Linn "påskar"...

... på sitt eget lilla vis

 

 

Antingen så har Linn smittats av Pauls och min inställning om att det är roligare att ge än få eller så är det helt enkelt så att Linn ärvt min allergi gentemot tiggande påskkärringar för när Linn går påskkärring gör hon det på sitt eget lilla vis

 

 

När den självstylade påskkärringen gav sig iväg för att knacka på hos tre utvalda grannar hade hon fyllt korgen med en chokladask till bästa grannarna, ett ägg med en blåbärsmössa till grannbebisen och varsitt ägg med en pixibok och lite russin & torkad frukt till syskonparet som hon brukar småprata lite med och dessutom ett påskägg till Fam. Ö som låter Linn & Prinsessan hänga med dom ut på ridturer

 

 

 

 

För en lite småblyg tjej var det inte helt enkelt att ge sig iväg och knacka på hos de utvalda grannarna

Första stoppet hos Anki var inga större problem, Anki har hon ju känt hela sitt liv, hos dom relativt nyinflyttade grannarna med lilla bebisen gick det också hyfsat bra men inför sista stoppet behövde hon lite peppning från mamma men när det väl var gjort så hade jag en överlycklig påskkärring härhemma som tyckte att det var superroligt att gå runt och önska Glad Påsk eftersom folk blev så glada

 

 

Min påskkärringallergi till trots så hade jag givetvis laddat upp inför eventuella besök från dessa

För hur det än är så brukar ju merparten vara rätt gulliga & trevliga när dom knackar på

Tyvärr var det dock bara ett gäng  påskkärringar av den typ jag är lite allergisk emot som knackade på här under skärtorsdagen vilket iofs kan ha berott på att vi smet upp till stallet ett par timmar

 

 

Detta gäng som knappt ens bemödat sig med att klä ut sig mer än att sätta på en hatt/huckle på huvudet och än mindre målat ett påsk kort och med nöd och näppe viskade fram ett knappt hörbart "Glad Påsk" och dessutom tyckte att vi hade lite trist godis att bjuda på och talade om att det minsann gick lika bra med pengar *Grrrr*

Och nej, det var inga blyga småtjejer/killar det handlade om utan snarare grabbar runt 12årsåldern

Jag må låta både sur, bitter och gammal men det är just bara den typen av påskkärringar som får min allergi att bryta ut och skapa en olustkänsla hos mig

 

 

Jag minns när mina två äldsta "påskade", tillsammans med sina kompisar förberedde dom sig i flera dagar innan genom att sitta och rita små påskkort som dom delade ut

Även Linn satt dagarna innan och ritade påsk teckningar och planerade noga vem som skulle få vilken teckning och den där biten med ev. godisbelöningen var liksom inte det viktigaste utan det var själva grejen att gå runt tillsammans med sina kompisar och ha roligt som var poängen

 

 

 

 

Efter ridlektionen på skärtorsdagen hängde Linn högst oplanerat  med Ida & Alva i stallet ut på en liten "kärringrunda" tillsammans med Hugo

I & A hade förberett med påskkort och det var ett fnissigt gäng som gav sig iväg

När dom sen kom tillbaka så var det för Linns del inte "inkomsterna" i form av godis och pengar som var det väsentliga utan hon bubblade av fniss åt alla katter som bodde i ett hus men framför allt åt att Vivi hade en massa kvastar och även förvarnat om att om dom såg en tant på kvast så var det förmodligen hon som var på väg till Blåkulla