I dag tillåter jag mig...

... att vara lite ytlig

och glädjas åt så värdsliga ting som en ny dator, härlig shopping & en god middag tillsammans med min "lilla" familj

( den "stora" stora familjen är vi när även de två stora trollen är hemma )

Lycka kan inte köpas för pengar, eller jo det kan den den här dagen är ju ett strålande bevis på det men å andra sidan om inte kärleken och omtanken fanns där som en grund i det hela så är ju frågan om en dator eller ett par nya vårskor skulle göra en lycklig mer än en kort stund





Tjoff...

... där rök nöjeskontot

Var en sväng in på Apoteket idag och hämtade ut div. astma/allergi mediciner och på bara några sekunder lyckades jag bränna nöjeskontot för ett tag framöver

Ettusenfemhundra spänn bara sådär

Det kändes rätt surt men å andra sidan om jag inte hade hämtat ut medikamenterna så hade jag förmodligen inte behövt något nöjeskonto på ett bra tag ändå så udda kanske kan bli jämt ibland ?

Jag kan erkänna att jag muttrade en hel del inombords över dessa femtonhundra som jag hellre hade lagt på helt andra saker men så i kväll när jag satt framför TV var det ett raklaminslag om "Majblomman" och helt plötsligt kändes mitt mutter som rena rama lyxmuttret

Jag blev lite påmind om att även om det sved lite så behövde jag aldrig ens fundera över om jag skulle ha råd att hämta ut medicinen eller inte

Jag slapp ställas inför valet nya vårskor, biobesök, utflykt med familjen eller ännu värre mat eller medicin ?

För många gräver ett oväntat läkarbesök och mediciner stora hål i en redan djup och urgrävd grop

Så istället för att surmulet muttra om nöjespengar som fick vingar känner jag en tacksamhet över att ha det så bra som jag har det och i morgon när vi är på stan hoppas jag att vi springer på någon som säljer Majblommor så att vi kan stödja deras verksamhet lite för även om vi så gärna vill tro att vi lever i ett land där alla har lika förutsättningar så är det ju tyvärr så att fattigdomen förmodligen är större än vi kan ana



Tystnaden som uppstår när man...

...  kliver in i ett rum och möts av flackande blickar

Ja den tystnaden kan vara ganska talande men jag tror nog att den tystnaden var jobbigast för de två som var inblandade i samtalet som sn abbt avbröts

Att dom pratade om mig rådde ingen som helst tvivel om, det syntes både i deras blickar, kroppshållning och kunde som sagt även  kännas i luften

Vad dom sa har jag ingen aning om och jag tänker inte heller lägga någon energi på att fundera över det

För min del känns det som att problemet ligger hos dom och inte hos mig

 Eller rättare sagt så länge dom inte kommer till mig och påtalar felen jag gör så lär jag ju inte kunna ändra på mig eller för all del förklara vad jag tycker och tänker men att just det skulle ske är väl lika troligt som att det blir tre lördagar i en o samma vecka

Att man inte kan vara älskad av alla är ju liksom ingen större nyhet och gör man dessutom "fel" val hamnar man rätt snabbt i kylskåpet hos somliga

Som tur är så finns det dom som kan ta att man inte är av samma uppfattning, att man tycker och tänker olika men där respekten för varandra ändå finns

Just dom människorna gillar jag och lustigt nog är det just dessa människor som orkat lyfta blicken, som vågar se framåt och ha ett hopp om att det kan bli bättre

De som väljer att ta det tysta avståndet och framföra sina åsikter till andra istället för till den det berör är icke så förvånande även de som fastnat i gnällsirapen och aldrig tycks komma därifrån

Jag behöver nog inte ens funderra över vilka som är mest tillfreds med sina liv och sin tillvaro, just den detaljen märks ganska väl...



Gnälligt...

... värre

Om man bestämmer sig för att leta efter fel så kan man vara rätt bombsäker på att man så småningom hittar man något att gnälla på och om inte så har man iallafall lyckats förpesta stämningen för alla runt omkring under tiden och därmed sett till att man har ytterligare en sak att gnälla över

Det övergår mitt förstånd hur man dag efter dag orkar gonar ner sig i gnällträsket och söka med förstoringsglas och ficklampa efter fel, att man orkar lägga energi på att vara negativ

Tänk om man istället bestämde sig för att vända trenden, tänka lite positivt och kanske kanske - ve och fasa - hitta något yttepytte litet som faktiskt är bra 

För tro mig, mitt i allt svarta o jobbiga finns det små små ljusglimtar, stänk av positiva vindar det är bara det att dessa små små ting trycks in i hörnorna av gnället

Våga öppna fönstret och vädra ut vintern, släpp in lite vårljus  i tillvaron

Men,  om det nu är så att du vantrivs med att vara just där du befinner dig i livet för tillfället fatta då lite mod och gå vidare

Varför krampaktigt hålla sig fast vid något som man så uppenbarligen inte trivs med ?

Det kanske är dags att inse att man har ett personligt ansvar över sitt liv och dess utvecklingen istället för att vänta på att andra ska svepa med förändringens spö och ordna allt åt en

Min dotter har...

... fattat det hela

I januari började Linn sjunga i Kyrkans barnkör, dom övar varje torsdag direkt efter skolan och körövningarna har tillsammans med ridlektionerna tillhört veckans höjdpunkter för den lilla damen

Kören har ihärdigt övat på en minimusikal om Heliga Birgitta och det har varit riktigt kul att höra Linn öva på sångerna härhemma och idag var det äntligen dags att framföra det hela på en familjegudstjänst i Skederids kyrka

Barnen var superduktiga och jag är lite smått facinerad över att även de av barnen ( bla Linn ) som inte lärt sig läsa ännu sjöng med i texterna av hjärtans lust

Gudstjänst i kyrkan är ju = predikan och jag kan erkänna att det är väl inte min starka sida att aktivt lyssna och ta del av det prästen säger så även idag lyssnade jag lite halvhjärtat och lät dessemellan tankarna fladdra iväg på helt andra vägar men jag uppfattade att det hela handlade om den gode herden som tar hand om sina får

Linn måste ha varit betydligt mer intresserad av det prästen pratade om än vad  hennes mor var för i bilen hem konstaterad hon

- Mamma, du är familjens herde. Du sköter om alla och ser till att vi har det bra... Ja pappa är nog ochså en herde i våran familj

Pluttjejen, självklart så blev jag glad och lite stolt över hennes ord men mest av allt imponerades jag nog ändå av att att hon faktiskt hade lyssnat på vad prästen pratat om och sen dessutom börjat fundera på det hela och omsätta det till sin egen vardag

*That´s my girl*



Det har...

... varit tomt på bilder

Så jag bjuder på lite bilder som UB tog häromdagen då Linn och jag var på besök i hagen hos prinsarna

 http://alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se/

Precis som tidigare smög sig Prinsarnas lugn o harmoni in i hjärtat och U-B delade glatt - hoppas jag - med sig av sin kunskap både om alpackor och hästar

Kort sagt ett besök hos U-B och prinsarna är en härlig upplevelse för både knopp & själ





Snart...

... mina vänner

Snart kommer min blogg att innehålla en och annan bild igen

Snart mycke snart får jag en ny kompis

Min käre make talade igårkväll om att han beställt en ny dator till mig och att den nu lämnat Dustin och var på väg mot sitt nya hem

Som ressällskap har h*n Photoshops Elements

*gör vågen*

Jag visste det redan innan men det tål att upprepas

- Jag har en alldeles underbar man som gör livet till en mycke behaglig tillvaro



Spännande med...

... nya erfarenheter

Min erfarenhet av anställningsintervjuer är ringa

Visst har jag haft några jobb genom åren men det är bara vid ett möjligtvis två tillfällen som jag sökt ett jobb på "riktigt" med skriftlig ansökan och där jag sen hamnat i en intervjusituation

Men igår var det dags,

dock inte som sökande utan på andra sidan bordet för att tillsammans med chefen känna på pulsen på en av de som sökt tjänsten som enhetsledare hos oss

Instruktionerna från chefen inför mötet var mycke enkla

- Du kan antingen bara sitta med och lyssna eller så deltar du så aktivt du vill med frågor osv.

Med tanke på min ynka erfarenhet av det hela var nog min grundplan att vara en betraktare dvs rikta in mig på att lyssna och lära men riktigt så blev det inte

Det föll sig liksom naturligt att delta aktivt och ställa  dels egna frågor och även flinka in med en en och annan följdfråga  till de frågor chefen  ställt och eftersom det är min blogg så tar jag mig äran att lite glatt konstatera att när vi efteråt pratade om hur intevjun gått så fick jag beröm av chefen för att jag ställt bra frågor och...

... ja, att jag helt enkelt skött min uppgift på ett bra sätt så det är med en hel del nyfikenhet jag glatt ser framemot nästa veckas intervjuer då jag ska vara med som "bisittare"

Jag är grymt medveten om att det är chiefen som enväldigt kommer att ta beslutet om vem som sen i slutänden ska anställas men det känns ända rätt kul och spännande att vara med i processen och om inte annat så är jag en erfarenhet rikare och det är inte helt fel

Jag skulle överdriva om jag sa att jag gick till jobbet med ett leende på läpparna varje dag men i det stora hela så trivs jag riktigt bra och känner inte alls igen mig i att "alla" vill fly därifrån eller att "alla" är rädda för nya chefen som lokalpressen påstod häromdagen

Vi har yttrande frihet i Sverige vilket är kanon men att yttrandrefriheten i sig innebär att folk anonymt kan göra sig till talesmän för en hel arbetsgrupp och tala om vad "alla" känner hade jag totalt missat

Det är fine med mig att folk "talar ut" men det är f*n i mig inte ok att göra sig till talesmän för alla och  påstå att "alla" vill säga upp sig men inte vågar eller kan

Jag undrar lite stillsamt vilka dessa "alla" är ?

Jag är definitivt inte en av dom, jag har inte en tanke på att säga upp mig, jag är inte speciellt rädd för chefen heller men en sak vet jag med säkerhet och det är att om jag inte trivdes,

om jag var missnöjd med chefen och kände att arbetsplatsen inte var den rätta för mig skulle jag inte tveka en sekund över att gå vidare till något annat

Att stanna kvar och bittert krampa mig fast i gnällträsket känns inte som ett alternativ för min del



Allt var tyvärr...

... bara en dröm

Jag drömde i natt att både vänner och grannar kom i en strid ström hem till mig med div saker dom inte behövde längre

Det var en gammal trädgårdsgrupp som passade perfekt under körsbärsträdet, det var fina tyger, stolskuddar som behövde kläs om, symönster som jag letat efter länge, garner mm mm

Jag vaknade med ett leende på läpparna och full av entusiasm över att få sätta igång och vara lite kreativ men det tog väl bara sådär en tredjedels minut innan jag insåg att allt bara var en dröm och att jag vaknade till en helt vanlig onsdag som dessutom skulle gå i vabbandets tecken

Jag är ingen drömtydare men nu under förmiddagen då jag roat mig med att baka surdegsbaguetter och en citron & chokladkaka så har jag funderat lite över drömmen och valt att göra en egen tolkning av den

Jag tror att det är min inre längtan efter att få lite mer utlopp för min kreativitet som försökte mana på mig lite så nu ska jag städa undan på köksbordet och ta fram mönster, skärbrädan, rullkniven, nålar & tyg och sy dom där brallorna till Linn som jag gått och funderat på ett tag nu

Det enda som är lite synd är att man inte kan pyssla till ett grafikkort till datorn på egen hand,

det är nämligen grafikkortet som gjort sitt på min dator och att jag längtar efter att få ladda över mina foton är bara förnamnet

Det är så trist att blogga utan bilder, att inte kunna lägga upp bilder på Dayviews men framför allt att inte själv kunna se bilderna jag har tagit under de senaste veckorna

- något fattas mig !

I dag var det...

... dag för däckbyte 

Ja egentligen skulle vi ha bytt till sommardäck på båda bilarna i lördags men det kom ju ett snöoväder emellan så det var bara min bil som fick sommarskor på sig i lördags och sen snällt fick stå kvar i Rimbo över natten innan jag körde hem skrället igen

I dag var det dags att byta däck på Pauls bil, något som då föll på min lott eftersom jag jobbar på orten

*yippey*

Jag har ju en riktig hang up när det gäller bilar och dessa "ramper" som man ska köra upp på vid bilbesiktningen, däcksbyte, biltvätt mm så det var ju knappast med ett leende jag anlände till däckfirman och i takt med att minutrarna gick innan det blev min tur att köra in bilen så ökade hjärtfrekvensen i takt med att den där vilda och lätt panik/vettskrämda blicken spred sig i mina ögon

När det var min tur att köra in tog jag ett djupt andetag och...

... killen som stod och tog emot mig drog på ett stort leende och började vifta och dirigera mig med överdrivna rörelser

Ja han vinkade först fram mig en bit för att sen vinka att jag skulle backa och för att slutligen vinka fram mig igen  hela tiden med ett stort leende på läpparna och när jag klev ur bilen skrattade han och sa

-  Jag var tvungen att retas med dig, det är lika roligt varje gång du kommer, du ser totalt skräckslagen ut när du kör upp på rampen... men i vanliga fall kör du väl en röd seat ?

Tack för den liksom, det är ju precis så man vill bli ihågkommen "Den där galna bruden med något vettskrämt i blicken"

Men men, dom är så himnla trevliga på däckfirman att jag bjuder på det och saken är ju den att jag kan ju inte annat än att skratta åt mig själv för vad är det att hetsa upp sig för egentligen ?

Det är ju bara en helt vanlig ramp, vad kan hända liksom ?

Ja det värsta är väl att jag skulle missa rampen och med skammens rodnad på kinderna vara tvungen att backa och göra ett nytt försök

Sånt kan ju hända även den bästa

Men nu kan jag pusta ut några månader, både bilbesiktning och däckbyte är avklarat för den här gången nu får dom vänta ända tills oktober då det är dags att slänga på vinterkängorna innan det är dags för mig att bjuda på dagens underhållning igen

Det är intressant...

... när spelreglerna förändras

Det är ganska facinerande att se hur spelet så sakteliga förändras när nya spelregler kommer, några pjäser tas bort och de pjäser som blir kvar får helt plötsligt andra värden

Den speltaktik som satt som cement är inte lika längre så självklar

Spelpjäser som tidigare haft en stark ställning är inte längre lika givna, helt plötsligt kommer nya pjäser fram ur gömmorna, arbetar sig in på spelplanen och tillåts ta en plats som tidigare varit svår att erövra pga av invanda mönster och positioner

Även om de nya spelreglerna inte hunnit sätta sig och stundtals kan kännas "sådär" så kan jag ändå konstatera att allt nytt inte är av ondo, tvärtom ibland det kan det behövas att någon ruskar om spelplanen lite grann och blåser in lite ny luft 

 Det jag gillar mest av allt  är att gamla meriter eller kanske framför allt vem man lagspelat med har  förlorat sitt värde och i utgångsläget har alla spelpjäser lika värde och ges samma chans i spelet



Det är inte alla förunnat...

... att ha en personal shopper

Lagom torsdagstrött bestämde jag mig för att ta en snabbtur in till Norrtälje efter jobb & fritidshämtning
visserligen är det alldeles för mycke månad kvar för att matcha innehållet på mitt konto men å andra sidan hade jag en bonuscheck på KappAhl som hade ett slutdatum nu på söndag plus ett annat presentkort och därtill var det clubdag med 30% rabatt

Det fanns mao en viss möjlighet att kunna shoppa nästintill gratis och därmed kanske lätta upp humöret en aning

Linn var givetvis med på noterna men deklarerade direkt att jag fick inte titta för länge på kläder till mig och att vi absolut måste titta på barnkläder även om vi inte skulle köpa något till henne

På KappAhl hittade jag snabbt två snygga jackor, den ena en ( fusk - ) skinnpaj och den andra en helt vanlig vårjacka

Jag provade först "skinnpajen" och sen den andra och Linn konstaterade snabbt

- Ta skinnpajen... Du behöver verkligen bli lite tuffare... den andra liknar din jacka du har hemma och det är mycke bättre med dragkedja än knappar

*Proffset har talat*

Tja, vad gör man ?

Kollar lite i spegeln och sen på prislapparna och konstaterar att dotterns råd nog inte var så himla fel

"Skinnpajen" var nersatt och med bonuschecken och presentkortet pröjsade jag 100:- för en jacka som tidigare kostat 999:-

- det är vad jag kallar att shoppa nästintill gratis

Några minuter efter att jag bestämt mig för att ta skinnpajen visade Linn en liten sak hon vill ha och självklart måste väl en personalshopper ha någon form av lön ?

Vardagen har...

... sitt grepp om mig

Vardagen med allt vad det innebär av jobb, stall & Linn har sitt grepp om mig

Dessutom har min dator tagit lite semester och min käre make är ochså fast i vardagens spindelnät och har inte riktigt haft tid att titta till den

Utan dator = inga bilder = livet blir lite tråkigare = bloggandet tar lite semester

Men men bara jag får ha min man hemma en kväll ska jag nog tjata lite på honom så att han klappar min dator på rätt sätt och kanske får h*n på gott humör igen

Nåja, förutom det där med fotona så sitter jag ju inte i sjön direkt bara för att datorn krånglar lite

Häromdagen kom  nämligen Paul hem med en Ipad till mig, bara sådär liksom

Jag visste inte ens om att jag ville ha en men nu när jag har en så är det riktigt trevligt

Mina planer...

... gick i stöpet

Dagen började bra, eftersom det inte var vare sig fritids eller skola för Linns del så blev det ju lite sovmorgon för mig i morse

Hela fyrtiofem minuter längre kunde jag sova och även om jag allra helst hade stannat kvar där i sängen och sovit vidare tillsammans med  Paul o Linn låg så kändes det ändå rätt ok att åka till jobbet

På pappret såg dagen riktigt bra ut och jag närde en liten förhoppning om att skippa rasten och smita hem redan tio i tolv

Till en början såg det riktigt lovande ut, alla kom som dom skulle i morse och jag hade bara två kunder som jag skulle besöka så jag landade planenligt i lokalen igen strax efter nio och satte mig direkt för att göra klart kvälls och resterande helgplanering

Jag hann knappt börja med det innan telefonen ringde och givetvis var det en sjukanmälan

Vi planerare fick lite lätt panik och inte blev vi lugnare av när vi började beta av vikarielistan och möttes antingen av jag kan/vill inte eller inget svar alls

Vi fick till slut tag på en som kunde ta dagpasset och beslöt sen att planera kvällen på sju rundor istället för åtta, inte helt optimalt men nöden har liksom ingen lag

Lagom tills vi fått ihop den planeringen så kom nästa sjukanmälan och då gick luften ur oss lite

Att lösa kvällen på enbart sex personal istället för åtta var liksom aldrig något alternativ

 Vi gjorde ett nytt försök att ragga vikarier samt kolla med den ordinarie personalen som arbetade men tji fick vi så vi överlämnade ansvaret för bemanningen till trygghetsjouren som i sin tur ville att vi skulle beordra ordinariepersonal men där satt vi ner foten den detaljen är inget vi har befogenhet till så det ansvaret fick hon ta på sig

Till slut lyckades trygghetsjouiren vaksa fram en vikarie och löste två av passen, de andra pssen löste vi själva och när jag slutligen gick hem betydligt senare än vad som var planerat så var det knappst med en lättnad i bröstet, snarare tvärtom

Det kändes sådär lagom kul att lämna en såpass skör planering inför helgen men nu är det bara att hålla tummarna för att alla andra som ska jobba håller sig friska

Nu ska jag försöka njuta av min ack så korta påskledighet

I morgon ska vi ut på en liten dagstripp

En tripp jag gör med blandade känslor, jag försöker nollställa mig och inte ha några förväntningar alls

Innerst inne hoppas jag på att det ska bli en positiv utflykt men tyvärr tror jag att resan förmodligen suger mer energi än den tillför

Det är en utflykt jag gör mest för Linns skull, skulle jag lyssna till mitt eget hjärta och magkänslan jag har skulle jag nog välja att tillbringa påskaftonen på ett helt annat sätt...



Modet att...

... gå sin egen väg

I kväll är det disco på skolan, något som Linn sett fram emot hela veckan

Nu tror jag inte att det är så mycke själva discodansen som lockar utan mer spänningen i att få åka iväg en fredagskväll och ha roligt tillsammans med sina kompisar

I veckan hade sexorna ( som arrangerar discot ) talat om att man fick klä ut sig, om man ville och under hela eftermiddagen velade Linn fram och tillbaka

- Jag ska klä ut mig... nej jag ska inte klä ut mig... jo jag vill klä ut mig... nej jag vill ha tuff klänning på mig... eller så vill jag klä ut mig

Till saken hör att Linns tjejkompisar bestämt sig för att inte klä ut sig och det var lite där problemet låg

Linn undrade vad dom andra skulle tycka om att hon kom utklädd när dom var finklädda

Vi satte oss ner och pratade en stund om hur viktigt det är att göra saker man själv mår bra av och att man inte behöver göra som alla andra

Efter den lilla pratstunden började Linn fixa med kläder och leta reda på sin käpphäst och när klockan närmade sig sex var det en supergullig liten cowgirl som jag fick äran att skjutsa till discot

Jag vet inte vad som värmde mig mest,

den otroligt söta lilla cowgirlen eller just det faktum att Linn valde att våga gå sin egen väg och göra det hon ville även om det innebar att hon inte skulle vara som "alla andra"

 

Livspusslet är ett ...

... populärt ord nuförtiden

Just nu känns livet verkligen som ett pussel

Eller snarare som den där känslan som uppstår när man precis få alla bitarna i ett 1000 bitars pussel på plats och nöjt lutar sig tillbaka bara för att avnjuta den där underbara känslan av att ha lyckats med nå´t

Och just som man sitter där och känner sig nöjd med pusslandet så kommer det någon och dunkar näven i bordet så alla bitarna flyger kors och tvärs genom rummet och lägger sig i en salig röra lite varstans

Man liksom bara drar en djup suck av förtvivlan för även om man vet att det går att få bitarna på plats igen så är man jobbigt medveten om vilket enormt arbete det kommer att krävas för att komma till målet

Det är väl bara att ta det bit för bit och så sakteliga försöka hitta tillbaka till den där känslan igen

Det är en lång väg att gå men antingen så skrapar man ner bitarna i kartongen och ställer undan den för att  försöka sig på något annat eller så bestämmer man sig för att ge det en chans till

Jag har bestämt mig för att ge det en chans till och därför gör jag väl som jag alltid gör när jag lägger pussel

- jag börjar med kantbitarna och bygger en ram

Ramen som håller ihop min tillvaro är familjen  och för att orka försöka få ihop mittbitarna på jobbet så vill det till att se till att hålla ihop familjeramen och tanka bra energi och det såg jag till att göra idag tillsammans med Linn och hennes kompis Ingrid

Vi packade en liten ryggsäck med mellanmål och åkte sen upp till stallet

Linn och Ingrids härliga skratt och soliga leenden var precis den energikick som behövdes efter en tung dag på jobbet som haft en tårfylld avskedston över sig

En dag fylld med både glädje och sorg med andra ord, precis som livet i stort

Nu gäller det bara att fokusera på det som är bra och inte låta dom där jobbiga bitarna ta överhand så att man fastnar i en negativ spiral

- lättare sagt än gjort

Bilden på Linn & Bettan får på nå´t vis vara ledstjärnan den närmaste tiden

- Ni lämnar vi det gamla bakom oss och rider in i framtiden och föresatsen är att inte låta bagaget i ryggsäcken tynga ner oss utan snarare vara till vår hjälp in i det nya

*Den eviga medlemmen i de positivasförening*

En mångårig gåta...

... är äntligen löst

Som barn undrade jag alltid varför dom vuxna envisades med att proppa påskäggen fulla av såna där mindre goda drage´och skumägg i div. färger

Dom var inte alls särskilt goda och blev alltid liggandes kvar och skramlade i påskägget för att i bästa fall bli uppätna en dag när man var så där obeskrivlig godissugen så att även det mest oätbara godiset slank ner  och jag kunde liksom inte förstå varför det skulle vara så svårt att fylla ägget med gott godis som sega råttor, winegum,choklad mm

Idag stannade jag till vid ICA på väg hem från jobbet, jag blev akut sugen på stuvade makaroner och köttbullar till middag och var inte helt säker på om vi hade u-makaroner hemma eller inte så jag ville gardera mig

Givetvis passerade jag dom strategiskt utställda lådorna med påskgodis och eftersom det där med lunchrast på jobbet liksom glömts bort och magen kurrade betänkligt och överröstade det faktum att det bara är tisdag idag så åkte det av någon märklig anledning  en liten påse med div påskgodis ner i min kundkorg

Av någon ännu märkligare anledning bestod detta godis enbart av just drage´och skumägg i diverse färger och när jag på hemvägen stoppade det första ägget i munnen så insåg jag plötsligt varför dom vuxna envisats med att fylla påskäggen med dessa små godisägg

- dom var ju riktigt goda vet ja
Vilket då även dessa vuxna måste ha tyckt och därmed trott att dom köpt det allra godaste godiset som fanns till barnen trots att barnen ( eller iallafall jag ) trånade efter helt andra godissaker i sina ägg

Nyss fyllda 47 undrar jag så smått om jag börjar bli gammal ?

Är  det kanske är dags att utfärda tantvarning ?

Jag menar, först var det marmeladgodiset som gjorde sitt intåg i mitt liv och nu dessa - tidigare så vidriga - små godisägg som helt plötsligt accepterats av mina smaklökar

Vart ska det hela sluta ?

Är det så illa att jag kanske en dag upptäcker att jag faktiskt tycker om både rödbetor och lever ochså ?

 Eller finns det liksom någon sorts gräns för hur ens smaklökar kan förändras ?

Den som lever får se... 

Det här med...

... personkemi

Det spelar ingen roll hur trötta Linn och jag är om mornarna, när vi väl kommer ut i bilen så vaknar vi liksom till och hinner nätt och jämt lämna uppfarten innan vi är inne i någon mysig diskussion som kan handla om precis vad som helt ofta inspirerad av något vi precis hört på radion

I morse undrade Linn lite över ordet personkemi och jag gjorde mitt bästa för att förklara för henne vad det är för något

Linn satt tyst en stund och sen sa hon

- Jag tror att Bettan och jag har personkemi och det är nog för att vi båda två är små och lite envisa... vi är hårömma... och väldigt snälla och söta... därför passar vi för varandra och känner personkemi

Ja, vad säger man ?

Ungen har ju rätt på alla punkter

Nåt sötare än Linn & Bettan tillsammans är det svårt att hitta