Vi tog...

... ett steg tillbaka

Efter en och en halv dag inomhus pga av Linns feber & hosta började vi känna oss lätt rastlösa framåt eftermiddagen idag

 Linn kändes piggare men framför allt svalare

- så sval att jag inte ens iddes ta tempen utan konstaterade att hon är feberfri och tog beslutet at vi skulle ta en tur till stallet för att lufta oss lite

Efter söndagens katastrofridning har jag verkligen rannsakat mig själv och mentalt peppat mig för att hålla mig så långt bort från den opedagogiska mamman som jag var då och istället anstränga mig för att vara den mamma Linn behöver när orken inte riktigt finns där eller när Prinsessan bestämmer sig för att sätta hårt mot hårt

Vi hämtade Prinsessan i hagen och redan på väg upp till stallet visade hon sig från sin bästa sida,

noppade lite med mulen både på Linn och mig och var bara sådär allmänt gosig som hon kan vara när hon har en bra dag

Under tiden vi ryktade och gjorde henne iordning var hon lugnet själv och jag började smått fundera på om hon genomgått någon total make over sen i söndags

Linn och jag var rörande överens om att idag skulle det bara skrittas eftersom Linn precis varit sjuk och jag tyckte att hon skulle ta det lite lungt

Jag frågade Linn om hon ville att jag skulle leda med grimskaft men Linn ville prova att rida Sessan helt själv så jag tog bara med mig grimskaft o ridspö i handen bara ifalllatt

Väl ute i skogen skrittade Prinsessan på hur lungt o fint som helst, gjorde inga försök att vända om eller ge sig ut i bushen för att äta och jag riktigt såg hur Linns självförtroende växte

Efter en stund vågade sig Linn på att hålla in Prinsessan för att sen trava ikapp mig och efter ytterligare en stund så red hon iväg före mig för att sen vända och trava tillbaka

Nu talar vi inte om några långa sträckor utan endast några meter

- fullt tillräckligt för att Linn skulle känna att hon faktiskt kunde och att Prinsessan lyssnade på henne

Vi avslutade det hela med en liten stund på ridbanan

Linns villkor för att överhuvudtaget ge sig in på ridbanan var att jag skulle lägga ner alla bommar på marken samt att hon bara behövde skritta och att jag skulle gå brevid

Självklart, självklart men som den sluga mamman jag är så gjorde jag det hela till en lek

På förmiddagen hade vi nämligen spelat ett hästspel på datorn där det bla skulle ridas en dressyrtävling

Den dressyrtävlingen förflyttade vi till ridbanan i Syninge men just den här tävlingen en dressyr tävling enbart i skritt helt efter Linns önskemål

Linn utsåg mig till domare och som domare skulle jag stå i mitten av ridbanan och tala om vilka vägar hon skulle rida, mitt i leken glömde hon av att vara rädd för att Prinsessan skulle lägga sig ner och rulla

Linn & Prinsessan skrittade runt ridbanan, gjorde volter, snett igenom, volt tillbaka och jag fick dela ut poäng precis som på dataspelet

- 7 poäng godkänt

- 8 poäng bra

- 9 poäng duktigt

- 10 poäng mästerligt

Linn undade om hon skulle vinna mästarpokalen i guld eller inte och där var jag lite ful och sa att det skulle hon nog göra om hon travade längs ena kortsidan en enda gång

Efter ett varv i skritt hade Linn samlat ihop sig och satte Prinsessan i trav inte enbart längs kortsidan utan ett helt varv runt banan och konstaterade sen lycklig

- Mamma jag kunde... nu är jag klubbmästare !

Efter ridturen träffade vi på Marika i stallet som frågade Linn hur det hade gått idag och Linn berättade glädjestrålande att Prinsessan varit superduktig och inte busat något alls

Medans Linn och Prinsessan ägnade sig åt att stå o mysa med varandra så pratade Marika och jag en stund om just det där med att vara fem, snart sex år och ridning och hur lätt det är för oss vuxna att glömma bort att dom inte är så stora, att ställa lite för höga krav, hur lätt det är att bli frustrerad när man vet att barnet egentligen  klarar av uppgiften och i ett sånt läge  glömmer av att "lyssna av" barnet och ställa sig frågan varför det inte funkar just där och då¨

Jag ska verkligen skärpa till mig när det gäller den saken

Jag ska jobba på att ständigt påminna mig om att Linn än så länge inte ens fyllt sex år,

att koncentrationsbandet inte är så himla långt, att det just där och då kanske inte alls är så lockande att trava, hoppa eller vad det nu kan vara trots att det gick så galant gången innan

Kort sagt

- jag ska ta ansvaret för att våra stunder i stallet blir precis så där mysiga och roliga som det var tänkt från början att dom skulle vara

Nästa gång Linn surar ur och tappar gnistan hoppas jag verkligen att jag räknar till tio, tar ett djupt andetag och hjälper Linn att hitta glädjen i ridningen och den glädjen står knappast att finna i en mamma som beter sig som en trulig femåring

För det är nog precis som Linn konstaterade i bilen på vägen hem

- I dag lyssnade Prinsessan på mig bara för att jag var glad och du inte tjatade så mycke

Kanske Linn lyssnar lite mer på en glad och uppmuntrande mamma än en mamma som tjatar...