... buisness
Ja det var kanske att ta i men jag är i alla fall tillbaka på jobbet
Jag kände att det var dags att återvända till jobbet och föreslog att jag skulle göra det på halvtid men min handläggare på FK tyckte att det var bättre att jag startade med att arbetsträna och så fick det bli
Två timmar i torsdag och två timmar i fredags och det gick hyfsat bra, i alla fall under den tiden jag var på jobbet
.JPG)
Rent mentalt kan jag nog konstatera att det inte fungerade lika bra
I torsdags var jag så slut när jag kom hem att jag somnade på två röda sekunder och i fredags var huvudkontoret inte riktigt med under eftermiddagen/kvällen och när vi satt och tittade på Mad Men på kvällen fick jag kämpa för att hålla mig vaken men jag vet att jag nickade till en microdels sekund
- trots att jag satt med stickningen i handen
.JPG)
På måndag är det dags igen och planen är att jag ska jobba två timmar om dagen mån - fredag
En plan som jag inte känner mig helt bekväm med, men jag kanske känner efter för mycket och kanske är det så att jag borde ta till mig rådet att "blicka framåt" att det är "framåt" som gäller nu och att jag ska stryka ett streck över det som har varit...
.JPG)
Att vara pessimist och måla allt i mörka färger är inte riktigt min grej men det känns inte helt ok i nuläget och efter nattens oroliga drömmar känns det som om jag tagit inte bara ett utan två steg tillbaka, arbetsträningen skulle ju vara det som ledde framåt men kanske är det så att jag målar f*n på väggen och att helgen verkligen får bli en tid åt "positivt tänkande" och ett försök att hålla undan stressen inför nästa vecka...
En nyfiken fråga. Varför känns arbetsträning inte okej? Jag bävar inför när det är dags att börja jobba igen för mig även om jag inte vill bli hemma för länge. Jag vet bara att min hjärna har extremt låg toleransnivå just nnu.
SvaraRaderaArbetsträningen i sig känns ok, jag hade dock hoppats på en lite mer mjukstart. Att arbetsträna tors o fredag sög helt musten ur mig, även om det inte var några som helst problem på jobbet var jag totalt dränera på energi efter dom två passen. Jag hade kanske hoppats på att jag skulle fått ha något att säga till om beträffande antalet dagar/v med tanke på att handläggaren på FK så att Arbetsträningen skulle göras helt på mina villkor. När jag försökte flinka in att jag tyckte att fem dagar på raken kändes tufft fick jag bara svaret - Nu blickar vi framåt. Det är just det jag gör, jag vill framåt men jag tycker inte om känslan att den energi jag lyckats bygga upp försvann i ett kick ....
SvaraRaderaAh men då är jag med. Jag tolkade det som att du inte var nöjd med själva formen arbetsträning. Ja, jag förstår att du blev helt slut. Det är där mina farhågor också ligger. Att jag inte ska orka rent mentalt. Jag känner ett sug att komma igång och jobba men är väldigt ambivalent samtidigt. Jag känner att mina små projekt här hemma räcker för att få mig ur balans så vad ska inte jobbet göra tänker jag.
RaderaDet är just den biten som är så svår att få förståelse för och sätta ord på. Två timmar om dagen kan låta larvigt lite men i det här läget känns det som en åttatimmars arbetsdag och det är verkligen inte lätt att hålla tillbaka den där stressen som hela tiden ligger på lur...
RaderaDina två timmar ÄR åtta timmar nu. En deal kan vara att göra två och en halv timme måndag och tisdag samt torsdag fredag. Och vara ledig onsdag. Med en läkares inrådan ska det inte vara ett problem. Eller något liknande ...
SvaraRaderaJag ska prata med min handläggare på FK i morgon, hon var väldigt noga med att det skulle vara helt på mina villkor, att jag bestämde antalet timmar o dagar och riktigt så kanske jag inte kände att det var.. eller så var jag för otydlig och vek
RaderaFörklara varför och hur det kändes de första två dagarna. Jag, på min tid, fick också höra den här standardlösningen. De tänker att det är bättre att bara lite tid på jobbet i början, men jag som hade lång resväg fick ju inte vila emellan då. De tänker också på att med lång tid på jobbet kan arbetsgivaren lägga på för mycket jobb. Och mycket utgår från att det t ex är ont i kroppen, och att kroppen inte orkar. Tänker inte så mycket på återhämtning emellan so, ju nästan är det viktigaste vid utmattning och liknande. Det blir också en sammanblandning med depression eller passivitet. Att man behöver aktiveras så att man inte tänker sig sjuk hemma, utan kommer ut hemifrån och vidgar sitt synfält. Inte direkt dina problem, men många har den uppfattningen om "den här sjukan". Så här är resonemangen och det kan vara bra att ha med sig. Och som sagt, säg hur det gick vid det test du redan gjort. Evidens ;) Tänk också på, på jobbet, att du arbetstränar. Och du har inte ansvar för NÅGOT då, annat än dig själv. Och är två timmar för mycket så kan du gå hem. Du ska egentligen gå dubbelt med någon under arbetsträningstid. Alternativt uppgifter helt utan krav. Jeppsson, vet vad jag pratar om, har för mycket erfarenhet av det redan ;) Kram förresten, glömde visst det :)
SvaraRaderaJag kan inte annat än hålla med i det du skriver. Under min förra sjukskrivning för stress/utbrändhet så valde jag att dela upp min arbetsträning och halvtidssjukskrivning så jag fick fler dagar att vila på istället för många korta pass eftersom jag har en lång resväg. Men var och en måste känna efter själv vad som är bäst just där och då.
RaderaDen här vändan vet jag inte än hur jag kommer att reagera när det är dags att återgå till arbetet.
Det finns på något vis en oförståelse för det här med kris-utmattning-depression eller vad men nu ska kalla det. Ibland får jag känslan av att många helt enkelt anser att det bara är att "rycka upp sig" och kanske inte riktigt förstår hur man kan bli så totalt dränerad på energi av "bara" två timmar... Nu under helgen har jag funderat en hel del och jag ska försöka bli tydligare och inte låta andra tala om för mig hur eller vad jag känner.
RaderaJa, det är inte så lätt att rycka upp sig när allt känns som mos i skallen.
RaderaJag såg på vardagspuls för nån vecka sen när de talade om stresssyndrom och man fick skriva in o ställa frågor. Men "experten" förstod inte när en tittare beskrev känslan av att ha kokt hjärna. Man förstår nog inte den känslan innan man faktiskt upplevt det för JAG förstod precis vad hon som ställde frågan menade.
Oups ett s för mycket där... hrm... jag som brukar vara lite språkpolis av mig sådär... piiinsamt
RaderaFy på dig, M, slösa med s:en ;) . Kom bara ihåg, båda, att man får resonera. Och man kan resonera. Om man har huvudet med sig vill säga. En minneslapp är bra. Löjligt, men bra. Skriven i lugn och ro. Visar ju också att man inte funkar utan det.
SvaraRaderaFy på dig, M, slösa med s:en ;) . Kom bara ihåg, båda, att man får resonera. Och man kan resonera. Om man har huvudet med sig vill säga. En minneslapp är bra. Löjligt, men bra. Skriven i lugn och ro. Visar ju också att man inte funkar utan det.
SvaraRaderaJag tror på något sätt att man måste varit där själv för att kunna förstå men framför allt - vi reagerar ju inte efter en förbestämdmall utan en reaktion kan se ut på många, många sätt.
RaderaJag har definitivt insett att mina marginaler är mer eller mindre obefintliga.
Behövdes bara en liten febertopp från Linns sida för att några av symptomen skulle tränga sig fram ur garderoben igen...