Smutsiga barn...

... är glada barn sägs det

I dag har min trollunge varit ett mycke lyckligt, glatt & smutsigt barn

Det blev...

... en tredje placering

Inte illa med tanke på att det var sju starter

Bra jobbat av Linn och en tävlingsdebut som gav mersmak för den lilla damen, nu är det bara att invänta våren och alla nya spännnade tävlingar som dyker upp då

Vad är det...

... med barn & lerpölar?

- Jag tycker att du ska gå därifrån Linn

- Varför det? Jag är inte blöt... det har inte runnit in i mina stövlar än...

Tävlingsdebut...

... i agility

Start nr 5 Linn Ahlgren med Skepperöds Silenons - allmänt kallad Sillen, världens charmigaste shettis

Sillen var Linns första "kärlek" i hästvärlden, tidigare har dom tävlat i Dressyr & hoppning med ledare men idag var det dags att testa på något nytt tillsammans - agility

Team Malle ...

... på tävlingsbanan igen

När det är dags för tävling är det tur att  Linn har Moster Malle - att ha med mamma in på tävlingsbanan vore nog minst sagt en katastrof.

Nej, jag är absolut ingen tävlingsmänniska... inte skulle väl jag vara en sån där hemsk "idrottsförälder" som härjar och har mig ?

Jag bara... jo okey, när jag väl står där så känner jag hornen växa fram i pannan på mig, det viktigaste är att ha kul men vad sjutton det gör väl inget om man har både roligt och dessutom vinner?

Jag menar hur svårt kan det vara?

Jag är iallafall medveten om min svaga punkt och jag jobbar stenhårt på att bli en bättre ponnyförälder när det gäller tävlandet och även om jag stod där brevid banan och retade mig lite på att någon fick alldeles för mycke hjälp av sin medhjälpare, en annan kanske borde ha tävlat i en högre klass så var jag ändå mest stolt över att Linn var så duktig...

Malle fanns intill som ett stöd men Linn körde igenom banan på egen hand tillsammans med Sillen...

.. och hon hade superroligt vilket är det allra viktigaste

Hur det gick?

Jag har ingen aning , jag tror att Linn fick sammanlagt 3 fel och tiden har jag ingen koll på men det spelar ju faktiskt ingen roll.

Linn genomförde sin debut i agility och strålade som en sol efteråt och tyckte att jag och Paul kunde åka hem själv ville hon stanna kvar och titta på när resten av Team Malle tävlade, vi kunde komma tillbaka lagom till prisutdelningen på eftermiddagen...

Dammsugning...

... är Linn en hejare på

I allafall om hon får säga det själv

Lillstumpan hjälpte till att dammsuga innan kalaset

Tänk om hon dessutom kunde plocka upp sina leksaker efter sig med samma iver som hon dammsög

- så trevligt det skulle vara

Min man hävdar...

... att det är fusk att dricka julmust före Första advent

Ja, jag erkänner

- jag har fuskat och förbaskat gott var det dessutom

En riktigt god julmust som var just mustig och inte så sötsliskig - den kommer definitivt att dyka upp fler gånger i det Ahlgrenska hemmet

Jag kunde inte...

... låta bli

Att kalla det bakning är nog att ta i men jag rullade lite chokladbollar till kalaset - gjorda på mjölkfrittmargarin så att alla barnen skulle kunna njuta av dom

För snart 5år sedan...

... hade Linn & Liam sin första "date"

I dag ska dom ha ett litet 5årskalas tillsammans

Det känns hemskt att inse...

... men banne mig - jag är sjuk!

I morgon ska Linn o hennes kompis ha ett litet försenat kalas tillsammans och i vanliga fall hade jag bakat o donat i mängd men inte den här gången - det blir köpebröd  & köpetårta

*ställer mig i skämshörnet*

Det är verkligen inte likt mig, jag som älskar att baka o förbereda inför kalas gav liksom bara upp den här gången

- det känns lite deppigt men egentligen så borde jag känna mig lite, lite stolt

 - att lyssna på kroppen och därmed vara rädd om mig borde var ett plus i kanten och hur det än är så är jag helt säker på att kalaset kommer att bli supermysigt

- köpetårtan till trots!

Full fart...

... framåt!

Egentligen är det rätt otroligt, för tre veckor sedan red Linn fortfarande med ledare. Numera klarar hon sig på egen hand ute på ridbanan

I dag hoppade Linn och Prinsessan så det stod härliga till

Lite läskigt tyckte Linn att det var när Prinsessan hoppade på "riktigt" men vem har tid att vara rädd när det är så roligt att hoppa?

It´s amazing...

... hur fort tiden går

Jag stod och hängde tvätt och funderade på livet i stort och smått och plötsligt slog mig en tanke - wow, i morgon är det 5år sedan vi för första gången klev över tröskeln härhemma med Linn

Jag minns fortfarande den där oerhört starka känslan som kom direkt - Nu är hon "vår" på riktigt

Fem år, tiden går fort...

... och det kanske är just dom där små ögonblicken då jag inser hur fort tiden rinner iväg som jag behöver lite då och då för att påminna mig om vilken tur jag har som får uppleva allt härligt tillsammans med Linn

Att jag har förmånen att kunna jobba deltid och att sen kunna tillbringa många, många härliga timmar tillsammans med Linn och att upptäcka världen med nya ögon

Jag vet att några rumt omkring mig viskar nå´t om egentid, att leva genom sitt barn - kort sagt många har åsikter om att vi låter Linn vara en så central del av vårat liv

Dom får gärna tycka och tänka så, jag känner aldrig att jag lever genom mitt barn - däremot känner jag starkt att jag lever med mitt barn och för mig är det en oerhörd skillnad

Att leva tillsammans med Linn och var en stor del av hennes värld gör mig till en lycklig människa, jag betvivlar att jag skulle finna samma lycka i att göra "karriär" eller satsa mer på att odla mina egna intressen

Man ska inte bry sig så mycket om vad andra tycker o tänker, men ibland så ledsnar jag på att behöva "försvara" vårt sätt att leva tillsammans som familj...

... varför ska jag behöva försvara min vilja att leva tillsammans med familjen, varför ska jag behöva försvara att jag trivs med att göra saker tillsammans med familjen ?

Att en tur till stallet ger mig så oerhört mycke kärlek att jag blir varm i hjärtat, att jag blir glad över att gå på museeum tillsammans och njuta av Linns vetgirighet, att äta en fredagsmiddag på restaurang tillsammans med familj är för mig minst lika mysig som att göra det tillsammans med tjejgänget...

... jag vet inte vart jag ville komma egentligen, ibland blir jag bara trött på att folk har så mycke åsikter om hur andra väljer att leva sina liv - varför liksom?

Jag har valt mitt liv, jag vill inte byta, jag är lycklig...

... och det är det viktigaste för mig!

Nya mössor...

... varav en är en beställning

Nu har Linn mössor så...

... det räcker och blir över så jag får ge mig på nya stickprojekt

Tänkte ge mig på att sticka ett litet set betående av benvärmare, mössa, vantar & halsduk

Benvärmarna är på gång

Tidigt i höstas...

... såg jag en kappa till Linn på HM

Jag blev lite sugen på att köpa den men av någon anledning gjorde jag det inte.

Men drömmen om en kappa till Linn låg liksom där och värpte långt inom mig, häromdagen såg jag ett mönster på en kappa och vips började ideerna snurra - skulle jag försöka mig på att sy en kappa ?

Kollade på Stoff & Stil efter tyg, knappar, foder, mellanlägg mm mm mm och kunde konstatera att allt material skulle gå på runt 800:-

För en kappa till Linn?

Näe... det kändes inte realstiskt så jag skrotade den ideén, men drömmen levde kvar

Som av en händelse...

... hamnade jag på HM idag

Och tänk,  jag fick syn på den söta kappan -igen!

Den här gången hade den en härlig röd lapp med texten 50% på sig och då var det som om kappan viskade till mig

- köp köp köp!

Så nu har Linn sin kappa och jag känner mig härligt nöjd och bara väntar på att vi ska få gå på kalas och ta på oss  finkläder

Vad Linn tyckte ?

Tja hennes spontana kommentar var

- Mamma jag är lika fin som dom i Bullerbyn

Sista besöket på akuten...

... på mycke länge nu hoppas jag

Det blev ännu en vända till akuten idag för min del och jag hoppas innerligt att det var det sista besöket där på mycke mycke länge.

Förmodligen en allergisk reaktion på antibiotikan, cortisonet eller både och - nya mediciner och hopp om bättring!

Jag vet inte vad jag hoppas på längre men lite energi, hopp om livet och... kort sagt jag vill bli frisk NU - ja helst redan igår

Mora Träsk...

... hade definitivt ingen bra kväll på jobbet

Men det  är klart om man firar 40årsjubileum våren 2011 så kanske man har all rätt att göra en dålig o oinspirerad spelning?

Barnen diggade musiken och sjöng med i låtarna och det var väl kanske det som är viktigast när allt kommer omkring?

Bara att se Johannas inlevelse var värt inträdet

Linn & Julia diggade på rätt bra dom med

Nya vänner...

... har jag lärt känna på många olika sätt

Via skola, jobb, mina barn, vänner, grannar ...  några av mina allra närmaste vänner har jag mött via internet.

När jag var mammaledig och hemma med Linn lärde jag via Familjeliv känna ett gäng 40+ mammor som lite skämtsamt kallade oss för "Kärringmaffian"

Via nätet "pratade" vi om det mesta vad det gällde små barn, tonåringar, familj, arbete, relationer - ja kort sagt vardagen i stort och smått

Vi var utspridda över hela landet men en liten klick bodde  i och omkring Stockholm och vi började träffas irl

Första gången vi träffades var i juli 2006 sen blev det många träffar med mycke lek, fika & härlig gemenskap

Pö om pö började vi alla jobba igen och vardagen med alla måsten tog sakta över så numera är våra träffar väldigt glesa men kontakten via internet fortsätter vilket jag är glad över eftersom det här är vänner som kommit att betyda väldigt mycke för mig

En av vännerna är lite extra speciell för mig, vilket egentligen är ganska lustigt med tanke på att vi under de fyra åren som gått bara träffats en snabbis för drygt tre år sedan

Vi har istället funnits där för varandra via mail, chatt, sms - jag har alltid vetat att hos Moniqa finns det alltid en vilja att lyssna  och framför allt en förmåga att komma  med kloka och uppmuntrande ord

Vi har rätt länge försökt få till en träff Moniqa och jag men "livet" har alltid kommit emellan men så igår så undrade Moniqa om jag hade tid, lust & ork med en snabblunch idag

Tid hade jag absolut, givetvis även lust  det var egentligen bara orken det hängde på men jag bestämde mig för att ta ett djupt andetag och blunda för tröttheten...

... jag är glad att jag blundade och valde att luncha med Moniqa som var så härligt sprudlande glad och fungerade som rena energipåfyllaren

Moniqas underbara skratt smittade av sig och det enda sorgliga är att jag blir så ledsen över att vi inte tagit oss tid att träffas mer - Moniqa hur skumt det än låter så kommer jag att sakna möjligheten att ta en fika tillsammans med dig men jag önskar dig och Peter all lycka till som det bara går att uppbringa

Jag är grymt imponerad över att ni förverkligar eran dröm, att ni vågar ta steget och satsar och vem vet - nästa gång vi fikar och skrattar tillsammans kanske det blir hemma hos er i USA

Jag saknar min röst...

... efter snart fyra dygn utan röst börjar jag ledsna

Jag borde förmodligen vara totalt tyst men det är ett mission impossible med en 5åring i familjen - jag kan ju inte gärna skriva lappar till henne.

Lätt facinerande är det att upptäcka hur oerhört mycke kraft det går åt till att försöka få fram några enstak ord - jag blir helt slut

Ikväll väntar Mora Träsk konsert tillsammans med Linn, Petra & hennes två tjejer Julia o Johanna

Alla ni som någon gång hört mig sjunga kan ju pusta ut i vetskapen att idag slipper omgivningens öron plågas av min falsk sång - jag ska enbart lyssna och njuta av alla glada barn & vuxna som rockar loss

Bilprovningen...

... är det oftast tjejerna i familjen som ombesörjer

Idag var det Pauls bil som stod på tur att besiktas.

Åtta i morse var vi på plats och som vanligt blev vi mycke väl bemötta - Linn fick hjälpta till att hissa upp bilen och fick dessutom "viltremsa" = lyckan var gjord för hennes del

Min lycka?

Lycka o lycka är kanske att ta i men alldeles nyss upptäckte jag att jag faktiskt klarat av en "hang up" utan att ens reflektera över det - jag var sjukt trött i morse och mitt enda fokus var att ta oss till Bilprovningen - jag glömde bort att nojja över att jag skulle köra upp på en ramp

- Första gången någonsin för mig, fånigt men sant och jag känner mig rätt glad...

Vi firade det hela...

... med frukost på Flygfyren

Linn åt en lite udda frukost bestående av 2 korvar med bröd & lingondricka

Tisdagsmys...

... kan innebära lädervård

Ja själva rengörandet av grimman var väl inte så upphetsande egentligen men det var riktigt mysigt att sitta tillsammans, gnugga på lädret och småprata om förskolan, kompisar, julen, pappas födelsedag och allt annat som snurrar i en 5årings huvud



Nu tränar Linn inför...

...Halloweenhoppningen

Gårdagens bommar byttes ut mot en något högre variant

Linnsan kämpar på och Prinsessan verkar tycka att det är riktigt roligt



Here we go...

... again

Man får se det positivt

* Musik gör en glad

* Det kunde ha varit värre - typ Linn hade kunnat lyssna på Smurf Hits som sina äldre syskon...

En kär gammal vän...

... som genom åren blivit lätt sliten

Bamse har hängt med nästan från start...

... till en början fungerade han mest som en liten filt när det var sovdags

Bamse var en av de första sakerna Linn tog ett grepp om...

 

... ett grepp som hon inte släppt sen dess

Det kanske är dags...

... att köpa ett par gummistövlar?

Det var rätt lerigt i hagen idag när Prinsessan skulle hämtas in



Vi kom mitt i hästarnas mat...

så Linn passade på att ta igen sig lite på gödselstacken innan ridningen

Man kan ju tycka att det skulle finnas trevligare ställen att sitta på men det var rätt mysigt att stå där i solen och titta på medans hästarna åt

Min taktik funkade...

... Linns intresse för att rykta har varit lika med noll, jag har valt att inte tjata utan att vänta in henne

I dag greppade hon borsten och ryktade så det stod härliga till och konstaterade efter en stund

- Mamma det är mysigt att borsta...

Den myskänslan tror jag inte hade infunnit sig om jag hade tjatat eller tvingat fram den

Ute på ridbanan...

... blev det idag viljornas kamp

Linn bestämde sig för att trava över bommarna, Prinsessan bestämde sig för att inte göra det

- det krävdes inte bara ett eller  två  försök utan väldigt många och på typ tionde försöket blev Linn äntligen nöjd med Prinsessans insats



Jag hoppas att trollungen kommer att behålla envisheten - den har redan och kommer säkerligen fortsätta att  testa vårat tålamod och stundtals driva oss till vansinne samt få oss att sltia vårat hår av förtvivlan men vår tröst får vara att med envishet o en stark vilja kan man ta sig långt

Att inse sina begränsningar...

... är inte alltid så lätt

Speciellt inte när man  är sjukt less på att vara just sjuk och inget hellre vill än att känna sig "som vanligt" dvs pigg & glad

Efter en fika tillsammans med Inger & Torun

och en en dag försenad bröllopsmiddag på Texas Long Horn

Var jag helt slut och efter mycke om och men bestämde jag mig för att...

...  det nog var läge att göra en tur till akuten

Med tanke på att min syresättningen var 93% när jag kom dit så var det nog ett klokt beslut

- nu hoppas jag att ventolinet, kortisonet & en antibiotikakur ska göra susen...

I dag...

... fick Paul rycka in både som

Stallkarl och...

ridlärare

Men till största delen skötte sig Linn på egen hand och körde övningarna från gårdagens lektion 

Säg mig...

... vad hade jag haft

utan all den kraft som du ger och jag tar?

I dag är det 6 år sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust

Kärleken till dig blir större för varje dag

- jag ser fram emot att få fortsätta att gå livets stig tillsammans med dig

En bild...

... säger ibland mer än tusen ord

Det är så härligt...

... att se sina barn växa

Linns ridlärare Marika hade under veckan sett Linns framsteg på ridbanan tillsammans med Prinsessan och tyckte därför att det var dags för Linn att rida sin första lektion helt utan ledare

Granit...

... fick förtroendet att vara Linns "premiärponny"

Fegmamma tog givetvis med sig grimskaftet ut på ridbanan ändå - ifall att...

... men inte behövdes det något grimskaft

Mamma och pappa kunde lungt stå på utsidan av ridbanan och stolt konstatera att vår lilla tjej klarade av både att

Trava

och göra balansövningar alldeles på egen hand

Ja t.o.m styrövningen gick alldeles ypperligt

Det var så roligt...

... att stå brevid ridbanan och se Linns koncentration, hur hon verkligen "red" på egen hand för första gången och hur lyckan och stoltheten i hennes ögon lyste allt klarare för varje minut som gick

Det är alltid lika härligt att vara med och dela glädjen och se hur någon  växer av att klara av en uppgift och när det dessutom är ens eget barn som lyckas ja då blir hjärtat extra varmt och svämmar över av så mycke kärlek o värme så man blir alldeles matt