Så var det ...

... det här med åldersnoja

 

 

Den stora och magiska dagen närmar sig med stormsteg och lite då och då dyker det upp små pikar om detta från välmenande vänner för på något vis tar alla för givet att när man fyller 50 år då drabbas man per automatik av någon form av kris i åldersnojans tecken

Men jag är ledsen, för min del har denna noja än så länge lyst med sin frånvaro och jag betvivlar starkt att den kommer att slå ner som en blixt från klar himmel

Att noja och krisa pga av just åldern ligger liksom inte för mig utan i mina ögon är åldern inte så mycket mer än just en siffra och att tiden har sin gilla gång kan man ju liksom inte påverka

 

 

 

 

 

Jag känner mig både nöjd och tillfreds med att befinna mig just där jag nu befinner mig i livet

Visst, ibland när jag ser på Linn och knappt kan fatta hur den där lilla trollungen som nyss var en liten bebis plötsligt har blivit en stor tjej på nio år kan jag för en sekund tänka

- Stopp, stanna tiden !

Men samtidigt så är det ju så spännande att följa både Linn, Anna & Joakim och hur dom växer och formas som människor och stoppade man tiden skulle man ju missa den utvecklingen

 

 

 

 

Så, nej någon åldersnoja kommer nog inte att infinna sig hos mig utan jag överlåten den delen av livet till andra och lutar mig istället bekvämt tillbaka och tar dagens som den kommer och njuter av att vara här och nu och ser med spänning fram emot framtiden med allt vad den innebär