Vad är det med...

... barn och telefoner ?

 

 

Halv vabdag även idag och Linn och jag pulade på så smått härhemma

Linn satt för sig själv och lekte med sina Little Pet Shop och jag satt vid symaskinen

Telefonen ringde och i samma stund som jag började prata med syrran gled Linn upp vid min sida

 

- Mamma vem är det ?

 

- Mamma kan jag gå ut och kolla posten nu ?

 

- Mamma kan du hjälpa mig med ditten

 

- Mamma jag vill ha datten

 

- Mamma....

 

 

Ja sådär höll det på under hela samtalets gång men så fort jag lagt på luren och slutat prata återgick Linn till sin lek igen dvs ända fram tills telefonen ringde igen

Så fort jag hade svarat så stod Linn brevid och ville ha svar på div frågor för att genast avvika så fort jag avslutat samtalet och så här går det till varenda gång telefonen ringer härhemma

Linn kan ha varit helt inne i sin lek, tittat på en film, pyslat med marsvinen

- what ever

Men så fort jag lyfter luren kommer hon som ett skott och vill prata om än det ena än det andra för att direkt avvika så fort jag lägger på luren

 

 

Och, nej det är inte så att jag genast svarar på Linns frågor när hon kommer sättande utan snarare tvärtom jag igonerar henne så gott det går under samtalets gång

Mer än en gång har vi pratat om det här med att hon måste lära sig vänta tills jag pratat färdigt, att när jag pratar i telefonen så kan jag inte prata med henne samtidigt osv osv osv

Ändå upprepas samma sak gång på gång på gång och nio gånger av tio slutar det hela med att jag blir sur, grinig och gnällig och Linn står där efteråt och säger

 

- Förlåt förlåt förlåt....

 

 

Det där med Förlåt är ochså en grej jag kan tjata mig gråhårig om

Gång på gång har vi pratat om vad ordet Förlåt innebär

Att Förlåt inte är något man ska haspla ur sig hur som helst utan att det är något man ska mena när man säger det och säger man förlåt så innebär det ochså att man förstått att man gjort fel

 Så att upprepa samma "fel" gång på gång och sen säga "Förlåt" efter varje gång är inte ok utan då är det bättre att inte säga något alls och försöka göra "rätt" nästa gång istället

 

 

Nej, det är banne mig inte lätt att vara sju år och tycka att hela världen borde kretsa runt ens egen axel och att all uppmärksamhet alltid ska riktas mot ens håll

Det är nog ungefär lika svårt som att vara mamma till en sjuåring och försöka behålla lugnet när man tjatar om samma sak för sådär tusende gången och man innerst inne vet att det är fullkomligt meningslöst eftersom det man säger inte riktigt når fram