En mammas...

... ständigt dåliga samvete

Blir ju inte direkt lättare när hon upptäcker att hon ibland reagerar som en trotsig 3åring och låter ilskan och frustrationen gå ut över någon man tycker väldigt väldigt mycke om trots att reaktionen egentligen borde ha riktats mot ett helt annant håll istället mot dom två stackarna jag lever tillsammans med

Ända sen vårat APTmöte i onsdags har jag gått och varit småirriterad eller rättare sagt lite sur, förbannad men kanske framför allt lite uppgiven och undrade över hur det nya schemat på jobbet kommer att se ut och vad det kommer att innebära för oss som familj

Det i kombination med att det varit rätt mycke på jobbet pga av både sjuk & vabbande personal och även om jag föredrar att det är mycke att göra på jobbet så man slipper "dötid" så får det vara med viss måtta man vill ju gärna känna att man hinner med att ta sin lunch, kanske slinka in på toaletten en vända utan att känna stressan flåsa en i nacken

Jobbsituationen just nu, irritationen/besvikelsen/ilskan över att en vän inte hållt ett löfte och därmed påverkat min ekonomi rätt rejält den här månaden  i kombination med rygg/nackvärk som gjort att jag sovit riktigt uselt är väl inte den allra ultimataste och när jag kom ner i Linns rum igår kväll så var  synen som mötte mig då liksom droppen som fick bägaren att rinna över för min del eller rättare sagt gnistan som tände min stubin och därmed orsakde rena explosionen

Nu i sommar har jag ägnat rätt mycke tid åt att sortera & plocka undan/iordning Linns leksaker

Även om Linns rum inte är riktigt färdigt så har ju dockkläder, dockor, smådjur, bollar, Barbiedockor, My Little Pony mm fått sina bestämda lådor och platser och Linns rum har varit ovanligt städat och iordning en längre tid nu med betoning på varit

I går kväll när jag kom ner på Linns rum så låg dockkläderna utspridda över hela golvet, bäddsetet i docksängen hade förpassats till olika delar av rummet och ersatts med en massa småprylar som bara blandats ihop i en enda röra

Leksaksmat, bollar o Barbiedockor låg huller om buller tillsammans med större delen av Linns alla gosedjur som hon och hennes kompis av någon underlig anledning roat sig med att slänga ner från Linns säng bara  för att det var roligt liksom

Ja hela katastrofen i Linns rum berodde nog mest på att det bara var itså roligt att riva ut alla prylar för lekt på Linns rum speciellt länge hade dom inte gjort eftersom dom spenderat större delen av tiden uppe i vardagsrummet tillsammans med Linns alla småhästar

 Jag tokexploderade som sagt och stackars Linn fick ta emot en rejäl utskällning från mig,

en betydligt hårdare utskällning än vad som egentligen var försvarbart men det brann till och blev för mycke helt enkelt

Alla som haft en trotsig 1,2, 3, 4 eller varför inte en trotsig 5åring i sin omedelbara närhet har gång efter annan säkerligen fått höra

 - Nej men det kan inte vara möjligt h*n som är så otroligt lugn, snäll och väluppfostrad när man i ren o skär utmattning berättat om sin underbara lilla solstråle som helt plötsligt förvandlats till ett monster och bara vrålar, skirker och gör precis allt tvärtemot

Mer än en gång har jag kliat mig i skallen och undrat hur det är möjligt att ena minuten vara en snäll, lugn och tillmötesgående liten person tillsammans med tex Syrran, Brorsan. Förskolepersonalen, Moster, Faster, Farfar,vänner eller vem det nu kan vara som finns i barnets närhet för att i nästa sekund för vandlas till ett enda stort "Nej jag vill inte monster" så fort mamma eller pappa visar sig

Rätt ofta har den frågan mötts av svaret att det är naturligt att barnet trotsar och tar ut sin ilska o frustration mot de som står närmast, de man känner trygghet med dvs mamma och pappa och det är väl rätt självklart egentligen mamma och pappas kärlek är så totalt villkorslös och finns där hela tiden

Mamma och pappa finns där och älskar sitt lilla barn så oändligt gränslöst även och h*n tidvis förvandlas till ett litet monster och med den vetskapen vågar man testa gränserna lite

Dagens jobb idag innebar för min del en hel del bilkörande och en av fördelarna med det är att jag hinner  fundera på ett och annat och plötsligt mitt i allt funderande så kände jag mig så trött på mig själv som låtit all frustration, ilska, vånda mm gått ut över min lillskrutta igår kväll

Trots min 46 år valde jag att gå ner på en 3 årings nivå och låta  ilskan, frustrationen och tröttheten gå ut över en av dom som sitter allra längst in i mitt hjärta istället för att vända den dit den borde vändas

Jobbsituationen är ju inte så mycke att göra åt just nu, det är bara att le och vinka och se vad som händer vem vet det kanske blir riktigt bra i slutänden även om jag idag har mycke svårt att se vad som skulle kunna vara bra med att jobba varannan helg istället för var tredje helg

Rygg & nackvärken är det inte heller så mkt att göra åt mer än att fortsätta knapra värktabletter, boka en tid hos naprapaten och vila så mkt det bara är möjligt

Sen finns det ju en sak jag kanske kan påverka, ja jag kan ju iallfall försöka genom att prata med min vän och lyssna till dennes förklaring istället för att som nu bara gå runt och irritera mig och inte riktigt vilja/våga stöta på för trots allt så är jag ju 46 och inte 3 år och borde vara mogen och modig nog att ta itu även med saker som känns lite motiga och jobbiga
Åtminstonde borde jag vara så mogen att jag riktar min ilska åt rätt håll