Egentligen borde jag...

... sur, arg & uppgiven

 

 

Men tack vare alldeles utomordentlig service så går jag runt med ett småleende

Vi hämtade ju ut min bil från verkstan i morse och efter att ha kört den Norrtälje tur & retur och bilen gått mjukt o fint så trodde jag att mecken faktiskt slagit huvudet på spiken och fixat felet

Men ack vad jag bedrog mig

 

Linn och jag är solo i kväll eftersom Paul jobbar och Linn som har stenkoll på saker o ting visste med bestämdhet att McDonalds har böcker i Happy Mealet just nu så en tidig fredagsmiddag på Donken kändes som en helt ok aktivitet

Glada satte vi oss i bilen och skämtade om hur skönt det var att slippa sitta och skrika till varandra nu när det plötsligt blivit så tyst i bilen

Och tyst, ja det blev precis vad det blev sådär halvvägs in till Norrtälje

- då tvärdog bilen

 

Bara att lite fint svänga ut i vägrenen, slå på varningsblinkersen och ringa efter bärgaren

Märk väl, den här gången ringde jag bärgaren innan jag ringde Paul

Det dröjde bara sådär en tio minuter innan bärgarna var på plats och ganskla snabbt kunde vi konstatera att vi var gamla bekanta

Snubben hade hjälpt mig ett par gånger tidigare och nu i vintras även startat Pauls bil när vinterkylan sugit ur det sista ur batteriet

Lite synd tyckte han allt om mig när jag berättade att det bara var några dagar sen jag fick hjälp av dom att ta bilen till verkstan och att jag nu på morgonen hämtat ut den

 

Nåväl vi hade en trevlig stund där i hytten när vi åkte in till Rimbo för att återigen lämna bilen hos Anders Bilmeck

Linn var alldeles salig och tyckte att det var döspännande att få åka bärgningsbil

När jag återigen lämnat ifrån mig nyckeln på verkstaden och fixat pappersskriverierna med bärgaren så kunde jag konstatera att bussen mot Norrtälje precis lämnade busstationen

*yippey*

Bara en timmes väntetid till nästa buss och sen en liten nätt promenad från Finsta på ngn km

Precis vad Linn och jag var upplagda för så jag kan lätt skriva att jag blev mer än tacksam när bärgaren erbjöd sig att åka "omvägen" förbi Frihamra på väg tillbaka till Norrtälje eller som han själv uttryckte det

 

- Vi måste ju vara rädda om våra stamkunder och eftersom jag inte har något annat jobb som väntar så spelar dom minutrarna det tar att köra hem er ingen som helst roll

 

Absolut ingeting han hade behövt att göra men ändå så självklart för honom och kanske är det just vid såna här tillfällen som jag börjar tro på att det ligger något i "what goes around comes around..."