Kärt barn...

... har många namn

Under min uppväxt hade jag inget smeknamn överhuvudtaget

Jo det är klart, ett kort tag kallade lillbrorsan mig för "Majoren"

Ja det gick t.o.m så långt att han satt upp en lapp på min dörr där det stod "Här bor majoren"

Förmodligen tyckte väl brorsan att jag ville bestämma lite för mycke

Men förutom den korta perioden har det nästintill varit uteslutande Helen som jag fått lyssna till

Häromdagen fick jag dock ett nytt smeknamn

En av mina arbetskamrater kallade mig skämtsamt och ( hoppas jag ) kärleksfullt för "Minihitler" och jag kan så här efteråt inte låta bli att småle en smula

"Majoren" och "MiniHitler"

Kanske är det så att innerst inne i denna väna varelse bor det en liten tyrann som då och då kikar fram och försöker göra sin stämma hörd utan att lyckas det minsta lilla

Men så var det där med kärt barn och många namn för om sanningen ska fram så har jag ju de senaste åren rätt ofta fått lyssna till två andra smeknamn som känns väldigt långt borta både från "Majoren" och "MiniHitler"

Paul använder sig rätt ofta av både "Skatten" och "Hjärtat" när han pratar med mig och det kan ju bli lite för puttinuttigt så i längden  är kanske rätt bra att både brorsan och arbetskamraten neutraliserar det sockersliskiga i Pauls smeknamn på mig med sina lite mer tyranniska smeknamn och slår man ihop det hela så är det nog inte så fel med en Major eller MiniHitler med hjärtat på rätta stället

En sån person kan vara en riktig skatt för sin omgivning