Mat...

... och minnen

 

 

Häromdagen gjorde vi Fattiga riddare till middag och vips var jag tillbaka vid köksbordet i köket på Björnbärsstigen

Mamma vid spisen och småsyskonen på andra sidan bordet

Vips poppade det upp massor av barndomsminnen och det kändes nästan som om jag var "barn på nytt" för en liten stund

Linn hade hört talats om Rika riddare och undrade vad det var för något

Jag förklarade skillnaden och lovade Linn att vi skulle prova det någon gång

Efter middagen försvann Linn in på sitt rum och medans jag plockade undan kom jag att tänka på tiden då jag jobbade natt på Råcksta sjukhus

När tröttheten o sötsuget satte in framåt nattkröken hade vi ibland tur att hitta ngr trista torra bullskivor som vi raskt förvanldade till Rika Riddare och fick på så sätt den socker/energikick vi behövde för att ta oss igenom natten

Vi var ett mysigt gäng på fyra stycken som jobbade natt tillsammans

När vi jobbade lördagskväll brukade vi turas om att baka eller laga något lätt och ta med oss

Helt prestigelös och inga som helst krav

Ibland hade någon med sig muffins, nybakta bullar, sallad, ngn enkel gryta

Ja det kunde vara precis vad som helst och dom där "mat/fikastunderna" var jättemysiga

Vi dukade iordning lite "fint" inne i dagrummet och ibland fick vi sällskap av någon patient som av en eller annan anledning inte kunde sova

Var det någon anhörig som satt och vakade brukade vi erbjuda oss att lösa av dom en stund så att dom fick komma ifrån, fika lite med oss och tänka på annat en stund

Det var mysiga och uppskattade stunder både för oss i personalen och de patienter o anhöriga som gjorde oss sällskap

Ett trevligt sätt att umgås och få nattimmarna att flyta på lite snabbare

 

 

 

 

 

Nattetid jobbade det förutom oss biträden o undersköterskor en sjuksköterska som hade ansvar för alla fem avdelningar

Oftast såg vi inte till sköterskorna annat än när dom delade medicin på kvällen/morgonen och när vi ringde efter deras hjälp

Den tjänstgörande sköterskan tillbringade helst natten på den avdelning som var lugnast och det var inte den avd. jag jobbade på

Men, det fanns ett stort undantag

Det slog liksom aldrig fel, på lördagskvällen lagom till fikat/maten var framdukad så brukade hissen stanna på vår avdelning och ut klev tjänstgörande sköterska som av en händelse liksom råkade ha ett ärende till vår avdelning just precis vid vår "fikatid""

Givetvis bjöd vi ju alltid in sköterskan att fika/äta med oss och speciellt en av dom avslutade alltid sin visit med

- Jag ska ta med mig något nästa gång...

 

 

Den där "nästa gången" kom aldrig,

iallafall inte under de fyra åren jag jobbade där

En annan av sköterskorna bestämde en lördag när hon skulle fixa nåt gott att äta och ärligt talat så tappade vi hakorna när hon kom den kvällen

Hon hade åkt kommunalt till jobbet dvs både buss & t-bana  och släpade på en stor "dramaten kärra" som bla innehöll en stor tung gjutjärnsgryta med en av de underbaraste kycklinggrytor jag någonsin ätit och till den serverade hon färskt bröd, sallad och avslutade det hela med en efterrätt som jag inte minns vad det var

Trots att det är över tjugo år sedan så minns jag vilken enorm matkoma vi jobbade i resten av den natten

En gång bestämde vi oss för att ha knytis till helgen, att vi skulle göra en sallad och alla skulle ta med sig något till den

Sköterskan som skulle jobba den lördagen ville ochså vara med på ett hörn och bidra med något

Lördagen kom och vi började hacka ihop vår sallad, sköterskan kom ner till oss, lägger en vitlöksklyfta på bänken och undrar om någon har lust att hacka den åt henne medans hon delade medicinerna

Hon hann inte mer än att lämna avd. innan vi unisont bröt ut i ett skratt som lockade fram både tårar o magkramp  och liksom aldrig ville ta slut

Det räckte att vi tittade på vitlöksklyftan för att börja asgarva igen

 

 

Hräomdagen bakade jag piroger och banne mig jag lyckades på något underligt vis att få dom att smaka nästan som de piroger jag o mina kompisar brukade köpa nere i Hötorgshallen när vi hängde där i början på åttiotalet och helt plötsligt kom jag att tänka på kompisar och minnen som jag inte tänkt på på många många år

Som sagt, mat och minnen...