... är på väg
Ett mycke tydligt tecken på det blev vi varse om när vi idag var på snabbvisit i stallet
Prinsessan fäller sin vinterpäls ala grande
Efter ett par sekunders borstande var Linn och jag fullkomligt täckta av vita strån
Ett välkommet men rätt så jobbig vårtecken
Efter nästan två veckors soffläge tog jag idag ett litet men ack så jobbigt kliv ut i den berömda världen utanför mitt hus
Ett snabbesök i stallet blev det
Snälla Kicki hade tagit upp Prinsessan i slussen för att jag skulle slippa gå ner i lösdriften och hämta upp henne
Som tack för det så vände Prinsessan på en femöring så fort Linn och jag klev ut i slussen och sen galopperade hon raskt ner till lösdriften och på något tjusigt vis lyckades hon kliva mellan trådarna och in till kompisarna
Väl tillbaka nere i lösdriften stannade hon snällt och lät sig mycke villigt infångas och få grimma på sig, det kändes nästan som ett litet stamtment från hennes sida att vi minsann inte skulle tro att det bara var att dyka upp sådär och låtsas som att allt var som vanligt
Min energi och kondition befinner sig fortfarande på minusläge så det blev ingen längre promenad/ridtur
Ja promenad är väl att ta i egentligen, lunk skulle jag snarast kalla det men det är iallafall en början
Efter dryga en och en halv timme i stallet var jag helt slut när vi hittade hem igen och jag har tillbringat större delen av eftermiddagen på soffan
Skynda långsamt är nog ett rätt bra riktmärke just nu för min del
Hjärna är betydligt mer på gång och alert än vad kroppen är för tillfället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar