... för själen
I dag kom Linn och jag äntligen iväg till UB och hennes fina alpackor
Både Linn och jag har pratat om Prinsarna och UB många gånger den senaste tiden, viljan har funnits där men det är det där lilla men eller omét som hela tiden ställer sig ivägen som en stoppskylt
Vardagen har en förmåga att snurra på och försvinna i ett töcken av jobb, skola, stall och allehanda andra "to do" som stjäl tid
Men idag blev det äntligen av
Först lite prat & mys över en kopp kaffe
Linn hade fullt upp med att dels pussas med Theo och dels prova ett gäng tuschpennor som hon fick
Och redan där runt fikabordet började lugnet så sakta smyga sig på för att sen när vi kom ner till prinsarnas hage totalt ta över varenda liten del av kroppen
Jag blir lika facinerad varje gång jag kliver in i Prinsarnas hage, det är liksom som om allt annat upphör att existera och man blir ett med naturen
Det är verkligen här och nu som gäller
Att bara få stå där i hagen och beundra dessa vackra djur, se hur dom reagerar på minsta lilla sak som händer runt omkring dom,se hur dom med rör sig med både ett lugn och en värdighet av sällan skådat slag gör att man blir alldeles varm i kroppen
Att dessutom få ta del av UB´s kunskap och härliga berättelser gör att man skulle vilja bädda ner sig i prinsarnas hö och stanna där ett par timmar och bara låta "här och nu" ta över
Jag är så glad över att UB låter oss besöka hennes prinsar
Även om våra besök inte är så ofta så betyder dom oerhört mycke för både Linn och mig
Det är roligt att både lära känna Prinsarna och UB och än en gång förundras jag över hur "slumpen" ser till att människors vägar korsas så att nya bekantskaper och vänskapsband kan knytas
För hur det än är så kan man aldrig få vare sig för många vänner eller för mycke kel & pussar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar