Där gick...

 

 

 

... luften ur mig totalt

 

 

I dag fick jag en rejäl käftsmäll eller hur man nu ska uttrycka det

Det kändes iallafall som om mattan helt drogs undan mina fötter och jag tappade andan

Ja som om luften, energi, lusten

- ja allt bara försvann sådär *poff*

 

Nej , jag har aldrig förväntat mig vågen, cred eller stående ovationer för mina insatser men efter att under två dagar samlat ihop sådär en elva-  tolv övertidstimmar ,  ett arbetspass på tio timmar utan rast bara för att  sen nätt  och jämt hinna hem och kasta i mig lite middag innan det var dags att jobba hemifrån ytterligare två timmar - en fredagskväll

Sen ägna tre timmar av lördagskvällen åt planering och även en timme av söndagen för att åka in till jobbet med denna planering och där mötas av en liten käftsmäll kändes väl sådär kan jag säga

 

Som sagt, jag förväntar mig inte ngn tacksamhet, jag är dum nog att göra mitt jobb och dessutom låta det gå ut över min lediga tid som jag bra mycke hellre skulle tillbringa tillsammans med min familj istället för att låta jobbet uppta allt mer tid av den

Det enda jag förväntar mig är att folk tar ett eget ansvar, att man inte förväntar sig en krattad gång att gå på utan att det jobb man har innebär att man ibland får kratta gången på egen hand

Men det är lätt att sparka på den som står närmast istället för att angripa den som har huvudansvaret

 

 

Snart ett år i mer eller mindre motvind börjar ta ut sin rätt och sätta sina spår

Jag trivs med mitt jobb, trivs med de nya utmaningar jag har ställts inför men jag kommer nog aldrig förlika mig vid tanken på att det ska vara okey att sparka på den som står närmast och hur mycke jag än försöker kommer jag nog aldrig att förstå mig på hur en del människor tänker och agerar

Jag kommer heller aldrig att förstå hur  man kan kräva att en del ska vara felfria medans det är ok för andra att göra små fel och misstag

Vi är alla människor som förhoppningsvis gör vårt bästa men ibland räcker vi av olika anledningar inte till, kanske beroende på förutsättningar vi själva är oskyldiga till och inte på npgot sätt kan påverka och  att i ett sånt läge mötas av en käftsmäll är banne mig inte något som känns bra i hjärtat

Just nu känns det som om jag helst av allt bara skulle vilja kyrpa ner under en filt och försvinna in i sömnens värld under ett par veckors tid

Orken, lusten att ladda inför ett nyårsfirande fullkomligt kom av sig...



Familjen har...

... utökats

 

 

Dan före dopparedan utökades Fam. Ahlgren med två små herrar vid namn Bubblan & Prinzen

Bubblan är en herre som i januari blir ett år och Prinzen är en liten kille på ganska precis fem veckor

Att det är Farbror Bubblan som är tryggheten i Prinzens värld råder ingen tvivel om

- där Bubblan är där är Prinzen, gärna tryggt bakom Farbror Bubblas rygg eller varför inte under ?

 

 

Även om det kliar i gos & mysfamnen på oss så har vi tagit det lungt med våra nya små herrar och bekantat oss lite på avstånd

Vi sitter ofta vid buren och småpratar med dom, lockar med både morot och gurka för att fånga deras nyfikenhet och muta in oss i deras hjärtan

Prinzen håller sig fortfarande i tryggt förvar bakom Bubblan men Bubblan visar ett påtagligt intresse för oss men framför allt ett otroligt lugn

Han har ingenting emot att bli omklappad och är även den som vi tagit upp och haft i famnen små korta stunder

Med Prinzen har vi bestämt oss för att ta det lite lugnare med och låta honom få "landa" i sitt nya hem först  så  vi nöjer oss med att klappa honom lite lätt inne i buren än så länge och nu idag har han redan varit ute på små äventyr och utforskat världen inne i Buren utan Farbror Bubblans omedelbara närhet så kanske början han känna att det är rätt ok att bo här i Frihamra tillsammans med oss

 

 

 

 

 

 

 

 





Du vet att du ska...

... jobba julaftons morgon

 

 

när du efter att ha kört om en traktor som är ute  på plogningsuppdrag inte möter en endaste bil till under  resten av färden

När du sen kommer fram till parkeringen är den lika tyst och tom som en badstand en grå novemberdag

Kort sagt det är inte många andra själar ut en julaftonsmorgon vid kvart i sjutiden

Och kanske är det just i stunder som dessa man känner extra starkt att man har en uppgift att fylla,

att ens arbete är betydelsefullt och inte något man kan lägga ner bara för att det råkar vara helgdag

Får man sen under dagen synliga bevis på att ens närvaro betyder något för en annan människa så känns det längre inte lika tufft att behöva lämna familjen under några timmar på julaftons förmiddag

 

 





Det passar mig inte...

... att gå runt och vara arg

 

 

I tisdags fick jag veta  något som gjorde mig arg eller rent ut sagt heligt förbannad samt även en aning besviken

Kanske en del skulle kalla det missunsamhet eller avundsjuka men jag väljer hellre att se det som att det för min del  rätt o slätt handlade om en känsla av orättvisa

Ilskan blandades även med den bistra insikten att det här årets stora lärdom kommer att vara att man inte har något för att man är snäll, snarare tvärtom

- snällhet är något som oftast utnyttjas till max

 

I vanliga fall brukar jag bli arg och sen går ilskan över lika snabbt som den kom men den här gången låg den liksom kvar och gnagde och gnagde hela tiden

Inte blev det bättre av att jag under gårdagen aldrig fick tillfälle att lufta min ilska med den berörda utan känslan fick ligga kvar där och puttra och liksom poppa upp till ytan lite då och då

Och med facit i handen kanske det var bra att ilskan fick ligga och gro till sig lite och att jag fick tänka igenom det hela, vrida o vända det lite så att jag istället för ilsket/besviket häva ur mig en massa ogenomtänkta argument kunde jag  idag när tillfället uppenbarades sig framföra mina synpunkter på ett genomtänkt sätt där mottagaren lyssnade till vad jag sa och dessutom tyckte att vi skulle ta en vidare diskussion om det hela och att hon faktiskt var inne på samma spår som jag

 

 

Det var väldigt länge sen jag var så här arg och ännu längre sen jag var arg så länge men nu när allt stillat sig och jag har återgått till mitt normala fromma jag så kan jag konstatera att det inte passar mig att vara arg

Jag kan inte förstå hur folk orkar gå runt och vara sura/arg dag efter dag, det suger ju så otroligt mycke energi och allt blir ju bara jobbigt

 

Nyårslöften har aldrig varit något för mig men inför framtiden ska jag ta med mig i bagaget att det är ok att bli arg men det är en stor fördel om man kan sansa sig, tänka efter lite, tänka  igenom vad man vill ha sagt och varför man vill ha det sagt innan man konfronterar vederbörande

Sen har vi det här med snällheten, att låta sig bli utnyttjad för det är just det det hanldar om

Folk kan utnyttja ens snällhet just för att man tillåter dom att göra det och den gåtan är lite knivigare att lösa, jag är snäll eller rättare sagt så snäll att jag ibland blir dum och lätt hamnar i just det läget att folk runt omkring kan dra nytta av det utan att själva kanske reflektera över att dom gör det

Hur förhindrar man det ?

Hur lär man sig dra i nödbromsen ?

Hur lär man sig att ställa motkrav ?

Det blir något att fundera över i framtiden men just nu ska jag bara njuta av att det snart är jul och att även om det ser mörkt ut från början så brukar det lösa sig till slut

 



Att baka lussebullar...

... kändes som en bra ide

 

 

Dvs ända fram tills degen precis jäst färdigt och var redo att bakas ut då det blev strömavbrott

Nåväl optimist som jag är så var jag säker på att strömmen skulle komma tillbaka hyfsat snabbt så jag ställde mig och började baka ut degen

 

 

 

 

Jag bakade snurror med mandelmassa, lussekatter och en krans och tänke hela tiden att  strömmen hinner nog återvända under tiden som bullarna jäser en andra gång

Ack vad jag bedrog mig

Minutrarna gick, blev till kvartar, timmar och bullarna jäste och jäste

 

 

Efter drygt tre  och en halv timme kom strömmen tillbaka

Då hade mina bullar förvandlats till enorma fluffiga skapelser och jag var mer än övertygad om att detta bak skulle sorteras in under katergorin misslyckade bakningar

Men turligt nog bestämde jag mig för att ge det hela en chans och iallafall grädda bullarna och sen provsmaka och en himla tur var väl det

 

 

 

 

Redan vid första tuggan kunde jag konstatera att bullarna var otroligt porösa och att dom inte smakade jäst som jag befarat utan precis som dom ska smaka

Ja ta mig sjutton om det inte är det absolut godaste lussebullarna jag någonsin har bakat

Att sen kransen jäste lite för mycke och förlorade sin från början rätt snygga form och att lussekatterna och snurrorna var enorma får jag liksom ha överseende med

Slutsatsen jag drar av det hela är att när man bakar finns det två viktiga ingredienser för att slutresultatet ska bli bra

 

- gott om tid och massor av kärlek



 



Vad har...

... snö & curling gemensamt

 

Typ en sjuk Linnsan

Sitt först anfall av falskkrupp fick Linn när hon var 5 månader gammal

Den gången var Paul iväg på nå´t Curling VM någonstans i världen och befann sig långt hemifrån

Den här gången befinner Paul sig i Sumpan och har full upp med att kommentera curligen och som ett brev på posten så levererades vi en sjuk Linnsan

I morse vaknade hon strax före sju och efter att ha frossat, hostat och småsovit lite till och från så vaknade hon med ett

 

- Mamma det känns som min kropp brinner

 

En liten tempcheck senare kunde jag konstatera att hon nog kände alldeles rätt eftersom termometern visade 40.2

Så min enkla slutsats är att snö, curling & Linn inte är någon bra kombination

 

 

 

 

 

I snöoväder...

... är vi alla människor

 

 

För lite mindre än en vecka sen raljerade Norrlänningarna om 08:ornas oförmåga att hantera snö, oväder & bilkörning

Efter att nu ikväll ha läst Aftonbladet här  på nätet och sett att det i snöovädret som drar fram varit en svår bussolycka utanför Piteå som krävde ett dödoffer samt en allvarlig seriekrock utanför Hudiksvall med en död och fyra allvarligt skadade skulle jag som boende i strax utanför 08land kunna vara nog så raljerande och ironisk  och undra hur det står till med den påstådda skickligheten men istället väljer jag att helt enkelt konstatera att när moder jords naturkrafter slår till är vi alla väldigt små och olyckan & kaoset är närmare än vi tror

 

 

 

 

 



Det är viktigt...

... att ha något att jämföra med

 

 

I förra veckan beklagade jag mig inför min syster, så här ett par dagar efteråt minns jag inte ens vad det var som kändes så jobbigt just då men som vanligt var det skönt att ha någon som lyssnade

Under samtalets gång berättade min syster om en gemensam bekant till oss och genast kändes mina bekymmer inte längre så extremt tunga att bära och min syster avslutade samtalet med

 

- Det är viktigt att ha något att jämföra med

 

 

Jag förringar absolut inga problem och givevis får man känna sig trött, ledsen, uppgiven eller vad det nu kan vara för   - i andras ögon - minsta  lilla småsak

Livet är ingen dans på rosor som man svävar igenom lätt på tå,

tvärt om livet innehåller en och annan vass sten som man trampar på som orsakar någon form av skada inom oss

Men just i dom där lägena när man trampad på något vasst eller grävt ner foten för djup i en dypöl så är det rätt skönt att ha något att jämföra med

Inte för att förringa sina egna problem utan snarare för att se problemen ur en annan vinkel

 

 

I dag hade jag ett sånt ögonblick

Jag kände mig rätt trött,stressad o uppgiven inför det faktum att Linn verkade vara på väg rätt ner i sjukträsket med rekordfart

Varför just den här veckan liksom ?

Vi har supertufft på jobbet med många sjuka, jobb som inte går ut, uppgifter som inteblir utförda och allt annat som släpar efter och just den här veckan då Paul är fullt sysselsatt med att kommentera Curling EM i tid och otid och inte ens hittar hem alla dagar utan sover kvar i stan och absolut inte kan vabba utan ansvaret faller på mig

Varför liksom ?

Men som sagt, det är viktigt att ha något att jämföra med och det fick jag idag

Jag ett relativt kort samtal med en person och efter det samtalet kändes Linns förkylning och feber som en piss i universum rent ut sagt

En förkylning är rätt snabbt övergående och i morrn är det onsdag, halva Curling EM har avverkats och vi kan börja räkna ner till "familjetid"

Kort sagt, mina bekymmer som förvisso känns  rätt tunga just nu är ju ändock av rätt snabbt övergående natur och även om Paul just den här veckan inte är fysiskt närvarande så mycke så finns han ju där som backup och stöd

 

 

Jag menar absolut inte att man alltid klämkäckt ska utbrista

 

- Det finns alltid dom som har det värre

 

Jag menar inte heller att man inte ska tillåta sig att må dåligt, att tycka att livet är lite jobbigt däremot så kan det ibland vara rätt skönt att få perspektiv på sin egen tillvaro

Att lyfta blicken utanför sitt eget jag och på något vis känna en viss lättnad över att man inte är ensam om att gå på den knögliga stigen som kallas livet

Det finns ingen generell måttstock på vem som har det värst eller vem det är mest synd om just för stunden och varför skulle vi överhuvudtaget mäta den känslan ?

Men jag tror ändå att det är viktigt att ha något att jämföra med om inte annat så för att inte fastna och bli ståendes med en hopplös känsla om att allt bara är nattsvart och jobbigt



 



Fin start...

 

... på veckan

 

 

Eller kanske inte, Linn underhöll oss i natt med sin härliga skrällhosta,  plus att hon flertalet gånger under söndagen upprepade att hon inte mådde bra så jag blev ju inte särskilt förvånad när jag väckte henne i morse och möttes av en hes o skrovlig Linn som inte alls ville vakna och vara med på noterna

Det funkade inte ens att locka med paketkalendern

- hon ville fortsätta att sova

Eftersom CurlingEM dragit igång och Paul har x antal sändningar på div olika tider på dygnet så har  jag vetat länge att den här veckan är det jag som vabbar och tar huvudansvaret härhemma

Vad göra ?

Det självklara valet hade ju givetvis varit att helt enkelt stanna hemma och gilla läget men mitt samvete och ( hör o häpna ) arbetsmoral fick det att knyta sig i magen eftersom jag vet hur nedrans tight och eländigt det är på jobbet just nu

Så vad göra ?

Tja, kvart över sex slängde jag iväg ett sms till N för att kolla om hon var vaken vilket hon givetvis var och efter en snabb överläggning så bestämde vi att jag skulle peta i Linn lite frukost och sen komma in och jobba ett par timmar för att underlätta iallafall lite

 

 

 

 

Linn fick packa en liten väska med lite prylar, jag fixade snabbt till en frukost, stoppade ner lite frukt i en påse och sen gav vi oss iväg till jobbet

En kvart senare än vanligt gled jag in på jobbet och när morgonplaneringen var över och alla traskat iväg ut till kunderna började jag glatt jobba med kvällsplaneringen medans Linn som numera känner sig rätt hemma på mitt jobb roades sig med att leka lite med den medhavda Barbiedockan, ligga på sängen i vilorummet, sträcka ut sig på soffan i matsalen varvat med lite dataspelande

Det var ju tänkt att vi bara skulle in till jobbet ett par timmar men hipphapp hade klockan ramlat iväg mot tvåsnåret och det var verkligen hög tid att leta oss hemåt

 

 

Innan vi åkte hem var vi ju tvugna att förse oss med lite lunch på Rimbobiten och sen snabbt in på Björks Lek & Hobby för att köpa en "muta" "lön" eller vad man nu ska kalla det

Jag förundras över Linns tålamod och att hon är så otroligt följsam, snäll och lätt att ha att göra med

Jag menar, sjuk trött och som grädde på moset tillbringa  drygt sex timmar på mammas jobb utan minsta lilla gnäll

Klart som sjutton att hon var värd TopModel pennorna som hon suktat så länge efter

Väl hemma var det soffan och filmtittande som gällde för hela slanten

Just nu ligger pluttan och snörvlar o hostar och jag känner bara

- varför just den här veckan ?

Nu håller jag alla tummar och tår för att hon som genom ett under ska vakna pigg och utvilad i morgon och redo att kasta sig iväg till fritids och skolan så att jag utan alltför risigt samvete kan åka till jobbet och ( förhoppningsvis) göra lite nytta

 



Dagens snackis...

... pepparkaksgubbar eller inte ?

 

 

Dagens snackis på FB är

 

http://na.se/nyheter/laxa/1.1910199--min-son-sager-att-de-ljuger-

 

 

Först blir folk upprörda över att man förbjudit pepparkaksgubbar, Pepparkaksvisan & även över att det inte ska serveras pepparkakor till fikat

Sen blir folk upprörda över att skolan gör en pudel och då är inte det heller bra

 

Ja, vad ska man säga ?

Vet vi vad som är rätt och fel i den här storyn ?

Har folk helt slutat att tänka själva och litar blint på allt som skrivs i media ?

Har man missat den lilla detaljen att journalister har en förmåga att vinkla ett reportage för att få precis den reaktion dom vill hos folk ?

Har vi verkligen inte lärt oss något ?

Är vi så förblindade av tanken på att våra "traditioner" är hotade så att vi ser spöken överallt ?

Nu när skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan, förfasan över att inte få sjunga nationalsången på avslutningen mm har dragits så många varv att folk kanske rent av börja ledsna på just den vinklingen och diskussion så måste man söka nya vägar att vädra sin rädsla för alla "ny svenskar" och då dök detta Luciatåg upp som ett brev på posten

 

 

Jag har ingen aning om vad som är sant inte sant i just den här storyn men tänk om,

ja tänk om det hela är ett missförstånd från första början

Tänk om det är så att barnen tillsammans med lärarna bestämt att "Pepparkaksvisan" inte ska ingå i sångerna som ska framföras

Tänk om det är så att det finns allergiska barn och att man av hänsyn till dessa väljer att inte servera pepparkakor till fikat

Jag menar, skolorna i vår kommun har slutat servera Flygande Jakob av hänsyn till nötallergikerna så varför skulle det vara en omöjlighet att man väljer att avstå från att servera  pepparkakor ?

Tänk om det är just de två skälen som är ursprunget till det hela och inte för att det skulle verka "stötande" för någon att man sjunger pepparkaksvisan och knaprar pepparkakor

Ja tänk om det faktiskt är så enkelt och att det någonstans längs den här vägen uppstod ett missförstånd ?

 

 

 

Men det är klart

Hade journalisten valt att vinkla det hela på ett annats sätt så hade det ju storyn inte fått samma genomslagskraft och ännu en kil mellan "dom" och "oss" hade ju inte blivit ditslagen

Kanske är det dags för folk att vakna upp lite

Dags att inse att våra traditioner inte är hotade

Det kanske är dags att våga öppna ögonen och lära oss något nytt

Med kunskap slipper man vara så rädd för allt och därmed slipper man även känna sig hotad

 







I dag har jag...

...lärt mig ett nytt ord

 

Linn och jag satt i soffan och kollade reprisen på Solsidan och helt plötsligt säger Linn

 

- Å han har en rumphaka

 

- Va ? Vad är det ?

 

. Titta Fredde har en rumphaka

 

- Rumphaka ? Vad är det ?

 

- Åååå... *djup suck* ... när man har ett streck i hakan... kolla Fredde har det

 

Tja, när man tänker efter så är ju rumphaka ett rätt beskrivande ord på just en sån haka och lite skönt kändes det när Linn efter att ha noggrannt granskat min haka konstaterade

 

- Mamma du har ingen rumphaka och inte jag heller

 

 



Det är något visst...

... med Lucia

 

I ett par veckor har Linn sjungit Luciasånger så det står härliga till härhemma

De senaste dagarna har sjungandet även utökats med full mundering dvs både lusselinne, glitter, Luciakrona - you name it

Och nu ikväll var det så äntligen dags för  Barnkörens lussefirande i församlingshemmet ett litet genrep inför söndagens Luciatåg i kyrkan

Vi föräldrar var inbjudna att komma och lyssna och bjöds sen på fika efteråt

 

 

 

Det hela inleddes med en timmes övning och eftersom vädret/väglaget är som det är just nu valde vi att stanna kvar och lyssna/titta på när dom övade istället för att flänga hem en liten stund

Under tiden som kören övade gled mina tankar tillbaka till tiden då jag själv "lussade" och då framför allt Luciatågen inför personalen på Domus i Jakobsberg

Det hörde liksom till Luciafirandet att vara med på det och även om det innebar att jag nästan fick gå upp mitt i natten för att kunna ta mig från Kungsängen till Jakan och vara på plats vid Domus någon gång vid sex-halvsjusnåret

Jag minns hur trött jag var, hur mörkt det var, hur nervöst och pirrigt det var de år man skulle läsa en liten vers  men framför allt hur roligt det var och hur otroligt pinsamt det kunde vara de gånger ens tomtebloss inte tändes när vi sjöng "Nu tändas tusen juleljus"

När man befinner sig i tonåren kan det vara nog så pinsamt att stå där med ett tomtebloss som absolut inte vill tändas eller för all del tänds lite efter alla andras och man står där med blosset som sprider stjärnor runt omkring sig långt efter att alla andras bloss slocknat

Efter Luciatåget bjöds vi alltid på fika, julmust, lussebulle & pepparkaka och när det hela var över fick alla som deltagit en chokladask

Lyx på hög nivå, speciellt det år då vi fick varsin stor Lyx Present ask

Jag kan fortfarande minnas känslan över att få en alldeles egen chokladask att bestämma över

Att kunna välja och vraka fritt bland pralinerna utan att någon annan hunnit före och snott åt sig någon av ens favoriter

 

 

På hemmaplan brukade jag, min kompis Martin och mina småsyskon Leif o Malle knata runt hos grannarna och "lussa"

Vi bjöd på skönsång, eller ja vi bjöd på sång iallafall och jag vill minnas att det var mycke uppskattat bland de äldre grannarna och även rätt lönsamt då vi fick både fika, pengar, frukt o godis som "tack"

Men men, det är länge sen nu

Nu är det vårt lilltroll som får stå för lussandet och nu när genrepet nu är över så har nog den värsta spänningen släppt och förhoppningsvis blir söndagens lussande i kyrkan inte riktigt lika nervkittlande som nu ikväll

Dock är Linn lite orolig över det där med att Lucia har levande ljus i håret

Levande ljus är lite läskigt och faktiskt så har Linn hört talas om en tjej som svimmade i kyrkan när hon var Lucia

Vi får hålla tummarna för att Lucia klarar sig från att svimma på söndag och som en liten note to my self - det behövs köpas nytt glitter till Linn

Det hon hade idag blev lite slitet av små nervösa händer som hela tiden drog och rörde vid det

 

 

 



 



Den käre Ulf Lundell...

... gjorde det igen

 

Han bjöd mig på en av de bästa konsertupplevelser jag har haft

Sist jag såg Ulf Lundell var på Cirkus i Sthl 2008, den konserten var helt outstanding ja den kunde sammanfattas med två ord

- Magi & Kärlek

 

I går var det så dags igen, den här gången i Uppsalas Konserthus och även gårdagens konsert kan sammanfattas med orden kärlek & magi även om den där speciella  magin kanske inte var helt närvarande hela tiden

Men det spelar liksom  ingen större roll eftersom helheten var fantastisk och flera gånger under konserten kände jag den där otroligt härliga känslan i kroppen som man bara kan göra när livet är sådär alldeles perfekt och man helst av allt bara vill stoppa tiden och befinna sig här och nu hur länge som helst

Lite grann kändes det som att cirkeln slöts lite när han spelade både min allra första favorit "Snön faller" och även båda mina favoriter från senaste plattan "Är vi lyckliga nu" och "Moln utan minnen"

Det är lite häftigt att Lundell varit med mig i så många år

 När jag gick i sjuan klädde jag in min engelskabok med en affisch på Ulf Lundell och då pratar vi om 1978/79

- skrämmande nog trettiofem år sedan

 

Efter det har Uffe liksom funnits med i mitt liv och hans musik och då kanske framför allt texterna har många gånger fúngerat som små "ventiler" eller hur man nu ska uttrycka det

Den käre Uffe sätter ord på de tankar och upplevelser som finns inom mig och för en del låter det kanske helt uppåt väggarna medans andra förmodligen nickar igenkännande men för mig har hans texter många många gånger fungerat som tröst, vägvisare och kraftkälla

Så att än en gång få uppleva en Ulf Lundell konsert och live få uppleva "Moln utan minnen" "Jag saknar dig" "Chans" "Stackars Jack""Hon gör mig galen" och många andra favoriter var helt enkelt tre timmar av total lycka och en lyckoenergipåfyllare som kommer att räcka länge länge

Att han dessutom är en rätt klok man med en hel del humor visade han prov på även om jag är ganska övertygad om att en del i publiken förmodligen tyckte att det var både jobbigt och pinsamt

Första gången var när han efter att ha spelat "Jag saknar dig" tog sig tid och  gjorde ett litet men ack så rappt och träffande mellansnack

 

- Jag la märke till en sak när jag spelade låten.... Iphones.... det är inte okey.... Att dessutom sitta på första raden med en Iphone i luften... ja då har man helt tappat greppet

 

Och sen körde han igång nästa låt och konserthallen som tidigare lysts upp av dessa IPhones blev helt plötsligt märkligt mörk och visst har han rätt den käre Ulf

Ja det är nästan lite tragiskt att vi numera är så ivriga att dokumentera allt vi gör att vi liksom inte har känsla att bara stanna upp och njuta av här och nu

Ja, jag skriver vi för även om jag igårkväll hade vare sig Iphone eller kamera uppe så vet jag ju med mig att jag väldigt ofta i vardagslivet har kameran till hands och att jag ibland kan komma på mig själv med att själva dokumenterandet ibland blir viktigare än själv händelsen men det är något jag jobbar på dvs att ibland bara vara och njuta all in och att ibland låta kameran vara med och få ta uppmärksamhet från det som sker

 

Andra gången Ulf tog till orda och "läxade" upp publiken var efter en av de sista låtarna, i princip all publik stod upp och diggade loss ja förutom ngr tråkiga själar på första bänk

Ulf undrade lite ironiskt om han inte jobbade hårt nog och  gjorde skäl för lönen, talade om att de på första raden är ju de enda han ser och att dessa därmed är representanter för hela publiken och att det givetvis är ok att sitta ner på en konsert men att sitta så här - Uffe ställde sig med armarna i kors och tjurade - är inte okey

Och på nå´t sätt kan jag hålla med honom, första raden är oerhört attraktiva platser för alla fans

 Många av oss längre upp i salen hade nog bra gärna velat sitta därframme och se allt på nära nära håll och alla behöver verkligen inte älska Uffe, givetvis kan man gå på en konsert "bara för att" men om man ändå är uttråkad kan man väl vara utrråkad lite längre bak...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns så mycke...

... man kan göra med sin ponny

 

I väntan på sjukgymnastens utlåtande har Linn fått ridförbud av sin läkare eller rättare sagt han sa att det kunde var klokt om Linn vilade och avstod från ridningen

Det är en ordination Linn inte alls är speciellt glad över eller för att använda hennes egna ord

 

- Det suger att inte få rida Prinsessan

 

 

Som tur är så finns det så mycke annat man kan göra med sin ponny än att just rida

Efter lite stallgos tog Linn med sig Prinsesan på en liten promenad och efter det en liten stund i rundkorallen där hon och Prinsessan mös tillsammans

Det finns säkert en hel uppsjö ska, bör, rätt & fel när det gäller kontaktövningar men för en liten sjuåring och hennes ponny kan det ibland räcka med att bara få vara tillsammans och göra på sitt eget lilla vis och helt enkelt bara ha mysigt tillsammans utan några krav eller förväntningar

 

 

 

 

 

Under tiden som Linn och Prinsesan roade sig tillsammans stod jag brevid och kunde inte annat än att le åt det jag såg

Prinsessan är ju som hon är och gick nog mest och funderade på om hon skulle missa eftermiddagsutfodringen eller inte men stundtals så verkade hon komma på andra tankar och tyckte nog att hennes tvåbenta kompis var rätt rolig och intressant trots allt

-Om inte annat så hade ju den där lilla varelsen fickorna fulla med sånt som en liten ponnymadame helt klart kunde tänka sig att dinera till förrtätt för det är nog lite med djur som med karlar

- vägen till deras hjärta går via magen

 

 

 

 

 



Låt mig presentera...

... Herr & Fru Immunförsvar

 

 

 

 

Det kan vara klokt att hålla sig på god fot med dessa två om man vill hålla sig frisk

Dom går att hållas på gott humör med hjälp av nyttig kost, frisk luft & motion men kan bli lite griniga om man slarvar med maten, sömnen eller tillbringar alltför mycke tid framför TVn

 



Jag har nog aldrig funderat över hur immunförsvaret ser ut men efter att Linn hade sett något av Eva Funks program så satte hon sig och pysslade och efter en stund presenterade hon herrskapet för mig Givetvis fick jag även en lektion i hur immunförsvaret fungerar

Evas funkarprogram och även Evas vinter/sommarplåster är helt underbara program som på ett mycke enkelt och framför allt inspirerande sätt berättar om hur saker och ting funkar

- barnprogram när dom är som allra bäst

Önskelistan är lång...

... men följer ett tema

 

 

Ja, så har Linn knåpat ihop önskelistan inför jul

Den är lagom lång och håller sig i år till ett och samma tema

- Marsvin

 

 

Högst på önskelistan står det marsvin, inte bara ett utan två för Linn har minsann läst på internet att man måste ha två marsvin så att dom alltid har sällskap

Ja sen följer div "måste ha" till dessa marsvin som borste, bur, hö, spån, leksaker, mat, tandborste ( eller rättare sagt små gnagargodisar i form av tandborstar ) , vattenflaska och saltsten

Kort sagt två marsvin med komplett utrustning

- något annat behövs inte

Just nu är Linn mest brydd över om Tomtenissarna fixar att bygga en marsvinsbur och ifall tomten kan frakta två marsvin på sin släde utan att dom fryser ihjäl

 

Den arme fadern i familjen ?

Tja, han säger inte så mycke

Efter tio år tillsammans med mig så har han väl på nå´t sätt förlikat sig med att "husdjurssidan" liksom är mitt revir

Tycker frun att vi ska ha en ´kattunge ja då ska vi ha en kattunge

Tycker frun att dottern behöver en ponny ja då ska väl dottern ha en ponny

Och tycker nu frun att två marsvin är en lämplig julklapp ja då får det väl bli två marsvin till jul trots att två marsvin knappast var just de medlemmar som maken längtade efter att få utöka familjen med

Min älskade gillar helt enkelt läget och jag tror nog att han även kommer att gilla  våra nya familjemedlemmar när det blir så dags för det handlar inte längre om vi ska ha marsvin utan snarare  när vi ska utöka familjen

 

Ja till saken hör ju att jag redan har kärat ner mig i två små herrar

Jag fick nys om två tjejer som både föder upp marsvin och  även har marsvin för omplacering och på deras hemsida hittade jag två små ursöta herrar som skulle passa alldeles utmärkt här hos oss

Ja, Linn och jag har ju redan kommit så långt att vi faktiskt börjat fundera på namn även om det är långt kvar till jul och inget egentligen är bestämt ännu

Men som sagt, när mamma/frun i familjen vill ha något så brukar hon få´t så småningom

Kanske är det det som kallas kvinnans list eller kan det månne vara kärlek ?
 Eller rent av en kombination av dessa två ?

 

Undrar om personalen på vårdcentralen...

varit på charmkurs

 

 

Jag flyttade till Roslagen för arton år sedan och jag har besökt VC i Rimbo oräkneliga gånger

Har det inte varit mig det varit något meck med så har det varit någon av kidsen som varit sjuk

Visst har jag blivit bra bemött men mitt samlade intryck är inte direkt åt det positiva hållet, snarare tvärtom deras patienbemötande har väl knappast varit på topp om man ska sammanfatta det hela kort

Men någonting har hänt...

 

 

I går em fick Linn helt plötsligt ont i knä´t och eftersom det var så uppenbart när hon rörde sig att hon verkligen hade ont plus att knä´t var lite svullet så googlade jag lite men blev inte klokare för det utan ringde helt enkelt upp sjukvårdsrådgivningen för att få lite goda råd

Efter att ha hört om Linns besvär och ställt lite frågor så konstaterad sköterskan kort

 

- Jag har ingen aning om vad det kan vara men jag kan slå lite....

 

Tysnad uppstod, eller tystnad och tystnad jag hörde henne knappa på tangentbordet och sen upprepade hon samma saker som jag några minuter tidigare själv läst på Vårdguiden och avslutade samtalet med att vi skulle vara uppmärksamma på om Linn fick feber isåfall skulle vi åka in till akuten på direkten annars kunde vi avvakta tills nu idag och kontakta VC

Någon feber hade Linn inte utan hon somnade gott igår kväll och jag hyste väl en förhoppning om att hon skulle vakna smärtfri men det först Linn sa i morse var

 

- Mamma jag har ont i mitt knä, det gjorde ont när jag gick upp till er i natt

 

Eftersom jag vet hur det brukar vara på jobbet om måndagsmornarna så kändes det sådär lagom kul att ringa till jobbet och meddela att jag skulle vabba men ibland har man inget val

En timme senare var det dags att ringa VC och jag var nästintill helt säker på att sköterskan skulle be mig avvakta eller möjligtvis meddela att alla akuttider var slut så att det bara var att åka ner och sätta sig på deras "drop in" men jag blev redigt förvånad

Jag hann knappt säga mer än att Linn hade ont samt var lite svullen om sitt knä så svarade hon raskt

 

- Du kan välja mellan att komma ner nu på vårat drop in fram till tio eller så kan du få en tid 10:40 hos eran husläkare

*hepp*

Bara sådär liksom, jag tog givetvis tiden hos vår husläkare och när jag ändå hade en sköterska på tråden passade jag på att höra mig för lite angående min astma och möttes även där på ett mycke trevligt och omtänksamt sätt

- Men så där ska du inte ha det, även om man har astma ska man kunna leva så gott som besvärsfri. Du ska få en tid så snabbt som möjligt.... Du kan få komma till din husläkare i morgon klockan elva

 

????

Aldrig under mina arton år här i Rimbo har jag fått en "icke akuttid" så snabbt som den här gången, den vanliga väntetiden brukar vara sådär en tre-fyra veckor

 

 

Min förvåning blev inte mindre när Linn och jag fick komma in och träffa läkaren på exakt utsatt tid, jag undrar om det överhuvudtaget har hänt någon gång ?

Husläkaren lyssnade uppmärksamt både på Linn och mig, gjorde en noggrann undersökning och bestämde sig sen för att skriva en remiss till barnsjukgymnasten för bedömning och behandling, under tiden han satt och skrev remissen konstaterade han

 

- Jag skriver en remiss till röntgen ochså, så här små tjejer ska inte ha ont i sina knän och jag vill nog ha både sjukgymnastens bedömning och ett utlåtande av röntgenläkaren

????

Både sjukgymnast och röntgen, jag som varit van vid att nästintill alltid bemötas av ett

"Vi avvaktar" när jag besökt vårdcentralen

 

 

Linn och jag åkte direkt till Norrtäljesjukhus och besökte röntgen på "drop in" och vi hann knappt sätta oss ner i väntrummet innan det blev vår tur

Efter en första snabbtitt på bilderna konstaterade dom att det såg bra ut men att en läkare givetvis skulle titta noggrannare på bilderna och skicka svar till vår husläkare

När vi sen kom hem ringde jag sjukgymnasten som nästan bad om ursäkt för att hon inte kunde ge mig en tid tidigare än på fredag fm men att hon skulle höra av sig om hon fick något återbud

Snabba puckar från alla håll men nu håller vi tummarna för att det bara är något högst tillfälligt och att Linn snart kan hoppa och skutta precis som vanligt igen

Och en liten liten tumme kan vi hålla för att dagens trevliga bemötande på VC inte bara var en engångsförteelse utan att det håller i sig även i framtiden för även om man allra helst vill hålla sig därifrån kommer det tillfällen då man behöver uppsöka en läkare och då är det nog så viktigt att bli bemött med både vänlighet, respekt och omtanke

- precis som vi blev idag





 

 

Vart har syföreningstanterna...

... tagit vägen ?

 

 

När jag växte upp var mina föräldrar och för all del även jag själv aktiv inom Frälsningsarmen

Jag har många både bra och dåliga minnen från den tiden men ett av dom starkaste minnena är de gånger det bjöds på fika efter Gudstjänsterna, vid julfirande eller sommaravslutningarna etc ja då var det verkligen "Gofika" men hembakat all over

Oftast var det kårens "äldre" damer - som  om jag inte missminner mig tillhörde syföreningen - som bakade alla dessa underbara alster, det var sockerkakor, himmelskt goda bullar och småkakor i mängder

Allra mest minns jag att en av tanterna bakade helt gudomliga drömmar som fullkomligt smälte i munnen så fort man la dom på tungan

Numera är det många, många år sedan typ sådär en trettiofem år eller så som jag var aktiv inom "Frälsis" och som vuxen har mina "kyrkobesök" helt uteslutande gjorts då det varit dop, bröllop, begravning, julavslutning med Kyrkans Öppna Förskola eller som nu då Linn sjunger i kyrkans Barnkör och körens framträdanden vid Familje Gudstjänsterna

 

 

 

 

I dag var just ett sånt tillfälle, Familje Gudstjänst och Barnkören framförde en minimusikal om Natanael och efteråt bjöds det på kyrkkaffe

När vi satt där med vårat kaffe och jag tittade på kakfatet där pågens gifflar samt Gilles havreflarn och någon annan trist "köpekaka" låg uppradade brevid varandra  kunde jag inte låta bli att småle en smula och samtidigt skänka "syföreningstanterna" vid kåren i Jakobsberg en liten tanke och såhär långt efteråt lite cred för den tid, omsorg o kärlek dom la ner för att bjuda på gott hembakat fikabröd

Egentligen spelar det ju ingen roll vad det bjuds på vid tillfällen som dessa, det viktigaste är väl att man sitter och samtalar efteråt och har det trevligt men ändå

- pågens gifflar liksom

Lägg därtill en präst som var torr som fnöske och som även denna gång tappade mitt intresse redan efter att ha hon läst den inledande bibeltexten

Under predikan som handlade om väntan och förväntan satt jag och funderade på att jag hur enkelt som helst skulle kunna pratat om det ämnet på ett bra mycke roligare och medryckande sätt både för barn och vuxna

Ja ni läste rätt, jag brukar inte vara den sjävlgoda typen som slår mig för bröstet eller för all del framhäver mig själv men utan att överdriva så kan jag skriva att det skulle vara svårt att prata om ämnet på ett tristare och mer oinspirerande sätt  än vad prästen gjorde idag

Nåja, ännu  ett I-landsproblem utan större vikt och visst kommer jag att återvända till kyrkan inom snar framtid men inte är det för gofikats skull och absolut inte för predikningarnas skull utan snarare för att se barnens och framför allt Linns glädje när kören sjunger tillsammans

Tack o lov att det finns eldsjälar som körledaren Elsa som lockar fram sångglädjen hos barnen

-Den glädjen gör att jag kan stå ut med att äta en pågens giffel till kaffet om jag under tiden jag tuggar på den får drömma mig tillbaka till barndomens gofika på "Frälsis"



Ibland skulle jag...

...vilja vara sju år

 

Tänk så underbart att få vara sju år och få avsluta en lång vecka med skola och fritids med att få åka upp till stallet och först ta en kort ridtur ut i skogen och trava, galoppera,njuta av hur höstmörkret så sakteliga smyger sig på och  omfamnar skogen  och helt enkelt bara njuta av att få vara tillsammans med sin underbara ponny

Att sen efter avslutad ridtur småpyssla lite med sin kompis och sen krypa upp och ligga på hästryggen och känna den underbara värmen, doften och helt enkelt bara mysa en lång lång stund

 

 

 



 

 

 



Jag är inte...

... som alla andra

 

 

Trots att jag gått och lagt mig ( för mig ) ovanligt tidigt två kvällar i rad kände jag mig allt annat än pigg när jag kom hem från jobbet idag

Jag förmodar att det var en kombination av att värken i armbågen och armen stegrat ju längre dagen gick samt att dagen på jobbet var rätt intensiv och dessutom drygt en o en halv timme längre än vad den skulle ha varit enligt schema och i ett sånt läge hade väl vilken normal människa som helst slängt sig raklång på soffan och tagit det lungt men inte jag inte

Visst tog jag det lungt en stund, vilade så pass att den mest intensiva smärtan i armbågen la sig men istället för att vila vidare bestämde jag mig för att...

 

 

... baka digestivekex

Fullt normalt beteende, eller kanske inte ?

Nåja, kex blev det iallafall och som vanligt så är det en redigt bra "hjärnrensare" att knåda deg

Många tankar som hinner bearbetas och många nya ideer som börjar snurra i skallen på en

När kexen låg på plåten och var redo att bli gräddade insåg jag att en "kakstämpel" är precis vad jag behöver och absolut måste införskaffa fortast möjligt

Jag har sett en på Åhlens för det facila priset 99:-

Inte mycke att bråka om liksom

 

 

När jag ändå började drömma om nya bakprylar kom jag på att jag absolut behöver runda utstickare i div storlekar och en bra kaksprits skulle inte heller vara så dumt

Ja sen finns det en hel radda med "bra att ha bakprylar" och banne mig om jag inte ska leka jultomte i år och se till att jag får mina önskningar uppfyllda

 

 







Dagens underbaraste...

... kommentar

 

 

När Linn och jag kom till fritids i morse stod det två tjejer i kapprummet

Jag tror att dom går i tvåan eller möjligtvis trean

Medans Linn klädde av sig kom en av Linns klasskamrater in och visade stolt upp sin ( för henne ) nya mobiltelefon

Dom två äldsta tjejerna ställer sig intill henne och plötsligt utbrister den ena av dom förvånat

 

- Wow !  Kolla den har knappar !!!

 

Jag kunde inte låta bli att småle en smula, det är inte sådär jättelänge sen mobiltelefonerna var stora som tegelstenar,  hade både antenn och stora knappar och ändå lykades imponera på folk

Numera är kidsen så vana vid att ha det allra senaste att en telefon med knappar istället för touchscreen möttes av ett förvånat wow

 

 

 

 

 



Det här med ...

... Fars dag

 

 

Varken Farsdag eller Morsdag är något vi firar och vi har heller aldrig haft någon tradition i min familj att fira dessa dagar

Under min uppväxt hände det att pappa köpte hem glasstårta eller nå´t annat lite "festligare" till fikat på Morsdag men presenter o annan uppvaktning har aldrig varit något som varit utmärkande för just Mors & Farsdag när jag växte upp

Givetvis "uppvaktade" jag mina föräldrar på annat sätt genom att köpa en blomma, choklad eller vad det nu kunde vara men jag valde att göra det en helt vanlig vardag just för att jag i den stunden kände att jag ville uppvakta och inte för att någon reklamaffisch ute på stan upplyst mig om att jag borde köpa något till mina föräldrar en viss dag för att visa min uppskattning

Kort sagt, jag tycker att uppskattning ska komma spontant och från hjärtat och inte för att det "ska vara så" på en utpekad dag

Men det är mina tankar, mina känslor och var och en väljer givetvis att göra som han/hon känner för

- respekt för varandras åsikter helt klart

 

 

Nu slumpade det sig dock så att jag några dagar känt mig väldigt sugen på att baka en cirton&marängpaj som då är en av Pauls fikafavoriter och efter att ha googlat lite olika recept, handlat hem ingredienser så slumpade det sig så att vi dagen till ära framemot eftermiddagen kan avnjuta en citron&marängpaj

Dock inte för att det är Fars dag utan snarare för att fira att vi äntligen efter en hel del jobb och andra aktiviteter äntligen har en hel dag tillsammans utan en massa måsten

- en anledning så god som någon att fira

 

 

Det ska bli spännande att provsmaka pajen, vägen till ett färdigt resultat var inte helt rak och bekymmersfri utan kantades av en extremt misslyckad citronkräm eller ska vi säga citronsås

Jag följde receptet till punkt och pricka men såsen, ja för resultatet blev just en sås smakade mest maizenaredning och inte mycke citron så det var bara att sätta sig och googla lite till

Efter att ha testat ett recept med betydligt mer smör, mindre maizena och inget vatten så kunde jag konstatera att jag iallafall lyckats tillreda något som var både krämigt och smakade citron

Framemot eftermiddagen vet vi om pajen får godkänt av fadern i huset men jag vet med bestämdhet att även om den inte är någon smaksucce så uppskattas tanken och för mig är det just tanken eller snarare omtanken  som är det allra viktigaste och omtanke bör man ägna varandra varje dag vare sig man är respektive, förälder, barn, vän, släkt

Kort sagt det behövs inga bestämda dagar att fira varandra på utan visa omtanke när det minst förväntas då blir det som allra bäst