Linn var nog...

... vattendjur i ett tidigare liv

 

 

27 April bjöd på sol, blå himmel & värme

Linn, Picasso och jag gjorde en utflykt ner till Gransjön

 

 

Jag har ju varit med förr så jag var fullkomligt övertygad om att det inte skulle gå att stoppa henne från att doppa fötterna och i min enfald trodde jag väl att det skulle stanna vid att just bara doppa fötterna men ack så fel jag hade...

 

 

 

Efter att ha doppat fötterna en stund konstaterade Linn att vattnet var "asavarmt" och att hon ville bada, själv huttrade jag mest inombords bara av tanken på ett bad men om Linn har sagt att hon vill bada så spelar det liksom ingen roll vad man säger för på något sätt ser hon ändå till att det blir så så det vara bara att ge klartecken

 

- Bada på du...

 

 

 

 

 

Och bada var precis vad hon gjorde, i drygt 45 minuter var det full rulle i vattnet

Linn både simmade, hoppade och dansade i vattnet och givetvis blev det även några hopp från bryggan innan hon hade badat klart

 

 

 

Nog för att även jag i mina yngre dar älskade att bada men så tidigt som den 27 april har det nog aldrig hänt att jag tagit ett premiärdopp och numera krävs det betydligt mer än bara "varmt i luften" för att jag ska bada

 

 

 

 





Nå´t rätt...

... måste vi ha gjort

 

 

Under de senaste dagarna har jag vid två tillfällen fått höra massa positiva härliga ord om lilla Picasso

Jag har fått höra att hon är lugn, otroligt duktig socialt med andra hundar, att hon ger ett trevligt intryck, att hon leker fint och läser av de andra hundarna bra och att hon utstrålar harmoni

 

 

 

 

 

Det är alltid trevligt att få höra positiva utlåtanden om något man håller kärt och lite extra roligt är det att få höra just hur bra Picasso fungerar tillsammans med andra hundar med tanke på att det inte är alltför ofta som Picasso får chansen att träffa andra hundar och busa med

 

 

 

 

 

I går gjorde vi en liten utflykt ner till Gransjön och efter en stund dök Putte upp tillsammans med sin ägare och Picasso fick träffa en ny kompis

Dom fann varandra direkt och Picasso hade inga som helst problem med att hänga med den mer än dubbelt så stora Amstaff/mastiff blandningen i leken

 

 

 

 

 

 

 

Puttes husse blev väldigt förtjust i Picasso och lovorden haglade över vårt lilla charmtroll och vi pratade en hel del om avel och att det tyvärr avlas på föräldrar som kanske inte har så bra gener att föra vidare och att det därmed är viktigt  att vara noggrann när man väljer uppfödare inför sitt valpköp

När det var dags för Putte och hans husse att gå hemåt igen tittade Puttes husse på mig och sa

 

- Bra gener i all ära men även ni som husse och matte har en väldigt stor förtjänst i att Picasso är så trevlig och fin som hon är...

 

 

 

 

 

 

... och kanske är det så även om det ibland känns som om vi gjort alla fel och lite till när det gäller Picasso

All den tid och kärlek vi lagt ner har förmodligen gett resultat som vi varit för hemmablinda för att se

För hur det än är så har vi en alldeles underbar liten staffefröken härhemma som även om hon tyckts gå sin egen väg och leva lite i sin egen lilla värld och inte riktigt är så lydig och uppfostrad som hon borde vara så är hon ändå är världens underbaraste och goaste lilla tjej

 

 

 

 

 



Påsklov...

... eller nå´t sånt

 

 

Linn har påsklov och även om vi inte gör så mycket mer än att åka till stallet så går dagarna i ett och det blir inte mycket tid över att blogga

Men nästa vecka är det "vardag" igen, då kanske tiden & lusten infinner sig igen

 

 



Underbar avslutning...

... på en härlig helg

 

 

Vi avslutade påskhelgen på allra bästa sätt med ett par timmar uppe i stallet i strålande solsken och härligt sällskap av både två & fyrbenta vänner

Löshoppning stod på agendan och alla vi  - förutom en som är på semester -  som har våra hästar inackorderade i stallet slöt upp och hade supermysigt & roligt

Om jag inte minns helt fel så var vi åtta vuxna och åtta barn och jag låter bilderna tala för sig själva

 

 



Linn "påskar"...

... på sitt eget lilla vis

 

 

Antingen så har Linn smittats av Pauls och min inställning om att det är roligare att ge än få eller så är det helt enkelt så att Linn ärvt min allergi gentemot tiggande påskkärringar för när Linn går påskkärring gör hon det på sitt eget lilla vis

 

 

När den självstylade påskkärringen gav sig iväg för att knacka på hos tre utvalda grannar hade hon fyllt korgen med en chokladask till bästa grannarna, ett ägg med en blåbärsmössa till grannbebisen och varsitt ägg med en pixibok och lite russin & torkad frukt till syskonparet som hon brukar småprata lite med och dessutom ett påskägg till Fam. Ö som låter Linn & Prinsessan hänga med dom ut på ridturer

 

 

 

 

För en lite småblyg tjej var det inte helt enkelt att ge sig iväg och knacka på hos de utvalda grannarna

Första stoppet hos Anki var inga större problem, Anki har hon ju känt hela sitt liv, hos dom relativt nyinflyttade grannarna med lilla bebisen gick det också hyfsat bra men inför sista stoppet behövde hon lite peppning från mamma men när det väl var gjort så hade jag en överlycklig påskkärring härhemma som tyckte att det var superroligt att gå runt och önska Glad Påsk eftersom folk blev så glada

 

 

Min påskkärringallergi till trots så hade jag givetvis laddat upp inför eventuella besök från dessa

För hur det än är så brukar ju merparten vara rätt gulliga & trevliga när dom knackar på

Tyvärr var det dock bara ett gäng  påskkärringar av den typ jag är lite allergisk emot som knackade på här under skärtorsdagen vilket iofs kan ha berott på att vi smet upp till stallet ett par timmar

 

 

Detta gäng som knappt ens bemödat sig med att klä ut sig mer än att sätta på en hatt/huckle på huvudet och än mindre målat ett påsk kort och med nöd och näppe viskade fram ett knappt hörbart "Glad Påsk" och dessutom tyckte att vi hade lite trist godis att bjuda på och talade om att det minsann gick lika bra med pengar *Grrrr*

Och nej, det var inga blyga småtjejer/killar det handlade om utan snarare grabbar runt 12årsåldern

Jag må låta både sur, bitter och gammal men det är just bara den typen av påskkärringar som får min allergi att bryta ut och skapa en olustkänsla hos mig

 

 

Jag minns när mina två äldsta "påskade", tillsammans med sina kompisar förberedde dom sig i flera dagar innan genom att sitta och rita små påskkort som dom delade ut

Även Linn satt dagarna innan och ritade påsk teckningar och planerade noga vem som skulle få vilken teckning och den där biten med ev. godisbelöningen var liksom inte det viktigaste utan det var själva grejen att gå runt tillsammans med sina kompisar och ha roligt som var poängen

 

 

 

 

Efter ridlektionen på skärtorsdagen hängde Linn högst oplanerat  med Ida & Alva i stallet ut på en liten "kärringrunda" tillsammans med Hugo

I & A hade förberett med påskkort och det var ett fnissigt gäng som gav sig iväg

När dom sen kom tillbaka så var det för Linns del inte "inkomsterna" i form av godis och pengar som var det väsentliga utan hon bubblade av fniss åt alla katter som bodde i ett hus men framför allt åt att Vivi hade en massa kvastar och även förvarnat om att om dom såg en tant på kvast så var det förmodligen hon som var på väg till Blåkulla

 

 

 





 



 

 

 



 





Att lägga energi...

... på ett icke problem

 

 

När jag åkte bil i morse lyssnade jag på en diskussion om något så banalt som den lilla "pinnen" man lägger på bandet före / efter sina varor i kassakön

Först smålog jag lite för mig själv när jag hörde hur folk verkligen gick banans över andras oförmåga att göra rätt, dvs att placera pinnen efter sina varor när man lagt upp dom på bandet

Men efter en stund fastnade liksom leendet och jag kunde inte låta bli att känna att det egentligen var rätt tragiskt att något så banalt som en liten pinne kan framkalla så otroligt starka känslor

Att människor kan lägga så mycket negativ energi på något som egentligen är ett "icke problem"

 

 

 

 

 

Själv har jag nog aldrig ägnat den där pinnen någon större tanke, jag menar hur svårt kan det vara ?

Om kunden framför mig i kön har plockat upp alla sina varor och pinnen inte ligger där på bandet ja då tar jag pinnen och lägger dit den utan att reflektera och börjar sen plocka upp mina varor utan att känna mig vare sig kränkt eller speciellt irriterad och arg

Och handen på hjärtat, det har nog hänt både en, två och fler gånger att jag av någon anledning inte placerat pinnen efter mina varor när jag plockat upp dom på bandet och anledningarna till det kan ha varit många men en sak är jag säker på och det är att det aldrig har varit för att djävlas med kunden bakom mig i kön utan helt enkelt för att det inträffat något som gjort att jag helt enkelt "glömt bort" den lilla pinnen

 

 

Det är ganska tragiskt att vi lever i en värld där människor väljer att lägga så mycket energi på det negativa i tillvaron istället för att ta det för vad det är, dvs ingenting

Hur svårt kan det vara ?

Den lilla ynka energin som går åt till att lyfta pinnen och placera den på bandet är ju som en droppe i havet jämfört med all energi som går åt till att bli irriterad, förbannad och i vissa fall tydligen även kränkt av att behöva lyfta den lilla pinnen bara för att man själv anser att kunden framför borde ha gjort det men tydligen struntade i det enbart för att djävlas med den bakom i kön

 

 

Till alla er som känner igen er i den arga, irriterade & kränkta kunden har jag ett litet tips

 

- Nästa gång du står i kassakön och kunden framför glömmer att placera ut pinnen ta då ett djupt andetag, tänkt på något trevligt och lyft sen handen och ta tag i pinnen, lägg den på sin plats och när du sen går ut från affären kan du gärna prova att le mot de människor du möter

Om du har tur kanske du får både ett och två leenden tillbaka och du kommer förmodligen att känna dig betydligt mer tillfreds och glad inombords än om du låter irritationen och ilskan ta över hand

Som man bemöter andra blir man själv bemött och personligen så föredrar jag att smittas av ett leende istället för att möta någon med en arg, frustrerad och irriterad blick...





 

 

 

 

 

 

I nöden...

... prövas vännen

 

 

Ja det där med nöd är ju kanske lite att ta i men det är skönt att veta att man har vänner som finns där när det krisar sig

Nu har det gått ett par veckor sen jag blev sådär akut sjuk men vad sjutton hade vi gjort utan alla snälla och omtänksamma vänner som utan att tveka ställde upp

Först min syster Malle och Catja som alldeles självklart tog hand om Linn & Picasso och fixade med allt praktiskt  när det var som allra mest akut

Sen underbara grannanra Anki & Gutte som ställde upp och promenerade med Picasso både under de dagar jag låg på sjukhus och under mina första dagar hemma

Även Linns bonus Farmor Renee ställde upp och hämtade Linn på fritids och tog med henne hem den dagen Paul hade kvällsjobb

 

 

 

 

 

Sen har vi Marika i stallet som höll ett öga på Prinsessan de dagar vi inte kunde åka upp till stallet och som  nu även låter Linn rida med lektionsgrupperna på uteritterna för att Prinsessan ska hålla sig i form nu när jag inte klarar av att gå med Linn & Prinsessan ut på deras ridturer

Och även Öhnfeldtsligan som med glädje låter Linn och Prinsessan hänga med deras underbara gäng ut på ridturer

Ovärderlig hjälpför min del och till stor glädje för Linn som tycker att det är helt underbart med trevligt ridsällskap istället för att bara muppa runt med mig i skogen

 

 

Och inte att förglömma all omtanke som visats genom telefonsamtal, sms, FB och mail

Det känns både tryggt & skönt att veta att man har vänner som finns när det verkligen gäller

Vem vet, kanske är det den berömda karman som slog tillbaka...



 

 

 



Det är med stickning...

... som med matlagning/bakning

 

 

Man ser ett mönster/recept, läser igenom det

Kanske provstickar/tillreder man efter ursprungs mönstret/receptet en gång och sen funderar man ett varv till och gör sin egen lilla version av det hela

 

 

 

 

I dag kom tanten inom mig fram och jag köpte en veckotidning, största anledningen till att jag köpte den var att det var ett mönster på en stickad kyckling

Efter att ha stickat x antal mössor kände jag att jag ville göra något annat och Linn har länge velat haft en stickad fågel så varför inte liksom

Mitt första försök blev allt annat än lyckat och såg mest ut som en elefant muterad till kyckling

 

 

 

 

Men senare under kvällen gjorde jag ett nytt försök

Ändrade lite i mönstret och gjorde kycklingen lite större, en egen variant på kammen och fötterna och vips hade jag skapat mig en egen liten påskkyckling som jag var betydligt mer nöjd med

Men ännu är jag inte helt nöjd, några småjusteringar till så kanske jag är i hamn