Så var det det där...

 

... med att muta barn

 

 

Det finns säkert många som har åsikter om det där med att muta barn men ibland hamnar man som förälder i en situation där man känner att en muta/uppmuntran är en helt ok lösning att ta till

Vi hamnade i en sån situation en av de sista dagarna då Linn låg på Q80

Det var dags att ta bort CVK:n och Linn var allt annat än glad över detta, i just det läget mådde Linn riktigt dåligt och var trött och less på det mesta och efter att ha tagit bort ECMO, kateter, matsond,  div andra "slangar" och pillat bort tejp/plåster till förbannelse var hennes tålamod helt enkelt slut

 

 

 

Vi försökte motivera, peppa och förklara men Linn var inte lättövertalad

- hon var less och dessutom tyckte hon att det var oerhört jobbigt när folk "petade henne i ansiktet" vilket var välförståeligt med tanke på alla slangar och allt fokus som varit just runt huvudet kring henne under tiden på sjukhuset

Det riktigt skar i mammahjärtat på mig och hade jag bara kunnat hade jag mer än gärna bytt plats med Linn just där och då och tagit över all hennes smärta och känslor av obehag men hur mycket jag än ville så var just detta en omöjlighet där och då så jag försökte lite lamt med det ädla tricket - muta

 

- Du får en ny Schleishäst när du har grejat det här

 

Linn funderade lite och som den förhandlare hon är så svarade hon med

 

- Jag vill ha två...

 

Två schleishästar mot en borttagen CVK - Taget !

 

Men det var där någonstans Paul klev in i bilden och det visade sig att han var ännu mer blödig än vad jag var så han slog till med

 

- Om du fixar det här så köper vi den där Ufree-hästen...

 

När det var sagt var det inte så mycket med att diskutera, CVK:n skulle putsväck och Linn gjorde tummen upp och genomled det hela med stort mod

 

 

CVK:n togs bort, några dagar senare var Linn utskriven och vi åkte hem till vardagen igen

En vardag som rullade på i snabb takt och "mutan" fanns kvar där som ett löfte som skulle uppfyllas men alla vet ju hur dagarna liksom har en tendens att bara rulla på och att en sån enkel sak som att sätta sig vid datorn och göra en beställning kan bli en sån där sak som man hela tiden säger

 

- Vi gör det i morgonkväll....

 

Men så till slut blev det äntligen av, i förra veckan gjorde vi beställningen och igår medans Linn var borta på kalas hämtade vi ut det stora paketet, monterade ihop hästen och ställde in den på Linns rum

Att Linn blev överlycklig när hon kom hem är en lätt underdrift, hela Linn strålade och när hon sen väl fått in tekniken så blev det "ridande" tvärs genom vardagsrummet och köket kvällen lång och det första hon gjorde i morse - 05:45 - var att ta sig en liten ridtur på Delta

Namnet Delta kom Linn själv på som en liten hyllning till Delta Airlines och den underbara besättningen ombord

 

 

 

 

 





 



När jag blir stor...

... ska jag aldrig

 

 

- Ljuga

 

- Göra någon ledsen

 

- Säga vars är dom ?  när någon berättar något

 

- Alltid vara snäll

 

- Bry mig om dig och pappa

 

- Bry mig om dom som inte har någon vän

 

 

Jo men det känns som om vi lyckats peta in den där trollungen på rätt väg 

 

 

 

 



Undrar om...

något/någon vill säga mig något

 

 

Under gårdagens förmiddagspromenad tillsammans med hundarna fick jag syn på ett moln som var hjärtformat

Just då tänkte jag inte så mycket på att det var just hjärtformat utan filosoferade mest för mig själv över hur fascinerande det är med moln och dess olika former men mest av allt njöt jag av det fina vädret

 

 

 

Eftermiddagen ägnade jag åt att bland annat baka lite kakor och bla bondkakor stod på agendan

Igår hade jag lite otur med den ena plåten när jag gräddade

Kakorna flöt ut lite väl mycket men alla kakor utom just en enda kaka behöll något sånär sin runda form

Men av någon konstig anledning så flöt en av kakorna ut i den här formen...

 

 

 

 

... visst jag kanske har lite väl vild fantasi och kanske är det så att jag ser det jag vill se men med lite god vilja tycker nog jag att denna kaka har lite av formen av ett hjärta

Jag kunde inte låta bli att förundras lite över varför just enbart en enda kaka flöt ut och antog just den här formen

Lite fascinerande och inte utan att jag började fundera lite över livet i stort och smått men kanske framför allt om någon/något ville sända mig ett litet budskap

Först molnet och sen kakan...

 

 

Budskap eller inte,  men dock en liten påminnelse om att vårda kärleken och även om det inte alltid känns så så finns kärleken närvarande hela tiden men ibland kanske vi måste stanna upp och låta den få sin lilla  tid och omtanke och inte bara bli tagen för given



 

 



Så var det det här med....

 

... alla dessa olika dagar

 

 

Vi har Kanelbullens dag, chokladbollens dag, tulpanernas dag osv osv i all oändlighet och jag tycker ju att alla dessa dagar är minst sagt fåniga och jag brukar inte uppmärksamma dessa mer än att jag just tänker "Så larvigt..."

I dag den 20 mars ska det "Rockas sockor" för att visa världen att människor som är annorlunda gör världen bättre  och dessutom ska man bära vitt för att alla som har förlorat ett barn och på något sätt så kändes dessa två budskap betydligt viktigare än att få äta en kanelbulle en viss dag i oktober

Men eftersom jag bara har strumpor på mig när jag går ut så fick Picasso rycka in och "Rocka sockor" en stund

 

 

Picasso som låg och halvsov märkte direkt att det var något på gång när jag tog fram kameran, hackade lite fläskkotlett till muta, plockade fram strumpor och selen ( för att kunna hålla henne om hon skulle få för sig att smita ) och följde mig med misstänksamma blickar och bestämde sig till slut för att smita ner till sovrummet men jag stoppade henne med ett stanna och jag kan lite skamset erkänna att Picasso inte var speciellt glad när jag satte på henne selen, placerade henne i fåtöljen, drog på henne sockorna och beordrade ett "Sitt"

 

 

Men Picasso fungerar lite som vi andra i den här familjen

- vi ställer upp för varandra

Även om vi kanske inte alltid känner oss helt bekväma eller förstår varför så är det på något sätt alldeles självklart att vi finns där för varandra både i vått och torrt och vi gör det av kärlek

 

 

Ibland blir jag...

... så trött

 

 

I dag fick jag äntligen tag på en person, jag har ringt vederbörande sådär en två - tre gånger om dagen under den här veckan utan någon större framgång

Visst jag skulle ha kunnat lämna meddelande på telefonsvararen men jag är lite smått allergisk mot just telefonsvarare så jag har istället valt att avvakta och prova igen men nu idag kände jag att det nog var läge att lämna ett meddelande och efter bara någon minut ringde vederbörande upp

 

 

 

 

- Har du sökt mig ? Jag har inga missade samtal alls...

Nej det kanske du inte har men jag kan däremot se på min telefon att jag ringt just ditt nummer x antal gånger och vid olika klockslag under veckan som gått

*suck*

Ibland blir jag bara så trött men jag orkar inte lägga energi på negativa beteenden så efter det här blogginlägget lägger jag det åt sidan och försöker tänka positiva tankar istället



Lite...

... bloggtorka

 

 

Det är inte så att jag inte har något att skriva om för tillfället

På hjärnkontoret pågår ständigt tankeverksamhet och uppslagen till diverse blogginlägg är otaliga men just nu känns det som om glappet mellan tanke och handling är stort

 

 

Det är lite mycket runt omkring just nu

Arbetsträningen som börjat, Linn som precis varit sjuk och haft hög feber under ett par dygn och helt plötsligt så är det "bara" drygt fjorton dagar kvar tills det är dags att ha lite kalas

Jösses, vart tog tiden vägen ?

Det var inte alls så länge sen jag funderade på om det inte var lite väl tidigt att skicka ut inbjudningarna...

 

 

 

 

 

 





Mer än så...

... behövs inte

 

 

I går förkunnade Linn att hon hade världens bästa familj

 

- Jag har en syster som hjälper mig i stallet

Jag har en mamma som inte tycker att elitsatsning är bra för barn

Jag har en pappa som har en stor plånbok

Jag har en storasyster som bor på Västkusten

Jag har en bror som är superbra på SuperMario

Jag har verkligen allt man behöver

 

 

 

 

Efter att ha funderat en stund till gjorde hon tillägget

 

- Jag har världens bästa bonusfarmor och snart kanske jag också har världens bästa bonusmormor

Jag har allt man behöver

 

 

Bättre kärleksförklaring kan man nog inte få

 

 



Back in...

... buisness

 

 

Ja det var kanske att ta i men jag är i alla fall tillbaka på jobbet

Jag kände att det var dags att återvända till jobbet och föreslog att jag skulle göra det på halvtid men min handläggare på FK tyckte att det var bättre att jag startade med att arbetsträna och så fick det bli

Två timmar i torsdag och två timmar i fredags och det gick hyfsat bra, i alla fall under den tiden jag var på jobbet

 

 

 

 

Rent mentalt kan jag nog konstatera att det inte fungerade lika bra

I torsdags var jag så slut när jag kom hem att jag somnade på två röda sekunder och i fredags var huvudkontoret inte riktigt med under eftermiddagen/kvällen och när vi satt och tittade på Mad Men på kvällen fick jag kämpa för att hålla mig vaken men jag vet att jag nickade till en microdels sekund

- trots att jag satt med stickningen i handen

 

 

 

 

På måndag är det dags igen och planen är att jag ska jobba två timmar om dagen mån - fredag

En plan som jag inte känner mig helt bekväm med, men jag kanske känner efter för mycket och kanske är det så att jag borde ta till mig rådet att "blicka framåt" att det är "framåt" som gäller nu och att jag ska stryka ett streck över det som har varit...

 

 

 

 

Att vara pessimist och måla allt i mörka färger är inte riktigt min grej men det känns inte helt ok i nuläget och efter nattens oroliga drömmar känns det som om jag tagit inte bara ett utan två steg tillbaka, arbetsträningen skulle ju vara det som ledde framåt men kanske är det så att jag målar f*n på väggen och att helgen verkligen får bli en tid åt "positivt tänkande" och ett försök att hålla undan stressen inför nästa vecka...

 

 

 

 

 



Att jag...

... aldrig lär mig

 

 

När Linn hade sportlov för två veckor sen var det strålande väder en av dagarna

Ja det var så varmt och skönt att Linn tyckte att det kunde vara dags att gå barfota, hennes starkaste argument för det var att hon inte kunde springa så fort med gympa skor på sig

Jag lyckades avstyra det hela och förklarade att det fortfarande var alldeles för kallt i marken för att gå barfota och på svaret om när Linn skulle få börja gå barfota tänkte jag efter en stund och tyckte sen att jag hade kommit på en alldeles lysande ide

 

- När blåsipporna kommer kan du börja gå barfota om det är varmt...

 

 

... inte så jättesmart av mig

I dag hittade vi de första blåsipporna här på tomten och Linn hade givetvis inte glömt bort vad jag hade sagt och ville såklart ta av sig sina skor

Jag lyckades avstyra det hela och vi enades om att vi skulle avvakta några dagar till så att solen verkligen hann värma upp marken

 

*pust*



Så var det det här...

... med att pyssla i trädgården

 

 

Det är nog ingen hemlighet att just den detaljen inte finns med på min topp tio listan över saker jag tycker är roliga att göra

Jag kan inte se någon som helst charm i det hela och milt uttryckt så tycker jag att det är stentrist och då kanske någon frågar sig varför vi bor i hus ?

Tja av den enkla anledningen att jag kan räkna upp en hel radda med andra fördelar som det finns med att bo i hus kontra lägenhet utan att ens vara i närheten av just det där med att pilla i trädgården

Jag menar vore det så att "pilla i trädgården" x antal timmar varje vecka var ett måste för att få bo i hus så skulle vi definitivt bo i lägenhet

 

 

Jag är helt säker på att det finns en och annan som mer än en gång tänkt "what the fuck" när dom sett vår så kallade trädgård och som förmodligen minst lika många gånger undrat varför vi inte "sköter om den" mer än just det allra nödvändigaste och det finns ett enkelt svar på den frågan

- vi har inte lust eller tid

En av anledningarna till att vi fastnade för just det här huset var faktiskt just trädgården eller snarare bristen på rabatter och annat sånt där tidskrävande meck

Stor del är gräsmatta och ungefär lika stor del är "skogstomt" det vill säga lite träd och buskar som definitivt inte kräver ogräsfria ytor för att trivas

Men visst har det hänt att jag någon gång drabbats av lite "fixarlusta" men den brukar försvinna lika fort som den dök upp och i stort sett aldrig leda till något mer än just en tanke och tur är väl det för de gånger som jag gått från tanke till handling så har intresset inte varit speciellt ihållande

Det senaste projektet var nog pallkragarna som fick extremt mycket omsorg under de första dagarna men sen mot slutet av säsongen i princip var helt lämnade åt sitt öde

I dag fick jag ett litet trädgårdsryck, inte för att jag hade speciellt stor lust utan mest för att jag kände att jag var mer eller mindre tvungen att göra en insats och ta hand om dom där lövhögarna från i höstas som vi skulle ha tagit hand om när vi kom hem från Orlando men sen kom det liksom lite annat emellan och eftersom det var så himla fint väder kändes det trots allt som en rätt okey syssla

När lövhögen var omhändertagen fortsatte jag med ännu en sak jag borde ha gjort i höstas men som liksom inte hanns med dvs klippa bort det döda från ormbunkarna

 

 

 

Men om nu någon tror att jag ägnade mig åt finputsning så lär hen bli besviken, här var det bara grovgörat som gällde sen hade jag ledsnat och beslöt mig att ägna mig åt betydligt roligare saker som att umgås med Linn och Picasso

För hur det än är, trädgården står kvar där i morgon och även i övermorgon och om ogräset frodas och löven yr runt på tomten har liksom ingen större betydelse i det stora hela

Vi vet inte vad som väntar runt hörnet men en sak vet jag med bestämdhet

 

- Jag kommer aldrig någonsin att ångra ett orensat ogräs och lika säkert vet jag med bestämdhet att jag skulle ångra om jag inte hade tagit tagit vara på alla de tillfällena jag hade att vara tillsammans med Linn

Istället för att ägna min tid åt att rensa ogräs och skapa mig en perfekt trädgård väljer jag att lägga min tid på att sköta om och förhoppningsvis ge Linn en bra och trygg grund att stå på så att hon blommar ut och blir en vacker blomma

 

 

 







Skönaste dagen...

... på länge

 

 

 

Sol, värme & vårkänslor - ja så skulle man kunna sammanfatta gårdagen och i övrigt så låter jag bilderna tala för sig själva

 

 

 

 



Man kan inte...

... älska alla

 

 

I mon omgivning finns en person som av någon anledning inte tycker om mig och hen är väldigt duktig på att visa det på alla tänkbara sätt med sitt kroppsspråk, miner, blicken och även genom att alltid väldigt tydligt visa att det jag säger är totalt ointressant
Hen ställer dessutom större krav på mig än vad hen ställer på andra men kanske framförallt än vad hen ställer på sig själv
Om jag inte har skött ett uppdrag visar hen väldigt tydligt vad hen anser om det medans hen bara minuten efteråt kan le och visa förståelse åt att någon annan inte slutfört sitt uppdrag eller bara rycka på axlarna och tycka att hens eget outförda uppdrag inte spelade någon större roll i det hela

Det som är lite roligt i det hela är att varje gång hen visar sitt ogillande så skulle jag med ett hånleende vilja säga

 

- Det är helt okey att du inte gillar mig, det är liksom ömsesidigt, jag gillar inte dig heller...

 

 

 

 

Men det ligger liksom inte för mig eftersom jag försöker leva efter "Man kan inte älska alla men man kan visa varandra respekt"

Kanske är det just det jag borde säga nästa gång hen med sitt  kroppsspråk, sina miner och sin blick visar vad hen känner för mig men jag förmodar att just ett sånt uttalande bara skulle spä på hens ogillande än mer för jag har en känsla av att hen aldrig någonsin skulle våga/vilja facea sitt ogillande gentemot mig och att hen lever i tron om att jag inte har en aning om vad hen tycker om mig och förmodligen även tror att jag gillar hen skarpt

Men sorry, folk som tror att dom är förmer än andra och inte respekterar andra står inte högt i kurs hos mig



Lite...

... nostalgi

 

 

När jag var gled förbi lösgodishyllan på ICA fastnade min blick på de små godispåsarna som dom precis börjat med som alternativ till de extremt stora påsarna som annars är standard vid lösgodisförsäljning

Påsen riktigt skrek nostalgi och barndom och inte sjutton kunde jag glida förbi utan att köpa mig en liten påse

 

 

Jag tillhör ju trots allt generationen som gick till kiosken och stod där och pekade

"En sån, två såna, En sån, tre såna....Näe förresten ta bort en napp och ta en sån istället..."

och visst sjutton har jag även frågat

 

- Hur mycket är jag uppe i nu ?

- Hur många såna räcker det till ?

 

Vid närmare eftertanke så måste ju de som jobbade i kiosken på "den gamla goda tiden" varit utrustade med jordens tålamod, speciellt på lördagar då kön kunde ringla sig lång av ivriga men lite obeslutsamma godissugna barn

Ett tålamod som förmodligen var betydligt längre och mer tålsamt än hos en och annan vuxen som hamnade i kön bakom dessa barn och till slut inte klarade av att vänta på sin tur utan helt enkelt såg det som sin rättighet att få slinka emellan med orden

 

- Jag ska bara ha tidningen och ett paket cigaretter...

 

 

En nostalgitripp och en resa tillbaka till barndomen tur och retur inom loppet av några sekunder och hur fånigt det än låter så kändes det nästan som att vara barn på nytt när jag la ner påsen i korgen och med handen på hjärtat kan jag väl erkänna att om jag hade tagit den större påsen så hade det definitivt hamnat betydligt fler godisbitar i den än vad det hamnade i min lilla påse men det lustiga i kråksången var att den där lilla lite mer än halvfyllda påsen kändes megastor och riktigt lyxig men framför allt kändes den alldeles lagom för en som fuskade lite och låtsades att det var lördag på en helt vanlig torsdag....  

 





Undrar vad det är...

... med mig och mössor

 

 

Med tanke på hur många mössor jag har stickat och förmodligen kommer att sticka framöver så är det rätt komiskt att jag i princip aldrig använder mössa själv

Sen den dag jag själv fick bestämma så har jag endast använt mössa vid ett fåtal tillfällen

Varför ?

Bra fråga men en del av svaret på frågan är väl helt enkelt att jag vare sig passar eller trivs med mössa på huvudet och förmodligen spelar nog även det där lilla detaljen med att jag är som en levande kamin med  in i bilden

 

 

I dag gjorde jag klart den nittonde mössan i mitt lilla "Temple Street Childrens Hospitalprojekt" och har därmed enbart på mösstickningen samlat ihop 1250:- så här långt och därmed redan nått mitt uppsatta mål och lite till och med tanke på att jag har en lista med ytterligare sexton mössor som ligger och väntar på att bli stickade så kommer det att droppa in en och annan krona till

 

 

 

 

Dessutom gjorde jag en liten lagerinventering idag och hittade ytterligare ett gäng mössor som finns till försäljning för 100:- styck och av dessa 100: går 50:- till den donation vi ska göra till Barnsjukhuset på Irland som Linn vårdades på under ett dygn, ett barnsjukhus som delvis drivs med hjälp av donationer och även om vår lilla donation kommer att vara en droppe i havet så känner jag väl lite som "många bäckar små" och framför allt så är det ett sätt för oss att visa vår tacksamhet över den vård Linn fick och även omtanken både Linn, Paul och jag möttes av

Ni som har FB kan gärna kika in i mitt album "Mössor för Temple street Childrens hospital" 

https://www.facebook.com/helen.ahlgren/media_set?set=a.10153027555778972.1073741864.617563971&type=3

 

Mössorna här nedan finns till försäljning, 110:- styck + ev porto

 

 

 

Rosa "cupcakemössa" ca 1år

"Prinsessbakelsemössa" ca 1år

Hammarbymössa med tofs ca 1-2 år

Hammarbymössa utan tofs  ca 1år

Ljuslila/ljusgrön mössa ca 1-2år

Rosa/ljusblå mössa ca 1-2år

Blå mössa med "tuppkam" och ögon ca 1-2år

Neonorange/grön mössa ca 0-6 mån

Röd/marinblå randig mössa baby

Randig tröja + mössa ca 9-12 mån 100:- tillsammans

Ljusgrå-ljusrosamelerad mössa ca 2år

Ljusrosa mössa ca 1år

 

Grå-svart melerad med fläta fram vuxenstorl

Ljusblå-vitmelerad med fläta fram vuxelstorl

Marinblå-gråmelerad med fläta fram vuxenstorl

 

Vid ev frågor angående mått eller intresse av köp går det bra att maila till ahlgrenhelen@gmail.com

Egentligen är det här inlägget lite emot mina principer men ibland får an göra avkall på dessa då det är för en god sak...

 

 

 

 





Ibland önskar jag...

... att jag var en man

 

 

Nu menar jag absolut inte att alla män är på det här viset men påfallande många män - betydligt fler än kvinnorna i alla fall -  i min bekantskapskrets har en förmåga att inta "döende svanen positionen"  och verkligen pausa livet när dom blir sjuka medans vi kvinnor istället väljer att blunda, koppla in en växel till och köra på som om allt var som vanligt eftersom vi någonstans inom oss har inbyggt att hur illa vi än mår så måste världen fortsätta snurra och vardagen fungera och det gör den inte om ingen ( dvs vi )  finns där och styr upp det hela

Vad som är rätt och fel råder det säkerligen delade meningar om och kanske vore en mix av båda dessa egenskaper det mest ultimata

 

När jag hade lämnat Linn vid skolan i morse var det som om all luft eller snarare energi fullkomligt flög sin väg och bara att ta sig hem den korta biten var en stor utmaning i sig

Jag hade bestämt mig för att inleda dagen med en långpromenad men när jag kom hem fanns det ingen som helst energi till det och även om jag längst inne i hjärnkontoret visste att jag förmodligen skulle ha mått betydligt bättre efter en promenad så kändes det rätt skönt när Picasso visade med största tydlighet att hon inte hade någon som helst lust att ge sig ut och promenera just då så jag bestämde mig för att skjuta lite på promenaden och helt enkelt ägna förmiddagen åt ingenting och helt enkelt bara vara

 

 



 

 

Egentligen har jag några måsten som jag borde ta tag i idag men energin finns inte och dom kan eller rättare sagt får lov att vänta tills i morgon

I dag tänker jag vara ego och tänka på mig själv i första hand, det känns som om det är nödvändigt om jag inte ska halka tillbaka på ruta ett igen

Lärdomen från förra veckan får bli att jag nog måste bli bättre på att lyssna på mig själv och de signaler både kropp och knopp sänder ut till mig... 

 

 

 



Nu behöver den här...

... mamman sportlov

 

Eller snarare lite vilopaus då jag känner att jag numera går på ångorna från energireserven så det är en evinnerlig tur att sportlovet sjunger på sista refrängen

Det är inte på något vis så att Linn är speciellt jobbig eller krävande på något vis, snarare tvärtom - snällare unge får man nog leta efter

Även om Linn är hur duktig som helst på att sysselsätta sig själv i största allmänhet och den här veckan visat prov på det i synnerhet så är det ändå stor skillnad när jag får dom där fria timmarna medans hon är i skolan jämfört med den här veckan då det varit "ingen rast & ingen ro" från sju-åtta på morgonen fram till kvällen

 

 

Det där med lugn och ro går ju liksom fetbort en vecka som den här och jag börjar känna att mitt huvud inte riktigt hänger med och att tålamodet och orken definitivt börjar tryta så när Linn igår började hosta och känna sig lite "halvrisig" var det inget svårt beslut att dra i handbromsen och bestämma att helgen skulle få gå i stillhetens tecken

I dag har vi i princip gjort ingenting utan helt enkelt bara varit dvs suttit och tittat på film tillsammans i stort sett hela dagen och planerna inför morgondagen ser i stort sett detsamma ut med ett litet undantag, vi har årsmöte i vägföreningen men det brukar vara ett snabbt avklarat kapitel och kräver ingen större arbetsinsats

 

 

 

Och sen är det måndag = skoldags igen

och jag ska njuta hela förmiddagen lång av att bara behöva tänka på mig själv, ingen lunch som ska fixas, inga frågor som behöver besvaras, inga pyssel som behöver hjälp, inga saxar som ska letas upp, inga...

 

 

... kort sagt

- tid för återhämtning

Välbehövlig återhämtning för även om jag kommit en bit på vägen så visade den här veckan på att marginalerna fortfarande är väldigt små och om jag ska vara riktigt ärlig så känns det som ett litet kliv tillbaka och kanske är det så att jag behöver påminnas lite då och då om vikten av att ta hänsyn till mig själv något som är lättare sagt än gjort...