onsdag 4 april 2012

Livspusslet är ett ...

... populärt ord nuförtiden

Just nu känns livet verkligen som ett pussel
Eller snarare som den där känslan som uppstår när man precis få alla bitarna i ett 1000 bitars pussel på plats och nöjt lutar sig tillbaka bara för att avnjuta den där underbara känslan av att ha lyckats med nå´t
Och just som man sitter där och känner sig nöjd med pusslandet så kommer det någon och dunkar näven i bordet så alla bitarna flyger kors och tvärs genom rummet och lägger sig i en salig röra lite varstans
Man liksom bara drar en djup suck av förtvivlan för även om man vet att det går att få bitarna på plats igen så är man jobbigt medveten om vilket enormt arbete det kommer att krävas för att komma till målet





Det är väl bara att ta det bit för bit och så sakteliga försöka hitta tillbaka till den där känslan igen
Det är en lång väg att gå men antingen så skrapar man ner bitarna i kartongen och ställer undan den för att  försöka sig på något annat eller så bestämmer man sig för att ge det en chans till
Jag har bestämt mig för att ge det en chans till och därför gör jag väl som jag alltid gör när jag lägger pussel
- jag börjar med kantbitarna och bygger en ram
Ramen som håller ihop min tillvaro är familjen  och för att orka försöka få ihop mittbitarna på jobbet så vill det till att se till att hålla ihop familjeramen och tanka bra energi och det såg jag till att göra idag tillsammans med Linn och hennes kompis Ingrid
Vi packade en liten ryggsäck med mellanmål och åkte sen upp till stallet




Linn och Ingrids härliga skratt och soliga leenden var precis den energikick som behövdes efter en tung dag på jobbet som haft en tårfylld avskedston över sig
En dag fylld med både glädje och sorg med andra ord, precis som livet i stort
Nu gäller det bara att fokusera på det som är bra och inte låta dom där jobbiga bitarna ta överhand så att man fastnar i en negativ spiral
- lättare sagt än gjort




Bilden på Linn & Bettan får på nå´t vis vara ledstjärnan den närmaste tiden
- Ni lämnar vi det gamla bakom oss och rider in i framtiden och föresatsen är att inte låta bagaget i ryggsäcken tynga ner oss utan snarare vara till vår hjälp in i det nya

*Den eviga medlemmen i de positivasförening*

5 kommentarer:

  1. Låter motigt... =/ Bra att du kan ta vara på ljusglimtar och ta nya tag! *KRAM* /K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns lite "off" på jobbet just nu men samtidigt så måste man ju bestämma sig om man är med på tåget eller inte, jag har bestämt mig för att stamma ett tag till... ja, då måste jag hy våga tro att det blir bättre

      Radera
  2. Du skriver så bra ... och så tänkvärt. Det är alltid ett nöje att läsa dina inlägg även när ämnet är lite tyngre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, gårdagen var en lite tung dag men det är bara att le och vinka och se till att framtiden blir så bra den kan bli...

      Radera
  3. Hej Helen!

    Jag har tjuvläst din blogg ett bra tag utan att kommentera (har inte kunnat i mobilen) och har funderat på om det var den Helen jag trodde och nu är jag säker!

    Dina inlägg manar till eftertanke och klär känslor i ord på ett sätt som gör att man nästan kan krypa in i huvet på dig och man får lite att tänka på. Jag tycker verkligen om d du skriver och tycker d är inspirerande texter.

    Tänkte jag skulle komma förbi och hälsa på ngn dag i HT, efter ett ganska eländigt år. Ser fram emot att träffa er alla igen,har saknat er!

    Hälsa Pernilla så mkt om du träffar henne!

    Många kramar från praktikanten Emily!

    SvaraRadera