I år firar jag ...

... trettiofem år tillsammans med Ulf Lundell

 

 

Mitt första möte med Ulf Lundell skedde med låten "Snön faller och vi med den" och förmodligen berodde det allra mest på att Agnetha Fältskog medverkade men efter den introduktionen var jag liksom fast och Uffe tuffe hade flyttat in och ockuperat en bit av mitt hjärta som sen dess har tillhört honom och ingen annan

 

 

I min bekantskapskrets har jag genom åren har varit tämligen ensam om att tycka om Ulf Lundell men det har liksom inte spelat någon roll för min del

Uffe  har funnits där och med  stundtals magiskt träffsäkerhet med sina texter satt ord på känslor och tankar som jag har haft

Jag har många favoriter bland hans numera rätt digra låtskatt men det finns en låt som bor allra längst in i mitt hjärta, en låt som jag lyssnade på dagligen - många gånger om dagen - under den allra jobbigaste och tyngsta tiden i mitt liv

Med en låttext som kom att betyda så oerhört mycket för mig och som på något underligt vis gav mig en styrka att orka gå vidare - utan er !

 

 

Där råttorna rasslar
Bland skiten och smutsen
Där mörkret dryper av fukt
Där viskar ni böner
Om nån annans förnedring
Så ni får njuta framgångens frukt
Men ingen av er
Kommer nånsin att se
Vad jag såg i era ögon i dag
Och en natt när ni frågar
Vad allting var värt
Då ska jag stanna upp
Och minnas er ett tag
Innan jag går vidare
Utan er

 

Jag har inte en susning om vad Uffe tänkte när han skrev låten men för mig har texten blivit min egen lilla kampsång, den gav mig på något sätt styrkan att se kraften i att ha modet att gå vidare, att inte lyssna på omgivningen och det finns några textrader som jag har funnit lite extra kraft i

 

Hon sa: Älska mej nu
När jag förtjänar det minst
För då behöver jag det mest

 

 

  Numera ger dessa rader även ett litet hugg i hjärtat av saknad eftersom jag starkt förknippar just dessa rader med min pappa

Min pappa som alltid fick mig att känna mig älskad även när jag egentligen inte var värd det men som av olika anledningar inte längre finns där som en självklardel av mitt liv och den saknaden och smärtan kan inte ens Ulf Lundell lindra med sina texter...