt vardagsrum förvandlats till

- pysselverkstad

- Stall

- Barbieboende

Eller helt enkelt bara till total oigenkännlighet och att vissa saker helt plötsligt blivit tillåtna bara för att jag helt enkelt inte orkat säga nej eller rent krasst bara velat vila vidare

 

* Det stackars barnet har haft fri tillgång till tv/dvd tittande vilket haft som följd att jag två dagar i rad tvingats genomlida timslånga Scooby Doomaraton och i ärlighetens namn så vete sjutton om det är febern eller ScoobyDoo filmerna som varit allra värst

 

 

Men nu anar jag ljuset i tunneln och med lite tur och om inget oförutsätt inträffar så går våra planer inför morgondagen i lås

Då tar Paul med sig Linn till Jobbet och jag ska bara sova, sova , sova och inte göra något annat än just bara sova

Med risk för att låta tjatig så

- jag kan inte minnas när jag var så här dålig sist

Två dygn med ipren/alvedon växelvis och en enda gång har feber varit nere under 38

Varje andetag gör ont, bara att resa sig och gå på toa är en ansträgning som kan jämföras med att springa ett maratonlopp och trots preparering med bricanyl precis innan jag reser mig så känns det som att andas genom ett sytrådstunt sugrör

Jag hade faktiskt glömt att man kan må så här nedrans illa och jag har bara en liten förhoppning och det är att det kommer att dröja många, många år innan jag blir så här sjuk igen

Men om jag nu skulle bli det så hoppas jag att jag den gången synkar in det hela och blir sjuk samtidigt som Linn och varför inte gärna under en av Pauls lugna jobbarperioder så att man för en gångs skull helhjärtat kan ägna sig åt att vara just bara sjuk och inget annat





Sjukstuga...

.... grande

 

 

I går körde Linn sin åttonde dag med feber

Visserligen visade tempen bara 37.8 på morgonen inte mycke att oroa sig för men dock feber

Jag själv befann mig på dag nr två med feber och "a night from hell" bestämde jag mig för att ett besök på VC nog inte var så dumt så jag såg till att droga kroppen med ipren och sen gav vi oss iväg

 

Även den här gången blev jag positivt överraskad av hur smidigt och snabbt allt gick

Tjugo över åtta anmälde Linn och jag oss i kassan på deras "drop in" och en halvtimme senare hade vi hunnit med att både träffa läkaren, ta prover och hör o häpna blivit riktigt bra bemötta

 

Jag var väl egentligen mest ute efter ett läkarintyg för att kunna vabba vidare för Linns del men efter att ha lyssnat på mig och konstaterat att jag hade en lunginflamation så tyckte läkaren att det var mer på sin plats att skriva ett intyg åt mig istället och påpekade även vikten av att jag med tanke på min astma verkligen tog det lungt och inte återvände till jobbet förns jag var riktigt frisk dvs tidigaste den åttonde mars

 

Jag kan väl erkänna att jag redan på väg tillbaka till bilen så smått började fundera på att den åttonde mars lät väldigt långt borta och att det nog skulle räcka att vara hemma resten av veckan bara

Men så...

 

 

... sen upplevde jag även en eftermiddag och kväll from hell där febern trots både ipren och alvedon inte ville masa sig ner under 39 grader och då någonstans i feberyran bestämde jag mig för att koppla bort allt vad dåligt samvete genemot jobbet hette och faktsikt koncentrera mig på att vila mig frisk

 

För att störa Linn & Pauls nattsömn så lite som möjligt beslöt jag mig för att sova på soffan i natt

och i feberdvalan kunde jag höra hur Linn hostade, hostade och hostade och vid midnatt kom både Linn och Paul upp för att hämta alvedon eftersom Linn hade ont i örat

 

*yippey*

 

Precis vad vi behövde som krydda på moset

Linn stanade kvar hos mig i soffan, slumrade till en stund men vaknade igen och hade jätteont i örat

= mer alvedon och sen somnade hon som en klubbad säl och sover fortfarande

Jag håller en tumme för att hon vaknar utan öronvärk och att jag med hjälp av ipren och alvedon kan fortsätta  hålla min feber på rätt sida 38 strecket

- då ska vi nog överleva även den här dagen och så småning om även den här influensan



I morgon eller ...

... på måndag

 

Eller varför inte nästa månad, eller efter påsk, efter midsommar

Eller varför inte efter semestern eller efter jul eller nyår ?

Skjuter man upp saker hela tiden så inser man ju till slut att den enda man lurar är sig själv så varför helt enkelt inte bestämma sig för att det finns inget sen utan att det är här och nu som gäller

 

Det är NU och inte i morgon eller nästa vecka utan just här och nu

Svårare än så är det väl inte ?

Jo men det är just det, det är svårt att ge sig själv den där sista sparken i baken

Att ta beslutet att det är NU som gäller och inget annat

 

Jag har i många många år haft en liten dröm, en önskan

En önskan som skulle kunna bli verklighet

Förutsättningarna finns det är bara ett litet eller rättare sagt ett ganska stort "om" som jag måste ta itu med först

Detta lilla "om" är ingen lätt uppgift men alldeles omöjlig är den inte heller

Detta lilla "om" löser man inte på en dag, inte en vecka eller en månad utan det rör sig förmodligen om sådär ett - två år vilket kan kännas som ett oövestigligt berg

Men å andra sidan,

tiden går ju fort,  oerhört fort t.o.m

Så vad är väl egentligen ett år ? Två år ?

Varför helt enkelt inte bestämma sig för att det är NU och inte SEN och sakta börja gå mot målet ?

 

 

 

 

 

 



Jobb, vobb, vabb...

... och ett litet möte

 

 

I går eftermiddag när jag hämtade Linn berättade hon att hon hade frusit hela dagen

När vi kom hem bestämde vi oss för att vi skulle pyssla

Vi plockade fram prylar, satte oss vid köksbordet och...

 

 

... efter fem-tio minuter gav Linn upp och la sig på soffan och där blev hon kvar resten av eftermiddagen/kvällen i ett halvsovande tillstånd

Inte riktigt likt vår Linn och efter en check visade febertermometern på 38.2 och i det läget var det ju bara att börja mobilisera planeringen inför morgondagen

Efter lite klurande betämde vi oss för att Paul skulle vabba på fm och att jag skulle komma hem så fort jag kunde och att Linn sen fick hänga med mig tillbaka till jobbet på eftermiddagen eftersom jag inte ville missa vårat möte med verksamhetschefen

 

 

Jag landade på jobbet fyrtiominuter tidigare och satte genast igång med kvällsplaneringen och efter morgonplaneringen så fixade jag så mycke jag bara hann av veckans resterande planering och när klockan slog "dags att åka hem och lösa av Paul" tog jag med mig helgplaneringen  hem

Linn hade fortfarande "bara" 38 i feber och låg på soffan och halvsov medans jag satt och planerade lite innan vi åkte tillbaka till jobbet och än en gång kunde jag inte låta bli att tycka att jag har nog en otroligt snäll liten busfia

Trött, febrig och inte alls i form men bara hur duktig som helst satt Linn och ritade under den dryga en och en halv timme som mötet pågick

Inte ett ord eller något störande moment alls utan hon bara fanns där och det enda ljud hon åstalom var en och annan liten tillbaka hållen hostning

Ett sånt uppförande måste ju premieras så på hemvägen blev det en kebabtallrik på pizzerian och på ICA hittade hon två filmer hon ville ha

Så nu är Linn tillbaka där hon trivs allra bäst för tillfället

- halvliggandes i soffan

I morgon får det dock vara npg med pusslandet och trixandet så då blir det vab för hela slanten för min del för hur mycke det än är att göra på jobbet så har även jag en gräns för vad som är viktigt och inte och just nu känns det som om Linns hälsa är prio ett i morgon

Öven om Linn var en liten ängel under mötet idag så är det egentligen inte ok att ett febrigt barn ska behöva "vara duktig" på det sättet

Är man sjuk ska man få mysa hemma i soffan tillsammans med mamma eller pappa 





När jag...

... blir stor

 

Ska jag:

 

- Inte vara så förbannat konflikträdd

 

- Sluta tänka på vad andra tycker & tänker

 

- Sluta överanalysera allt och alla

 

- Bara umgås med vänner som tillför något till mitt liv

 

- Lära mig att säga NEJ

 

- Inte vara så harig

 

- Våga prova okända saker

 

 

Men vänta...

 

 

 

 

... jag är ju för böveln redan stor

Vad väntar jag på ?

Kanske är det dags att börja ta itu med dessa "hang ups" innan det är för sent



Efter en skitsöndag...

.. kom en helt ok måndag

 

Måndagar brukar ju inte vara någon hit på jobbet men trots att vi var lite kort om folk och jag var tvungen att gå ut till två kunder på morgonen så blev det en rätt hysad dag ändå

Lyckades få in personal till kvällen så att dom för en gångs skulle blev sju plus en intro

- rena lyxen numera

Lyckades dessutom skaka fram ngr vikarier att fylla upp morgondagens luckor med så *peppar peppar* morgondagen planering gick rätt smidigt och ser helt ok ut på pappret

 

 

 

 

Trots att det var en "fritids till fem dag" så var Linn på strålande humör när jag hämtade henne och väl hemma gjorde hon matteläxan utan minsta knot och satt sen och pysslade och berättade roliga historier medans jag lagade mat

Nu har Linnsan legat i badkaret i dryga timmen och jag använde min onda armbåge som förevändning till att skippa disken och satte mig istället vid datorn och bara slösurfade samtidigt som jag konstaterade att även om tillvaron ibland känns rätt trist och tråkig så är livet trots allt rätt mysigt när man tänker efter

 

 

 



En del dagar...

... borde man stanna i sängen

 

I dag är helt klart just en sån dag

Jag hade ställt klockan på åtta bara för att komma upp i tid och hinna städa lite

Söndag morgon och klockan på rigning för en sån sak liksom

Jaja men när tiden inte riktigt räcker till när det är vardag så har man ibland inget val

Jag vaknade dock redan strax efter sju, konstaterade att både Linn och Paul fortfarande sov

Jag låg kvar en stund och funderade över huduvida jag skulle försöka somna om eller om jag helt enkelt skulle börja dagen när jag ändå hade vaknat till

Efter ngn minuts funderande kom jag fram till att om jag somnade om skulle jag förmodligen vara grymt trött sen när klockan ringde vid åtta samt att då skulle även Linn vakna

Lite lockad av tanken att få starta dagen alldeles solo och hinna vakna till innan duracellkaninen gjorde mig sällskap med alla tusen frågor och funderingar gjorde att jag masade mig upp

Dessvärre hann jag inte längre än uppför trappan innan jag hörde Linns röst så där rök min förhoppning om en lugn timme och det var väl ungefär samtdigt so0m jag insåg att den här söndagen inte skulle bli någon dans på rosor

 

 

Ivrigt påhejad av en glatt pladdrande Linn satte jag igång med städning

Wow så sexigt att inleda söndagen med att städa badrummet för att sen fortsätta ut i hallen och lite däremellan hänga en maskin tvätt och ladda med en ny tvätt

Utan omsvep erkänner jag att jag var på ett hejdundrande vidrigt humör redan från start och inte blev det bättre av att Linns humör sjönk som en sten i vattnet när bästisens mamma ringde och meddelade att A fått feber under natten och därmed inte kunde komma och leka som dom hade bestämt

*ridå*

När den första besvikelsen lagt sig så bestämde vi att när Paul åkte iväg för att ha sändning så skulle Linn och jag åka upp till stallet och efter det en sväng in till Norrtälje och äta lunch på McDonalds samt gå en sväng på Arken Zoo

 

 

När det närmade sig åka till stallet dags upptäckte jag att det hade börjat snöa

 

*dubbelyippey*

 

Bara genom att titta ut genom fönstret fick mina redan visslande luftrör att öka pipandet lite och den planerade långa ridturen kändes inte längre lika lockande för min del

Men försök förklara det för en sjuåring som just nu går en snabbkurs i DramaQueenkunskap och dessutom ser ut att klara av den kursen med MVG

Vi kom iallafall iväg till stallet och väl där mötte oss en rätt blöt Prinsessa och helt plösligt kände även Linn att det kändes rätt ok att "bara" ta en kort liten promenad

 

 

Vi tog en lagom lång promenad och jag lät Linn och Prinsessan lulla på lite för sig själva medans jag själv gick och tyckte synd om mig själv som förutom att jag är trött som en zombie dessutom fortarande har ont i armbågen och känner att livet i största allmänhet är rätt trist just nu och mest består av jobba, snö, disk, städa, jobba, snö, disk, städa, jobba, snö, disk, städa och hur f*n jag än gör så hinner jag ändå inte hälften av allt jag skulle vilja göra och just nu känns det som om Helen inte ens kommer i andra hand utan kanske i femte eller sjätte hand dvs noll prioritet för mig själv

 

 

Efter stallet blev det en tur till Norrtälje och för den som händelsevis undrar så kan jag meddela att den shoppingen som gjordes var till 100 % till Linn

- som vanligt med andra ord

Sen hann jag väl mer eller mindre bara ta av mig skor o jacka innan Linn började tjata om att vi skulle göra ordning åt marsvinen

Vaddå vi ?

Vem var det som stod där med sopborste och skyffel och sopade hö och spån ?

Vem var det som gjorde rent buren ?

Fixade fram grönsaker & nytt hö ?

Tja inte var det Linn iallafall, hon satt med Bubblan i knät och undrade om jag inte kunde skynda mig så jag kunde hjälpa henne att ta på honom selen

 

 

Jovisst, jag hade kunnat ta striden och krävt att hon skulle hjälpa till men samtidigt så

- ja vissa dagar orkar jag helt enkelt inte ta striden

Det går så mycke smidigare och snabbare när man gör det själv och förhoppningsvis får man på så vis iallafall en liten liten stund att kunna sitta ner och andas lite i lugn och ro

Nåväl, nu har marsvinen fint i buren och den nyinköpta vaxduken passade fint under buren/ i lekhagen och nu är golvet inte lika halkigt att gå på för dom små liven när dom gör sina besök ute i "lekhagen" och Linn har slagit sig ner med sina Barbiedockor och är helt inne i leken och jag...

 

 

 

 

... ja om det inte hade varit för att Paul jobbar och det står på min lott att fixa middag så hade jag ju kunnat sitta ner en stund till och njutit lite av helgens sista skälvande timmar men det är väl bara att konstatera att vila det får man göra någon annan gång

Förmodligen någon gång lång fram i tiden...









 



 

 

 



Utvecklingssamtal och...

... en stolt mor

 

 

I dag var det dags för utvecklingssamtal något som Linn tyckte var rätt spännande

Samtalet inleddes mad att Linn fick berätta om hur hon trivdes i skolan, vad hon tyckte var bra o dåligt, hur hon är som kamrat, vilka drömmar hon har osv

Kort sagt Linns funderingar och tankar kring hennes tid i första klass

Sen berättade Linns lärare om hur hon tycker att det går för Linn

 

Hon berättade att Linn  bara under den här terminen gjort otroliga framsteg i matten

Att Linn är väldigt duktig på att skriva och berätta vilket visar sig när dom skriver dagbok samt i NO där dom ritar & skriver en hel del

Just nu "forskar" dom om djur dvs dom läser om ett djur och ska sen rita o berätta med egna ord om detta djur och där märks det väldigt tydligt att Linn har både ett stort intresse och kunskap i ämnet

Även när det gäller läsningen så har Linn tagit ännu ett stort kliv framåt och det har blivit dags att byta ut läsläxe boken till den svåraste boken med mycke text och få bilder

En utmaning som Linn länge sett fram emot

Läraren frågade om Linn läste mycke hemma och fick svaret

 

- Ja, jättemycke... min mamma och pappa köper böcker och tidningar till mig hela tiden

 

 

 

 

Kanske en sanning med en modifikation men visst köper vi både böcker och tidningar dels eftersom läsandet ligger oss båda varmt om hjärtat men samtidigt så är vi ju måna om att Linn nu när hon kan läsa själv ska behålla "läsglädjen" som  alltid har funnits hos henne

Vi kan ju tycka vad vi vill om dessa Top Model, Barbie, Monster High mfl tidningar men vi är rörande överens om att det egentligen inte spelar någon roll vad Linn läser

- det viktigaste är att hon läser

 

Jag tycker nog att både Paul och jag har rätt bra koll på vad Linn kan och inte kan så hur hon låg till kunskapsmässigt kom ju inte som någon överraskning direkt så det roligaste med samtalet var nog ändå att få höra hur läraren uppfattade Linn som person

Det kändes riktigt roligt att få höra att hon upplevde Linn som en glad, harmonisk och omtänksam tjej som dessutom är en mycke bra kompis som vågar säga vad hon tycker och som ofta medlear mellan kompisarna när det uppstår tjafsiga situationer

 

 

 

Ett mycke trevligt utvecklingsamtal och när vi lämnade skolan kände nog Linn på sig att hennes odds var relativt bra så hon föreslog att vi skulle göra något mysigt och när jag frågade vad så svarade hon

 

- Typ åka till Arken Zoo och titta och sen äta på McDonalds så jag får en YooHoo

 

Och...

 

 

... ja jag är ju inte mer än mamma och Paul skulle ändå inte komma hem förns sent i natt så varför inte liksom ?

Lite McDonalds en måndag har väl ingen dött av ?



 

 

 



Snabbesök på...

... vårdcentralen

 

Efter lördagens skottning av skridskobanan så bestämde sig min armbåge för att nu fick det banne mig vara nog

Efter att sen i slutet av oktober mer eller mindre gjort sig påmind varje dag,

Ibland lite mer , ibland lite mindremen  oftast dock lite mer kände den nog att om inte  ägaren  lyssnar på de små signalerna så kanske man måste dra till med stora artelleriet och pang bom så slog den till med släggan och signalerade ont ont ont

Ja den drämde till så infernaliskt att det blev lite si och så med nattsömnen och dåligt med sömn i kombination med rejält ont blir liksom en för mycke så i morse bestämde jag mig för att ringa vårdcentralen och boka en läkartid

 

Jag tänkte väl att det skulle vara ett par dagars väntetid men sköterskan undrade om jag kunde komma om tjugo minuter

 

- Nej det går inte, jag sitter på jobbet

 

Som tur var så hade hon ytterligare en återbudstid och på lunchen traskade jag iväg till VC

Jag fick dra min lilla story för läkaren som undrade

 

- Sen i slutet av oktober ? Varför har du inte kommit tidigare ?

 

- ... Ehhhh.... det har varit lite mycke på jobbet

 

- Den här inflamationen har nu gått in i vad vi kallar kroniskt tillstånd...

 

Tja, sen tyckte hon att jag skulle gå till apoteket och hämta ut cortison så hon kunde ge mig en spruta och sen väntade två veckors sjukskrivning och mitt svar på det blev

 

- Nej men det går inte, jag är här på min lunch. Jag måste tillbaka till jobbet nu

 

- Då får du komma i morgon bitti

 

- Nej det går inte det heller, i morgon och på onsdag måste jag vara på jobbet på torsdag kanske jag kan...

 

- Då säger vi torsda morgon och sen får du vara hemma och vila i två veckor

 

- Nej men det funkar inte, jag kanske kan vara hemma torsdag och fredag

 

 

 

 

Till slut lyckades vi enas om att jag skulle börja äta voltaren mot inflamationen, komma tillbaka på torsdag och få en spruta, vila i ngr dagar, inte vara ute hos kunderna och jobba och hela tiden tänka på att avlasta armen/armbågen och om värken inte ger med sig så är det total vila som gäller

Innan jag gick lämnade hon det uppmuntrande beskedet

 

- Det har tagit  tre månader att bygga upp den här inflamationen och det lär ta ungefär lika lång tid att bli av med den...

 

Uppmuntrande

Nåja, nu har jag iallafall varit till doktorn och därmed borde min käre make vara nöjd med tanke på hur ofta han den senaste tiden har upprepat

 

- Ring och beställ en tid hos läkar´n.... 

 

 



Små...

... vardags änglar

 

Det finns som vardagsänglar som träder in i ens tillvaro lite då och då och sätter små spår hos en

Änglar som bara dyker upp sådär som gubben i lådan när dom som mest behövs

Änglar som tar sig tid att lyssna, kommer med feedback eller helt enkelt bara finns där som stöd

Änglar som med sin blotta närvaro lyckas peta in en på rätt spår igen bara genom att finnas tillhands

Jag är inte helt säker på att dom här små vardagsänglarna riktigt förstår hur viktiga dom är

Ibland är vi nog lite till mans rätt dåliga på att ge våra små vardagsänglar cred och ett tack för att dom finns där när vi som mest behöver det

 

Precis när jag var på väg rätt in i den berömda väggen och kände hur näsan snuddade mot betongen dök just en sån ängel upp

En ängel som ställde sig mellan mig och väggen som ett skydd och med varsam hand sakta förde mig bort från väggen så att jag fick utrymme att andas

Jag är så oerhört tacksam för att min lilla vardagsängel dök upp hos mig när det såg som svartast ut När jag helst av allt bara ville krypa ner under ett mörkt varmt täcke och sova, länge , länge , länge och bara glömma omvärlden för ett tag

I ett sånt läge betyder det så oerhört mycke att det finns någon som bara styr och visar vägen, någon som lyssnar och kommer med tips och råd

Någon som öppnar upp och bjuder på sig själv och även lyckas ingjuta en gnutta tro och hopp om att det finns en framtid bara man orkar öppna dörren och släppa in lite ljus och är det så att man just där och då inte orkar öppna dörren av egen kraft så hjälper vardagsängeln till att glänta på dörren lite försiktigt åt en

 

 

 

 

Så till alla er vardagsänglar som finns därute i allmänhet och en alldeles speciell vardagsängel i synnerhet

 

- Tack för att ni finns

-Tack för att ni lyssnar

-Tack för alla kloka och goda råd

 

Ja, kort sagt tack för att ni tar er tid att finnas till för en medmänniska

 

Till alla er som undrar över vilka dessa vardagsänglar är vill jag bara säga

- Se dig omkring

Vardagsänglarna finns lite överallt, kanske är det kvinnan brevid dig på bussen, mannen bakom dig i kassakön, den äldre damen i väntrummet eller kanske en arbetskamrat 

Nästa gång du ser dig i spegeln, le mot dig själv

- just du kan var den vardagsängel någon annam så väl behöver

 

 

 

 



Experimentbakning...

... med beröm

 

 

Häromdagen käpte jag en Marabou Black Salt Lakrits och tanken när jag köpte chokladkakan var att jag skulle baka något med den som smaktillsats

Från början hade jag nog tänkt mig någon kladdkaka eller nåt annat chokladigt men så blev jag helt plötsligt sugen på att baka drömmar och varför inte Lakritsdrömmar ?

Experimentverkstaden öppnade och jag satte igång med bakandet och när jag ändå hade ingredienserna framma så trixades jag ihop en sats Nöt & lakritskakor av bara farten

 

 

Drömmarna blev riktigt goda, som "vanliga" drömmar men med en lätt eftersmak av saltlakrits

Nöt & Lakritskakorna var så där lagom "knäckiga" med en lätt ton av choklad och salt

- inte så mkt lakrits med andra ord

Som vanligt härhemma så provsmakade vi kakorna och  kliade oss sen  i skallen och undrarde vad vi ska göra med resten av kakorna eftersom ingen av oss är något kakmonster av rang

 

 

 

Den här gången fick Paul ta med sig kakorna till fredagsfikat på jobbet och där gjorde kakorna succe

Paul konstaterade att han nog är lite bortskämd eftersom han tyckte att det "bara" var helt vanliga kakor medans flera av hans arbetskolleger hade berömt kakorna och att få en hälsning om att det var dom godaste drömmarna en av tjejerna  ätit sen hennes mormor dog är ju ett beröm om något

Efter en lätt kaotisk och rätt jobbig fredag på jobbet där känslan av otillräcklighet legat som en osalig ande över arbetsdagen så kändes det rätt skönt när Paul framförde tackhälsningarna från sina arbetskamrater och jag bestämde mig för att låta den positiva känslan får blåsa bort tröttheten och uppgivenheten från jobbet och gå in i helgledigheten med ett leende på läpparna

 

 

 

 

 

 





Vad är det med...

... barn och telefoner ?

 

 

Halv vabdag även idag och Linn och jag pulade på så smått härhemma

Linn satt för sig själv och lekte med sina Little Pet Shop och jag satt vid symaskinen

Telefonen ringde och i samma stund som jag började prata med syrran gled Linn upp vid min sida

 

- Mamma vem är det ?

 

- Mamma kan jag gå ut och kolla posten nu ?

 

- Mamma kan du hjälpa mig med ditten

 

- Mamma jag vill ha datten

 

- Mamma....

 

 

Ja sådär höll det på under hela samtalets gång men så fort jag lagt på luren och slutat prata återgick Linn till sin lek igen dvs ända fram tills telefonen ringde igen

Så fort jag hade svarat så stod Linn brevid och ville ha svar på div frågor för att genast avvika så fort jag avslutat samtalet och så här går det till varenda gång telefonen ringer härhemma

Linn kan ha varit helt inne i sin lek, tittat på en film, pyslat med marsvinen

- what ever

Men så fort jag lyfter luren kommer hon som ett skott och vill prata om än det ena än det andra för att direkt avvika så fort jag lägger på luren

 

 

Och, nej det är inte så att jag genast svarar på Linns frågor när hon kommer sättande utan snarare tvärtom jag igonerar henne så gott det går under samtalets gång

Mer än en gång har vi pratat om det här med att hon måste lära sig vänta tills jag pratat färdigt, att när jag pratar i telefonen så kan jag inte prata med henne samtidigt osv osv osv

Ändå upprepas samma sak gång på gång på gång och nio gånger av tio slutar det hela med att jag blir sur, grinig och gnällig och Linn står där efteråt och säger

 

- Förlåt förlåt förlåt....

 

 

Det där med Förlåt är ochså en grej jag kan tjata mig gråhårig om

Gång på gång har vi pratat om vad ordet Förlåt innebär

Att Förlåt inte är något man ska haspla ur sig hur som helst utan att det är något man ska mena när man säger det och säger man förlåt så innebär det ochså att man förstått att man gjort fel

 Så att upprepa samma "fel" gång på gång och sen säga "Förlåt" efter varje gång är inte ok utan då är det bättre att inte säga något alls och försöka göra "rätt" nästa gång istället

 

 

Nej, det är banne mig inte lätt att vara sju år och tycka att hela världen borde kretsa runt ens egen axel och att all uppmärksamhet alltid ska riktas mot ens håll

Det är nog ungefär lika svårt som att vara mamma till en sjuåring och försöka behålla lugnet när man tjatar om samma sak för sådär tusende gången och man innerst inne vet att det är fullkomligt meningslöst eftersom det man säger inte riktigt når fram







Nu anar man...

... ugglor i Frihamra

 

Den här veckan inleddes med vab och efter att ha varit in på jobbet ett par timmar på måndagsmorgonen avlöste jag Paul härhemma

Linn var sådär lagom halvslö och lekte med Barbie medans jag satt och slösurfade runt bland div. bloggar och hamnade till slut hos

 

http://stjernfalls.blogg.se/category/gratis-monster.html

 

 

Där jag fastnade för en söt liten uggla och vips blev det en djupdykning i tygskåpet och sen var pysslandet igång

 

 

Första ugglan blev en liten "snutteuggla" tänkt att få flyga ner till Skåne tillsammans med en mjuk gosig bebisfilt som jag passade på att svänga ihop när jag ändå var i farten

 

 

Att Linn har en förkärlek till gosedjur vet vi ju alla och att mamma skulle kunna sitta och sy mjuka ugglor utan att göra en till henne fanns inte på kartan så hon letade fram tyger till en "Linn uggla" och typ i samma minut som jag la upp en bild på den första ugglan på FB så talade C om att hon gillade ugglor och vips hade jag klippt till ytterligare en uggla

 

 

 

 

 

Sjuka barn är verkligen ingen hit men ibland kan en liten paus i vardagen komma som en skänk från ovan och helt plötsligt infinner sig både tid och lust samtidigt och jag får den där stunden vid symaskinen som jag varje gång jag sätter mig där upptäcker hur otroligt mycke jag saknar

Det är fortfarande vab och sjukstuga härhemma idag men idag måste jag nog blunda för skaparlusten och istället ägna en stund åt att plocka ihop alla prylar i arbetsrummet så vi kan få lite fart på projektet byta rum härhemma

Linn ska flytta upp i arbetsrummet och arbetsrummet ska ner i hennes nuvarande rum

Något som känns som ett mastodont projekt att utföra men som kommer att bli superbra när det väl är gjort eftersom vi då ämtligen kanske kan få bukt med "Linn leker på hela övervåningen" och hålla hennes leksaker o pyssel inne på hennes rum och inte spridda över hela köket och vardagsrummet

Hoppas kan man ju alltid...

 

 



 



Nästan...

... plus minus noll

 

 

Måndag - tio minuters övertid

Tisdag - Tjugo minuters övertid

Onsdag - Flexade ut en timme tidigare

Torsdag - Gick hem när jag skulle

Fredag - 47 minuters övertid

 

Kort sagt veckan gick nästan plus minus noll så jag är hyfsat nöjd med mig själv

Ännu mer nöjd är jag över att jag under veckan som gick satt borta i larmrummet och jobbade vilket innebar att jag slapp svara i telefonen vilket spar en massa tid och det är oerhört skänt att få jobba utan att ideligen bli avbruten

Det känns med andra ord som att vi är på rätt väg

 

Fredags eftermiddagen avslutades med en liten lektion i hur totalt olika en "nyhet" kan tas emot

För att underlätta för helgpersonalen som tycker att det är rörigt och jobbigt att titta i schemapärmen för att se vilka som ska jobba så tog jag mig tid att göra en separat lista över all helgpersonal

Delade in dom i de två grupperna samt en för kvällspersonalen och visade sen listan för två av de berörda och möttes av

 

- Åååå gud så bra, tack för att du tog dig tid att göra det. Det kommer att underlätta massor, tack tack

 

- Hoppas listan stämmer

 

Det sistnämnda sagt med en djävligt dryg och sur ton och jag fick bita mig i tungan för att inte kontra med att hon kunde ta listan och stoppa upp den någonstans men jag nöjde mig med att tänka lite tyst att man bör behandla andra som man själv önskar bli behandlad och hur otroligt trist det måste vara att gå omkring med taggarna utåt hela tiden och aldrig, aldrig kunna säga något positivt till någon