Likheterna mellan att vara förälder...

 

... och valpägare är slående

 

 

Man märker snabbt att det mesta handlar om att äta, lek o sova

Bebis eller valp, när dom somnat in infinner sig direkt känslan "nu måste jag passa på att.. " innan hon vaknar och det kan vara antingen något så enkelt som  att äta, ta en dusch, gå på toa eller varför inte sova en liten stund

För precis som bebisar så har en valp förmågan att vakna alldeles för tidigt om mornarna eller kanske är det så att det är matte som inte går och lägger sig i tid om kvällarna ?

 

 

Men den mest slående likheten är att folk av någon underlig anledning tar sig rätt att kliva in och ha åsikter om det här med hur uppfostran ska gå till

Jag har ngr riktigt duktiga "hundmänniskor" i omgivningen, människor jag har stort förtroende för och mer än gärna frågar till råds

Människor som dessutom har vett att ge goda råd utan pekpinnar och som framför allt insett att det där med respekt och empati är något man bör låta vara ledord i tillvaron

 

 

Sen finns den där lite mindre trevliga typen av personer som inte riktigt fått med sig respekten för att vi alla är olika och inte riktigt fattat det där med att det finns fler vägar att gå än just den stigen man själv valt och som därmed inte ens bemödar sig med att komma med råd utan helt enkelt pekar med hela handen och säger - Så ska du göra

Hade det varit för sexton  år sedan då jag skaffade min första hund så hade just en sån person förmodligen fått mig att känna mig rätt liten och osäker i rollen som matte

Men efter fyra hundar varav tre omplaceringshundar med mer eller mindre komplicerade bakgrunder och lite drygt tretton år som hundägare, år som dessutom berikats av ngr "daghundar" så känner jag att jag står på alldeles för stadig mark för att låta mig blåsas omkull av människor med trist attityd

Så istället för att lyssna på deras kloka råd fnissar jag lite inombords och tänker på pingvinerna från Madagaskar och deras *Le och vinka*

 

 

 

 

 

Men medans jag ler och vinkar kan jag ändå inte låta bli att fundera över varför en del folk är på detta viset, vad är det som får en att tro att just man själv sitter inne med svaren på allt ?

Vad är det som gör att man utgår från att alla andra är kompletta idioter som inte fattar något utan måste bombaderas med goda råd dom inte ens har efterfrågat ?

Le och vinka var det...

 

 

... ja,  jag fortsätter le och vinka och överösa både mina barn

- tvåbenta som fyrbenta

 med massor av kärlek och omtanke och kryddar sen det hela med både sunt förnuft, magkänsla,respekt & empati och tar dessutom till mig de goda råd och den kunskap som ges med omtanke, respekt och kärlek så kommer det nog att bli riktigt riktigt bra längs vägen...