Ensam hemma...

... för första gången

 

Häromkvällen konstaterade Paul och jag att Linn aldrig varit ensam hemma någon gång, inte ens några ynka minuter

Det har liksom aldrig funnits någon anledning till det, antingen har någon av oss två varit hemma eller så har hon haft barnvakt

Kanske är jag en liten hönsmamma men jag har aldrig känt mig riktigt tillfreds med att lämna ett "litet" barn ensam hemma

Jag vet en del som utan att blinka lämnat sina 4-5åringar ensamma hemma en liten stund, själv har jag fått en klump i magen bara av att tänka tanken

Det är ett stort ansvar att lägga på ett så ( i mina ögon ) litet barn

 

 

 

 

Nåväl, vi bestämde oss för att det nog var dags att börja introducera "ensam hemma" i små portioner och idag dök ett ypperligt tillfälle upp

Julia som var barnvakt här i gårkväll och sen sov över behövde skjuts hem och Linn var inte sådär jättesugen på att hänga med så jag föreslog att hon och Picasso skulle vänta hemma funderade hon några sekunder och svarade sen

- Ja !

Sen ville hon provringa till min mobil en gång  för att se att det funkade och när det var gjort frågade hon om hon fick gå ut med Picasso på en liten promenad till busskuren medans jag skjutsade hem Julia

 

 

Att skjutsa hem Julia tog max tio minuter och på hemvägen mötte jag en mycke stolt Linn som tillsammans med Picasso var ute på en promenad på vår lilla väg

När jag stannade till och vevade ner rutan sken Linn som en stor sol och frågade

 

- Är du redan hemma ? Vi har det så mysigt Picasso och jag

 

Perfekt, nu är första steget mot "Ensam hemma" taget men känner jag både Paul o mig rätt så lär det ta ett tag till innan Linn blir ett "ensamhemmabarn" mer än korta stunder