Vilken sida...

... ska man vakna på ?

Gårdagens ridning och besök i stallet tillsammans med Linn var o stort sett en enda lång katastrof och en rejäl försmak om vilka tonårsgräl mellan mor - dotter som komma skall

I går var precis allt fel på både Prinsessan och mig

Prinsessan trilskades och förstod inte alls vad Linn ville

- kanske för att hon har lite svårt för det talade språket och föredrar när Linn "talar" med tyglarna, skänklarna och sitt kroppsspråk istället för att lyssna till Linns

- Hon fattar ingenting... Men dumma Sessan..... Hon gör inte som jag säger....

I dag använde sig Linn av det språket Prinsessan föredrar och helt plötsligt så funkade allt så mycke bättre

Det travades så det stod härliga till och visst försökte Prinsessan med sina små trick men istället för att bryta ihop och ge upp valde Linn att visa vem av dom som bestämmer

Mot slutet av ridturen blev Linn t.o.m så kaxig att hon vågade trava över ett par omkullfallna små trädgrenar som låg över stigen och vid den sista tog Prinsessan sats och hoppade över till Linns stora förtjusning

Så när vi lämnade stallet idag var det med en strålande glad Linn

Det fanns egentligen bara ett litet svart moln på himlen

- det faktum att Prinsessan fått en rosa liten vattenflaska

*orättvist*

I den lilla flaskan hade jag avsvalnat the att tvätta Prinsessans rinniga ögon med och stackars Linn tyckte att det var grymt orättvist eftersom hon minsann har knappt några rosa saker alls,

iallafall ingen rosa vattenflaska

Att hon har en rosa Hello Kitty vattenflaska räknades liksom inte eftersom det var just en Hello Kitty flaska

Eftersom vattenflaskan var billig och vi ändå skulle till ICA och handla så lovade jag henne en vattenflaska och livet var åter frid och fröjd

I bilen till ICA säger Linn plötsligt

- I går hade jag vaknat på fel sida det var därför det var så dumt att rida,

idag vaknade jag på rätt sida...

Sen blev det tyst en stund innan hon sa

- Mamma... vilklen sida är rätt sida att vakna på ?

Ska man vakna på höger eller vänster sida ?

Bra fråga,

dessvärre har jag inget bra svar på den frågan

Höger eller vänster kanske inte spelar någon roll bara det blir rätt...







Liten men tuff...

... ja det har Linn alltid varit

Liten men tuff var väl egentligen en förutsättning för att det överhuvudtaget skulle bli en liten Linn från allra första början

Och just det där med litenheten är ju något som alltid förföljt henne och som förmodligen alltid kommer att vara en del av hennes liv

När det var dags för trehjuling var Linns ben för korta för att nå ner till pedalerna,

likadant var det när hennes kompisar började gå över till tvåhjulingar även då hade Linns ben en liten bit kvar ner till tramporna

Linn har älskat att klättra och klänga ända sen hon var riktigt liten men även där har längden satt stopp mer än en gång

Även i stallet ställer Linns storlek till det,

det är inte alldeles enkelt att sadla, tränsa eller sätta på grimman på en  häst när man nätt och jämt når upp

När storleken sätter sina begränsningar spelar det liksom ingen roll att man besitter den teoretiska kunskapen

För två veckor sen var vi till Lek & Buslandet i Infra City då gjorde Linn idoga försöka att klättra högst upp på Vulkanens klättervägg men det tog stop den allra sista biten

Lite frustrerande kunde hon se hur hennes vän Isa svingade sig hela vägen upp

Idag var vi dit igen, till en början sneglade Linn bara på Vulkanen men alldeles innan vi skulle gå hem tog hon av sig strumporna och med stor bestämdhet satte hon igång med att klättra uppför och idag fanns det liksom inget "det går inte" på kartan och banne mig

- hon tog sig hela vägen upp utan några problem och leendet som spred sig över hela hennes ansikte när hon väl stod däruppe var ett leende som värmde mitt hjärtat

Prövningar ställer en alltid inför val

Man kan välja att ge upp eller så kan man samla kraft och kasta sig över uppgiften

Än en gång valde Linn att anta utmaningen,

hon gav sig fasiken på att det skulle gå och det gjorde det

Vårt troll är liten men tuff

Envisheten o hennes jädraranamma när det gäller kommer förmodligen att bli hennes bästa kompis genom livet

Hundpromenaden...

... from hell

Ja ungefär så kändes hundpromenaden i fm´s

Både Kiara & Apollo verkade ha fått en rejäl dos "Jag tänker dra i kopplet allt jag kan och gå precis framför fötterna på dig hela tiden" i frukosten

Att hålla koll på två stora hundar som hela tiden gjorde allt för att trassla in sig i varandra krävde en viss koncentration

Som om det inte vore nog med två koppel att hålla koll på så utökades innehållet i mina händer med fem bajspåsar med en väldig suspekt doft

När vi väl kom fram till skogen och jag kunde släppa hundarna så var mitt humör inte direkt på topp men jag såg fram emot att få en mysig avkopplande stund utan att få axlarna ryckta ur led eller att behöva snubbla över två hundar hela tiden

Ja, det var ju vad jag trodde

Jag hade missat den lilla detaljen att även Linn var med på promenaden

Så fort hundarna släpptes lösa så bytte Linn skepnad till en häst

- Mamma.... Nu är jag Kim

Vips hade jag helt plötsligt en häst som travade runt mig i volter

Inte nog med att hästen var rätt närgången

- den kunde även prata

Ja den pratade helt oavbrutet

- Mamma nu är jag en frieserhäst... nej jag är en shettis... tror jag.... jag kanske är en shire... Vad tycker du att jag ska vara ?

- Mamma har du några barn ? Några barn som vill rida på mig ? Vad heter dom ? Kan dom rida ? Är dom rädda för hästar ? Mamma..... Har du nå´t mer barn ? Vad heter det barnet ?

- Urban Turban

- Nej mamma det kan man inte heta

- Jo mitt barn heter Urban Turban

- Du är dum mamma.... Har du nå´t mer barn som inte heter Urban Turban....

Jag ska bespara er från resten av konversationen men jag kan ju upplysa er om att den var som en evighetsmaskin, den bara malde på och någonstans inne i mitt huvud producerades den ena dräpande kommentaren efter den andra och stundtals fick jag bita mig i tungan för att inte vråla rakt ut

- Tystnad tack !!!

När vi väl återvände hem igen var jag minst sagt uppe i varv av hundarnas oförmåga att gå fint i koppel och Linns evighetsmalande om hästen Kim och hans bravader

Snabbt in med hundarna, in med Linn i bilen och sen direkt upp till stallet

I bilen satte jag på radion i hopp om att få vila hjärnan iallafall de fem minutrarna det tar att åka till stallet men inte då

- Mamma... Nu är jag hästen Kim igen, nu rider jag barbacka, eller ska jag ha sadel ? Vad tycker du ? Finns det lila sadlar ? Jag skulle vilja ha ett lila träns

Vad tycker du ? Ska Kim vara en vallack eller en hingst ? En hingst är bra då kan våra ston få föl...

Linn fortsatte sitt malande så timmen i skogen tillsammans med Prinsessan blev inte ett dugg bättre,  eller...

  Jo det blev den på sätt och vis

Prinsessan hade en kanondag och var väldigt samarbetsvillig och lydde Linn när hon saktade in för att jag i raskt takt skulle gå en bit fram så att dom sen kunde trava ikapp mig

Den proceduren upprepades en sju-åtta gånger under promenaden och vid de tillfällena var Linn tyst och koncentrerad

När vi väl kom hem från stallet kändes det rätt skönt att Linn pep över till granntjejen en stund men det blev ju knappast någon lugn och ro för min del direkt

Hundarna som varit ensamna i två timmar behövde ju ut igen...

Jag vill minnas att jag en gång tyckte att det var alldeles ljuvligt och underbart att gå på hundpromenad

Att en tur i skogen med Molly betydde lugn och ro, tid för eftertanke

Dagens skogsutflykter kändes bara som total kaos och tid för eftertanke fanns det knappast tid för

Men, men

- man kan inte få allt och när allt kommer omkring så föredrar jag nog Linns pratglada sällskap istället för tysta o ensamna promenader

Men hundar som drar i kopplet och springer framför mina fötter känns det som att jag klarar mig utan... 











Morgondagens...

... förskola ?

Kanske kommer den att se ut som My Little Ponys förskola som just nu befinner sig i vårat vardagsrum

En del av förskolan är ett tivoli, en annan del är Naturhistoriska Museet, en tredje del är som Tom Tit, det finns ett stall  och på baksidan av förskolan finns en stor badpool

Jag har begrundat förskolan lite på avstånd och gillar verkligen det jag har sett/hört

Personalen verkar alldeles underbar och tar på ett mycke pedagogiskt sätt hand om dom små ponnyhästarna

"Fröken" visar och förklarar allt mycke grundligt och är det någon som inte förstår så tar hon det en gång till utan att bli det minsta lilla irriterad eller stressad

Det enda som bekymrar mig är personaltätheten,

i skrivande stund är det ett tjugotal My Little Ponyhästar inskrivna i verksamheten och endast en personal anställd

Men det är klart,

när "fröken" heter Linn kanske det räcker med en på tjugo ?



När det..

...  ofattbara händer

När det overkliga händer någon man tycker om

När marken under någons fötter så totalt rämnar att h*n handlöst faller ner i ett stort svart hål som till en början till  synes är helt bottenlöst

Vad gör man då ?

Vad säger man ?

Hur vet man att man gör rätt?

Hur hjälper man utan att tränga sig på ?

När det lilla man gör känns just litet och betydelselöst just för att man vill göra så oändligt mycke,

ja man vill göra allt man kan och lite till

- man vet bara inte hur...

När det ofattbara först händer på relativt nära håll och man just samlat ihop de första intrycken av kaos och landat lite

Då händer det ofattbara på lite längre avstånd,

vårt grannland drabbas av något så totalt meningslöst att man inte riktigt kan ta tills sig det hela

Kort sagt,

världen stannar liksom upp och det lilla i ens egen tillvaro blir plötsligt väldigt stort

"Det lilla" dvs att tillbringa ett par timmar tillsammans med människor man tycker om och har kul tillsammans med blir plötsligt en fantastisk gåva som man för bara några dagar sen tog för givet utan att ens reflektera över

"Det lilla" blev en energiinjektion som gav kraft att orka finnas där för någon som just nu behöver all kärlek och omtanke h*n bara kan få

Någon som funnits där för mig många gånger

Någon som gett mig stöd när jag behövt det

Kan jag bara genom att finnas till och ge det lilla jag kan vara till någon hjälp så ska jag göra just allt jag kan för att finnas där

För det är väl precis som Chris Medina sjunger

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't

En vänskap prövas när det blåser storm och jag vill gärna vara en del av det  vindskydd som nu byggs upp för min vän

Jag hoppas att min del av vindskyddet lindrar stormen...







Jag vet att en och annan...

... tycker att jag är en hönsmamma

Efter dagens Gröna Lunds besök känner jag att jag hellre än en hönsmamma av rang än en fullblodsidiot till mamma

Jag brukar inte lägga så mycke energi på hur andra väljer att göra med sina barn utan mest konstatera att vi alla är olika och att var och en gör som h*n anser vara bäst för sin familj och för barnet ifråga

Idag var jag dock med om en händelse som fick mig att må riktigt dåligt och ändå är mina känslor förmodligen ens i närheten av vad den stackars lilla tjejen kände

I kön till Lustiga huset hade vi tre små tjejer framför oss

Det är alltid svårt att säga ålder på barn men jag skulle gissa att den ygsta av dom var sådär en 3-4år och dom två andra någonstans mellan 4-6år

- som sagt det är svårt med barn man inte känner så visst kan dom ha varit 1-2år äldre

Dom tre tjejerna stod där utan någon vuxen i sällskap,

efter en stund kom ett par fram till tjejerna och kollade att allt var bra och sen gick dom

Redan där började Renee och jag reagera

- det var otroligt mycke folk på Gröna Lund och kön ringlade sig lång

När vi efter drygt en timmes köande äntligen kom in på Grönan försvann tjejerna snabbt uppför trappan och utom synhåll

Vi hann dock ikapp småtjejerna väldigt snabbt

Redan runt första hörnet möttes vi av en halvt hysterisk liten tjej som grät hjärtskärande efter sin mamma

hennes två kompisar hade redan kilat nerför trapporna och stod och väntade på henne där nere men hon vågade inte gå nerför dom "rörliga trappstegen"

Renee tog hand om våra fyra tjejer och jag knäböjde vid lilltjejen och frågade om hon ville ha hjälp varpå det stackars barnet slängde sig upp i min famn och hysteriskt hulkade fram

- Bär mig, bär mig... jag vill till min mamma

Vi tog oss nerför trappan och jag såg att tjejen hade ett armband med ett mobilnummer så jag plockade fram min telefon och ringde upp numret bara för att mötas av

- Numret ni söker är för närvarande inte i bruk...

Dom två andra tjejerna i sällskapet stod och väntade på sin kompis och även dessa små tjejer hade ett mobilnummer runt armen

På det numret fick jag svar, jag förklarade läget och möttes av

- Vad ska jag göra?

- Jag du kanske ska komma och hämta barnet...

- Det är ju så lång kö...

Till slut enades vi om att vi skulle hjälpa tjejerna igenom Lustiga huset så gott det gick och ses utanför

Det var mitt livs absolut värsta besök i Lustiga Huset

Den stackars lilla tjejen var fullkomligt hysterisk, stora stora tårar rann hela tiden och så fort jag försökte sätta ner henne på golvet för att hon skulle kunna gå lite på egen hand blev hon än mer hysterisk

- Snälla snälla bär mig... Jag vill till min mamma...

Hennes armar höll krampaktigt runt min hals och jag blev rätt våt både på kinden o i håret av hennes tårar

När vi äntligen kom ut och hittade tjejens mamma så fick jag frågan

- Vad var det som hände ?

- Din dotter fick panik, hon var helt hysterisk

- varför det ? Hur ser det ut där inne ?

- Tja, det är mörkt, det är trappor och golv som rör på sig, hög musik....

- Jaha...

Såhär i efterhand önskar jag att jag hade sagt vad jag egentligen tycker om att man låter tre så små tjejer ensamna gå i Lustiga huset

- en attraktion som föräldern i fråga helt uppenbarligen inte hade en aning om vad det var

Hur tänker man då som förälder ?

Eller grejen är väl att man skippade just tänkandet...

Just där och då mådde jag bara så otroligt dåligt över den lilla tjejens totala skräck, hennes extrema utsatthet där i Lustiga huset att jag liksom inte kom mig för att säga vad jag egentligen tänkte utan bara gick därifrån för att vänta på Renee och våra tjejer som tog den flygande mattan ner

När jag står där och väntar vände jag mig om och det jag såg då fick det verkligen att värka till i hjärtat

Där satt den lilla tjejen ensam i sin paraplysulky och hulkade medans mamman stod en bra bit ifrån

Ett barn som precis varit med om en ren skräckupplevelse blev alltså direkt placerad i sin barnvagn ?

Jag känner inte mamman ifråga, jag har ingen aning om hur hon är som förälder och kan bara döma av det jag var med och såg upplevde just där och just då och det enda jag kan konstatera utifrån just det är att hon är så långt ifrån den sortens förälder som jag själv vill vara

Jag skulle aldrig klara av att utsätta mina barn för det hon utsatte sin dotter för idag och jag hoppas av hela mitt hönsmammehjärta att alla mina tre barn

- stora som små -

känner att jag finns där som en trygghet för dom och att min famn alltid finns för att trösta och ge trygghet närhelst dom behöver

Jag skulle...

... verkligen vilja läsa mer böcker

Jag gillar ju att läsa,

"förr" läste jag en hel del men nu...

...tiden räcker liksom inte till

Dagtid blir det liksom ingen ro att sätta sig och läsa,

att bli avbruten varannan mening är inte riktigt min melodi när det gäller läsning

Därför blir det mest att jag läser precis innan jag ska somna,

inte helt optimalt eftersom jag har en förmåga att komma i säng rätt sent och oftast hinner jag kanske läsa en kanske två sidor innan ögonen börjar klippa och och sakta glider in i John Blunds underbara värld

Men så ibland hittar jag en trevlig bok som faktiskt förmår mig att hålla mig vaken iallfall ett kapitel,

ja kanske så mycke som två kapitel

Boken jag läser just nu är en sån bok,

igår kväll fick jag tvinga mig själv att sluta läsa efter tre kapitel eftersom jag hade klockan på rigning i morse

Det är en riktig "feel godd" bok som dessutom vid ett par tillfällen fått mig att fnittra högt och det är banne mig inte ofta det händer

Så nu mina kära vänner ska jag ta och leta mig ner i sovrummet och läsa ett eller två kapitel ur min härliga bok innan jag överlämnar mig i John Blunds våld och samlar kraft inför morgondagens besök på  Gröna Lund



Inte nog med att...

... Linn "kan själv"

Den lilla damen kan även dela med sig av sina kunskaper till en kompis

Idag hade vi sällskap till stallet,

Linn & hennes kompis Engla hade en "lekdate", eftersom även Engla gillar hästar så tyckte jag att det var en bra ide att ta en tur till stallet efter lunch

Tjejerna förberedde sig mycke ivrigt och noggrannt

Linn letade fram både ridbyxor, shortchaps & ridskor till Enlga och rustade till tänderna åkte vi till stallet

Tjejerna satte ivrigt igång att rykta och för en gångs skull kunde jag bara stå brevid och titta på

När Linn plockade fram hovkratsen och började kratsa hovarna gjorde Engla stora ögon och utbrast hänfört

- Ååååå... Kan du kratsa hovarna... det kan inte jag

Linn svarade direkt

- Kom och sätt dig brevid mig så ska jag visa

Linn berättade sen för Engla hur viktigt det är att kratsa hovarna så att inte hästarna har någon sten under hoven som dom kan skada sig på och att det är viktigt att det inte blir blött och fuktigt där

Hon förklarade även hur man skulle kratsa och erbjöd sig till slut att hålla i hoven så att Engla kunde prova att kratsa lite själv

Ja det var faktiskt en ren fröjd att höra henne berätta för Engla, det måste vara rätt coolt att som femåring få känna att man har kunskap om något,

en kunskap som ens kompis mer än gärna lyssnar på och tar del av

Mitt mammahjärta blev iallafall alldeles varmt av att se dessa två små tjejer sitta där på huk och småprata med varandra

Linns starka sida här i livet är inte direkt att dela med sig,

speciellt inte av Prinsessan

Hitintills har det varit en del gråt o tandagnisslan de få gånger en kompis hängt med till stallet och velat rida en liten sväng

I dag gick det dock alldeles galant, tjejerna turades om att rida och att leda varandra och Prinsessan som häromdagen var grinig och stissig i största allmänhet visade sig från sin allra bästa sida så skogspromenaden var riktigt mysig

Efter ridturen o pysslet i stallet var tjejerna rätt varma o svettiga och eftersom badprylarna låg i bilen så var det ju givet att vi svängde förbi grustaget på hemvägen för att ta ett svalkande dopp

 

 

Familjemys...

... eller vad man nu ska kalla det

Efter middagen och lite TVtittande gick vi alla tre ner i Linns rum och jobbade en stund

Paul började med att skruva isär sängen och sen demolera garderoben till oigenkännlighet

Jag ägnade mig åt att hålla koll på skruvar, sopa lite och komma med glada tillrop och Linn...

... ja jag vet inte riktigt vad hon ägnade sig åt men stundtals hade vi sällskap av frieserhingsten Prinsen som travade runt i ridhuset och gjorde div konster

Dock var Prinsen lite stissig kvällen till ära, han hade nämligen inte skött magen på ett par veckor eller så

Linn lever i en underbar fantasivärld och ibland kan man bli smått galen av allt hennes pladdrande men oftast är det stor underhållning att lyssna på henne

Ibland försvann dock Prinsen ut i hagen och då passade Linn på att hjälpta till med div göromål som att numrera o bära lister, plocka upp spikar från golvet

Men det roligaste av allt var nog att få hjälpa till att riva ner tapeter

Inte varje kväll man får gå lös på väggarna på det brutala sättet så det var bara att ta i och riva för glatta livet

Vi hann med en hel del men det är mycke kvar,

bara att le och vinka och fortsätta i morgon...

Okey, jag har så smått ...

...  insett mina begränsningar

När jag tidigt i våras började sälja in iden om att renovera Linns rum var jag väldigt kaxig

- jag skulle göra allt själv

Ja, eller iallafall det mesta

Paul ?

Tja han skulle bara behöva bistå med goda råd och överlämna resten till tjejerna i familjen

*Tjejer kan*

Men det är väl bara att erkänna,

jag är inte riktigt lika kaxig längre

Men ok,

plockat ihop alla grejerna i Linns rum har jag gjort

Jag har även flyttat ut den stora Expedit hyllan i hallen och de två andra små hyllorna

Men garderoben och sängen överlåter jag nog till Paul att montera ner

Att välja färg gick ochså som en dans

Linn var mycke bestämd och visste med en gång vilka två färger hon ville ha

Men för att Paul skulle få känna sig delaktig i det hela så fick han äran att räkna ut hur mycke färg vi skulle behöva samt plocka ihop allt annat material iform av spackel, penslar, slippapper mm

Ja han fick dessutom äran att både betala och bära ut prylarna till bilen

Likadant på IKEA

Linn och jag var givetvis med och valde golv men resten dvs förflyttandet av golvförpackningar, betalning & inpackning i bilen fick Paul ochså ta hand om

I går var vi hem till Peter & Maria och hämtade en loftsäng och ett skrivbord som blivit över hos dom

Även dessa fick Paul så snällt bära ut till bilen

- med god hjälp av Peter, Maria & Linn förståss

och sen lasta både inne i bilen och ovanpå takräcket

När vi kom hem var det Paul som bar in allt i garaget med lite hjälp av Linn

Nu ska jag ner och riva loss golvlister

- taklisterna får jag nog lämna till Paul

Min nacke och mina axlar är inte riktigt kompisar med arbeten som sker ovanför brösthöjd

Ja, sen är det dags att riva ner dom gamla tapeterna och den delen tänkte jag ta ansvar för och utföra

Slipningen måste jag nog vid närmare eftertanke överlämna till Paul,

eller rättare sagt han insisterade på att få göra just den delan av jobbet med tanke på mina luftrör...

... så vid närmare eftertanke så har "Mamma & Linn renoverar" helt plötsligt blivit ett familjeföretag och när allt kommer till kritan så blir ju allt så mycke roligare när man gör det tillsammans

- hela familjen

Eller som Linn har valt att uttrycka det hela

- Mamma,  jag bara önskar mig så fixar du och pappa fint på mitt rum bara för att ni älskar mig

Och det är väl så det är

Vi älskar vårt lilltroll och vi älskar att göra saker tillsammans och det brukar bli bäst när var och en får göra det man är bäst på och resten kan man alltid hjälpas åt med









Hjöden av snålhet...

... måste vara

När man på till ett sällskap med 4 personer betalar för ett glas dryck och sen utnyttjar den "fria påfyllningen" för att hela sällskapet ska kunna släcka törsten med läsk

eller

När man vid dryckesstationen skäller på både man och barn för att

* Mannen var så ärlig att han vid kassan frågade om barnet ville ha mjölk ( som ingick i barnportionen ) eller läsk som kostade 10:- extra och barnet svarade läsk varpå det hela blev 10:- dyrare

* Barnet för att h*n när dom sen väl stod vid dryckesstationen valde vatten = gratis

Mycke får man se och höra när man äter lunch på IKEA

Det är ju knappast så att det är dyrt att äta/dricka där

Men är man så snål att det svider att betala 10:- för drickan kan man gott släcka törsten med vatten tycker jag

Men det är ju jag det...

Annars var det som vanligt när vi åker till IKEA

Vi kommer hem med en hel del,

dock inte mycke av det vi åkte dit för att köpa

Vi åkte till IKEA med föresatsen att hitta någon form av ny klädförvaring till Linn

och det hittade vi

Problemet var bara att vi inte tänkte på att sätta på takräcket på bilen så...

... ja Paul får ta ytterligare en sväng till IKEA nu i veckan som kommer

Men vi lyckades iallafall få med oss golv till Linns rum och det viktigaste av allt

- det obligatoriska gosedjuret till Linn

Dessutom var vi in en sväng på Bauhaus och köpte färg o div. andra "bra att ha vid målning" prylar så nu är det bara att sätta igång med Linns rum på allvar

Innan vi styrde bilen hemåt tog vi ett varv inne på CityGross

Kicki i stallet hade tipsat mig om att dom hade en rätt hyfsad avdelning med hästprylar där och eftersom vi ändå skulle handla lite middagsmat kunde vi ju lika gärna göra det där som någon annanstans

Hästavd. var helt ok,

eller rättare sagt den var väldigt ok

Jag hittade ett par vita ridbrallor till Linn för 199:-, betydligt billigare än dom jag redan hade spanat in och tänkt införskaffa lagom till nästa tävling

Så trots att vi kom hem utan klädförvaring så var det på det stora hela en rätt hyfsad o lyckad shoppingrunda ändå

Jag & Inköpslistor...

... går liksom inte ihop

I går när vi var på Lek & Buslandet åt jag en otroligt god Rostbiffsmörgås med steppsallad,

denna smörgås fick mig att bli sugen på Cesanas Gourmetrulle som jag åt rätt ofta när jag precis hade flyttat hemifrån i mitten av 80 talet

I morse bestämde jag mig för att leta upp mitt häfte där jag samlat mina favoritrecept under åren,

Det första receptet plitatde jag nog in någon gång 1983-84 skulle jag tro och under årens lopp har det blivit ett och annat guldkorn som det är kul att återkomma till

Jag bläddrade fram till receptet på Cesansas Gourmetrulle och plitade snabbt ihop en inköpslista

Två timmar senare satte Linn och jag oss i bilen för att åka till ICA

Halvvägs till Rimbo kom jag på

- Inköpslistan...

... den låg ( precis som vanligt ) kvar på skrivbordet

Jaja, jag ryckte på axlarna och konstaterade att det skulle nog ordna sig ändå

Gick ett varv på ICA och plockade ihop allt jag skulle ha,

på väg till kassan kom jag på att jag glömt purjolök

Bara att återvända till grönsaksavd. på vägen dit passerade jag hyllan med chilisåsen

- Just det, chilisås ska det visst vara ochså

Vips ner med en flaska chilisås i korgen

På väg hem kom jag på att jag glömt att köpa äpplen men jag hade ett svagt minne av att det låg tre övergivna och bortglömda äpplen i fruktkorgen så det var ingen större panik

Linn o jag klarade av dagens "måsten" dvs en tur till stallet och att skjutsa Joakim och Hanna till bussen och jag bestämde mig för att röra ihop steppsallanden så att den skulle kunna stå och "gotta till sig"

Läste igenom receptet och...

... pepparrot !!!

Själva piffet i hela såsen

- den detaljen hade jag glömt men helt ärligt skitsamma det fick bli en steppsallad utan pepparrot

Under tiden jag rörde ihop salladen kunde jag inte låta bli att fundera över varför jag fortfarande envisas med att skriva dessa inköpslistor när jag ändå nio gånger av tio glömmer att ta med dom till affären ?

När det ändå alltid slutar på samma sätt

dvs att antingen får jag kompletteringshandla eller improvisera

Förmodligen är det väl så att jag lever på hoppet,

hoppet om att komma ihåg att ta med mig listan iallafall lite oftare än hitintills...

Det kom ett...

... paket till Linn

Glad i hågen travade Linn in på ICA med paketavin i högsta hugg

Jag lämnade fram mitt leg och trodde i min enfald att paketet skulle vara Linns inom en snar framtid men tjejen bakom disken frågade

- Vem av er är Linn?

- Den lilla...

svarade jag och pekade på Linn

- Då kan jag inte lämna ut något paket, jag behöver hennes legitimation

- ???? Ja, hon är fem år hon har knappast något leg

- Då får ni beställa ett personbevis från skatteverket eller om ni har ett pass. Annars kan ni ju ringa till företaget och be att dom ändrar adressat

Ja, nu är det ju inget företag som skickat paketet utan någon helt annan som dessutom befinner sig på semester just nu

Klart irrierande

*suck*

Ja, jag fattar att det inte var brudens fel men helt klart irriterande är det med dessa regler som tillkommit sen Linn senast fick ett paket

Med dessa regler borde det vara förbjudet att adressera paket till minderåriga

Men vad vet jag, det kanske står något på paketavin om att adressaten måste legitimera sig när h*n hämtar ut paketet

Linn blev helt klart besviken men förstod att det inte var så mycke att göra åt det hela just då,

det var liksom bara att åka hem och kolla passet

- som givetvis gick ut den 29e juni i år

Så det var bara att sätta sig vid datorn och beställa ett personbevis och nu är det bara att hoppas på att dom är snabba på Skatteverket eftersom paketet bara ligger kvar till den 24e....



Smutsiga barn...

... är lyckliga barn

Det är något som verkligen stämt in på Linn hela den här veckan

Varje morgon har jag lämnat henne i stallet klockan nio och när jag hämtat henne vid fem har det varit en rejält smutsig och helt överlycklig tjej jag har mötts av

Hela hon har strålat och i bilen hem har hon fullkomligt bubblat över av lycka och glatt berättat om allt spännande och roligt som har hänt under dagen

I dag var det ridlägeravslutning med en liten staffettävling

Gruppen hade delats in i tre lag och tävlade i fyra grenar som lite kortfattat gick ut på

*Slalomridning

* Ryttaren skulle ta en godisbit från en stolpe

*Hästen skulle ta en äppelklyfta

* Ryttaren skulle leta efter en sockerbit i en tallrik med mjöl

- med munnen

Jag har en svag känsla av att själva tävlingsmomentet inte hade så stor betydelse för barnen

Dom kämpade på där på ridbanan och såg ut att ha hur roligt som helst tillsammans med hästarna och strålade ikapp med solen

Ibland behöver jag bli påmind...

... om att Linn bara är 5 år!

I går var syrran o hennes barn här

Vi inledde med en tur till stallet

Linn skulle hämtas hem från dagridlägret,

ett ypperligt tillfälle för Linn att rida lite på banan och visa moster vad hon och Prinsessan lärt sig tillsammans

Hopphindrena stod uppställda och Linn som under veckan övervunnit sin rädsla att hoppa med Sessan visade mycke stolt upp sina kunskaper

Trots att det var varmt och det faktum att Prinsesan absolut inte gillar ridbanan så skötte hon sig väldigt bra,

de gånger hon trixade lyckades Linn få henne på andra tankar och det blev några vändor över bommarna och det lilla krysshindret

Medans jag skötte "stalltjänsten" dvs sadlade/ tränsade av och borstade så passade Linn på att visa Malle runt  och på ett mycke seriöst sätt berättade Linn om hur allt funkar i stallet

Syrran min var väldigt imponerad av att Linn dels klarar av de långa dagarna på ridlägret, Linns ritt på ridbanan där hon verkligen visade att hon hade en plan för ridningen och inte bara red runt och att hon sen var så duktig på att berätta om stallet,

- trots allt är Linn ju bara 5år...

... just det faktumet att Linn"bara" är 5år är nog en detalj jag lätt glömmer när vi gnör runt med Prinsessan

Det är så lätt att se allt som finns kvar att lära och hela tiden pusha fram mot nya mål  istället för att ta ett djupt andetag och se till allt det som hon redan har lärt sig

För när allt kommer omkring så är hon ju precis som syrran säger

- bara fem år!

Att som 5 åring på egen hand få en Prinsessan som inte alls gillar det där med att vara ensam på ridbanan att faktiskt trava runt och dessutom ta sig  över bommarna utan knussel samt att sen ge en mycke informativ rundvandring i stallet är rätt imponerande

Även om  man bortser från de faktum att de två som är mest imponerade råkar vara väldigt partiska och se det hela genom moster & mamma ögon...







Det är så tyst...

... härhemma

I morse vaknade Linn kvart över fem och undrade när det var dags att åka till ridlägret

- Sov!

Blev mitt mycke korta men bestämda svar just då

Efter det så halvslumrade hon väl men någonstans där i dvalan pladdrade hon ändå på och undrade när vi skulle åka, vilken häst som skulle bli "hennes" ridlägerhäst förutom Prinsessan,

vad dom skulle göra...

... kort sagt Lill Trollet såg fram emot ridlägret

och det kan väl erkännas att även jag har sett fram emot den här veckan

Att mellan  9 - 17 kunna göra precis vad jag vill känns väldigt lyxigt

Så vad har jag gjort idag ?

Tja, om det var precis vad jag ville vet jag inte men jag har iallafall roat mig med att ta hand om tvätten, ladda en diskmaskin, städa köket mm

Attans så effektiv man kan vara när man får göra från start till mål utan att bli avbruten stup i kvarten

När jag ändå höll på att fixade i köket passade jag på att koka lite rabarber & jordgubbssaft

Nu ska jag sätta mig och njuta av lugnet en stund, om en timme är det dags att hämta hem Linn och jag har en svag känsla av att innan kvällen är slut kommer jag att ha fått skavsår i öronen när Linn pladdrat på om allt dom haft för sig under dagen



Det finns få saker...

... som kan få det att krypa i kroppen av irritation

Men en av dessa saker är helt klart folk som läser "över axeln" på mig

Om man nu måste göra det så se för böveln till att göra det tyst och någorlunda i smyg

- en konst som en del dock inte klarar av

Ingen nämd och ingen klämd men det finns en person som kan irritera mig till vansinne på just den punkten

Ja faktiskt reta mig så till den milda grad att jag noggrannt väljer var jag sätter mig när det är dags att äta lunch

Men konstigt nog så lyckas denna människa med konststycket att läsa fast h*n sitter en bra bit ifrån

Om människan ändå kunde läsa tyst men inte då

- Kolla vad står det där

- Oj vem ska han gifta sig med

- Men jösses vad folk beter sig

- Jaha, ska det bli sol på måndag

- Var det någon som blivit mördad ?

- Var hade det brunnit ?

Ja kommentarerna är oändliga och den där lugna trevlig lunch-lässtunden som jag siktat in mig på förvandlas raskt till en mkt enerverande stund

Hur dj*** svårt kan det vara att köpa en egen kvällstidning ?

Om man nu är för snål för det så kan man för för böveln iallafall vänta med att läsa tills den som köpt tidningen läst färdigt

Ja, eller om det nu är så förbannat svårt att låta bli att gratisläsa över axeln så kan man väl iallafall ha vett att hålla käft och läsa tyst

Det finns en sak som jag verkligen saknar numera

- att få sitta i lugn och ro och läsa medans jag äter

Det är så otroligt skönt att bara få sitta ner och äta samtidigt som man bläddrar lite förstrött i en tidning eller må´t annat läsvärt

Det är mycke sällan sådana tillfällen ges härhemma,

därför brukar jag ta tillfället i akt att njuta av en läslunch på jobbet men tyvärr brukar dessa små stunder snabbt förvandlas till rena irritationsmomentet just pga av att en enda person inte kan hålla blicken från texten men framför allt inte lärt sig förmågan att läsa och vara tyst

Men, men..

... med lite tur kanske jag får iallafall en liten läslunch under min sex veckor långa ledighet som inleddes idag och den ledigheten inleddes med lite Pelle Svanslös teater på Erikskulle,
ett ställe vi absolut måste besöka fler gånger och titta lite närmare på