Syskonkärlek...

... när den är som allra bäst

Anna & Linn har ett speciellt band till varandra

- kort sagt det är 100% ren kärlek och har så varit från första stund

Hela vägen ner till Varberg i fredags var Linn som ett barn på julafton

Under bilresan ställde hon inte sin standardfråga

 Är vi framme snart?

Utan istället lät det

- När får jag träffa Anna...

I samma stund som Linn gav Anna den första kramen så blev Paul o jag bifigurer i filmen om Linn

Det var bara Anna för hela slanten,

det var Annas hand Linn ville hålla i när vi var ute o gick,

det var Annas knä som var skönast

Annas kramar som var gosigast

Annas...

Kort sagt det var Linn & Anna för hela slanten och det värmde så härligt i hjärtat att se hur båda systrarna fullkomligt strålade av lycka

Linn är oftast på gott humör och har så gott som alltid nära till skratt men sättet hon skrattade på nu i helgen var så underbart

- det liksom kluckade av ren o skär glädje kryddad med massor av kärlek

Lika underbart glad o lycklig som Linn var under hela helgen tillsammans med Anna lika hjärtskärande ledsen var hon när det var dags att åka hem

I bilen på väg till Jompa så trillade stora tårar nerför kinderna på Linn

Paul o jag gjorde vårt bästa för att trösta henne så gott vi kunde

Vi försökte med allt men inget funkade

Till slut frågade vi

- Vad kan vi göra för att göra dig glad igen Linn?

Snyftande svarade Linn

- Ingenting... Bara Anna kan göra mig glad igen.... Varför flyttade Anna?

Hon ska bo hos mig...

Det är inte lätt att vara 5år och bo långt ifrån någon man älskar  o saknar så det värker i hjärtat