Nästan som...

... vanligt

 

 

Den här dagen började som de flesta andra dagar dvs skjutsade Paul till bussen, hem och väckte Linn

Fram med frukost, tjata lite lagom får att få henne att äta densamma och sen klä sig

Skjutsade Linn till skolan, hem, ut med Picasso på en runda i det helt sagolika vädret

 Tog hand om disken, körde tre maskiner tvätt, vek och sorterade in tvätten i skåpen

Bokade ombesiktning till bilen och...

 

 

 

... helt plötsligt hade förmiddagen gått och jag insåg att jag hade gjort allt detta utan att ens reflektera över det, utan att ha behövt att ta sats från tårna för att komma igång, utan någon "kom ihåg lista"

Ja helt enkelt av bara farten och det bästa av allt

- jag kände mig inte ens trött

Nej, det var snarare tvärtom, jag kände mig förvånansvärt pigg och nästan längtade lite efter att Linn skulle komma hem från skolan så vi skulle kunna åka upp till stallet och mysa med Prinsessan i solskenet

 

 

Efter att i ett par veckors tid mer eller mindre känt mig som en zombie kändes det för första gången på länge som om livet liksom återvänt, som om allt helt plötsligt bara var "som vanligt" igen och det var en riktigt underbar känsla

Men nu kanske det gäller att ta ett djupt andetag, att försöka behålla stillheten och lugnet ett tag och inte omedelbart växla upp och tro att allt just är "som vanligt" igen

Att skynda långsamt är nog inte så dumt, att tillåta mig att njuta av dagen som har varit men samtidigt vara beredd på att det fortfarande är en bit kvar innan alla pusselbitar fallit på plats och kropp, knopp & själv hittat sig själv igen

Ja, kanske helt enkelt göra som Prinsessan

stanna till en stund, bara sätta mig ner och beundra världen i lugn & ro