Den värsta dagen...

... blev till slut en av de bästa dagarna

Vid den här tiden för sex år sedan låg jag i en säng på Danderyds sjukhus och var på ett misserabelt humör och minst sagt uppgiven

Jag hade precis varit på ett av alla otaliga ultraljud, den här dagen hade läkaren kommit in på sin lediga dag för att göra ultraljudet

Han satt där med frukostmackan i handen, hans son väntade ute i bilen eftersom dom sen skulle iväg med sonens hockeylag och spela match

Anledningen till att han satt där denna tidiga lördagsfm var att han var den enda som kunde göra ultraljudet och få en så korrekt bedömning som möjligt av den lilla knoddens tillstånd för att sen konferera med banrläkaren huruvida man skulle våga avvakta eller bestämma sig för ett kejsarsnitt

Efter mycke om och men gjordes bedömningen att man skulle avvakta,

med tanke på att jag bara befann mig i v.31+0 så var varje dag extra i magen en ren bonus som förbättrade chanserna för det lilla livet när det sen väl var dags att födas

Aldrig någonsin har jag varit så less på ordet avvakta som jag var då,

efter 8v. på avd 12 ville jag bara få ett slut på eländet och ta nästa kliv vidare i livet

Jag vet att jag var på ett miserabelt humör hela den dagen och att stackars Paul fick stå ut med en hel del gnällande från min sida

Paul skulle ha en nyhetssändning på Eurosport och lämnade mig vid halv åtta tiden,

ungefär samtidigt som sköterska kom in för att ta en CTG-kurva

En kurva vars resultat hon absolut inte kände sig nöjd med så hon hämtade apparaten för att lyssna på hjärtljuden

Hon lyckades hitta hjärtljuden bara för att upptäcka att dom var väldigt oregelbundna och väldigt svaga och...

... ja sen gick allt fort

Det bestämdes att jag skulle akutsnittas och det blev full rulle

Jag ringde upp Paul som satt och förberedde sig inför sändningen

- Jag ska snittas nu, du kan ju komma om du har tid och vill....

Just dom orden har jag fått äta upp rätt många gånger under de sex år som gått

- Om du har tid !

- Om du vill !

Klart han hade tid och klart att han ville, den kvällen fick Eurosports tittare nöja sig med en nyhetssändning på engelska

Jag kommer aldrig att glömma första gången jag tittade in i Linns små små svarta ögon när dom hastigt visade upp henne för oss innan dom snabbt kilade vidare ut i undersökningsrummet med henne

Jag kommer heller aldrig att glömma den oerhörda lättnad jag kände när vår underbara barnläkare Alexander kom ner till uppvaket och berättade att han var helt facinerad över vårt lilla mirakel som mot alla odds var så otroligt pigg och stark men framför allt att hon redan ett par minuter gammal visat på ( sin numera berömda eller ökända ) en  envishet som inte var av denna världen

En fullkomligt vedervärdig dag i misströstans tecken vändes snabbt till en alldeles underbar och solig dag och nu sitter jag här sex år senare och förundras över hur snabbt tiden går

Tänk att vår lilla, lilla skrutta på 1080gr idag fyller 6år

Det är helt otroligt

Visst suckar jag tungt över alla hästar och annat smått som fullkomligt invaderar vårat hus och lägger sig som en matta över alla golv

Visst kan jag bli smått galen på hennes envishet

och visst kan jag ibland önska att jag hade öronproppar och slapp svara på dagens etthundrasjuttifjärde "varför då"

Men dessa små petitesser kan jag leva med, att tillsammans med Linn få upptäcka världen med nya ögon är en underbar gåva som jag är mycke tacksam över att jag får ta del av