torsdag 8 september 2011

Plötsligt...

... händer det

Den senaste tiden har Linn o Prinsessans ridstunder känts som en enda lång utförsbacke fylld av tjat,  gnat och trist stämning
Även om jag har bitit ihop så har det ibland småputtrat inom mig,  uppdämd frustration över Linns ovilja att ens försöka att få det att fungera, hennes rädsla för att trava med Prinsessan
Bara man har nämnt orden ridbana och Prinsessan i samma mening så har det totalt låst sig för Linn och det enda hon har tänkt på är skräcken att Prinsessan ska lägga sig ner och rulla i sanden




Jag har verkligen sansat mig, gjort vad jag har kunnat för att Linn ska känna sig trygg och det mest fantstiska är att Prinsessan under den här tiden till stor del skött sig med bravur och inte alls haft så mycke påhitt för sig som hon brukar ha
Men även de gånger Linn har fått henne att hur fint som helst skritta några varv runt ridbanan så har Linn tvärvägrat att trava eller ens göra ett försök att skritta över några bommar på marken
- allt har varit läskigt och totalt otänkbart

Jag har klurat och funderat men inte riktigt kommit på varför Linn känt som hon har gjort
När hon rider på Sillen så är hon hur tuff som helst och skulle nog helst av allt bara trava hela tiden med en och annan galopp som ombyte så på något vis känns det som att rädslan och osäkerheten har varit just med Prinsessan




I dag fick vi helt oplanerat en sen em/kväll tillsammans hela familjen och vi beslöt oss för att åka upp till stallet och ta med Prinsessan på en liten skogspromenad
Vi hämtade upp Prinsessan och borstade lite på henne och när det var dags att lägga på sadeln så gick jag och hämtade Bettans westernsadel utan att säga något till Linn, när hon fick se sadeln ligga på Prinsessans rygg sken hela ungen upp som en stor sol och ännu större blev lyckan när hon upptäckte att Kicki  varit så snäll och fixat till stigbyglarna så att dom numera hade perfekt längd för henne
Medans vi väntade på Paul föreslog Linn självmant att vi skulle gå till ridbanan




Mina två Prinsessor skrittade runt på banan och Linn var lugnet själv, inte ett ord om att jag skulle gå brevid, inte ett ord om rädslan över att Prinsessan skulle lägga sig i sanden och döm om min förvåning när Linn kläcker ur sig
- Är det okey om jag travar nu, är Sessan uppvärmd ?
Sen smackade hon på Prinsessan och lyckades hålla henne i trav ett varv runt ridbanan, ja hon lyckades till och med få henne att trava förbi utgången och jag vet inte vem av oss två som var mest förvånad över det hela
Linn fortsatte att trava och skritta runt en stund och lagom tills Paul dök upp började Prinsessan ledsna på att vara på ridbanan och på en hundradels sekund lyckades hon mycke mycke snyggt lägga sig ner
Linn ?
Hon bara reste sig, skrattade och konstaterade att hon hade ramlat mjukt och att Prinsessan var busig




Efter den lilla fadäsen gav vi oss ut i skogen på en riktigt lång och supermysig promenad
Linn och Prinsessan skrittade fram både på småstigar och även där det inte var några direkta stigar
Linn & Prinsessan hade hur kul som helst och idag var det verkligen en helt annan Linn som red Prinsessan och jag kunde inte låta bli att fundera över denna totalt vändning men svaret på den gåtan fick jag i bilen på väg hem då Linn och jag småpratade om ridturn och jag berömde henne för att hon varit så himla duktig med Prinsessan

Linn satt tyst en stund sen sa hon
- Mamma... när jag red med Marika och Kicki så galopperade jag och Prinsessan, vi var riktigt duktiga tillsammans och Prinsessan är en snäll häst när hon är med sina kompisar som hon känner... jag och Prinsessan är ochså kompisar fast jag inte är en häst...



Ridturen tillsammans med Marika, Vendela, Vilma, Kicki och Lasse i söndags blev nog en riktig kick för Linns självförtroende och precis vad som behövdes för att hjälpa Linn bort från den där lite läskiga känslan som hon burit med sig sen den där söndagen då precis allt gick galet
Jag har verkligen försökt att hjälpa Linn med hennes olustkänslor men det har liksom inte gått att bryta den onda cirkeln och jag är så himla glad över att Kicki "räddade" Linns söndag med sitt förslag om att Linn kunde hänga på dom och att Marika  sen hjälpte Linn när Prinsessan konstrade lite under ridturen
Förmodligen inget som vare sig Kicki eller Marika upplevde som någon större insats från deras sida men helt uppenbart hade det en väldigt stor betydelse för Linn




2 kommentarer:

  1. Ibland faller bitarna plats och det är härligt att få se resultatet av målmedvetet arbete.

    SvaraRadera
  2. härligt!! Nej det var verkligen inte ngt större besvär att ha dem med i söndags! Sessan travade glatt mig o gubben i hasorna och varje gång jag frågade om det gick bra kom ett självsäkert JA från Linn!

    SvaraRadera