Trött...

... men oerhört stolt

Trött efter att ha tillbringat drygt 50 mil i en bil idag men oerhört stolt över mitt lilla pyre som varit så himla duktig

Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl och göra sitt bästa och det gjorde Linn verkligen idag

Från början var det planerat att Linn skulle göra tre starter idag

- Hoppning 10cm höga hinder ( med ledare ) med både Sillen & Dumle

- Agility yngre barn med ledare på banan och givetvis då med favvon Sillen

I bilen i morse pratade vi lite om tävlingen och efter att ha varit tveksam till att testa även 20cm höga hinder bestämde sig Linn för att hon skulle starta även i den klassen

Dessvärre hade Sillen redan sex starter så den enda lediga hästen var Dumle och efter lite betänketid så kändes det ok  att starta även med Dumle

Till saken hör att efter att ha hoppat med Prinsessan så har Linn varit lite tveksam till just hoppningen, med Prinsessan jättehopp över hindrena så blev det helt plötsligt lite småläskigt att hoppa

Men man ska ju inte banga för det man är rädd för,

pang på svårigheterna bara

Linn hoppade och...

... ja det gick så bra att hon knep sin allra första 1:a placering tillsammans med Dumle

Visst blev jag alldeles varm i hjärtat o otroligt stolt över mitt lilla pyre men den skönaste känslan var ändå att hon hoppade och att hon tyckte om det

Ja, hon tyckte faktiskt att det var riktigt skojigt och segerrundan med Dumle gav den lilla damen mersmak

Agilityn gick även den kanonbra

Linn var superduktig och tog sig runt banan med ett enda stort leende på läpparna

Det gick inte speciellt fort,

det blev ett litet fel...

... och det räckte till en 2:a placering

- att det bara var två startande i klassen behöver vi ju inte prata högt om men vi kan ju gärna nämna att den andra tjejen var sju år gammal...

För Linn är inte det där med placeringar så himla viktigt

Det viktigaste är ju att få en rosett med sig hem och med Shettisklubben får alla deltagande barn en rosett vilket är nog så viktigt för självkänslan

Summering av dagen...

... när allt kommer omkring är jag nog lite förvånad över mig själv

I dag är jag så otroligt stolt över Linn

Inte för att hon vann en av klasserna utan för att det var så himla kul att se henne in action idag

Det är ganska precis ett år sen hon gjorde "tävlingsdebut" och mycke har hänt sen dess

I dag var hon med på ett helt annat sätt,

att se henne gå med och kolla agilitybanan innan start och faktiskt våga sig på att släppa moster Malles hand och gå helt själv var rätt häftigt att se

Att sen se henne "in action" på agilitybanan med Sillen var ochså himla kul

Malle fanns med på banan som stöd men Linn fixade det på egen hand och sken som en sol när hon gick i mål och den känslan hennes ögon förmedlade är betydligt mer värdefull än alla prisrosetter i världen