I dag ville Linn rida på banan, efter ett kort tag ville hon rida utan ledare. Jag fegade och la grimskaftet över halsen på Prinsessan och höll mig nära, nära...
... efter några meter ville Linn rida själv dvs helt utan ledare eller fegsnöre så jag kopplade loss grimskaftet och höll mig lite på avstånd
Jag kände hur hjärtfrekvensen ökade, hur skulle det gå?
Kunde mitt lilla troll verkligen rida Prinsessan på egen hand utan ledare?
Trots den lilla oron som fanns där var riktigt kul att beskåda de två viljornas kamp
En kamp där Linn till min stora förvåning oftast drog det längsta strået
Det var så underbar att se hur Linn riktigt växte av stolthet för varje gång Prinsessan gick åt det håll Linn ville att hon skulle gå
Att se lyckan o stoltheten i Linns ögon efter ridpasset fick mig att förstå att ibland måste man våga släppa taget för en stund och prova om vingarna bär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar