Mot nya tider...

... och äventyr

Det första Linn sa igår när hon vaknade var att hon ville åka in till stockholm och köpa en ryggsäck

Det var min sista semesterdag och eftersom Paul hade en sändning på fm hade vi pratat lite smått om att göra ett besök i storstaden men till slut enats om att vi skulle ägna dagen åt att lacka Linns säng istället men när Linn uttrycker en önskan så...

... ja hon brukar få sin vilja fram och det kändes rätt skönt att kunna fixa "ryggsäcksgrejen" och slippa ha det hängandes över oss i början på veckan

På bussen in till Sthlm var Linn mycke bestämd över hur ryggsäcken skulle se ut

Den skulle vara rosa eller kanske lila men det viktigaste av allt var att det skulle vara en häst på den

När vi kom in till Sthlm hade vi 40minuter på oss innan vi skulle möta upp Paul och under de 40min visade Linn att hon faktiskt är mammas tjej och helt klart har ärvt mina "spårhundstakter" när det gäller shopping, även om det ibland skiter sig på den biten

Igår var det inget vrida och vända och stå o fundera i timtal utan vi klarade raskt av Åhlens, KappAhl, Stadium, Lindex, HM och slutligen KappAhl igen

Vi hittade ingen ryggsäck som föll den lilla damen i smaken men...

... vad gjorde väl det när Linn förälskade sig i en väska med Barbie på ?

Den ville hon ha !!!

Jag funderade en stund och kom fram till att eftersom hon antingen kommer att bli skjutsad både till o från skolan eller åka skolbuss och därmed inte gå några långa sträckor så kändes det helt ok att säga ja till den typen av skolväska

Dessutom bestämde vi att om det inte funkar med väskan eller om hon skulle ångra sig så är det ju bara att gå på ryggsäcksjakt en gång till

När det var läggdags igår fick väskan följa med ner i sovrummet, efter mycke om och men gick Linn med på att den kunde ligga på byrån över natten och inte i vår säng

I morse hade Linn tid på öronmottagningen och givetvis skulle väskan med dit

- Jag måste öva mig förstår du väl...

Jodå jag förstår att vår lilltjej börjar bli stor

Dom senaste dagarna har vi riktigt kunnat se hur hon har "växt" och hur bara tanken på Förskoleklassen och Fritids kan få henne att sträcka lite extra på sig och få en förväntansfull glans i ögonen

Så visst förstår jag men det är som om min hjärna och mitt hjärta inte riktigt är synkade i just den frågan för tillfället

Mitt hjärta viskar tyst

- du lilla lilla tjej stanna här inne för evigt och bli aldrig stor