Sovmornar...

... lyser med sin frånvaro

 

 

Strax före sex i morse kom Linn glatt in till oss

Vaken, pratglad och på ett sprudlande bra humör

Jag gjorde mitt bästa för att försöka ignorera den lilla damen och somna om men,

ja det är liksom kört för min del

Har jag en gång blivit väckt så är det toksvårt att somna om speciellt om någon hela tiden pratar om allt och ingenting med en

Efter sådär fem-tio minuter insåg jag att det var lika bra att kliva upp och starta dagen och ställa in sig på att långfredagen i år verkligen skulle bli en långfredag

 

 

Hur fördriver man tiden bäst en arla morgon ?

Tja, jag valde att baka lite kakor

Inte nog med att det är påskhelg, det stundar även födelsedag och de senaste dagarna har jag funderat på om det inte vore dags att ägna sig åt lite nostalgibakning

När vi var små fick vi ofta önska bakverk till våra födelsedagar och jag hade två favoriter

- plättbakelser och petit choux

Plättbakelserna bakade jag i morse och nu återstår att se om det blir tårta eller petit chouxer på söndag, den som lever får se

Jag har ett svagt minne av att det var lite meckigt att baka petit chuox men vill man så kan man

 

 





Semester och...

... sovmorgon

 

Ja det var vad jag hade sett fram emot, ja sovmorgon kanske var att ta i men eftersom Paul skulle lämna Linn på fritids så skulle vi kunna sova en timme längre en vanligt

Ja det var ju iallafall vad jag trodde och hade planerat men någon gång på morgonkvisten  kom Linn tassandes och kröp ner mellan oss

- med iskalla fötter

 

*kaping*

 

Vaken !!!

När jag väl vant mig vid Linns kalla fötter och ögonlocken började kännas behagligt tunga igen så började Paul muttra

 

- Är det inte dags för dig att gå upp nu ?

 

Jag trodde att klockan var halv sju och började så smått fundera på varför inte min väckarklocka hade ringt som den skulle och efter en lång startsträcka bestämde jag mig för att ta tag i morgonen och kliva upp och det första jag ser är siffrorna på Pauls digitala väckarklocka 05:36

Hallå !!!

Vad skulle jag upp halvsex att göra ?

Linn och Paul skulle ju inte åka förns strax före sju

Paul som kom hem någon gång runt tvåtiden i  natt konstaterade att han missat detaljen att jag hade semester idag

Vid det här läget var jag så gott som klarvaken så jag gjorde Linn sällskap upp och startade dagen

Nu sitter jag här och försöker förmå mig att kicka igång dagen ordentligt med lite städ & plock så vi får lite påskfint men den där sista kicken att starta verkar inte riktigt vilja infinna sig

Kanske lite frukost först gör susen ?

 

 

 

 



Vår kloka...

... lilltjej

 

 

Häromdagen när Linn och jag åkte hem från fritids berättade Linn om en ny "lek" som tjejerna i klassen roar sig med

Den går helt enkelt ut på att någon ställer en fråga som ska besvaras med en handuppräckning

 

- Alla som gillar spagetti räcker upp en hand

 

- Alla som gillar att bada räcker upp en hand

 

- Alla som gillar att äta godis räcker upp en hand

 

- Alla som gillar Sean Banan räcker upp en hand

 

Och så länge frågorna håller sig på den nivån så är det en ok lek men Linn berättade att det dykt upp en helt annan typ av frågor

 

- Alla som tycker att X är dum räcker upp en hand

 

- Alla som tycker att Y är pucko räcker upp en hand

 

- Alla som inte vill att Z ska vara med och leka räcker upp en hand

 

Efter att ha berättat om leken avslutade Linn det hela med

 

- Mamma, det är inte ok att säga såna saker om andra kompisar. Man kan fråga om maträtter tycker jag men man ska inte fråga om någon är dum, det är inte att vara snäll

 

 

Det kändes rätt skönt att höra Linn säga att det inte är ok att vara oschysst mot sina kompisar

Som den jobbiga förälder jag är så tog jag upp saken lite snabbt med fritidspersonalen nu i morse

Jag vet att dom inte kan vara överallt och se/höra allt som händer men samtidigt så vet jag ju att det varit en hel del intriger, tjafs och fulspel mellan barnen så lite extra uppmärksamhet och kanske ännu ett samtal om hur man ska uppträda mot varandra är nog på sin plats

Det är inte lätt att vara barn och det är banne mig inte lätt att vara förälder heller för den delen men är det något jag tänker fortsätta tjata hål i huvudet på min dotter om så är det hur man uppträder mot sina kompisar och alla andra i omgivningen

Man behöver inte älska alla man möter men världen blir så mycke trevligare om vi alla möter varandra med respekt och accepterar varandras olikheter

 



Det här med...

... läxor

 

 

Jag har aldrig varit något större fans av läxor

På den tiden jag själv gick i skolan så hade vi aldrig några läxor

Jo det är klart vi hade men jag övertygade både mig själv och mina föräldrar om att vi aldrig hade några läxor och på nå´t vis så köpte dom det argumentet för jag kan inte minnas att vi hade några diskussioner kring det här med läxor eller vikten av att göra sina läxor

 Givetvis hade vi läxor men jag valde oftast att strunta i dom och de gånger jag överhuvudtaget öppnade en skolbok hemma eller läste på till ett prov är extremt lätträknade

Ja det vill säga bortsett från läxorna i tyskan som jag hade i åttan och nian

Där var vi en sån liten grupp, jag tror bara vi var fem-sex stycken så man visste att det inte gick att "komma undan" så det var bara att läsa på och se till att man höll jämn fart med de andra i gruppen

I dom andra ämnena var vi ju alltid "helklass" och då var det aldrig några som helst problem att "smita undan" , det fanns alltid andra som var ivriga på att räcka upp handen och drevs av någon iver att få svara på frågorna

 

Sen blev jag ju vuxen och började plugga till undersköterska, den gången hade jag en mycke mycke driven studiekompis som såg till att vi pluggade så det stod härliga till

Ja sen började ju Anna och Joakim skolan och...

 

 

... ja inte hade läxläsandet blivit så mycke roligare att delta i bara för att jag var förälder

Snarare tvärtom, jag minns med fasa alla dessa läs & matteläxor

Som tur var kom Paul in i vårt liv och tog över större delen av hjälpen och pushandet beträffande läxläsningen och det var otroligt skönt när både A och J blev stora och självgående på den fronten

Men nu,

ja nu sitter man där i läxträsket igen

Läsläxa fredag-onsdag och matteläxa fredag till måndag

Ja jag vet, det är superviktigt det här med läxorna och det är lika superviktigt att vi föräldrar finns med och stöttar och jag gör verkligen allt jag kan för att inte visa vad jag känner

Men en dag som denna då vi åkte hemifrån tjugo över sex och inte landade härhemma igen förns klockan var strax före fyra och kropp och knopp bara skriker ett enda ord

 

- TRÖTT !!!

 

Och då menar jag verkligen trött och man vet att man ska ladda om batterierna för att laga middag och sen strax före sju bege sig till stallet för veckans tisdagslektion ja då känner iallafall inte jag mig sådär superladdad för att utbrista i ett glättigt

 

- Nu är det dags för läsläxan

 

*yippey*

 

Och när vi ändå är igång kan vi ju göra några sidor i matteboken ochså eftersom den biten inte fun kat riktigt i skolan och det börjar bli lite panik över hur barnen ska hinna ikapp och nå de mål de borde uppnå nu i ettan

 

*dubbelyippey*

 

Nej, jag gillar inte läxor

Nej jag gillar inte att behöva ta itu med den biten när jag helst av allt bara vill softa en stund

Men men, skolan och läxor är viktiga så det är bara att skyffla undan den där tröttheten, sätta på pastavattnet och glättigt utbrista

 

- Kom gumman så får du läsa lite för mig, jag brinner av iver att få höra vad Leo och Elsa hittar på den här veckan

Det sistnämda säger jag givetvis inte, det tänker jag tyst med en stark ironisk tuch

Jag avskyr den där Leo och hans familj

Jag har redan tragglat dessa läseböcker två gånger

Vad är det för straff att behöva lyssna på dessa trista historier för tredje gången liksom ?

 

En sak vet jag med säkerhet

Det här är tredje gången gillt beträffande läxläsning

Om det i framtiden skulle dyka upp små barnbarn så vet jag med bestämdhet att jag aldrig kommer att befatta mig med deras läxläsning

När Linn så småningom  blivit självständig på den fronten ska jag för alltid stänga dörren till allt vad läxläsning heter och bara ägna mig åt sånt jag tycker är roligt att göra och läxläsning hör absolut inte till kategorin roliga saker

 





När allt...

 

... kommer omkring

 

Ja då ska det bli rätt skönt att slippa ansvaret

Att med gott samvete kunna gå hem när arbetsdagen är slut

Att slippa ta en massa skit

Att få ställa sig på andra sidan och vara den som letar fel, den som jobbar emot istället för med

Att återgå till det "normala"

Att veta när arbetsdagen tar slut

Att slippa ha ont i magen och pussla med vab så fort Linn blir sjuk

 

Att se fram emot en sommar där jag kommer att ha tid att njuta till skillnad från förra sommaren som försvann i en massa jobb

Tid att vara tillsammans med Linn

Nu ska jag bara betämma mig om jag utöver mina fyra semeserveckor ska vara föräldraledig en, två, tre eller kanske fyra veckor

Jag tror jag betämmer mig för det senare, fasiken så skönt med ett långt härligt sommarlov tillsammans med Linn för att sen lagom till hösten samlat ihop ilskan, besvikelsen och alla andra känslor som rusat runt i kroppen den senaste veckan och använda dom till att göra något bra

Något som är bra för mig och min familj

Livet innebär med och motgångar och slutresultatet av det hela blir vad vi själva väljer att göra det till

 

 

 



Att man...

... aldrig lär sig

 

 

I går morse vaknade jag strax före sex

Jag visste att vi hade en del "to do" innan det var dags för samfällighetens årsmöte härhemma hos oss och eftersom jag gillar att mjukstarta dagen i min ensamhet så tassade jag uppför trappan och såg framemot att dricka en kopp the framför datorn, slösurfa lite och sakta vakna till liv

Ja det var vad jag trodde

Jag hann inte mer än uppför trappan förns Linn kom tassandes med nyladdade batterier och en aldrig sinande svada

Ämnet för gårdagen var Monster High figurernas olika personligheter

- precis vad jag längtat efter att få diskutera en lördagsmorgon i gryningen

Den där timmens mjukstart förvandlades raskt till något helt annat än vad jag hade tänkt mig

 

 

 

 

 

I morse vaknade jag ochså strax före sex

Konstaterade snabbt att både Paul och Linn sov tungt

Eftersom jag kände mig hyfsat pigg och det i morgon är dags att återvända till arbetslivet efter drygt tre veckors sjukarrest så tänkte jag att det nog var en god tanke att kliva upp och starta dagen och liksom komma in i den "normala" gå upp tidigtlunken igen

I dag hann jag iallafall fixa en kopp the innan jag hörde tassande steg i trappan och ett

 

- Mamma....

 

Ett mamma som följdes av en lång utläggning om någon av Monster Highfigurerna och  som sen fortsatte med tankar kring kompisar i skolan och händelser långt tillbaka i tiden, läxor, påsklovet, marsvinen och ev inköp till dom, sommarens ridläger  samt en massa annat

Utan att skämmas så erkänner jag att redan någonstans vid "Mamma" ångrade  bittert att jag tagit beslutet att stiga upp ur sängen

Hur kunde jag vara så korkad och tro att jag skulle få min önskade mjukstart på dagen ?

Varför valde jag helt enkelt inte att ligga kvar där i sängen och halvsova mig fram till en lite mer kristlig tid att stiga upp på ?

Jag menar, vem kliver frivilligt upp klockan sex en söndagsmorgon ?

Förmodligen en mamma som någonstans långt inne när en önskan om att få en endaste liten timme i tystnad, en timme där man faktiskt hör sina egna tankar

En timme där man medans man njuter av en varm kopp the lite förstrött slösurfar och kollar vad som hänt i både den lilla och stora världen

En timme...

 

 

Jag borde ha lärt mig

Jag menar efter tre barn borde jag veta bättre men framför allt efter sju år tillsammans med Linn borde jag ha lärt mig att det aldrig någonsin blir som man planerar

Jag får väl nästan  skylla mig själv som fortfarande är så naiv att jag tror att mina planer ska gå i lås

Men men, jag lever på hoppet

Hoppet om att någon endast morgon få den mjukstart jag längtar efter

En ynka liten timme i lugn och ro

En ynka timme att förbereda kropp och knopp inför dagens turbolopp

En ynka timme...

 

 

... en ynka välbehövlig timme

För man ska ju inte tro att en morgonpiggt Linn innebär en kvällstrött dito

No way liksom

Här är det fullspeed ända in i kaklet som gäller

Spelar roll att dagen startas redan vid sex, varför lägga sig före tio på kvällen ?

Och framför allt varför varva ner när man kan köra full speed hela dagen och prata sönder öronen på sina föräldrar ?

 

Mitt i min morgontrötta uppgivenhet kan jag inte annat än att småle åt alla de "förståsigpåarna" som kom med käcka sovtips mm redan när Linn var liten och som alltid avslutade med

 

- Jaja, det reder upp sig så fort hon börjar på förskolan. Då kommer hon in i normala gångor och somnar om kvällarna

 

Eller varför inte

 

- Det blir bättre när hon börjar skolan, då kommer hon att bli såååå trött

 

I höstas var det fem år sen Linn började på förskolan, ja hon har ju även hunnit avverka förskoleklassen och snart hela ettan

När ska det bli bättre ?

Normala gängor ?

Vad är normala gängor ?

I Linns fall är det normala full speed och turbo så många timmar som det bara går för det där med att sova är ju dötråkigt eller som hon själv uttrycker det

 

- Jag har inte tid att sova, det är tråkigt







Snart måste ...

... det bli vår

 

15 mars idag, halva månaden har gått

- 14.9 visade termometern när Paul & Linn åkte iväg till jobb/fritids

Kan inte den här eländiga vintern bara bestämma sig för att gå i ide och släppa fram våren

Vi har haft snö sen i november, man kan bli knäckt för mindre

Finns det något som heter snödepression ?

Det känns som om jag drabbats av det

Jag behöver sol, värme, barmark...

 

 



Energi, energi...

... var är du ?

 

I morse när jag hade vinkat av Paul & Linn hade jag en liten "To do" lista inne i mitt huvud

Den blev kvar därinne  och blev just inte mer än en lista kan jag erkänna, min energi sträckte sig till lite slösurfning och sen sov jag bort resten av fm framför TV men fråga mig inte vad det var för program som visades

- jag sov

 

Nu börjar det dra ihop sig till "Hämta Linn på fritids tid" och jag känner verkligen hur energin flödar runt i kroppen på mig

 

*ironi*

 

Men det är bara att bita ihop, le och vinka och se glad ut

Om dryga två timmar dvs efter hämtning och stallbesök kan jag återvända till mitt kära soffhörn och fortsätta drömma om bättre och piggare tider

 

 



Sjuksoffa och...

... dumTV

 

De senaste veckorna har jag tillbringat en hel del tid i soffan och det enda jag orkat göra har varit att zappa mig runt bland alla kanaler och mestadels har jag fastnat framför intelligensbefriade program som "Real housewife of Beverly Hills",  "En man och hans fruar", "Toodlers & tiaras", "Gravid i höga klackar"  osv osv osv

Dvs alldeles lagom underhållning för en febertrött hjärna och slutkörd kropp

Mitt i all sin menlöshet så väcker ändå dessa program en hel del funderingar om människor och deras relationer till närstående och världen i stort

 

"Real house..." är ett strålande exempel på att lycka inte går att köpas för pengar

Ett gäng medelålders damer med till synes hur mycke pengar som helst som verkar ägna större delen av sin tid till att shoppa,  luncha tillsammans och ha div.  fester men framför allt med att prata skit bakom ryggen på sina vänner och tjafsa om allt och ingenting

"Toodlers..." ja vad säger man om skönhetstävlingar för barn ?

Sorgligt är det första ordet jag spontant kommer att tänka på

Småbarn spökas ut med smink, div frisyrer , löständer och fan och hans moster och bakom dessa barn finns i nio fall av tio en mamma som själv befinner sig så lång ifrån att uppfylla kriterierna för att delta i en skönhetstävling som det bara går och det blir så uppenbart att det lilla barnet på något sätt ska uppfylla de drömmar mamman själv aldrig lyckades uppnå på egen hand

I ett av avsnitten jag såg spökades en 3-4åring ut till en Marilyn Monroe kopia och övades på att röra sig "sexigt", att vända baken till publiken och smiska sig på stjärten ivrigt påhejad av sina föräldrar och pappan utbrast lyckligt

 

- Hennes oskuldsfullhet gör att man blir alldelers lycklig....

 

*Spypåse nästa*

 

Vilken normalt funtad förälder vill göra sin 3-4 åring till ett sexobjekt ?

Vi svenskar har ju en förmåga att vilja apa efter allt som kommer från USA men jag hoppas att dessa skönhetstävlingar aldrig hittar hit men tyvärr är väl risken rätt överhängande

 

 

 

Nåväl, energin och orken börjar så sakteliga hitta tillbaka till min kropp igen och det börjar bli dags att återlämna både soffhörnet och fjärrkontrollen till min käre make

Den stackarn har varit förvisad från "sin" soffhörna under min konvalecent och dessutom har han varit så snäll att han gett mig makten över fjärrkontrollen varav det sistnämda nog varit det allra jobbigaste, jag tror att han saknar zappandet mellan kanalerna i reklampauserna och framför allt tror jag att han ser fram emot att inte behöva uthärda "Farmen", "Sofias änglar" och dyl. program som jag plågat honom med under de senaste veckorna

 

 

 







Vuxna som...

... väljer att inte se

 

 

För ett par veckor sedan såg jag en amerikansk dokumentär om mobbning

Det är väldigt sällan som någon TVprogram griper tag i mig och påverkar mig rent fysiskt men den gången gick det liksom inte att värja sig

Det riktigt högg i hjärtat när de utsatta barnen och ungdomarna berättade om vad dom blev utsatta för

Vissa berättelser berörde så starkt att jag att jag mådde fysiskt illa

Dom känslorna var ändå ingeting emot den ilska jag fylldes av när man ställde rektorer, skolpersonal och föräldrarna till de barn som utsatte sina kamrater för mobbing mot väggen och undrade varför man ingenting gjorde och svaren blev

 

- Men vi vet ju inte vad som har sagts eller gjorts

- Alla vet väl hur pojkar är

- Det är bara på skoj, lite får man väl tåla

- Det finns alltid två versioner av vad som hände

 

Osv osv i all oändlighet och det konstiga är att det var alltid förövrarna som klarade sig

Offren stod där ensamna utan att bli trodda, utan vuxenstöd

För alla vet väl hur barn är och speciellt då pojkar

Ingen vill ju vara elak, allt är ju bara på skoj och man ska inte ta åt sig av allt

 

Några av barnen i dokumentären orkade inte stå emot utan såg som enda lösning att göra slut på lidandet och avsluta livet

Att se smärtan i deras föräldrars ögon, att höra deras förtvivlad berättelser var fruktansvärt

Ingen förälder borde behöva utsättas för att mista sitt barn

Sorgen och saknaden kan aldrig mätas eller jämföras men någonstans känner jag att förlora ett barn i sjukdom eller genom en olycka är något man inte kan påverka det sker just pga av en olyckshändelse eller ett sjukdomsförlopp men att ens barn väljer att ta sitt liv för att andra utsett det till hackkyckling, för att vuxna inte tagit sitt ansvar måste kännas så,,,

 

... ja jag hittar inget annat ord än meningslöst

Jag har funderat mycke på just den dokumentären och framför allt på varför vuxna är så  och oförmögna att ta sitt ansvar, varför det alltid är så synd om förövaren

 

Dokumentären jag såg handlade om barn och ungdomar i USA men dom senaste dagarna har det varit en hel del nyhetsrapportering om en trettonårig flicka som valde att ställa sig framför ett tåg

En ung tjej som inte längre orkade med trakasserierna, mobbingen och en än en gång känner jag smärtan,  hopplösheten och undrar

- var finns dom vuxna ?

Hur kan man som vuxen leva med vetskapen att man kanske hade kunnat förhindra det hela ?

Hur kan man förlåta sig själv för att man inte tog varningssignalerna på allvar ?

Hur i hela friden kan vuxna välja den enkla vägen och lägga skulden på offret ?

 

 

 

 



Plötsligt...

...vänder det

 

 

Det känns som jag skulle vilja utbrista ett högt och ljudligt

*Äntligen*

Äntligen känns det som om det har vänt på allvar

Det känns som om energin så sakeliga återvänder

Ett tag började jag nästan misströsta

 

 

 

 

Men så igår kände jag plötsligt

*wow*

Det finns hopp om livet

Det finns hopp om att energin återvänder

Nu ska jag skynda långsamt resten av veckan

Vila och så sakteliga återvända till livet bortom sjuksoffan

 

 

Korta promenader i vårsolen kryddat med små visiter i stallet är nog precis vad jag behöver efter dom här två mardrömsveckorna



Våren ...

... är på väg

 

 

Ett mycke tydligt tecken på det blev vi varse om när vi idag var på snabbvisit i stallet

Prinsessan fäller sin vinterpäls ala grande

Efter ett par sekunders borstande var Linn och jag fullkomligt täckta av vita strån

Ett välkommet men rätt så jobbig vårtecken

 

 

Efter nästan två veckors soffläge tog jag idag ett litet men ack så jobbigt kliv ut i den berömda världen utanför mitt hus

Ett snabbesök i stallet blev det

Snälla Kicki hade tagit upp Prinsessan i slussen för att jag skulle slippa gå ner i lösdriften och hämta upp henne

Som tack för det så vände Prinsessan på en femöring så fort  Linn och jag klev ut i slussen och sen galopperade hon raskt ner till lösdriften och på något tjusigt vis lyckades hon kliva mellan trådarna och in till kompisarna

Väl tillbaka nere i lösdriften stannade hon snällt och lät sig mycke villigt infångas och få grimma på sig, det kändes nästan som ett litet stamtment från hennes sida  att vi minsann inte skulle tro att det bara var att dyka upp sådär och låtsas som att allt var som vanligt

 

 

Min energi och kondition befinner sig fortfarande på minusläge så det blev ingen längre promenad/ridtur

Ja promenad är väl att ta i egentligen, lunk skulle jag snarast kalla det men det är iallafall en början

Efter dryga en och en halv timme i stallet var jag helt slut när vi hittade hem igen och jag har tillbringat större delen av eftermiddagen på soffan

Skynda långsamt är nog ett rätt bra riktmärke just nu för min del

Hjärna är betydligt mer på gång och alert än vad kroppen är för tillfället





Livet börjar...

... återvända

 

Pigg ?  Frisk ?

Nja, det är väl att ta i men jag börjar ana ljuset i tunneln

Börjar ana att det finns ett liv bortom den dubbelsidiga lunginflamationen och jämfört med hur jag mådde förra fredagen som toppades med ambulansfärd in till sjukhuset och ett dygn inlagd på avd. med antibiotika intravenöst så mår jag som en prinsessa idag

 

Ja jag mår så bra att jag t.o.m funderar på att ta en riktig långpromenad

- ända fram till brevlådan och tillbaka

Känns som ett rimligt mål denna kalla fredag när vintern bestämt sig för att koppla ett sista grepp om oss och hålla våren på avstånd ytterligare några dagar