torsdag 5 februari 2015

Jag är inte den som...

... brukar ta mina klagomål vidare
 
 
Oftast är jag nog en sån som klagar lite inför mina vänner o bekanta och sen får det stanna där
Förmodligen beror det nog på att jag är så naiv att jag tror att människor alltid gör sitt bästa och när det blir lite fel bortförklarar jag det hela med att det beror på att man kanske haft en dålig dag, omständigheterna eller vad det nu kan vara som gjorde att det blev fel just den här gången och sen är det liksom inte mer med det
Men efter måndagens besök eller rättare sagt försök till att besöka Norrtälje akuten kände jag att det var läge att göra mer än att bara klaga lite gnälligt i bekantskapskretsen så jag mailade till kvalitetsenheten och framförde våra synpunkter på bemötandet vi fick vid inskrivningen
 
 
 
 
I måndags kväll fick Linn hög feber igen, för tredje gången på elva dagar och eftersom hennes hosta dessutom blivit både mer intensiv och "djupare" under dagen ringde jag till sjukvårdsrådgivningen där sköterskan tyckte att det var läge för en läkare att lyssna på Linn och hänvisade oss till akuten i Norrtälje
Vi var väl inte sådär superpigga på att åka till just Norrtälje men med tanke på att klockan var strax efter tio på kvällen, det ihållande snöandet och väglaget så kändes Norrtälje som ett enklare och smartare alternativ än Astrid Lindgrens Barnsjukhus just då så vi bestämde oss för att följa sjukvårdsrådgivningens hänvisning
Något vi skulle ångra...
 
 


På Norrtälje akuten var väntrummet tomt så vi kunde gå direkt fram till inskrivningen men där blev det tvärstopp när vi berättade varför vi var där
 
- Åk till Astrid Lindgren, vi har ingen barnläkare
 
Jag förklarade att vi blivit hänvisade till just Norrtälje akuten och undrade om inte en läkare kunde lyssna på Linn till att börja med
 
Lite motvilligt sa sköterskan att hon skulle prata med deras läkare, gick iväg och kom tillbaka efter extremt kort tid och upprepade
 
- Ni får åka till Astrid Lindgren, vi har ingen barnläkare här
 
Mina protester om att vi blivit hänvisade just till Norrtälje akuten, att det var sent, att vädret och väglaget inte var det bästa intresserade henne inte ett dugg utan hon upprepade sitt mantra och kryddade med
 
- Om ni anser att hon behöver akutvård får ni åka till Astrid Lindgren eller söka hjälp på barnläkarmottagningen dagen efter och det är ju plogat in till stan...
 
 


Nu blev det ett besök på Astrid Lindgren akuten som den här kvällen var mer än överbelamrad och trots att Linn hade en hög prioritering tog det drygt fem o en halv timme innan vi fick träffa en helt underbar läkare som förvånade oss genom att hon faktiskt hade läst på i Linns journal innan hon kom in till oss på rummet så vi slapp rabbla allt en gång till
Läkaren lyssnade på Linns lungor och tyckte att även om dom lät "rena och fina" så tyckte hon att det var bäst att göra en röntgen och att dessutom ta lite infektionsprover
En och en halv timme senare kunde vi lämna akuten med diagnosen - virus
En diagnos dom med lätthet hade kunnat ställa på akuten i Norrtälje och vi hade sluppit att tillbringa hela natten på ett akutrum med en sjuk nioåring
 
 


Med den bakgrunden beslutade jag mig för att framföra mina synpunkter - låter trevligare än klagomål -  till kvalitetsenheten för Tiohundra och jag hade nog inte förväntat mig mer än ett svarsmail tillbaka med nå´t i stil med "Tack för dina synpunkter...." men i morse ringde telefonen och i andra änden fanns chefen för akuten som fått ta del av mitt mail och kände att hon ville prata med mig personligen så hon hade sökt mitt telefonnummer på Eniro
Vi hade en mycket trevlig pratstund och hon bad både mig och Paul men framför allt Linn om ursäkt för det trista och felaktiga bemötandet vi hade fått för självklart är det så att läkarna på akuten i Norrtälje kan och ska göra en första bedömning och vid tveksamheter rådgöra med AL om läget
När vi hade avklarat händelsen i måndags frågade hon hur Linn mådde idag och undrade lite om Linns tid i ECMO och vips hade vi pratat en lång stund till om vår äventyrliga hemresa och allt runt omkring den och det hela slutade med att hon tackade mig för att jag hade tagit mig tid att prata med henne och att jag hade delat med mig av Linns solskenshistoria
Nu hoppas jag att sköterskan som tog emot oss vid inskrivningen i måndags får sig en liten tankeställare och att hon nästa gång det kommer ett sjukt barn tänker lite mer med hjärtat men kanske framför allt att hon följer den praxis som råder vid sjukhuset dvs att läkarna där gör en första bedömning innan barnet skickas vidare till AL....


 
 

 

2 kommentarer:

  1. Helt sjuk.
    Barnläkare eller inte nog kan man ta sig tid att undersöka för att se om man behöver skickas vidare. Eller kan inte en "vanlig" läkare lyssna på ett par barnlungor.
    Skönt att allt såg bra ut med Linn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, lungor som lungor och vi hade ju helt rätt... Förmodligen blev hon i inskrivningen lite nervös av ordet ECMO...

      Radera