Föräldrar och...

... närmast sörjande

 

Ja det där med sörjande var väl kanske att ta i men besökarna på dagens familjegudstjänst bestod nog till nittio procent av föräldrar och andra närstående till barnen i kören

Det var inte fullsatt i kyrkan om man ska uttrycka det milt och när allt kommer omkring så är det kanske inte så konstigt

Maken till tristare tillställning får man nog leta länge efter och timmen i kyrkan kändes som en av de absolut längsta timmarna i mitt liv

Familjegudstjänst hette det visst men det enda som tydde på att det var just en familjegudstjänst var barnkörens inslag i det hela dvs några få  minuter då dom framförde tre eller om det var fyra korta sånger

 

 

 

 

Genom åren har jag varit på en del familjegudstjänster och den här var nog rena rama bottenappet vad det gällde betoningen på familj eller så hade prästen helt enkelt missat vad ordet familj innebär

Kort sagt, trots ett rätt tacksamt ämne denna Tacksägelsedag då även en icke prästvigd utan större problem skulle kunna skriva ihop en text i ämnet som engagerar både stor som liten lyckades den här prästen med konsttycket att vara så mördande tråkig att jag redan efter inledningen totalt tappade hennes tråd och istället försjönk i tankar o funderingar kring takmålningarna

Linn och jag var på en familjegidstjänst i våras då prästen pratade om Jesus som herden och oss andra som fårskallar, en predikan som ett halvår senare fortfarande kan leda till intressanta små diskussioner med Linn

Dagens predikan kommer inte att leda till några diskussioner oss emellan, redan direkt efter gudstjänsten konstaterade Linn att prästen var tråkig som bara pratade bibel

Vill man säkra framtida medlemmar och få folk intresserade av att gå i kyrkan så behövs det nog att kyrkan dammar av sig lite och blir lite mer engagerade och "rolig"

 

 

Efter familjegudstjänsten bjöds det in till sopplunch i församlingshemmet, en lunch som jag idogt försökt att förhandla bort i ett par dagars tid men som Linn envist hängt fast vid

Ja, dvs ända fram tills jag satsade trumfkortet och lockade med lunch på Antep då kunde inte Linn stå emot längre utan föll till föga och gav vika

Jag menar vd är väl en sopplunch i kyrkan jämfört med knattefile på Antep ?

 

 

När jag var liten sa min mamma ofta "Somliga staffar Gud meddetsamma..." och jag funderar på om det kanske är så att Gud straffar min motvilja och mina ondsinta tankar om dagens gudstjänst genom att plantera in en begynnade förkylning i kroppen på mig

I morse vaknade jag och hade lite ont i halsen, små snorig, lätt tryck över bihålorna och en allmän "sjukkänsla" i kroppen och nu har denna känsla letat sig allt längre in i kroppen och den där känsla av "jag håller nog på att bli sjuk" börjar alltmer bytas mot "F*n jag är sjuk"