Så var det...

... det här med kärlek

 

 

Kärlek kan man visa på så många sätt

Tex genom att göra något man absolut inte tycker om bara för att underlätta för den man älskar

Ja må ha haft mitt körkort i snart tjugo år men det finns en sak som fortfarande kan få det att knyta sig i magen på mig och som kräver mental förberedelse och det är att tanka bilen

Förmodligen hänger det ihop med att jag avskyr att köra bil på trånga ställen, avskyr tanken på att jag kanske eventuellt skulle behöva backa och trixa lite så...

 

 

 

 

... ja tankning är något jag undviker så mycket jag bara kan och det senaste halvåret när vi bara har haft en bil har det varit rätt enkelt att smita från den saken och som av en händelse överlåta den detaljen till  Paul

- Ojdå, behövs det tankas... Vilken otur liksom

*tänkte inte på det*

Men idag tänkte jag på det, i morgon är det onsdag = Paul har sändningar, jobbar till midnatt och har bilen och visserligen var det lite drygt en kvarts tank kvar och han skulle absolut ha klarat sig in till Sthlm men definitivt varit tvungen att stanna till och tanka på vägen hem, vilket han utan minsta knorr hade gjort

Men i morse när jag ändå var inne i Norrtälje i ett annat ärende så kände jag att det kanske var läge att angripa mina tankdemoner och underlätta för Paul i morgon så jag svängde in på Statoil

 

 

Milt uttryckt kan jag ju skriva att jag ångrade mig i typ samma sekund som jag svängde in på macken eftersom det var rätt många bilar och rejält trångt

Men vad gör man inte för kärleken liksom ?

Bara att ta ett djupt andetag, chilla och gilla läget

Givetvis var det inga större problem med att tanka, det är det ju ifos nästan aldrig så varför dessa tankdemoner överhuvudtaget slagit rot i skallen på mig är och förblir en gåta

Nu när jag sitter härhemma känns det rätt bra

- tankdemonerna är för tillfället stillade och vid midnatt i morgon kan Paul efter en lång dag som börjar sådär runt halvsju på morgonen sätta sig i bilen och köra raka vägen hem

Vardagskärlek när den är som bäst