Jag och min...

... mossiga musiksmak

 

 

CD´n i bilen har den här veckan varit laddad med "Svenska sommarklassiker"

Linn och jag har tillsammans skrålat "Sommartider", "Sommaren är kort", "En kväll i juni" mfl

I går kväll begav vi oss mot Arlanda fär att hämta Paul som varit i Madrid några dagar

Vi skrålade med i låtarna och småpratade lite om allt och ingenting som vi brukar göra när vi är tillsammans och helt plötsligt säger Linn

 

- Mamma varför är "Sommartider" först på skivan

 

- För att Gyllene Tider är bäst såklart

 

Det blev tyst en stund och sen säger Linn

 

- Nej mamma, det är inte för att dom är bäst. Det är för att dom är gamla gubbar typ nästan hundra eller något sånt Du borde verkligen skärpa till dig och inte bara lyssna på gubbar som Gyllene Tider, Tomas Ledin och Ulf Lundell... Lyssna på några yngre och smartare istället vet ja... Typ Robin Stjernberg eller Yohio... Seriöst mamma... Per Gessle är en gammal gubbe

 

 

Där fick jag liksom

Men om Yohio och Robin Stejnberg är alternativet så fortsätter jag gladeligen att lyssna på "gubbarna" för när allt kommer omkring så är jag mer tant än flicka 



Linnsan funderar...

... och drömmer

 

 

Linn - Mamma det är länge sen jag var sjuk

 

Jag - Det är väl bra ?

 

Linn - Nej.. jag vill bli jättesjuk

 

Jag - Varför det ?

 

Linn - Då blir pappa så orolig och då får jag en present, precis vad jag vill

 

Jag - Jaså...

 

Linn - Ja så är det och nu vill jag ha ett par dressyrridstövlar... såna där snygga på Börjes och Malle har faktiskt sagt att dom skulle passa mig

 

Jag - Men du behöver inga såna stövlar nu och det bästa är om du är frisk hela sommarlovet speciellt eftersom det är ridläger nästa vecka

 

Linn - Men jag kan bli supersjuk bara i morgon... då kan han köpa stövlarna på lördag... det blir bra till ridlägret...

 

 



Just nu...

... njuter jag av livet

 

Sommar, sol, lediga dagar

En glad trollunge och en underbar hundvalp

Vad mer kan man begära ?

 

 

 

 

 



Mot nya...

... kunskaper

 

 

I dag var det dags för Linn & Prinsessans andra lektion för Josefin

Linn tycker att det är superspännande och roligt att ha en alldeles "egen" ridlärare och det var med liv och lust hon tog sig an att göra iordning Prinsessan inför lektionen idag

 

 

Linn koncentrerade sig och slet hårt i den tryckande värmen och Prinsessan var på hyfsat humör och utsatte endast Linn för lagom prövningar

Josefin är lugn, noggrann, lyhörd  och...

 

 

... ja hon kan ta både Linn och Prinsessan på rätt sätt och efter de två första gångerna känns det bara så rätt, en riktig lyckträff helt enkelt

I dag var det övningar på väldigt basic nivå

Lite halt och igångsättning och framför allt en hel del övande på olika ridvägar varav det sistnämda är väldigt bra för Linns del

Under lektionsridningen i grupp blir det ju lätt att hon bara "rider med" eller snarare rider efter den som har täten och därmed inte funderar så mycke på hur det där med att göra volt, vända snett igenom, volt tillbaka  mm går till

 

 

 

För Linns del känns det som om Josefin är det komplimentet till ridningen hos Marika som hon och Prinsessan behöver för att "hitta" varandra ännu bättre och det ska bli kul att följa hur det hela utvecklas

 





 

Likheterna mellan att vara förälder...

 

... och valpägare är slående

 

 

Man märker snabbt att det mesta handlar om att äta, lek o sova

Bebis eller valp, när dom somnat in infinner sig direkt känslan "nu måste jag passa på att.. " innan hon vaknar och det kan vara antingen något så enkelt som  att äta, ta en dusch, gå på toa eller varför inte sova en liten stund

För precis som bebisar så har en valp förmågan att vakna alldeles för tidigt om mornarna eller kanske är det så att det är matte som inte går och lägger sig i tid om kvällarna ?

 

 

Men den mest slående likheten är att folk av någon underlig anledning tar sig rätt att kliva in och ha åsikter om det här med hur uppfostran ska gå till

Jag har ngr riktigt duktiga "hundmänniskor" i omgivningen, människor jag har stort förtroende för och mer än gärna frågar till råds

Människor som dessutom har vett att ge goda råd utan pekpinnar och som framför allt insett att det där med respekt och empati är något man bör låta vara ledord i tillvaron

 

 

Sen finns den där lite mindre trevliga typen av personer som inte riktigt fått med sig respekten för att vi alla är olika och inte riktigt fattat det där med att det finns fler vägar att gå än just den stigen man själv valt och som därmed inte ens bemödar sig med att komma med råd utan helt enkelt pekar med hela handen och säger - Så ska du göra

Hade det varit för sexton  år sedan då jag skaffade min första hund så hade just en sån person förmodligen fått mig att känna mig rätt liten och osäker i rollen som matte

Men efter fyra hundar varav tre omplaceringshundar med mer eller mindre komplicerade bakgrunder och lite drygt tretton år som hundägare, år som dessutom berikats av ngr "daghundar" så känner jag att jag står på alldeles för stadig mark för att låta mig blåsas omkull av människor med trist attityd

Så istället för att lyssna på deras kloka råd fnissar jag lite inombords och tänker på pingvinerna från Madagaskar och deras *Le och vinka*

 

 

 

 

 

Men medans jag ler och vinkar kan jag ändå inte låta bli att fundera över varför en del folk är på detta viset, vad är det som får en att tro att just man själv sitter inne med svaren på allt ?

Vad är det som gör att man utgår från att alla andra är kompletta idioter som inte fattar något utan måste bombaderas med goda råd dom inte ens har efterfrågat ?

Le och vinka var det...

 

 

... ja,  jag fortsätter le och vinka och överösa både mina barn

- tvåbenta som fyrbenta

 med massor av kärlek och omtanke och kryddar sen det hela med både sunt förnuft, magkänsla,respekt & empati och tar dessutom till mig de goda råd och den kunskap som ges med omtanke, respekt och kärlek så kommer det nog att bli riktigt riktigt bra längs vägen...

 

 







Att bli med valp...

... är nästan som att få barn

 

 

Att få hem en liten 8veckors valp väcker ungefär samma känslor som när man får barn

Hjärtat liksom bara smälter och man fyllas av en stor kärlek och värme i hjärtat...

 

 

 

 

... och mitt i all den där glädjen och kärleken inser man ivilket ansvar som vilar på ens axlar

Hjälp, det är vårt ansvar att se till att lilla Picasso växer och utvecklas till en glad o harmonisk hund

Tänk om vi inte klarar av det ?

Tänk om vi failar längs vägen ?

 

 

 

 

Hur svårt kan det vara liksom ?

Det är väl med hundar som med barn

- ös över dom en massa kärlek så löser det andra sig längs vägen

 

 

 



Vi tar det...

... en gång för alla

 

 

Nej, vi har inte köpt en kamphund än mindre en mördarhund

- vi har köpt en Staffordshire bullterrier

 

 

Ja, Picasso är en tik

Mig veterligen så är inte efternamn könsbundna och Picasso är just ett eftenamn

Även om man direkt associerar till konstnären så kanske man ska tänka ett varv till och sen lägga på minnet att han hette Pablo Picasso , dvs Pablo i förnamn och Picasso i efternamn

I Sverige finns det fem personer som bär efternamnet Picasso och visserligen finns det en man som bär det som tilltalsnamn

Men vad är det man brukar säga ?

En svala gör ingen sommar

 

 

 

Kort sammanfattning

- vår nya familjemedlem är med andra ord en  cool, snäll, nyfiken  och stillsam tik som redan nu älskar att överösa oss med pussar



Samma...

... fast olika

 

 

- Mamma jag vill ha samma lunch som du åt igår

 

- Ok

 

- Men jag vill bara ha nudlar och gurka

 

 

En stund senare

 

- Mamma det var inte lika gott som din mat igår

 

Nej, kan ju bero på att somliga valde att skippa champinjonerna, tomaterna, paprika & rädisorna



kvällen före...

... Picassodagen !

 

 

I morgonkväll är det äntligen dags att hämta hem Picasso

Vi är nog alla tre lika förväntasfulla och pirriga och under kvällen har vi ägnat oss åt "valpförberedelser" dvs plockat bort allt som kan vara olämpligt för en liten valp

I en familj med en sjuåring vars stora intresse är Barbie, Monster High och småhästar/hundar av alla de slag samt pyssel så finns det en hel del som måste städas undan och läggas på lämplig "valpen kommer inte åt höjd"

Redan i morse var Linn som en duracellkanin och allteftersom dagen gick växlade hon upp och framåt kvällen var det som en Duracellkanin på uppåttjack

Men nu sover den förväntansfulla lilla tjejen och lugnet har så smått lagt sig

 

 

 

 

I takt med alla tankar kring den intensiva och roliga valptiden som väntar på oss och Picasso i stort och hundar i smått så kom jag givetvis att tänka på vår Molly

Nu i dagarna är det ganska precis 3 1/2 år sedan hon vandrade över regnbågsbron och lämnade ett stort tomrum efter sig

En kväll som den här är det lätt att bli lite nostalgisk,  minnena från tiden med Molly poppade upp och jag fick en liten klump i halsen av saknad

Men allra mest kände jag glädjen över alla härliga minnen och all kärlek hon spred runt omkring sig

Molly var verkligen one of a kind, en hund med en ängels tålamod och ett hjärta stort som universum

 

 

 

 

Häromdagen undrade Linn lite oroligt om Picasso skulle tycka lika mycke om henne som Molly hade gjort och om hon skulle få lika roligt tillsammans med Picasso som hon hade haft med Molly

Jag svarade att jag var helt säker på att Picasso skulle tycka om henne och att dom två med all säkerhet skulle hitta på en massa bus tillsamans, kanske inte samma sorts bus som Molly och hon hade gjort men nya egna små buslekar

 

 

I morgon vänder vi blad och börjar på ett nytt kapitel i vårat hundliv

Det känns både spännande, roligt och lite skrämmande

- vad har vi gjort liksom ?

En valp ?

Även om det är hund nr fem för min del så känns det ändå på nåt vis som att få barn för första gången

- en skräckblandad förtjusning

Men allt går med tålamod och kärlek 

Och en sak vet jag med säkerhet och det är att kärlek finns det så att det både räcker och blir över

 





Mot nya mål...

... och höjder

 

 

 

Det har hänt grejer med både Linn & Prinsessan under våren och ekipaget har gjort ett rejält kliv framåt tillsammans

Efter hopptävlingen på ridskolan nu i maj så satte Linn upp ett mål för sig och Prinsesan

Målet är att tillsammans rida en hoppbana utan hjälp av vare sig draghjälp av en hästkompis eller en  "vuxen på banan"

Fram till det målet har Linn satt upp några delmål och två av dessa uppnådde hon tillsammans med Prinsessan idag

 

 

- Hålla igång Prinsessan i trav ett varv runt ridbanan

 

- Få Prinsessan att galoppera  "bort" från stallet

 

Att dom dessutom höll igång galoppen ett varv runt ridbanan ser vi som en extra bonus

 

 

Att Linn dessutom kommit över sin rädsla för att hoppa högre än 30cm tillsammans med Prinsessan gör ju inte det hela sämre precis

Prinsessan ?

Ja hon verkar tycka att det här med att hoppa är precis lika roligt som Linn tycker och tillsammans har dom sniffat lite på 50cm

50cm,  en höjd som för bara några veckor sen var en svindlade tanke för Linn men som nu förvandlats till något roligt och sporren att träna så att dom vågar/kan höja ytterligare ett snäpp finns helt klart hos Linn

 

 

Nu ser Linn framemot ridlägret och till min stora glädje så har hon kommit på att hon vill rida på Prinssan så mycke som möjligt under lägret och gärna då om/när dom har hopplektion

Ett härligt framsteg och ett bevis på att Linn känner att hon och Prinsessan har "hittat" varandra

Linns vilja att rida Prinsessan på ridlektionerna eller ridlägrena har fram tills nu varit relativt svalt

Linn har föredragit ridskolans hästar vilket jag gott och väl förstår, det är inte roligt när varje moment är en kamp där man oftast drar kortaste strået i ett sånt läge är det ju betdyligt roligare att rida en av ridskolans ponnysar som bjuder till på ett helt annat sätt

 

 

Men, ja övning ger färdighet

En lång enträgen och väldigt envis vandring tillsammans börjar äntligen ge resultat

- ekipaget har "hittat" varandra

Även om "testningarna" finns där och även om det inte alltid blir Linn som drar längsta stå´t så är Linn & Prinsessans ridturer tillsammans numera av ett helt annat slag än vad de var för sådär ett par månader sen

Att se Prinsesan på ridbanan nu är en helt annan sak än det har varit tidigare, numera ser det ut som hon iallafall stundtals tycker att det är riktigt, riktigt trivsamt

Och att den lilla fyrbenta damen tycker om att hoppa råder det numera inget tvivel om

 

 





 



 



Jag har inte bara en...

... jag har tre !

 

 

Gick runt och småpysslade härhemma och som sällskap lyssnade jag på Per Gessle

En an mina gamla favoriter strömmade ut ur högtalarna och jag nynnade med här i min ensamhet

 

"Jag har en vän som jag kan gå till när det är tyst och det är kallt

När allt har rasat ner framför mig och förvandlat mig till nå´t jag inte är

Hon säger Du vi är varandras vingar, du flyger mig preis dit jag vill..."

 

Givetvis började tankarna snurra runt och jag började fundera på det här med vänner och jag kunde med värme i hjärtat konstatera att jag har inte bara en utan tre vänner jag skulle kunna lyfta luren och ringa  till mitt i natten om behövdes

Tre vänner som var o en på sitt eget vis har en alldeles speceill plats i mitt hjärta

 

 

 

 

Jag har Malle som inte bara är min lillasyster utan även en underbar vän som alltid finns där och många gånger är betydligt klokare än sin storasyster

En person med ett hjärta som är så otroligt stort och varmt att jag ibland undrar hur det är möjligt att en och samma person kan bära så mycke omtanke och kärlek till sina medmänniskor

Vi har gått igeonom en hel del tillsammans glädje, sorg, ilska, frustration mm och våra vägar har inte alltid gått parallet här i livet men vi har hittat tillbaka till varandra och även om vi vandrar på varsin stig så möts våra vägar med jämna mellanrum och känns livet lite trist och grått behöver jag bara tänka på Malle och hennes underbara skratt för att det genast ska kännas lite soligare

 

Sen finns Petra, en vän som funnits i mitt liv i lite drygt sjutton år eller nå´t sånt

Även om det ibland går långt mellan gångerna när vi ses så plockar vi alltid upp tråden där vi släppte den senast och fortsätter dela glädje o sorg tillsammans

Petra som trots att hon har fullt upp med sina fem barn och jobb ändå alltid tycks ha en minut eller två över när man behöver , en vän som har en energi som smittar av sig och som aldrig skulle tveka en sekund att rycka in och hjälpa till om det skulle behövas

 

Så slutligen min ungdomsvän Anneli , vi var ute på en hel del äventyr tillsammans som tonåringar

Vi har aldrig bott på samma ort utan vänskapen har hållts vid liv först via brev som var långa som noveller ja ibland i rena pocketformat och sen vidare mail, sms och numera via FB

Vi har tagit oss igenom vår egen tonårstid tillsammans   och sen följts åt via bröllop, småbarnsåren, skilsmässor,  nya kärlekar  och hela tiden funnits där för varandra aldrig längre bort än ett mail eller ett  sms både när livet varit en dans på rosor och även de gånger vi råkat trampa på någon tagg och behövt lite extra omsorg

 Vi har gett varandra goda råd, råd som just i stunden kanske  inte var vad vi ville höra av varandra men som vid närmare eftertanke sen visade sig vara riktigt kloka råd

 

 

 

Tre vänner,

tre vänner som var och en på sitt eget lilla sätt berikat mitt liv och varit med om att lägga byggstenarna till att bli den person jag är idag

Tre vänner vars vänskap jag värdesätter högt även om jag förmodligen är urusel på att tala om för dom hur mycke dom har betytt och fortfarande betyder för mig

 

"Men hon är stark som junis första solsken
När hon ser på mej och säjer jag förstår
Du tror du är så unik på denna jord men jag behöver dej som du behöver mej

Att tända en sticka till och lysa för nån annan..."

 

Vänskap i ett nötskal

 

- att lysa för någon annan

 

Och jag hoppas innerligt att jag på något sätt att  "lyst" för mina vänner på samma sätt som dom har lyst för mig

 

 

 

 

 

 



Allt har en...

... logisk förklaring

 

 

Så länge jag kan minnas har Linn haft en mycke bestämd uppfattning om vad som är tjej respektive killkläder och därmed även vilken sorts kläder hon har velat bära

Just den detaljen är inget Paul och jag har klubbat in i hennes huvud utan det är något hon skaffat sig en uppfattning om helt på egen hand

Länge länge var marinblått en färg som hon blankt vägrade att använda

Det spelade ingen roll att det var en klänning som var marinblå

- blått är killfärg punkt slut

När det gäller kläder så har Paul och jag aldrig tagit några större strider med Linn utan  hon har fått bära de kläder hon har velat ha på sig, vi har bara väglett henne genom att tala om att idag behöver man ha långärmat, en extra kofta, långa byxor, linne eller vad det nu kan vara

Många är de gånger då jag hållt fram ett plagg för Linn och frågat om det varit ok och mötts av svaret

 

- Nej, det där är en pojktröja

 

eller ett

 

- Nej, den där är från pojkavdelningen

 

Och sen har det liksom varit slutdiskuterat

Just därför blev jag rätt förvånad när vi var inne på KappAhl för ett par dagar sen och Linn kom med en t-shirt från just "pojkavd" och med mycke bestämd röst förklarade att hon ville ha den

Egentligen kände jag att en tshirt var väl kanske det hon minst av allt behövde men hon var så otroligt bestämd och övertygande så självklart fick tröjan hänga med oss hem

Vi hann inte mer än komma ut till bilen förns Linn hade bytt om och satt på sig den nya tröjan

Jag var lite konfunderad och undrade vad det var för speciellt med just den tröjan

 

 

Linn var strålande lycklig över sin nya tshirt och lovordade den gång på gång och jag fick liksom inte riktigt ihop det

Varifrån kom denna iver inför en tröja ?

En tröja som hon dessutom hittat på "pojkavd.", en avdelning hon tidigare vägrat att befatta sig med

Svaret på gåtan kom efter ett par timmar då Linn lyckligt suckade

 

- Mamma... det står L A på min tshirt... Linn Ahlgren... tänk att det fanns en sån tröja på KappAhl, Linn Ahlgren

 

Och jag mitt dumma nöt som trodde att L A stod för något helt annat

 



Hur tänkte...

... dom här liksom  ?

 

 

För någon vecka sen fick vi hem två informationsblad från skolan

Det ena bladet innehöll information om pälsallergier och astmabesvär och det andra bladet innehöll tips & råd om vad man som djurägare skulle tänka på innan man skickade sitt barn till skolan för att underlätta för de elever som lider av detta

Så självklara saker som att inte skicka sitt barn i "stallkläder" till skolan

Påminna barnet om att tvätta händerna innan det går till skolan mm mm

Med tanke på att den så populära "Husdjursdagen" på skolan - en dag då barnen fick ta med sina husdjur och visa för sina kamrater - har slopats just med tanke på allergier så var min första tanke när jag fick dessa papper av Linn var att det nu förmodligen fanns ett eller flera barn på skolan med just pälsallergi och att skolpersonalen sett att det fanns anledning att puffa lite för informationen

 

 

 

 

Därför blev jag lite förvånad när vi på väg till skolavslutningen redan på parkeringen mötte den första familjen med en hund i sällskap

Vareftersom folk samlades på skolgården inför avslutningen så droppade det in ytterligare några hundar och även om jag själv står i startgroparna för att bli hundägare igen så är nog en skolavslutning ett av de ställen dit jag inte skulle ta med mig min hund

Visst, skolavslutningen hölls utomhus på skolgården men det spelar liksom ingen roll

Det var ju inte heller så att dessa hundägare höll sig i ytterkanten av åskådarmassan

Snarare tvärtom, paret som hade den allra största hunden med sig såg dessutom till att bänka sig allra längst fram där det var som mest folk

 

 

Jag kan inte påminna mig om att jag sett någon förbudsskylt mot hundar på skolgården men just den detaljen är liksom så uppenbar för min del

Hundar är underbara djur som oftast funkar i de allra flesta miljöer men det finns tillfällen då man som hundägare kanske måste besinna sig och tänka lite utanför den egna familjens lilla bubbla

Även om hunden är en kär familjemedlem så finns det några få tillfällen då man helt enkelt lämnar hunden hemma och just en skolavslutning är ett sånt självklart tillfälle i min värld







Jag lärde mig något...

... nytt idag ochså

 

Ja nytt och nytt det är nog att ta i

Men än en gång fick jag skrivet på näsan att det är dumt att vara ute i sista minuten

Skolavslutning i morgon, i morse kom jag på att vi missat den där detaljen att köpa nya skor till Linn

Inte så himla tjusigt med sommarklänning och slitna convers, gympadojjor eller ett par slitna tygskor som en gång varit klara o fina i färgen men numera mattats av och fått ett täcke av smuts över sig eller varför inte ett par rosa foppatofflor somkluddrats fulla med "Prinsessan äger" Dumle forever" "Bettan är bäst" "Jag älskar Sillen"

Kort sagt, det blev akut uttryckning till Norrtälje

In i första affären - inga vita sandaler

Nästa ställe - fanns vita sandaler  men inte i Linns storlek

In på tredje stället med samma resultat

På fjärde stället hade vi tur eller rättare Linn hade tur

Linn hittade sina "drömskor"

 

 

Inga sandaler och definitivt inte en modell jag tycker är lämplig för en sjuåring som hellre hoppar o springer fram i livet än stillsamt promenerar fram i tillvaron

Men vad gör man liksom när man har besökt bygdens alla skoaffärer och det är fyrtiofem minuters bilväg till närmaste skoaffär

Jo man suckar djupt, betalar -  alldeles för - många kronor för skorna och lämnar butiken med en överlycklig dotter medans man själv muttrar tyst för sig själv

 

- Lär dig att vara ute i god tid någon gång...





Man lär sig något...

... nytt varje dag

 

 

I dag har jag lärt mig att valpar har en förkärlek till

 

- Tår eller ja fötter i största allmänhet

-  Älskar snören

 -Tycker att knappar & blixtlås är väldigt spännande

-  Att valptänder är sylvassa

- Att en valp kan gå från full fart till sovande inom loppet av en hundradels sekund

 

 

Dessutom har jag fått en föraning om att vilket ofog Picasso än kommer att ställa till med här hemma så kommer hennes bedjande och alldeles bedårande blick att få våra hjärtan att smälta som en isbit i gassande sol en högsommardag

 

 

 

 

Det känns nästan lite overkligt att vi snart ska bli "föräldrar" till Picasso

Av tio intresserade valpköpare fick vi förtroendet att köpa en av de fem valparna som var till salu

Ett förtroende som vi ska göra allt för att uppfödaren ska känna att hon gjorde rätt val

 

 

 

Nerräkning pågår, någon gång under nästa vecka flyttar Picasso hem till oss och en sak är säker

- hon har redan flyttat in i våra hjärtan



 



 

 

 



Det finns hopp...

... om livet

 

 

Nacken värker

Huvudet värker

Armbågen värker

Handen dummar sig

Känseln i fingrarna försvinner med jämna mellanrum

Lederna i kroppen är stelare än stelast för tillfället

Det är fruktansvärt jobbig när kroppen inte vill samarbeta utan väljer att protestra å det vildaste

Det är påfrestande att inte få sova en hel natt utan att vakna antingen av att nacken värker eller att fingrarna domnat och behöver skakas till liv igen

Det är en pina att stappla sig upp ur sängen om mornanra innan lederna mjukats upp

Det är en plåga att stå nedanför trappan och försöka förmå kroppen att på smidigaste och minst smärtsamma sättet ta sig uppför trappstegen

Men...

 

 

... vad gör väl det ?

Solen skiner

Två lediga dagar ligger framför

Handpenningen på valpen är betald

På måndag ska vi hälsa på valparna

Om två veckor får vi hämta hem valpen

Bara nio arbetspass kvar att jobba innan åtta veckors ledighet

 

 

Men det bästa av allt

Jag har en underbar make och tre alldeles fantastiska barn som var och en på sitt sätt sätter guldkant på min vardag och gör livet värt att leva

Och inte nog med det

Jag har dessutom en alldeles underbar lillasyster, familj, släkt  och vänner som lämnar värdefulla avtryck i min vardag

Vad mer behöver man ?

 

 

 

 

 



 







Det här med...

... barn och smink

 

 

Jag kan tycka att det är lite tragiskt att en sju-åttaårig tjej känner att hon behöver sminka sig för att vara fin när hon ska gå på kalas

Jo jag vet att "småtjejer" tycker att det är spännande med smink

Min egen sjuåring har periodvis ochså velat sminka sig men det har varit på "hemmaplan"

Linn har aldrig bett om att få sminka sig när hon ska på kalas

Så jag är relativt övertygad om att för Linn är smink lite spännande för att "stora" tjejer har det och inget som hon förknippar med att "bli fin"

Och helt seriöst, vilken sjuårig är "fin" med smink ?

 

 

Linn var på kalas idag, eller rättare sagt tjejlunch

Tjejlunchen inleddes med att gänget badade i poolen

Linn berättade att några av tjejerna hade sminkat sig med både ögonskugga, mascara och läppglans och med ett fniss berättade Linn hur detta smink hade smetats ut i ansiktet  under badet och att tjejerna  - med Linns egna ord -   inte såg riktigt kloka ut

 

 

 

 

Jag är nog benägen att hålla med Linn

- en sjuåring som sminkar sig ser inte riktigt klok ut och det vare sig om sminket smetats ut av badvatten eller ej

Finns ingen sjuåring i världen som behöver smink för att se fin ut

Tvärtom, en sjuåring är som allra finast när h*n är sitt naturliga jag







Namndiskussion...

... pågår

 

 

Nu är det ju knappt tre veckor kvar tills vi får hem den nya familjemedlemmen och namndiskussionerna börjar ta fart riktigt

Paul och Linn har redan ett favoritnamn på förslag, ett namn som jag ochså var inne på men...

 

 

... nu har jag ett nytt namn som jag lurat lite på

Paul o Linn gillar inte alls mitt förslag och jag har börjat fundera på hur jag ska kunna sälja in namnet och få över åtminstonde en av dom på min sida men positionerna verkar vara låsta

Jag får helt enkelt använda min kvinnliga list på ett eller annat sätt, jag måste bara klura lite på hur

Om nio dagar är det dags för besök nr två hos valparna

Då får vi veta vilken som blir "vår" valp och jag är helt övertygad om att just vår valp kommer att se ut som en xxx ...

 

 

 

 

... ja så egentligen är en namndiskussion enligt min mening helt överflödig och bara ett spel för gallerierna, för jag menar om nu den lilla valpen ser ut att heta xxx ja då är det ju givet att den måste få heta just det och då är det ju bara fånigt av Linn o Paul att strida för sitt namnförslag

Eller ?