Att man...

... aldrig lär sig

 

 

I går morse vaknade jag strax före sex

Jag visste att vi hade en del "to do" innan det var dags för samfällighetens årsmöte härhemma hos oss och eftersom jag gillar att mjukstarta dagen i min ensamhet så tassade jag uppför trappan och såg framemot att dricka en kopp the framför datorn, slösurfa lite och sakta vakna till liv

Ja det var vad jag trodde

Jag hann inte mer än uppför trappan förns Linn kom tassandes med nyladdade batterier och en aldrig sinande svada

Ämnet för gårdagen var Monster High figurernas olika personligheter

- precis vad jag längtat efter att få diskutera en lördagsmorgon i gryningen

Den där timmens mjukstart förvandlades raskt till något helt annat än vad jag hade tänkt mig

 

 

 

 

 

I morse vaknade jag ochså strax före sex

Konstaterade snabbt att både Paul och Linn sov tungt

Eftersom jag kände mig hyfsat pigg och det i morgon är dags att återvända till arbetslivet efter drygt tre veckors sjukarrest så tänkte jag att det nog var en god tanke att kliva upp och starta dagen och liksom komma in i den "normala" gå upp tidigtlunken igen

I dag hann jag iallafall fixa en kopp the innan jag hörde tassande steg i trappan och ett

 

- Mamma....

 

Ett mamma som följdes av en lång utläggning om någon av Monster Highfigurerna och  som sen fortsatte med tankar kring kompisar i skolan och händelser långt tillbaka i tiden, läxor, påsklovet, marsvinen och ev inköp till dom, sommarens ridläger  samt en massa annat

Utan att skämmas så erkänner jag att redan någonstans vid "Mamma" ångrade  bittert att jag tagit beslutet att stiga upp ur sängen

Hur kunde jag vara så korkad och tro att jag skulle få min önskade mjukstart på dagen ?

Varför valde jag helt enkelt inte att ligga kvar där i sängen och halvsova mig fram till en lite mer kristlig tid att stiga upp på ?

Jag menar, vem kliver frivilligt upp klockan sex en söndagsmorgon ?

Förmodligen en mamma som någonstans långt inne när en önskan om att få en endaste liten timme i tystnad, en timme där man faktiskt hör sina egna tankar

En timme där man medans man njuter av en varm kopp the lite förstrött slösurfar och kollar vad som hänt i både den lilla och stora världen

En timme...

 

 

Jag borde ha lärt mig

Jag menar efter tre barn borde jag veta bättre men framför allt efter sju år tillsammans med Linn borde jag ha lärt mig att det aldrig någonsin blir som man planerar

Jag får väl nästan  skylla mig själv som fortfarande är så naiv att jag tror att mina planer ska gå i lås

Men men, jag lever på hoppet

Hoppet om att någon endast morgon få den mjukstart jag längtar efter

En ynka liten timme i lugn och ro

En ynka timme att förbereda kropp och knopp inför dagens turbolopp

En ynka timme...

 

 

... en ynka välbehövlig timme

För man ska ju inte tro att en morgonpiggt Linn innebär en kvällstrött dito

No way liksom

Här är det fullspeed ända in i kaklet som gäller

Spelar roll att dagen startas redan vid sex, varför lägga sig före tio på kvällen ?

Och framför allt varför varva ner när man kan köra full speed hela dagen och prata sönder öronen på sina föräldrar ?

 

Mitt i min morgontrötta uppgivenhet kan jag inte annat än att småle åt alla de "förståsigpåarna" som kom med käcka sovtips mm redan när Linn var liten och som alltid avslutade med

 

- Jaja, det reder upp sig så fort hon börjar på förskolan. Då kommer hon in i normala gångor och somnar om kvällarna

 

Eller varför inte

 

- Det blir bättre när hon börjar skolan, då kommer hon att bli såååå trött

 

I höstas var det fem år sen Linn började på förskolan, ja hon har ju även hunnit avverka förskoleklassen och snart hela ettan

När ska det bli bättre ?

Normala gängor ?

Vad är normala gängor ?

I Linns fall är det normala full speed och turbo så många timmar som det bara går för det där med att sova är ju dötråkigt eller som hon själv uttrycker det

 

- Jag har inte tid att sova, det är tråkigt