It´s amazing...

... hur fort tiden går

Jag stod och hängde tvätt och funderade på livet i stort och smått och plötsligt slog mig en tanke - wow, i morgon är det 5år sedan vi för första gången klev över tröskeln härhemma med Linn

Jag minns fortfarande den där oerhört starka känslan som kom direkt - Nu är hon "vår" på riktigt

Fem år, tiden går fort...

... och det kanske är just dom där små ögonblicken då jag inser hur fort tiden rinner iväg som jag behöver lite då och då för att påminna mig om vilken tur jag har som får uppleva allt härligt tillsammans med Linn

Att jag har förmånen att kunna jobba deltid och att sen kunna tillbringa många, många härliga timmar tillsammans med Linn och att upptäcka världen med nya ögon

Jag vet att några rumt omkring mig viskar nå´t om egentid, att leva genom sitt barn - kort sagt många har åsikter om att vi låter Linn vara en så central del av vårat liv

Dom får gärna tycka och tänka så, jag känner aldrig att jag lever genom mitt barn - däremot känner jag starkt att jag lever med mitt barn och för mig är det en oerhörd skillnad

Att leva tillsammans med Linn och var en stor del av hennes värld gör mig till en lycklig människa, jag betvivlar att jag skulle finna samma lycka i att göra "karriär" eller satsa mer på att odla mina egna intressen

Man ska inte bry sig så mycket om vad andra tycker o tänker, men ibland så ledsnar jag på att behöva "försvara" vårt sätt att leva tillsammans som familj...

... varför ska jag behöva försvara min vilja att leva tillsammans med familjen, varför ska jag behöva försvara att jag trivs med att göra saker tillsammans med familjen ?

Att en tur till stallet ger mig så oerhört mycke kärlek att jag blir varm i hjärtat, att jag blir glad över att gå på museeum tillsammans och njuta av Linns vetgirighet, att äta en fredagsmiddag på restaurang tillsammans med familj är för mig minst lika mysig som att göra det tillsammans med tjejgänget...

... jag vet inte vart jag ville komma egentligen, ibland blir jag bara trött på att folk har så mycke åsikter om hur andra väljer att leva sina liv - varför liksom?

Jag har valt mitt liv, jag vill inte byta, jag är lycklig...

... och det är det viktigaste för mig!