Det är dags för mig...

... att gå vidare

 

 

Nu under kvällen har jag haft tid att låta tankarna flyta iväg och analysera vårat förhållande

Det gör lite ont att upptäcka att det är dags för mig att bryta upp

Vi har ju levt tillsammans ett par år nu och varit med om en hel del tillsammans men nu ikväll stod det plötsligt klart för mig att vår relation liksom stannat upp

Du erbjuder mig inte längre några utmaningar utan det är snarare så att du hämmar mig än att du låter mig utvecklas

Det finns så mycke jag vill prova på men du står där som en stoppkloss och låter mig inte gå vidare

 

Jag känner att jag har utvecklats, öppnat upp nya dörrar, fått en helt annan nyfikenhet medans du är fast i dina låsta mönster utan förmåga att ta dig vidare

Kort sagt, jag kännar att jag har så mycke mer att ge men att du inte är den rätte att följa mig längs den vägen så även om det smärtar lite med tanke på hur länge du har funnits intill mig, hur mycke roligt vi haft tillsammans och framför allt hur mycke du lärt mig så måste jag ändå bryta upp och se mig om efter någon som kan stimulera mig och låta mig utvecklas

 

Men var inte ledsen, livet tar inte slut bara för att vi skiljs åt

Jag är säker på att det finns någon annan därute som kommer att uppskatta dig

Någon som kommer att bli överlycklig och se alla dina fördelar och glädjas åt allt du kan istället för att haka upp sig på allt du inte kan

 

Var inte ledsen, låt inte det här komma emellan oss och förmörka vår sista tid tillsammans

Låt oss få ett värdigt slut, fortsätt att vara min vän och stå vid min sida tills jag lyckats skrapa ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa mig en ny symaskin

 

 



Jag känner mig...

... som Alfons Åberg

 

 

Linn är hos Anna ett par dagar, jag har semester

Ja, tanken var väl att jag skulle ägna den här dagen åt lite städning och "komma ifatt" härhemma

Jag var uppe redan vid halv åtta - åtta snåret och...

 

 

 

... ja klockan har precis passerat två och jag har liksom fortfarande inte kommit igång, det vill sig inte riktigt idag utan hela tiden dyker det upp nya "ska bara"

 

Jag ska bara

 

* FB:a lite

*Chatta lite med Anna

*Äta frukost

*Fixa med fotona från helgen

*Ringa bilmecken/blomsterhandeln

*Maila ett recept

*Hämta upp lite lämplig städmusik

*Starta en tvätt

*Hänga lite tvätt

*FB:a lite till

* Ringa till Paul

*Chatta lite med en vän

*Hitta den där fördömda städenergin...

 

 

Någonstans långt därinne bland alla måsten och borden kan jag känna att det är helt okey att ha en "ska bara dag"

En dag då tiden liksom bara får gå och livet liksom stannar upp en stund, en dag då jag helt enkelt bara gör det jag har lust med för stunden

För en sak är helt säker

Dammråttorna, dom ouppackade kläderna, den otömda kattlådan, disken, Linns hästar som ockupperar vardagsrumsgolvet mm kommer att fortsätta befinna sig där dom för tillfället är ända tills jag hittat lite av den där berömde städenergin och sätter igång med plockandet

Förmodligen framåt midnatt eller någon gång under kvällen då alla andra "normala" människor bestämmer sig för att ta en date med John Blund



 

 

 

 

 

 





Ibland blir jag...

... så löjligt glad & stolt

 

Ja det är ju nästan lite småfånigt att en knappt meterhög liten ponny kan göra en alldeles varm i hjärtat och frambringa nästintill samma känslor som jag får när något av mina tre barn gjort mig sådär lite extra stolt som bara en mor kan bli

I dag hade Linn en kompis med sig till stallet

Frida som ridit en termin hos Marika fick rida Prinsessan och Linn lånade Bettan

 

Prinsessan var på ett strålande humör och dessutom riktigt riktigt pigg

Jag var lite beredd på att få vara med och styra upp vår lilla påhittiga o busiga ponny eftersom Frida inte riktigt fått till det där med att hålla koll på tyglarna, styra och skänkla men ack vad jag oroade mig i onödan

Prinsessan skötte sig alldeles ypperligt och var bara hur snäll och medgörlig som helst

Så fort Linn och Bettan började trava hängde hon på direkt utan några dryga "sticka ut i skogen tendenser" överhuvudtaget

 

 

Prinsessan uppförde sig som vilken snäll och väluppfostrad ponny som helst och jag som varit med om otaliga gånger då hon verkligen satt sig på tvären och gjort allt utan just det vi velat att hon ska göra och därmed givit mig gråa hår och drivit Linnsan till vansinne kunde inte annat än att bli alldeles varm och stolt

Så härligt att vår lilla envisa ponnyfröken bjöd Frida på en härlig ridtur som även innehöll en visserligen relativt kort men ändock en galopp

Nästa gång Prinsessan pms:ar ihop och drygar sig ska jag försöka minnas just den här ridturen och kanske kan det minnet döva den där känslan av förtvivlan och uppgivenhet som uppstår när allt inte funkar precis som man vill

 

Quickstart...

... på veckan

 

 

Måndagar är ju alltid måndagar, man är liksom alltid beredd på det värsta när man kliver in på jobbet just på måndagsmorgonen och den här måndagen var väl inget undantag direkt

- fyra sjukanmälningar

 

*Yippey*

 

Vi planerare fick det hett om öronen direkt och det var bara att quickstarta våra hjärnkontor och försöka sno ihop en ny planering efter bästa förmåga

Vi var väl ungefär lika trötta och ofokuserade alla tre till en början men när vi väl sparkat igång oss så gick det riktigt galant och när alla kopplar på leendet och samarbetar så brukar ju slutresultatet bli rätt okey

 

Rätt okey kändes det ochså att återvända efter fyra dagars sjukdom och mötas av

 

- Å vad kul att du är tillbaka, jag har saknat dig...

 

Detta från en som inte jobbar i min grupp och som jag egentligen inte har så mycke samröre med

Det kostar så otroligt lite att säga ett vänligt ord men det betyder enormt mycke för mottagaren

 

 



Åååå vad jag längtar...

... till helgen

 

 

Det är väl inget ovanligt i sig att så här på måndagseftermiddagen så sakteliga börja längta efter och se fram emot helgen men den här helgen känns lite extra mysig att se fram emot

Vi ska åka ner till Hällekis och hälsa på Pauls pappa och Suzanne och som en liten extra bonus så kommer även Pauls systrar med sina familjer och det allra allra bästa av allt

- alla mina tre trollungar kommer att vara på plats

Släkten i all ära men det är just den lilla detaljen som får mig att längta lite extra mycke,

de e så himla gött att få ha alla tre samlade tillsammans

 

 



Ännu ett...

... stolt mamma inlägg

 

 

För ungefär två månader sen knäckte Linn läskoden och det här med boktsäver, att läsa och skriva blev helt plötsligt riktigt roligt

Mer än en gång har jag fått frågan

 

- Mamma hur stavar man.....

 

och sen  fått bokstavera ord efter ord medans Linn skrivit små lappar eller vad det nu har varit men i går eftermiddag satt hon för sig själv en stund och kom sen och visade den här lappen

 

 

  

Den första meningen hon skrivit helt på egen hand och i ett sånt här läge har vi helt klart överseende med att Paul fick en lite ny stavning på sitt namn

Linn har full koll på hur man stavar till pappas namn men tycker att det går lite snabbare att använda å istället för au och ibland måste man ju få vara lite bekväm



Stickning, höga krav på mig själv...

... och en liten tjuvtitt

 

 

Jag har fått förtroendet att sticka till UB av det underbara garnet som kommer från hennes vackra alpackaprinsar

Ett uppdrag som känns både inspirerande, spännande och har jag under de senaste dagarna upptäckt samtidigt döläskigt

Dom senaste dagarna har jag haft div mönster i huvudet, provstickat x antal ggr bara för att upptäcka att det som kändes som en bra ide i huvudet och på pappret såg helt ok ut inte alls blev något bra i realiteten = bara att repa upp och börja om

Jag kunde liksom inte sätta fingret på vad som kändes fel men de mönster jag stickade gjorde inte garnet rättvisa på något sätt

Detta i kombination med att jag drabbas av en oerhörd prestationsångest när jag ska sticka något på beställning gjorde att jag kände att jag körde fast lite

Men så plötsligt i natt när jag hade lite svårt att sova kom jag att tänka på att jag för några år sedan stickade en mössa i något som kallades "fuskflätor" och helt plötsligt fick jag en helt ny bild av vad jag ville göra

Jag hade varit så inkörd på att sticka slätstickning och göra mönster i två färger att jag totalt glömde bort att det finns så mycka annan fantastisk mönsterstickning

Plötsligt fick jag en klar bild över hur jag ville sticka mössan och pulsvärmarna och under dagen idag har det blivit riktig fart på stickorna och jag känner mig väldigt nöjd så här långt

 

 

 

 

"Fuskflätorna" gör verkligen garnet rättvisa,det syns inte så bra på bilden härovanför men på nå´t vis lyfter mönstret fram lystern i garnet på ett sätt som jag inte lyckades få fram under mina provstickningar och mönstret är härligt töjbart

Nu är det bara att sätta fart på stickorna och samtidigt hålla tummarna för att slutresultatet blir precis så fint som jag föreställer mig att det ska bli plus det viktigaste av allt

- att UB blir nöjd och känner att jag gjort garnet rättvisa

För det är här någonstans den där förbenade prestationsångesten  eller snarare jantelagen kliver in och sätter sig som ett tungt ok äver axlarna

Dö fånigt när man tänker efter men på nå´t vis är det en enorm skillnad på att sticka något och ge bort sådär förbehållslöst jämfört med att sticka något på beställning

Men vad sjuttsingen, jag vet ju att jag kan, att jag är duktig så vad sjutton kan gå snett egentligen ?

Jag får väl helt enkelt helgardera mig dvs låta bli att fästa trådarna tills UB har provat det hela och givit sitt godkännande, skulle det inte passa så är det ju bara att repa upp och "gör om gör rätt"

Så hiskeligt svårt är det ju inte när allt kommer omkring



Egentligen borde jag...

... sur, arg & uppgiven

 

 

Men tack vare alldeles utomordentlig service så går jag runt med ett småleende

Vi hämtade ju ut min bil från verkstan i morse och efter att ha kört den Norrtälje tur & retur och bilen gått mjukt o fint så trodde jag att mecken faktiskt slagit huvudet på spiken och fixat felet

Men ack vad jag bedrog mig

 

Linn och jag är solo i kväll eftersom Paul jobbar och Linn som har stenkoll på saker o ting visste med bestämdhet att McDonalds har böcker i Happy Mealet just nu så en tidig fredagsmiddag på Donken kändes som en helt ok aktivitet

Glada satte vi oss i bilen och skämtade om hur skönt det var att slippa sitta och skrika till varandra nu när det plötsligt blivit så tyst i bilen

Och tyst, ja det blev precis vad det blev sådär halvvägs in till Norrtälje

- då tvärdog bilen

 

Bara att lite fint svänga ut i vägrenen, slå på varningsblinkersen och ringa efter bärgaren

Märk väl, den här gången ringde jag bärgaren innan jag ringde Paul

Det dröjde bara sådär en tio minuter innan bärgarna var på plats och ganskla snabbt kunde vi konstatera att vi var gamla bekanta

Snubben hade hjälpt mig ett par gånger tidigare och nu i vintras även startat Pauls bil när vinterkylan sugit ur det sista ur batteriet

Lite synd tyckte han allt om mig när jag berättade att det bara var några dagar sen jag fick hjälp av dom att ta bilen till verkstan och att jag nu på morgonen hämtat ut den

 

Nåväl vi hade en trevlig stund där i hytten när vi åkte in till Rimbo för att återigen lämna bilen hos Anders Bilmeck

Linn var alldeles salig och tyckte att det var döspännande att få åka bärgningsbil

När jag återigen lämnat ifrån mig nyckeln på verkstaden och fixat pappersskriverierna med bärgaren så kunde jag konstatera att bussen mot Norrtälje precis lämnade busstationen

*yippey*

Bara en timmes väntetid till nästa buss och sen en liten nätt promenad från Finsta på ngn km

Precis vad Linn och jag var upplagda för så jag kan lätt skriva att jag blev mer än tacksam när bärgaren erbjöd sig att åka "omvägen" förbi Frihamra på väg tillbaka till Norrtälje eller som han själv uttryckte det

 

- Vi måste ju vara rädda om våra stamkunder och eftersom jag inte har något annat jobb som väntar så spelar dom minutrarna det tar att köra hem er ingen som helst roll

 

Absolut ingeting han hade behövt att göra men ändå så självklart för honom och kanske är det just vid såna här tillfällen som jag börjar tro på att det ligger något i "what goes around comes around..."

Nu vet jag...

... hur det är att få soppatorsk

 

 

Sent i går eftermiddag ringde bilmecken och meddelade att min bil var fixfärdig

Eftersom vi är i stort behov av två bilar på måndag så bestämde vi oss snabbt för att Paul skulle åka via Rimbo på väg till jobbet idag så att vi kunde "lösa ut" min bil

Bilmecken talade om att han förutom att ha bytt fönsterhissen även bytt rotor, fördelarlock, tändstift, oljefilter & olja och att bilen numera gick mjukt o fint och startade utan problem så nu håller vi tummarna för att det var just det som var felet och inget annat

Jag satte mig i bilen och hade sikte på ett stopp vid ST1 för att dunka i lite bensin men hann inte riktigt fram innan bilen tvärdog

 

*suck eller rättare sagt dubbelsuck*

 

Tusen o en tankar hann drilla genom hjärnan och som alltid när jag hamnar i kris & panik stadium så ringde jag Paul som befann sig på andra sidan Rimbo men mycke snällt vände tillbaka och kom till min räddning

Vi enades om att det mest troliga var att jag fått soppatorsk så efter att ha rullat in bilen på ICA parkeringen åkte vi till OKQ8 och köpte en bensindunk, fyllde på med lite bensin och efter att ha slattat över den i min tank höll både Paul och jag andan när jag vred om startnyckeln och...

 

 

... jodå den startade och gick sen hur fint som helst hela vägen hem

Att beskylla en SEAT för att gå mjukt o smidigt är väl att ta i men den gick betydligt smidigare o mjukare än vad den har gjort på länge och det var en fröjd för örat att äntligen ha fått fönsterhissen fixad, så otroligt underbart att kunna lyssna på radion under körningen utan att behöva ha maxvolym på och slippa ackompanjeras av smattret från presentcellofanet som jag hade ersatt rutan med

Och beträffande det här med soppatorsk, trots att jag själv drabbades av det idag så kommer jag att fortsätta att hävda att soppatorsk beror på ren o skär nonchalans, tjabbig planering o slarv

Till mitt försvar får jag väl säga att jag var väl medveten om att det var dags att tanka bilen, jag hade det på agendan den dagen bilen bestämde sig för att strejka och jag kan ju tänka mig att det blivit ett o annat start/stopp och dessutom testrunda med bilen och där någonstans rök min "reserv"

Kort sagt, hade jag haft tillgång till bilen hela tiden så hade soppatorsken aldrig uppstått

 

 

 



Jag är inte bara sjuk...

... jag är även mamma

 

 

Och hur gärna man än vill lägga sig och självdö en timme eller två så är det ju bara att bita ihop och *Le & vinka* när man är mamma

Jag passade på att sova när Linn var i skolan idag och när jag vaknade kände jag mig hyfsat laddad och redo för en vaken eftermiddag

Men redan efter en-två timmar började kroppen signalera "sängläge" "sängläge"

En normal person hade förmodligen i det läget tagit en bok, svept en filt om sig och kurat lite i soffan medans barnet roade sig med att pysla, se på film eller nå´t liknande

Men jag har ju aldrig hävdat att jag är speciellt normal utan givetvis sätter jag igång och bakar i ett sånt läge - allt för att hålla mig vaken

Inte tar jag mig an och svänger ihop något så enkelt som en sockerkaka eller en omgång muffins

Nej då, lika självklart som ett amen i kyrkan måste jag ge mig in på att testa ett lite krångligare recept som legat på lut ett tag

Ett recept som innehåller en hel del moment och var lite allmänt småmeckigt

Någonstans halvvägs in i bakningen undrade jag om bacillerna jag dragit på mig satt sig på hjärnkontoret och trubbat av den delen med varningsklockorna som säger åt en att vila

Nåja, efter lite pillande o trixande var kakorna färdiga och efter att ha provsmakat ett exemplar så kan jag konstatera att dom var väl värd pillet men nästa gång jag bakar dom ska jag se till att jag är både pigg & kry

 

 



Stängt...

... pga sjukdom

 

Jag har tillfälligt tagit lite semester från vardagen och livet

I början av veckan flyttade Herr Bacill in i min kropp utan att fråga om tillåtelse bredde han sen ut sig med både feber, förkylning, hosta och en enorm trötthet

Jag vet inte om han kände sig extra välkommen efter att jag i måndagskväll stått vid ridbanan och tittat på medans Linn red lektion i hällande regn men efter just den lilla incidenten så verkar han ha göttat ner sig riktigt ordentligt in i minsta vrå av min kropp

 

 

Jag tror på devisen att sova sig frisk och sova är verkligen vad jag har gjort både igår och idag

I går sov jag fram till klockan två på eftermiddagen och idag sov jag fram tills klockan var strax före ett och första timmen efter att jag hade vaknat idag kände jag mig faktiskt lite piggare men det var ytterst tillfälligt för efter bara två timmar slog tröttheten til med besked igen och det enda kroppen frågat efter hela eftermiddagen är

- När får jag sova ?

 

 

Jag vill verkligen inte vara sjuk

Jag blir lite småstressad och lätt rastlös mitt i tröttheten men det är ju bara att inse att även om jag skulle pumpa mig full med alvedon/ipren för att orka med timmarna på jobbet så vore det inte speciellt snäll och omtänksamt mot våra kunder att dela med mig av dessa baciller så jag stannar snällt hemma även i morgon och hoppas på att Herr bacill sen flyttat vidare





Föräldrar och...

... närmast sörjande

 

Ja det där med sörjande var väl kanske att ta i men besökarna på dagens familjegudstjänst bestod nog till nittio procent av föräldrar och andra närstående till barnen i kören

Det var inte fullsatt i kyrkan om man ska uttrycka det milt och när allt kommer omkring så är det kanske inte så konstigt

Maken till tristare tillställning får man nog leta länge efter och timmen i kyrkan kändes som en av de absolut längsta timmarna i mitt liv

Familjegudstjänst hette det visst men det enda som tydde på att det var just en familjegudstjänst var barnkörens inslag i det hela dvs några få  minuter då dom framförde tre eller om det var fyra korta sånger

 

 

 

 

Genom åren har jag varit på en del familjegudstjänster och den här var nog rena rama bottenappet vad det gällde betoningen på familj eller så hade prästen helt enkelt missat vad ordet familj innebär

Kort sagt, trots ett rätt tacksamt ämne denna Tacksägelsedag då även en icke prästvigd utan större problem skulle kunna skriva ihop en text i ämnet som engagerar både stor som liten lyckades den här prästen med konsttycket att vara så mördande tråkig att jag redan efter inledningen totalt tappade hennes tråd och istället försjönk i tankar o funderingar kring takmålningarna

Linn och jag var på en familjegidstjänst i våras då prästen pratade om Jesus som herden och oss andra som fårskallar, en predikan som ett halvår senare fortfarande kan leda till intressanta små diskussioner med Linn

Dagens predikan kommer inte att leda till några diskussioner oss emellan, redan direkt efter gudstjänsten konstaterade Linn att prästen var tråkig som bara pratade bibel

Vill man säkra framtida medlemmar och få folk intresserade av att gå i kyrkan så behövs det nog att kyrkan dammar av sig lite och blir lite mer engagerade och "rolig"

 

 

Efter familjegudstjänsten bjöds det in till sopplunch i församlingshemmet, en lunch som jag idogt försökt att förhandla bort i ett par dagars tid men som Linn envist hängt fast vid

Ja, dvs ända fram tills jag satsade trumfkortet och lockade med lunch på Antep då kunde inte Linn stå emot längre utan föll till föga och gav vika

Jag menar vd är väl en sopplunch i kyrkan jämfört med knattefile på Antep ?

 

 

När jag var liten sa min mamma ofta "Somliga staffar Gud meddetsamma..." och jag funderar på om det kanske är så att Gud straffar min motvilja och mina ondsinta tankar om dagens gudstjänst genom att plantera in en begynnade förkylning i kroppen på mig

I morse vaknade jag och hade lite ont i halsen, små snorig, lätt tryck över bihålorna och en allmän "sjukkänsla" i kroppen och nu har denna känsla letat sig allt längre in i kroppen och den där känsla av "jag håller nog på att bli sjuk" börjar alltmer bytas mot "F*n jag är sjuk"



 



De e ...

 

 

... mycke på gång

 

 

Ja mycke kanske är att ta i men lite roliga saker att se fram emot har jag allt inplanerat

Först ut på banan blir firandet av Pauls födelsedag som kommer att gå av stapeln i Hällekis tillsammans med Pauls systrar och deras familjer, Jompa o Suzanne och det allra bästa av allt

- Joakim, Hanna, Anna och Magnus kommer ochså att vara med

Även om den planerade Londonresan fick kliva tillbaka för ett litet firande med familjen så känns det hela som en helt okey lösning

Jag menar London finns ju kvar och det är väl inget som hindrar oss från att åka dit vid ett senare tillfälle ?

 

 

 

Som planen ser ut nu så ska Linn åka med Anna och Magnus hem till Varberg efter firandet och tillbringa några dagar av höstlovet hos sin älskade storasyster

Ett spännande äventyr för Linns del och även om jag förmodligen kommer att börja längta redan när vi skilts åt så ser jag samtidigt fram emot några barnfriadagar om inte annat såför att ladda mammabatterierna

Det är inte ofta Linn sover borta, jag tror jag kan räkna dessa tillfällen på mina två händer och t.o.m få något finger över och vid dessa tillfällen Linn har sovit borta så har vi alltid haft något på gång så det har ju inte blivit någon direkt lugn barnfri tid

Den här gången har jag ju t.o.m smackat på med två semesterdagar, två dagar då jag bara ska vara och göra det jag själv känner för utan några som helst tider att passa

 

 

Första november är det sen dags för en liten "tjejresa" då jag och syrran med dotter sätter oss i bilen och styr mot Varberg för att våldgästa Anna och Magnus

Förutom att hämta hem lillskruttan så tänkte vi ta oss en liten tur till Ullared och göra av med lite pengar på kläder och annat man kan tänkas behöva eller förall del tror sig behöva

På hemvägen ska vi svänga förbi Linns "tävlingskompis" Ida och hälsa på så det blir nog ett par intensiva men roliga dagar

 

 

 

 

 

Sen blir det lungt fram tills 24 november då Paul och jag ska se Ulf  Lundell i Uppsala och sen mina kära vänner är vi nästan inne i den underbaraste månaden av alla

- tomtemånaden !

December har ju en vana att fullkomligt rusha fram och efter jul kommer nyår och sen står det inte på förns våren är här igen...



 





Lycka kan vara...

... något väldigt enkelt

 

 

Så enkelt som att se sin sjuåring med ett leende lika varmt o strålande som höstsolen  komma galopperandes med på en av favorithästarna och lyckligt utbrista

 

- Wow vilken härlig galopp Gary har

 

 





Skjut inte upp till morgondagen...

... vad du borde gjort igår, eller för en månad sen

 

Ja, det fåt väl bli dagens lärdom och förhoppningsvis tar jag det med mig in i framtiden så slipper det uppstå kaos när man ska ta sig till jobbet

 

Min bil varnade första gången i mitten av augusti att han inte mådde så bra, när jag var på väg till syrran så dök varvmätaren rätt ner i botten för att sekunden senare återhämta sig och snurra på som vanligt och sen gick det väl ngr dagar innan det hände igen och efter ytterligare några dagar la bilen av helt och jag fick styra in till vägkanten

Den gången startade bilen på direkten när jag vred om startnyckeln och där någonstans borde jag väl ha fått tummen ur mig och ringt till bilmecken

Men det har liksom hela tiden kommit något emellan typ jobb, stall

- ja vardagen helt enkelt

Paul har legat på mig rätt bra men jag vete sjutton varför det inte blivit av...

 

 

 

 

 

I morse lämnade jag Linn på fritids som vanligt och när jag sen passerade uppförsbacken precis efter Finsta kisoken så tänkte jag "I den här backen vill man ju inte få stopp..."

Jag fortsatte min färd mot jobbet och passerade N som var på väg till bussen och tänte snabbt

"Det är dumt att plocka upp henne om jag får stopp på bilen så är vi ju två som kommer försent..."

Ja mycke längre än så hann jag inte tänka innan bilen tvärdog, som tur var i alldeles i höjd med en väl tilltagen busshållplats så jag kunde styra in till kanten och göra som jag alltid gör när det skiter sig dvs ringa till Paul

Paul fick intensivstarta sin morgon och istället för att lungt ta bilen in till jobbet packa en övernattningsväska ( kan innebära vissa svårigheter att ta sig från Sundbyberg till Frihamra nattetid ) och bege sig mot Rimbo och under tiden slog jag en signal till bärgarn som glatt konstaterade att dom hade en bil alldeles i närheten

Min bil fick snällt finna sig i att dras upp på flaket och sen fick jag snällt hoppa in på passagerarsätet, åka med till bilmecken och "skriva in" min bil hos bildoktorn, möta upp Paul som snällt kom och lämnade sin bil i mitt våld och efter det kunde jag kliva in på jobbet 22 minuter försenad

 

 

Det är i såna här lägen jag inser varför jag älskar Paul så otroligt mycke

Jag menar, han skulle kunna komma med en och annan syrlig kommentar, han skulle mycke väl ha kunnat sura ihop över att jag inte sett till att få bilen fixad under "ordnade former" så vi sluppit detta trassel men inte ett ont ord, inte en sur min och just därför känns det lite småjobbigt att han får en massa stök, bök o omak bara för att jag ska kunna ha hans bil och ta mig till/från jobbet och kunna hämta Linn på fritids på smidogaste sätt

I en helt annan tid, i ett helt annat äktenskap är jag helt säker på att det hade surats och gnällts en hel del

Jag är dessutom helt övertygad om att jag fått ta mig till jobbet bäst jag hade kunnat på egen hand även om det hade inneburit att jag hade fått gått hemifrån sådär en , en och en halv timme tidigare än normalt

 

 

Så av kärlek och omtanke kanske jag skulle se till att ta lärdom av dagens händelse och jobba lite på den där olaten jag har att aldrig få tummen ur och komma till skott

För även om Paul aldrig skulle röja det med en enda min så kan jag tänka mig att just den "defekten" är en av de sidor han uppskattar allra minst hos mig

Allt blir ju så mycke lättare och smidigare om man tar tag i det direkt när det händer istället för att gå och dra ut på det och som sagt om inte för min egen skull så för Pauls skull

Även om Paul gör det av kärlek så känns det inget vidare att låta honom ta smällen för min egen slarvighet, bekvämlighet eller vad man nu ska skylla på

Jag kan inte lova någonting men jag ska iallafall försöka att bättra mig, iallafall lite...





 



Vad är rätt...

... vad är fel ?

 

Häromdagen ironiserade en av mina vänner om folks statusuppdateringar på FB

Vederbörande verkade störa sig på att folk la ut bilder på svampkorgar, middagstallrikar eller för all del konstaterade att helgen var över och att måndagen stod för dörren

Givetvis får man tycka o tänka så men jag kan ju tycka att just såna tankar kan man behålla för sig själv utan att känna behovet av att ventilera det genom ironi

 Samtidigt kan jag  inte låta bli att tycka att det hela blir lite småroligt när vederbörande sen ägnar resten av veckan åt att dag efter dag, gång efter gång efter gång skriva statusuppdateringar om ett och samma ämne som förmodligen är väldigt viktigt för personen ifråga men som för flertalet av oss andra blir rätt tjatigt i längden

 

 

Missförstå mig rätt, personligen lägger jag ingen större vikt vid vad folk skriver

Jag menar, jag läser, är det något som engagerar mig klämmer jag dit ett gillande eller en kommentar men om ämnet är ointressant så scrollar jag helt enkelt vidare utan att engagera mig eller för all del ha några synpunkter om vad folk borde skriva om istället  eller vilka bilder dom borde ladda upp

Jag menar om nu Berta vill ladda upp den sjuhundrafyrtioelfte bilden på sitt barnbarn eller om Ellen för sjuhundrade gången vill visa sin ökenråtta så fine liksom

Jag kan inte låta bli att fundera över hur tankebanorna går i skallen på en när man på nå´t vis sätter sig på en pidestal och tror att man sitter inne med facit på vad folk förväntas vija läsa på FB och därmed släpper igenom sitt eget tjat och samtidigt ironiserar över andra ?

 

 

 

 

Vet egentligen inte vad jag ville med det här blogginlägget mer än att jag är evinnerligt trött på folk som tar sig rätten att ironisera  och göras sig lustig över andra men i sjävla verket kanske borde ägna tiden åt att sopa framför sin egen dörr istället

Kort sagt, tänk så mycke trevligare allt skulle bli om folk istället för att lägga ner tid på att tala om för andra vad som är "rätt & fel"  istället koncentrerade sig på att låta var och en vara precis den han/hon är och helt enkelt visa varandra lite respekt

 





Om jag fick...

... en miljon eller två

 

 

På nyheterna nu i kväll var det ett inslag om skatteverkets jakt på "gömda" pengar dvs folk som  flyttat sina pengar utomlands

Linn låg på soffan och spanade nyheterna tillsammans med mig och lyssnade intresserat och när inslaget var slut satte hon sig upp och sa

 

- Jag ska hitta dom där miljonerna, först ska jag köpa en stor och snäll häst till mig som jag kan ha hela livet, mamma du ska få en Skoda och en arbetshäst, pappa ska få en hästtransport och sen får han köpa vilken bil han vill och jag tror han väljer en XF

 

 

Nu håller jag tummarna för att min dotter ger sig ut på pengajakt och hittar några miljoner

 

 



Underbara små...

... funderingar

 

I dag var det Rimbos nationaldag dvs den årliga marknaden

Jag har bott här i Rimbo trakten i arton¨år nu men fortfarande inte riktigt förstått vad det är som är så speciellt med denna marknad som gör att folk  lever upp och får hela samhället att liksom stanna upp den första torsdagen i oktober varje år

För mig är marknader starkt förknippade med sommar och kanske möjligtvis någon julmarknad i december månad men en marknad i början av hösten är liksom inget jag går och längtar efter och jag skulle med glädje avstå från att besöka den om det nu inte vore för vårt lilltrolls skull

För hur det än är så är marknaden något som om inte alla så iallafall nästan alla besöker och som det sen pratas om dagen efter

I skolan jämförs det vad man har köpt, vad man åt och vilka karuseller man åkte osv.

 

 

Jag minns första året vi bodde här

Joakim och Anna var då sex respektive fyra år

Marknadsdagen kom och eftersom vi var nyinflyttade och ingen av oss vuxna i hushållet var speciellt intresserade av att gå på en marknad sådär en höstkväll så skippade vi den detaljen men hade jag vetat då vad jag vet idag så hade vi givetvis tagit oss ner till narknaden och gjort som "alla andra"

Då hade jag dagen efter sluppit att få hem en mycke ledsen och besviken liten sexåring som snyftade fram att "alla" hade varit på marknaden och att man på lekis hade pratat om vad dom hade sett/köpt och dessutom fått rita teckningar om marknadsbesöket

Ja, där satt min stackars lilla sexåring och hade ingenting att berätta eller rita om

*Dumma mig*
 

Det tog ett par år innan jag insåg hur viktig denna marknad är för folk men ganska snabbt insåg jag att det krävs nog att man är mer eller mindre "infödd" här för att riktigt gripas av marknadshysterin

 

 

Jag gjorde min plikt som idag dvs jag och Linn åkte in och gick en sväng på marknaden

En mycke kort sväng, Linn fick lite "marknadspengar" och köpte en leksak, en tshirt, åt lite sockervadd och köpte en påse fruktspån

Dessutom köpte vi lite marknadskarameller till en av våra brukare eller kunder som det visst så tjusigt heter numera

Efter drygt en o en halv timme på marknaden var både Linn och jag mer än nöjda

Jag menar vem orkar kolla på stumppr, korv eller godisstånd  i all evinnerlighet ?

På väg till bilen gjorde vi ett stopp hos X så att h*n fick sina karameller

Vi blev sittandes vid i köket en stund och småpratade

X tyckte att det var så roligt att få träffa Linn som h*n hört så mycke om och Linn som vanligtvis brukar ta en stund på sig innan hon tinar upp kände sig direkt hemma i Xs kök och visade glatt sina nya saker

Vi hann knappt mer än att sätta oss i bilen för att åka hem innan Linn sa

 

- H*n hade väldigt gammaldags hemma hos sig men varför hade h*n inte gammeldagsa kläder för ?

 

- Hur menar du med gammaldags kläder ?

 

- Du vet såna där gamla kläder som dom hade förr i tiden, inte så moderna som h*n hade, det var ju liksom helt vanliga kläder fast möblerna var gammaldags...

 

 

 

Som sagt, underbara ungar och deras härliga funderingar om precis allt och ingeting

 

 





 



Som balsam...

... för själen

 

 

I dag kom Linn och jag äntligen iväg till UB och hennes fina alpackor

Både Linn och jag har pratat om Prinsarna och UB många gånger den senaste tiden, viljan har funnits där men det är det där lilla men eller omét som hela tiden ställer sig ivägen som en stoppskylt

Vardagen har en förmåga att snurra på och försvinna i ett töcken av jobb, skola, stall och allehanda andra "to do" som stjäl tid

 

Men idag blev det äntligen av

Först lite prat & mys över en kopp kaffe

Linn hade fullt upp med att dels pussas med Theo och dels prova ett gäng tuschpennor som hon fick

Och redan där runt fikabordet började lugnet så sakta smyga sig på för att sen när vi kom ner till prinsarnas hage totalt ta över varenda liten del av kroppen

Jag blir lika facinerad varje gång jag kliver in i Prinsarnas hage, det är liksom som om allt annat upphör att existera och man blir ett med naturen

Det är verkligen här och nu som gäller

 

 

Att bara få stå där i hagen och beundra dessa vackra djur, se hur dom reagerar på minsta lilla sak som händer runt omkring dom,se  hur dom med rör sig med både ett lugn och en värdighet av sällan skådat slag gör att man blir alldeles varm i kroppen

Att dessutom få ta del av UB´s kunskap och härliga berättelser gör att man skulle vilja bädda ner sig i prinsarnas hö och stanna där ett par timmar och bara låta "här och nu" ta över

 

 

Jag är så glad över att UB låter oss besöka hennes prinsar

Även om våra besök inte är så ofta så betyder dom oerhört mycke för både Linn och mig

Det är roligt att både lära känna Prinsarna och UB och än en gång förundras jag över hur "slumpen" ser till att människors vägar korsas så att nya bekantskaper och vänskapsband kan knytas

 

 

För hur det än är så kan man aldrig få vare sig för många vänner eller för mycke kel & pussar

 







 

 

 

 



En, två...

... många

 

Ja hur många är många egentligen ?

När blir "många" likställt med "alla"

Är fyra av drygt sextio många ?

Är det "alla" ?

Eller kan det vara så att "många" kan upplevas som "alla" pga av samma fenomen som skitsnack

Dvs bara man upprepar något tillräckligt många gånger så blir det en sanning ?

En "sanning" som växer längs vägen och utvecklas till ett "alla" fenomen trots att majoriteten inte vill räknas in i begreppet "alla"

 

Ja, en, två, många....

 

 

 

 

... många men långt ifrån "alla" kanske borde rannsaka sig själva och byta spår istället för att invant köra vidare på den väg som man så uppenbart ogillar att färdas på